Denna studie undersöker lärares motiveringar till valet av skrivverktyg i svenskundervisningen. I och med den ökade digitaliseringen i läroplanen intensifieras pressen på lärarna att välja och styrka valet av handskrift, datorskrift eller en kombination av dem.    Tidigare forskning indikerar att handskriften genererar en större kognitiv process hos eleverna och tenderar att få dem att minnas det skrivna bättre än vid digitalt skrivande. Däremot visar forskningen att digitala verktyg oftare motiverar elever till skrivande. Lärare känner att de inte har nog kompetens för att undervisa skrivundervisning med olika verktyg. Det är främst de digitala verktygen som många lärare upplever som svåra att förmedla.    Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där fokus ligger på begreppen mediering och den proximala utvecklingsnivån. Utifrån studiens syfte och frågeställningar har sex lärare i årskurs 1–3 intervjuats, för att få inblick i lärares inställning till valet av olika skrivverktyg.   Studiens resultat pekar på att samtliga lärare utgår från den senaste revideringen av läroplanen och implementerar mer digitala verktyg i skrivundervisningen än förut. Lärarna motiverar sina didaktiska val utifrån läroplanen, tillgänglighet, erfarenhet och tidigare forskning. Sammantaget uppger lärarna att de önskar en kombination av de olika skrivverktygen. / <p>Svenska</p>

I denna studie undersöktes lärares och föräldrars uppfattningar om El Sistema. Syftet med studien var att ta reda hur lärare och föräldrar upplever att El Sistema påverkar elevernas språk, finmotorik och koncentration, hur lärarna upplever att deras arbetsmiljö påverkas av El Sistema samt hur föräldrarna upplever att El Sistema påverkar deras eget engagemang för skolan. För att samla in data genomfördes kvalitativa intervjuer med två lärare och tre föräldrar. Resultaten presenteras i två kapitel, ett för lärarna och ett för föräldrarna. I texten varvas citat med utskrivna tolkningar av intervjumaterialet. Resultatet visar att lärarna och föräldrarna generellt är väldigt positiva till El Sistema, både till ämnesinnehållet, de synergieffekter som El Sistema bidrar till samt till upplevelsen av El Sistema i stort. Alla informanter upplever att elevernas språk förbättras av El Sistema och båda lärarna upplever att eleverna får bättre finmotorik och koncentration av att delta i El Sistema. Två av tre föräldrar upplever att de har lärt känna fler föräldrar genom El Sistema. Resultatet framhåller El Sistemas funktion som utbildningsenhet och social knutpunkt. Resultatet kan vara till nytta som evidens när El Sistemas, eller för den delen all kvalitativ musikundervisnings, fortsatta existens diskuteras.

Under covid-19-pandemin gick Sveriges gymnasieskolor över till fjärrundervisning. Detta innebar bland annat förändrade förutsättningar för undervisningen i många ämnen, inte minst musik. Musikteori är en central del i musikundervisningen på gymnasiet och ett särskilt fokus i denna uppsats. Syftet med uppsatsen var därför att öka kunskapen om fjärrundervisning av musikteoriämnet på gymnasiet. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv och med fokus på lärande och medierande verktyg undersöktes fjärrundervisningens betydelse för ämnet under pandemin. Kvalitativa intervjuer med gymnasielärare visade att övergången till fjärrundervisningen påverkat både undervisningen och elevers lärande. Viktiga verktyg i musiksalen saknades i många elevers hem. Videosamtalens tidsfördröjning samt begränsade sikt fick konsekvenser för hur lärare läser av elevers respons och anpassar undervisningen så att alla elever kan hänga med och förstå. Detta mynnade ut i en diskussion där vikten av att musikteori måste vara praktiskt musikaliskt förankrad framlyftes. Dock måste det praktiska inte betyda gemensamt musikspel utan även att aktivt diskutera i grupp kring musik och teori samt att skapa musik med digitala hjälpmedel.

No description available.

Detta är en uppsats baserad på en lärarintervju gällande elevers syn på undervisning inom ämnet religionskunskap 1 på gymnasiet, samt den didaktiska tillämpningen ur lärarsynpunkt. Skolverkets riktlinjer tar plats i undersökningen och även en forskningsrapport som publicerat av Skolverket. Tyngden ligger på de didaktiska frågorna, vad, varför, hur och för vem? Dess uppkomst, teoretiska förankring och praktisk tillämpning behandlas. Lärarnas svar på intervjufrågor är i fokus och bearbetas och besvaras utifrån given teori och utformar slutligen förslag på justeringar som kan göras i inlärningssyfte med fokus på elevernas önskemål, lärarens förmågor och Skolverkets ramar. Det som diskuteras är en möjlig oförståelse för kursens syfte bland elever, och en möjlig svårighet att förmedla detta syfte för läraren och Skolverket på grund av kursens abstrakta karaktär. Betoningen ligger på didaktiken som användningsområde.

Skolverket (2018, 8) lyfter i läroplanen för förskolan kommunikation som en betydelsefull del i utbildningen. Syftet med studien är att få kunskap om hur förskollärare beskriver att de använder sig av icke-verbal kommunikation i interaktionen med barn vid undervisning i matematik och om hållbar utveckling. Genom kvalitativa intervjuer med sju förskollärare insamlades data om icke-verbal kommunikation i olika kontexter i förskolan. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv analyserades och diskuterades sedan respondenternas svar. I resultatet framgår det att både syftet och kontexten har betydelse för vilken typ av icke-verbal kommunikation förskollärarna väljer att använda sig av. Det framkommer också att det mellan förskollärarna råder samstämmighet angående vikten av att de använder sig av olika kommunikationsformer som komplement till det verbala språket. Uppfattningen av vad som är icke-verbal kommunikation är något som verkar skilja sig mellan förskollärarna, detta då de i sina intervjuer beskriver hur de använder sig av till viss del skilda typer av icke-verbal kommunikation. Sammanfattningsvis är det kroppsspråk, TAKK, bilder av olika slag, miljön och artefakter som är de icke-verbala kommunikationsformerna förskollärarna nämner att de använder sig av. Ytterligare en slutsats som blev tydlig är att kontexten och syftet är avgörande för vilken typ av icke-verbal kommunikation förskollärarna väljer att använda sig av.

Sverige är ett mångkulturellt land med människor från olika kulturer, religioner, etnicite- ter och språk. På senare år har migrationen ökat i Sverige och detta har lett till att det nu finns fler elever i skolan som har svaga kunskaper i det svenska språket. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, vilket innebär att alla elever ska ges samma förutsättningar att lyckas i skolan oavsett bakgrund. Syftet med studien är att belysa hur lärare arbetar språk- utvecklande i ämnet samhällskunskap och vilka eventuella hinder det kan finnas. Sam- hällskunskapsämnet upplevs som ett ämne som ställer höga språkliga krav för eleverna, detta eftersom många begrepp anses vara abstrakta. Teorierna i studien är hämtade från fyra olika forskare. Deras forskning har en grund i den sociokulturella teorin. I teoridelen lyfts skillnaden mellan vardagsspråk och skolspråk, språklig stöttning och Cummins (2000, 2017) fyrfältsmodell som har en grund i genrepedagogiken. Studiens material är insamlat via semistrukturerade intervjuer med fem samhällskunskapslärare som är verk- samma på fyra olika skolor. Resultatet i studien tyder på att de flesta lärarna försöker arbeta språkutvecklande. Det finns däremot brister i skolans verksamhet som gör det svårt för lärarna att utveckla den språkinriktade undervisningen.  Språkutvecklingen bör ta en större plats i skolorna, rektorer bör ge lärarna det de behöver för att bedriva en språkutvecklande undervisning. Om lärarna får mer resurser, mer pla- neringstid och kompetensutveckling kan de lyckas kompensera för elevers olika språkliga brister. Slutligen så krävs det även att läraren är motiverad för att effektivisera sin under- visning.

No description available.

Studien syftar till att undersöka hur förskollärare och barnskötare upplever att barn kan ges inflytande och delaktighet i arbetet med digitala verktyg. Vi vill även undersöka hur förskollärare och barnskötare upplever att de digitala verktygen kan bidra till ett samspel i förskolan. Vi vill med vår studie kunna bidra till mer kunskap om detta.  Studien bygger på en kvalitativ intervjustudie där vi vill undersöka hur pedagoger på förskolor ser på arbetet kring inflytande och delaktighet i arbetet med digitala verktyg. Studien har genomförts genom telefon- och zoomintervjuer.  Studiens resultat och analyser utgår ifrån den sociokulturella teorin och tidigare forskning. Resultaten av studien visar att pedagogerna i studien har stor ambition och förståelse för vikten av undervisning kring digitala verktyg, tillgänglighet och att ge barnen inflytande och delaktighet i sitt arbete med digitala verktyg samt socialt samspel. Studien visar på att de digitala verktygen kan leda till samspel, bland att genom att utforska tillsammans och i nya konstellationer bland barnen. Studien visar på att pedagoger upplever de digitala verktygen som ett neutralt arbetsverktyg som öppnar upp för samspel, utforskande och lärande.

I den reviderade läroplanen för förskolan, Lpfö18 som började gälla 1 juli 2019, är uppdraget kring digitalisering förändrat och förstärkt. Denna studie syftar till att att undersöka förskollärares inställning till förändringarna i Lpfö18 angående digitalisering inklusive deras uppfattning om vad den skärpta framskrivningen rörande digitaliseringen inneburit för arbetet i olika åldersgrupper. Materialet till studien samlades in genom kvalitativa intervjuer. Två delstudier genomfördes, där ena studien riktades mot förskollärares arbete med äldre barn, den andra delstudien mot förskollärares arbete med yngre barn. Studien har sin utgångspunkt i sociokulturella teorin och det är denna teori som studiens resultat analyserats genom. Studiens resultat visar på olikheter i det konkreta arbetet med yngre och äldre barn. De yngre barnen får möjlighet att skapa förståelse och uppleva digital teknik. Medan resultatet visar att äldre barn får möjlighet till fler aktiviteter och möjlighet att fördjupa sin förståelse gällande digitalisering. I fråga om förskollärares kompetens visar resultatet att förskollärarna beskriver att de har kunskap för att arbeta med uppdraget kring digitalisering, men att kompetensen kan fördjupas och förbättras för att utveckla arbetet. De materiella möjligheterna skulle kunna vara bättre. Resultatet visar även att förskollärna är eniga om att det är viktigt att skrivelserna om digitalisering förstärks i Lpfö18, då förskollärarna menar att det idag är av vikt att ge barn digital kompetens redan i förskolan som en förberedelse för vårt alltmer digitaliserade samhälle. Detta gör dem positiva till det nya digitaliseringsuppdraget. Förskollärarna menar att det är tydligt i Lpfö18 att barns utbildning ska innehålla en möjlighet att utveckla en digital kompetens under tiden på förskolan. Förändringen i Lpfö18 har lett till ett mer medvetet arbete om hur undervisning ska bedrivas med digitala verktyg.