Den globalisering som pågår idag leder bland annat till att allt fler språk blir vanligare i alla världens länder. I Sverige idag har ca 25 % av invånarna utländsk bakgrund och ses som flerspråkiga. Förskolan är en viktigt del i barns lärande. 2017 var 84% av alla landets barn mellan ett till fem år inskrivna i förskolan 1. Syftet med föreliggande studie är att utforska förskollärares förhållningssätt till flerspråkighet i förskolan. Förhållningssätt kan påverka den lärmiljö förskolan erbjuder för flerspråkiga barn och förhållningssätt kan göra att flerspråkigheten ses som möjligheter eller hinder för språkutvecklingen.. Semistrukturerade kvalitativa gruppintervjuer har genomförts med åtta förskollärare på två förskolor i multietniska områden för att kunna besvara studiens frågeställningar. Informanternas beskrivningar av huruvida deras förhållningssätt till flerspråkighet ses som en tillgång eller hinder för språkutvecklingen sammanställdes utifrån premisserna i kvalitativ metod. Resultatet tolkades sedan utifrån de analytiska utgångspunkterna förskollärares förhållningssätt, möjligheter och hinder samt arbetssätt vilka främjar flerspråkighet. Resultatet i vår studie visar att det råder olika uppfattningar om vilka förhållningssätt till flerspråkighet förskolans utbildning ska bygga på. Den flerspråkiga normen ses som en möjlighet och tillgång och den enspråkiga normen ses som ett hinder bland de förskollärare vi intervjuat.

Syftet med denna uppsats är att undersöka genrepedagogikens påverkan på elevers språkutveckling i svenskämnet på gymnasiet. Genrepedagogiken vilar på tre ben: det sociokulturella perspektivet på lärande, den systemisk funktionella grammatiken samt cykeln för undervisning och lärande. Det dessa har gemensamt är att de utgår ifrån att alla elever har olika förutsättningar och att undervisningen på grund av detta måste utformas på olika sätt för olika individer. Språk- och kunskapsutveckling anses också gå hand i hand. Metoden som används är av kvalitativ karaktär och innefattar semistrukturerade intervjuer med fem gymnasielärare om hur de arbetar med genrepedagogik i undervisningen. Studien ger en bild av hur de intervjuade lärarna arbetar med genrepedagogik i praktiken och resultatet jämförs sedan i diskussionen med tidigare forskning inom ämnet. Resultatet visar att genrepedagogik har en positiv inverkan på elevers språkutveckling då både de intervjuade lärarnas utsagor samt den tidigare forskningen går hand i hand. Slutsatsen kan dras att genrepedagogik är en undervisningsmetod som verkar språkutvecklande för alla elever oavsett nivå och bakgrund. / <p>Svenska</p>

I de senaste PISA- och PIRLS-undersökningar har det visat sig att Sveriges resultat i läsförståelse sjunkit i jämförelse med andra europeiska länder. Lärare i PIRLS-undersökningarna hävdar att det inte ges tillräckligt med utrymme för att samtala om texter. Flera forskare har även kommit fram till att ett ökat talutrymme för eleverna leder till ökad inlärning. Syftet med detta examensarbete är således att undersöka hur sex svensklärare i mellanstadiet arbetar med läsförståelseutvecklingen genom att samtala om texter samt att ta reda på vilka olika uppfattningar de lärarna har angående textsamtal. Vygotskijs sociokulturella perspektiv och dess syn på lärande förklaras främst genom att betona vikten av språket för att kunna kommunicera och lära. För att få svar på studiens frågeställningar har datainsamlingen skett genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. I resultatet framkommer att alla sex lärare har erfarenheter av textsamtal och använder det regelbundet. Lärarna använder sig av liknande metoder för att forma och individ- och nivåanpassa textsamtalen till sin elevgrupp. Resultatet lyfter även fram lärarnas personliga uppfattningar om textsamtal och hur de bedömer utvecklingen hos elevernas läsförståelseförmåga. Dessa uppfattningar handlar om hur viktigt det är att variera textsamtalen efter elevers olika behov men också hur de upprätthåller intresset av att samtala om texter hos eleverna. / <p>Svenska</p>

Syftet med min studie är att undersöka hur pedagoger ser på utomhusundervisning i naturorienterande ämnen i skolan samt vilka didaktiska val de gör. När det gäller utomhuspedagogik specifikt påvisar Szczepanskis (2008) i sin forskning att det finns lärare som ser och kan beskriva kvalitativa skillnader mellan lärande utomhus respektive inomhus, likväl som det finns pedagoger som inte ser denna skillnad utan mer tänker på naturen mer som en plats för rekreation. Undersökningsmetoden för denna studie är den kvalitativa intervjun och fem pedagoger har intervjuats. Resultaten analyseras med begrepp från sociokulturellt och didaktiskt perspektiv. Resultatet av studien visar att pedagogerna ser många fördelar med att bedriva undervisning utomhus, med fördel att de är två eller fler pedagoger samt att de finner tid för samplanering. Pedagogerna talar varmt om vinsterna av att lära in med hela kroppen, med alla sina sinnen. De saknar ibland förutsättningar i form av samplanering och materialkostnader som följer med inspirerande utomhusutrustning. Analysen visar bland annat att de intervjuade pedagogerna ger prov på att skapa egna didaktiska koncept, ingå i kommunikativa processer samt använda sig av artefakter av olika karaktär. Läroplansperspektivet kopplas till resultatet och utifrån det är min slutsats är då att utomhusundervisningen borde förekomma i högre omfattning än vad som framkom i studien.

Syftet med denna studie är att undersöka F-3 lärares svenskämnesdidaktiska uppfattningar om sina erfarenheter av bokhund som kompensatorisk anpassning för elever i läs- och skrivsvårigheter.  I bakgrunden presenteras bokhundens historia, bokhundens roll inom skolan samt hur dagens skola fungerar. Enligt den tidigare forskningen finns det inte tillräckligt med kunskap för att fastställa vilken påverkan bokhunden har på elevers läsutveckling. Dock har man sett att det finns många fördelar med bokhunden som anpassning och att den bidragit positivt gällande elevers välmående.  Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, då kommunikation och samspel är viktiga faktorer i arbetet med bokhunden. Metodansatsen som används är av kvalitativt slag och semistruktureradeintervjuer är gjorda med sex svensklärare som undervisar med bokhunden som anpassning. Det empiriska materialet är analyserat med hjälp av innehållsanalys.  Resultaten visar att samtliga av studiens deltagare anser att elevernas läsförmåga förbättrats samt att läsflytet och läslusten ökat vid användandet av bokhunden. Deltagarna är mycket positiva till bokhunden som redskap för att stötta elever i lässvårigheter. Ingen av studiens deltagare har varit med om att anpassningen inte fungerat och tycker därför att den borde belysas mer. Förutom fördelarna som kan ses ur ett svenskdidaktiskt perspektiv, det vill säga att elevens läsflyt och automatisering förbättras finns det också många andra fördelar med anpassningen. En annan viktigt fördel med bokhunden är att den bidrar till att eleven får en positivare attityd, vilket i sin tur påverkar inställningen till andra ämnen samt skolan i allmänhet. Problematik som kan uppstå kring anpassningen tas också upp. Deltagarna säger att det största orosmomentet gällande bokhunden är okunskapen som finns. / <p>Svenska</p>

In this paper we will be looking at children’s reading habits, their attitudes towards reading, and whether or not the presence of digital technology such as television or computers have any effect on said reading habits. The material of the study will be collected via group interviews with students at age nine to ten at two different schools in neighbouring towns in the south of Sweden. The parents of the students have all been informed of the study, and approved of their children taking part of it. The purpose of interviewing the students directly, and not to their parents or teachers, is that the chance of them giving relevant and thoughtful answers increase of they are treated as individuals with thoughts and opinions of their own. The study shows that most of the students read with the purpose of school assignments and while most of them don’t mind reading, not many do it for pleasure if there are possibilities of other activities offered instead. Some of these other activities do involve screen time, but many also enjoy being active and spending time with their friends and families.

Abstract: Svenska skolan har tagit emot en ökad grupp nyanlända elever som är i behov av grundläggande litteracitetsundervisning (Franker, 2016, s.1). För att skapa gynnsamma förutsättningar för dessa elever att utveckla läs- och skrivkompetens är det betydande att ta hänsyn till olika faktorer. Samtidigt ställer Skolverket (2016) ett ökat krav på en digitaliserad undervisning där eleverna med hjälp av digitala verktyg ska utveckla kunskaper. Denna uppsats undersöker således hur olika kompetenser inom språkintroduktion arbetar litteracitetsutvecklande med stöd av digitala verktyg. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling där fysiska verktyg (digitala verktyg) utgör ett stöd i lärandet. Denna studie har en kvalitativ forskningsinriktning där fyra intervjuer genomförts på två olika språkintroduktionsprogram. Studien har ett kompetensfokus där två lärare i svenska som andraspråk, en studiehandledare och en IT-pedagog har intervjuats. I resultatet framkommer det att digitala verktyg i form av datorer, Ipads, Smartboards och smartphones förekommer på ett varierat sätt där det sociokulturella lärandet ger förutsättningar för litteracitetsutvecklingen. Studiens deltagare redogör även för att digitala verktyg i samband med litteracitetsarbetet ger förutsättningar för interaktion och kommunikation bland lärare och elever.

Syftet med studien är att studera hur specialpedagoger, lärare och förskollärare ser på pedagogisk handledning och hur handledning ska vara beskaffad för att kännas meningsfull. Metoden som används i studien är kvalitativ och datainsamlingen har skett genom fyra fokusgruppsintervjuer, två grupper med specialpedagoger och två grupper med lärare/förskollärare. Vid analys av fokusgruppsintervjuerna har vi inspirerats av ett fenomenografiskt synsätt. Studien har fem olika teoretiska utgångspunkter; sociokulturellt perspektiv, relationellt perspektiv, kategoriskt perspektiv, salutogent perspektiv samt Flecks tankestil om att samtal och dialoger är förutsättning för utveckling av kunskap. Resultatet visar att det finns vissa skillnader i hur specialpedagoger och lärare/förskollärare ser på handledning samt vilka förväntningar de har på handledningens utformning. Gemensamt för yrkesgrupperna är att de ser svårigheter att få till handledning på grund av tidsbrist samtidigt som yrkesgrupperna betraktar handledningen som något positivt och utvecklande för yrkesroll och profession.

Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK) används inom förskolans verksamhet som ett kommunikationsverktyg för språkinlärning, för att kunna leva upp till läroplanens mål om språkutveckling. Enligt Specialpedagogiska myndigheten (2018) går detta kommunikationsverktyg ut på att teckna med händerna samtidigt med det talade språket för att och underlätta kommunikationen för alla barn.  Innan barnet har utvecklat ett talat språk kan verktyget användas som förståelsestöd. TAKK är inte detsamma som svenskt teckenspråk men vissa tecken i TAKK liknar de tecken som finns i det svenska teckenspråket (ibid). Forskare påvisar att TAKK ökar i popularitet vilket exempelvis visar sig genom media där det framställs som ett positivt kommunikationsverktyg. Samtidigt framhåller forskarna att intresset för verktyget i vetenskapliga undersökningar är begränsat. Det innebär att vi vet lite om de möjligheter och utmaningar som användningen av verktyget kan medföra (Fitzpatrick, Thibert, Grandpierrt, &amp; Johnston, 2014; Mueller, Sepulveda, &amp; Rodriguez, 2014). I dagens förskolor ökar användandet av TAKK och ett flertal förskolor uttrycker att de använder sig av kommunikationsverktyget. Den nuvarande debatten om kommunikationsverktyget fokuserar på hur det ska användas och vilka möjligheter verktyget medför. Debatten om de svårigheter och utmaningar TAKK kan medföra får mindre uppmärksamhet i media vilket kan vara problematiskt då allmänheten inte får ta del av den informationen. Även inom forskningen finns det kunskapsluckor om användandet av TAKK och denna brist på forskning motiverar vår studie.

Syftet med studien är att undersöka hur svensklärare i årskurs 4-6 arbetar när det gäller att utveckla läs- och skrivförmågan hos elever i behov av stöd. Studiens data har samlats in genom ostrukturerade intervjuer med sex verksamma svensklärare på mellanstadiet. Datainsamlingen har bearbetats med stöd av en innehållsanalys och tolkats utifrån det sociokulturella perspektivet. Tidigare forskning visar att lärare behöver skapa en undervisning som grundar sig i elevernas olika förutsättningar och behov. Elevmaterialet måste vara anpassat efter elevens tidigare kunskaper samtidigt som materialet stöttar elevens vidareutveckling. För att kunna vägleda eleven vidare i utvecklingen behöver läraren dokumentera den lärprocess som eleven genomgår. Eftersom samhället idag blir alltmer digitaliserat har lärares möjligheter att individanpassa undervisningen vidgats. De nya digitala verktygen har öppnat upp för ett multimodalt och anpassat lärande. Resultaten visar att lärarna använder olika metoder för att kartlägga elevers läs- och skrivförmåga. Lärarna grundar svenskundervisningen på elevernas tidigare läs- och skrivkunskaper för att samtliga elever ska kunna befinna sig i klassrummet. Lärarna anser att de digitala verktygen gör det möjligt för lärarna att möta fler elevers behov. Slutsatserna som studien visar är att lärarna arbetar för att skapa en inkluderande och individanpassad svenskundervisning som utgår från elevernas olika läs- och skrivbehov.