Studiens övergripande syfte är att studera vilken roll rörelse har inom förskolan, vad pedagogerna har för kunskap om rörelse samt vilka planerade och oplanerade fysiska aktiviteter man använder sig av. Datainsamlingen har skett genom en kvalitativ metod som bestod av telefonintervjuer med pedagoger som är verksamma inom förskolan. På grund av pandemin hade jag inte möjlighet att träffa pedagogerna på deras arbetsplats. Det insamlade materialet har analyserats och diskuterats utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv och från tidigare forskning. Resultaten visar tydligt att pedagogerna använder sig av rörelse i många olika miljöer och situationer för att utmana barnen. Aktiviteterna kan vara både planerade och oplanerade och pedagogernas perspektiv är att barnen tycker att rörelse är roligt. Resultatet visar även att barnen tycker att rörelse blir ännu roligare ifall pedagogerna deltar och utför rörelser tillsammans med barnen och om de får prova på olika fysiska aktiviteter. Det framkom även att pedagogerna vill ha en bredare kunskap om rörelse och fysiska aktiviteter i förskolan.

Studien utgår ifrån förskollärarnas skildringar kring arbetet med digitala verktyg för att främja flerspråkiga barn. Syftet med studien är att uppmärksamma förskollärarnas berättelser kring deras arbete med digitala verktyg för att utmana flerspråkiga barn i språkutvecklingen. Utifrån syftet bildades två frågeställningar: “Hur beskriver förskollärarna att de stöttar barns flerspråkighet?” och “Hur skildrar förskollärarna användningen av digitala verktyg för att främja barns flerspråkighet?”. Socialkonstruktivismen och det sociokulturella perspektivet är de teorier som studien tar ansats i. Data samlades in via sex semistrukturerade intervjuer. En tematisk analysmetod användes för att analysera empirin. Resultatet ledde fram till följande slutsats: respondenterna använder digitala verktyg som ett kompletterande verktyg i verksamheten mer än vad de använder digitala verktyg för att stödja flerspråkigheten. Studien har bidragit med kunskap om olika strategier som förskollärare använder för att stötta flerspråkiga barn, samt har synliggjort en lucka då förskollärarna inte använder digitala verktyg som flerspråkighetsstödjande verktyg.

Denna studie undersökte hur förskollärare främjar flerspråkiga barns språkutveckling. Syftet valdes då det finns förskollärare idag som saknar kunskaper och medvetna metoder. Det sociokulturella perspektivet användes för att tolka resultatet. En kvalitativ forskningsansats har använts där semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Åtta förskollärare intervjuades som arbetar på sex olika förskolor med åldrarna 1–5. Resultatet visar att förskollärarna använder sig av flera metoder och resurser som exempelvis böcker, TAKK, och flerspråkig personal. Resultatet visar också att förskollärarna har uppfattningen att det är viktigt att barnen känner stolthet kring sitt modersmål för att vilja tala det på förskolan. Studiens slutsats visar att förskollärarna har metoder och uppfattningen om att modersmålet är viktigt för barns vidare språkinlärning. Dock finns det också utmaningar då förskollärarna lyfter en viss osäkerhet i arbetet då de inte alltid talar barnens modersmål. Slutsatsen visar även att det behövs mer tid för kompetensutveckling och diskussioner kring arbetssätt i arbetslaget.

Uppsatsens syfte var att ta reda på hur litteratur presenteras utifrån ett genusperspektiv för barn på fyra förskolor i Stockholm. Arbetet utgick från Vygotskijs teorier om sociokulturell påverkan och Hirdmans genusbegrepp. I arbetet presenterades forskning kring ämnet genus, barnlitteratur och förskolepedagogers roll i användandet av litteratur i sitt genusarbete. Arbetet består av intervjuer med fyra pedagoger som förklarar sin syn på genus och litteratur I förskolan. Fyra böcker från respektive förskola har analyserats utifrån bland annat Nikolajevas teorier om genus och barnlitteratur. Undersökningarna resulterade i en relativ brist på medvetenhet kring genus i de förskolor som undersökts. Förhållandet mellan litteratur och skapande av en könsidentitet är för fler av pedagogerna oklart och trots genusarbetets viktiga roll i dagens förskola finns en stor brist I den kunskap som är nödvändig för att kunna arbeta med så viktiga frågor och kunna fullfölja läroplanens strävansmål

Bakgrunden i denna studie tar avstamp i den sociokulturella teorins tankar om hur barn lär i samspel med andra, de digitala verktygens betydelse i arbetet och grunder för vad som stimulerar barns språkutveckling. Denna teori valde vi då vår empiri tydligt visade att de yrkesaktiva pedagogerna utgick från detta. Syftet och våra frågeställningar grundade sig i ett eget intresse för digitala verktyg och språkutveckling där vi ville undersöka närmare hur de digitala verktygen kan stärka barns språkutveckling. Vi valde att använda oss av intervju som metod i denna studie då det skulle ge oss information om ämnet utifrån praktiska och verkliga erfarenheter från yrkesverksamma pedagoger. Litteraturen och forskningen vi tagit del av är både studentlitteratur och vetenskapliga artiklar. Resultatet visar på att barns språkutveckling kan främjas genom ett språkstärkande arbetar med digitala hjälpmedel. Detta utifrån att pedagogen planerar för ett lärande och att verktygen används i specifika syften som följer läroplanens mål och att de genomförs i samspel mellan barn och närvarande pedagoger. Det visar sig också utifrån våra informanters svar att det finns oändliga möjligheter med de digitala verktygen och att med hjälp av pedagogens kreativitet kan arbetet planeras på många olika sätt.

Denna kvalitativa studie hade till syfte att undersöka förskollärarnas arbete med de kommunikativa stödfunktioner som finns i det språkliga arbetet. Förskollärarnas förhållningssätt togs till hänsyn för att få ett mer tydligt svar till de olika forskningsfrågor som var avsedd för denna studie. Det som undersöktes i studien var kommunikativa stödfunktioner som förskollärarna använde under sina undervisningstillfällen samt deras kunskaper inom området. Metoderna som användes i studien var, observation med anteckningar samt kvalitativa intervjuer med tre förskollärare från två olika förskolor som röstinspelades. Ena förskolan befann sig i ett höginkomstområde och den andra förskolan befann sig i ett låginkomstområde. Datainsamlingen analyserades med hjälp av transkribering, kategoriseringsanalys samt tematiska analys. Sociokulturella teorin som Vygotskij förde fram är den som används i studie. Denna teori innefattar att barn och förskollärarna lär sig bäst i samspel med varandra. Detta var vår teoretiska utgångspunkt för studien. Resultatet för studien var att förskolorna använde kommunikativa stödfunktioner som tecken som stöd, konkret material som handdockor, verbala språket samt sång som de hade gemensamt. Både förskollärarna arbetar inkluderande med kommunikativa stödfunktionerna. Det vill säga att arbetssättet gynnar alla barn. Förskolorna ser vidareutbildningar som positiva och utvecklande för deras kunskaper inom de kommunikativa stödfunktionerna. Skillnaden mellan förskolorna var att ena förskolan använde bild som stöd samt hörslinga.

Denna studie behandlar hur pedagoger förhåller sig till flerspråkighet och brytning i förskoleverksamheten tillika hur alla deltagare i förskolans kontext det vill säga barn förskollärare, rektorer, vårdnadshavare och barnskötare interagerar för att stimulera en kvalitativ lärande miljö som främjar flerspråkiga barn i sin språkutveckling. Denna studie är kvalitativ i sin form med strukturerade intervjuer. Vi utgår från Lev Vygotskys pedagogiska teorier alltså sociokulturella teori där de centrala begrepp som studien behandlar är transspråkande, scaffolding, medierade redskap samt kollegialt lärande. Enligt tidigare forskning samt det empiri vi lyckats samla in för denna studie har resultat visat bland annat att flerspråkighet upplevs verka positivt för de barn som har brister i det svenska språket därför det främjar språkkunskaperna. Brytning verkar inte heller vara ett hinder i barnens språkutveckling sålunda personalen behärskar det svenska språket och kan interagera med alla aktörer i verksamheten då detta kan resultera till en kvalitativ lärande där barnen ska vara i centrum.

Syftet med studien var att undersöka hur aktiva matematiklärare uppfattar elever med intresse och fallenhet för matematik i skolan. Det andra syftet var att få en bild av vilka möjliga faktorer det finns som kan hindra de här eleverna från att visa deras utvecklade förmågor. De teorier som ligger till grund för studien är den sociokulturella teorin och teorier om särbegåvning. I de teorierna om särbegåvning lyfts bland annat vad begreppet ”matematiska förmågor” innebär och om deras utvecklingsbarhet. Studien inspireras av en kvalitativ ansats och bygger på enkätundersökning med kombination av öppna samt slutna frågor bland de aktiva matematiklärarna. Respondenterna består av femton lärare från olika grundskolor. Respondenterna är eniga kring frågan om elevernas engagemang och intresse för matematik är det som är det roligaste i undervisningsprocessen. Det motsatta förhållandet, dvs om det svåraste inom matematikundervisningen har större spridning bland svaren från respondenterna. Bland respondenterna har en genomgång med alla elever, en laborativ lektion i grupper samt ett grupparbete med speciella uppgifter nämnts som mest brukbar undervisningsmodell. De respondenterna som har upplevt ett möte med de särbegåvade barnen ger gemensamma karakteristiska drag om de här eleverna. Betoningen ligger på hög prestation och deras synlighet. De flesta av respondenterna är överens att det kan finnas särbegåvade elever med inlärningssvårigheter. Bland de faktorerna det fanns i enkäten, har ”otillräckliga resurser i skolan” ledande position som något som hindrar lärarna att upptäcka dessa barns speciella förmågor. Men även kulturell attityd, språksvårigheter och annat modersmål har varit uppmärksammat bland respondenterna. En tredje del av respondenterna har uppgett att de aldrig har träffat någon elev med fallenhet för matematik.

Gullander, Camilla & Lindeberg, Karin (2010). Läxor – i vilket syfte? En studie om lärares syn på läxor i en mångkulturell skola. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö Högskola. Vårt syfte med denna undersökning har varit att förklara hur lärare tänker kring fenomenet läxor. Av vilka skäl ger lärare läxor? På vilket sätt tar lärare hänsyn till elevers olika förutsättningar? Finns det någon läxpolicy som lärare arbetar utifrån? Detta är våra tre huvudfrågeställningar som genomsyrar hela vårt examensarbete. Vi har valt Vygotskijs sociokulturella teori som utgångspunkt för vår undersökning, då vi anser att det finns kopplingar mellan sociokulturella faktorer och förutsättningar för att göra sina läxor. I vår undersökning har vi använt oss av metoden kvalitativa intervjuer, där fem lärare som arbetar på en mångkulturell skola har delgett oss sina åsikter och tankar om läxor. De främsta anledningarna till att lärarna vi har intervjuat ger läxor är för att eleverna ska repetera befintlig kunskap, lära sig att ta ansvar och för att föräldrarna ska få en inblick i skolarbetet. I möjligaste mån försöker de intervjuade lärarna att ta hänsyn till elevers olika förutsättningar för att göra sina läxor, då en del av läxorna individanpassas utifrån elevernas kunskapsnivå. Under arbetets gång har vi kommit fram till att elevers olika förutsättningar påverkar deras läxläsning och att lärare därmed måste individanpassa läxor i högre utsträckning, så att varje elev klarar av att göra sin läxa helt på egen hand, först då anser vi att läxor kan ge positiv effekt. Då en läxpolicy problematiserar lärarnas syn på och förhållningssätt till läxor, anser vi att en läxpolicy kan fungera som ett stöd för lärare, elever och föräldrar.

Skolverket är förskolans förvaltningsmyndighet, det är Skolverket som ansvarar för att förskolornas utbildning uppnår en god kvalitet. Denna studie har fokuserat på hur kvaliteten utvecklas när pedagoger sitter gemensamt och diskuterar över utbildningen. Syftet med studien var att undersöka vilket innehåll arbetslagsmöten behandlar, hur reflektion används i arbetslagsmöten och hur det bidrar till utveckling av utbildningen. Den kvalitativa studien genomfördes med semistrukturerad intervju som metod. Sex förskollärare intervjuades och empirin analyserades sedan i en tematisk analys i två delstudier. Delstudie 1 undersökte vilket reflektionsinnehåll som förskollärare anser diskuteras på mötet och hur reflektionen används för utveckling av utbildningen. I delstudie 2 undersöktes vilka aspekter som påverkar reflektionen, vilka övriga områden som diskuterades under mötet och vilka faktorer som styr vad mötet behandlar för att utveckla undervisningen. Studiens resultat visade på vikten av gemensam reflektion under mötet och engagerade kollegor som möjliggjorde utveckling av utbildningen som helhet. Reflektionen synliggjorde hur nya möjligheter skapades för att utmana barn, förändra lärmiljön och för att resonera med olika teorier och perspektiv. Studiens teoretiska utgångspunkt var det sociokulturella perspektivet. Teorin användes i studien för att språket och samspelet är relevant i det sociokulturella perspektivet genom att människor utvecklas och lär av varandra. För att lära av varandra behövde pedagogerna i studien dela sina erfarenheter och tankar under mötet för att kunna möjliggöra lärande och utveckling av sin egen kompetens.