<p>Denna studie behandlar elevers uppfattningar om hur det är att arbeta med individuella utvecklingsplaner. En individuell utvecklingsplan är tänkt att syfta framåt och bör ge eleven insikt i det egna lärandet. Den ska också vara ett hjälpverktyg för såväl elev, lärare som vårdnadshavare i strävan mot elevens utveckling i riktning mot de nationella och lokala målen.</p><p>För att kunna beskriva elevernas uppfattningar har kvalitativa gruppintervjuer med elever i årskurs 4 genomförts.</p><p>Studien har ett elevperspektiv och utgår från tre teman, varav det första handlar om samspel eleverna emellan och hur arbetet med individuella utvecklingsplaner kan påverka det. Den övergripande slutsatsen, rörande detta tema, är att eleverna uppfattar att arbetet med en individuell utvecklingsplan betonar det enskilda arbetet framför arbetet i grupp. Det andra temat behandlar elevernas målmedvetenhet och hur denna påverkas av användandet av utvecklingsplanerna. När det gäller detta tema är slutsatserna att eleverna inte ser det nära sambandet mellan den individuella utvecklingsplanen och det målstyrda arbetet i undervisningen. Eleverna vacklar även mellan, å ena sidan, att se målen som mer övergripande, något som man slutligen ska nå till, å andra sidan, att se dem som läxor som de inte har uppnått i slutet av veckan. Även elevernas medvetenhet gällande den egna utvecklingen i förhållande till målen varierade. Det tredje och sista temat tar upp elevernas upplevelser kring den individuella utvecklingsplanen och en slutsats är att alla intervjudeltagare har en positiv känsla till den individuella utvecklingsplanen.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att belysa skillnader och likheter i synen på barn i socioemotionella svårigheter hos pedagoger på förskola och skola. Vi ville undersökta om förskolan och skolans traditioner gör skillnad i valet av åtgärder för att komma tillrätta med svårigheterna. Vi ville ta reda på vilken samverkan det finns mellan skolformerna för att överbrygga svårigheterna för barnen. Vi belyser frågan ur ett sociokulturellt perspektiv och har fördjupat våra kunskaper inom området med hjälp av litteratur som vi anser vara relevant för vår undersökning.</p><p>För att kunna besvara vårt syfte och våra frågeställningar har vi använt oss av kvalitativa intervjuer som metod. Vår studie har bedrivits på två förskolor och två skolor i två likvärdiga områden. Inom varje verksamhet har intervjuer med förskollärare och lärare genomförts. För att få en kompletterande bild av förskollärarnas och lärarnas synpunkter har även specialpedagogerna från de utvalda förskolorna och skolorna intervjuats.</p><p>Förskolan och skolan är två olika kulturer med olika traditioner som enligt de båda läroplanerna, Lpfö 98 och Lpo 94, ska länkas samman och tillsammans utgöra en röd tråd i lärandet. Resultat i den här studien visar att förskolorna och skolorna i studien är präglade av sina respektive historiska traditioner. Orsaken till att barn befinner sig i socioemotionella svårigheter överensstämmer mellan förskollärarna och lärarna och synsättet kan härledas hundra år bakåt i tiden. Orsakerna förläggs till individ och hemförhållanden. Vi har funnit skillnader i valet av åtgärder. Åtgärderna i förskolorna styrs av förskolans tradition och förläggs till största delen på organisationsnivå. I skolorna styrs åtgärderna också av historiska traditioner och förläggs främst på individnivå. Få åtgärder förläggs på gruppnivå inom båda verksamheterna. Den samverkan som förekommer mellan verksamheterna i vår studie är begränsad och sker främst vid övergången från förskola till förskoleklass.</p>

<p>”Det är så bra att läsa” är ett uttryck som vi alla har hört. Som en formel uttalas dessa ord om skönlitterär läsning. Med den här uppsatsen hoppas jag inspirera till att fler människor engagerar sig i hur skönlitteratur kan användas i utbildningen.</p><p>För de som har tagit ställning till att skönlitteraturen har en viktig roll att spela i skolan, är det intressant att diskutera hur skönlitterära läsare utvecklas. Jag genomförde ett undervisningsförsök i syfte att se om eleverna i en årskurs 8 utvecklas som skönlitterära läsare när de får använda det narratologiska verktyget berättarperspektiv.</p><p>Före respektive efter denna undervisning skrev eleverna ner sina spontana intryck av ett avsnitt ur Janne, min vän av Peter Pohl. Studien baseras på textanalyserna av dessa texter.</p><p>Undersökningen förankras med Kathleen McCormicks och Judith Langers teorier. Utifrån deras receptionsteorier analyserar jag hur eleverna förhåller sig till texten, om detta förhållande förändras efter att de har använt det narratologiska verktyget och vad denna förändring innebär.</p><p>Resultatet visar att antalet elever som för en dialog med texten ökar med mitt undervisningsförsök. Fler elever använder ett sociokulturellt förhållningssätt, och fler elever bygger en föreställningsvärld.</p> / <p>”It is so good to read” is an expression that we all have heard. These words are pronounced as a formula about the reading of fiction. With this essay I hope to inspire more people to engage in how fiction can be used in education.</p><p>For those who have decided that the reading of fiction in school is important, it is interesting to discuss how readers of fiction develop. I carried out a teaching experiment with the purpose to examine if the students in a class 8 develop as readers of fiction when they use the narrative tool narrator´s perspective.</p><p>Prior to and after this education the students wrote down their spontaneous impressions of a passage in Janne, min vän by Peter Pohl. The study is based on the textanalyzes of these texts.</p><p>The theoretical standpoint is based on the theories of Kathleen McCormick and Judith Langer. From their theories of reception I analyze how the students approach the text, if this approach changes after using the narrative tool and what this change implies.</p><p>The result shows that the number of students who communicate with the text have increased. More students approach the text in a social-cultural way and more students build envisionments.</p>

<p>Syftet med denna undersökning var att genom aktionsforskning undersöka hur elever i en geografiklass lärde sig om hållbar utveckling genom att arbeta med projektet "Hållbar stad". Jag använde mig av sociokulturell teori då jag planerade projektet och analyserade resultaten. Jag ville undersöka och analysera hur effektiva artefakterna och arbetssätten var. Genom självreflektion och samtal med min lokala lärarutbildare, LLU, kunde jag även analysera min egen insats och skapa en förståelse som kan hjälpa mig som lärare. Metoden jag använde mig av var aktionsforskning som realiserades med följande faser: planering, aktion, observation och reflektion som följde varandra. Aktionsfasen bestod av sex lektionstillfällen som genomfördes i en gymnasieklass i ämnet geografi. Observation och reflektion skedde från tre olika synpunkter: min egen, min handledares och eleverna som utvärderade momentet. Resultatet från aktionsstudien visade att eleverna fick fördjupade kunskaper om hållbar utveckling genom att arbeta med projektet och att de förstod sambanden mellan deras konstruerade stad och städer i verkligheten. Resultaten visade också att elevernas intresse och engagemang väcktes när de rent praktiskt fick arbeta med projektet. Slutsatsen man kunde dra av resultaten var att eleverna uppskattade praktiskt arbete och undersökande arbetsmetoder där de fick möjlighet att utmana sig själva och ta hjälp av varandra i grupp för att nå kunskap.</p>

Denna studie utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Syftet med studien är att beskriva och förklara muntliga naturvetenskapliga prestationer mot bakgrunden av provsituationens kommunikativa karaktär samt jämföra dessa prestationer med de som framkommer i en skriftlig provsituation, TIMSS. För att uppfylla dessa syften har jag intervjuat en liten grupp elever. Intervjuerna har byggt på skriftliga frågor från TIMSS, men har kompletterats med artefakter och en samarbetsorienterad samtalspartner. De flesta av de intervjuade eleverna lyckades prestera, utifrån TIMSS, rätt svar i tre av de fyra situationerna som presenterades. Detta trots att de inte visade sig besitta de naturvetenskapliga kunskaper som förväntades. Dessutom använde eleverna främst ett vardagligt språk i sina förklaringar och motiveringar, inte ett naturvetenskapligt. Utan tillgång till en aktiv samtalspartner hade de intervjuade elevernas möjlighet att svara rätt på frågorna minskat avsevärt.

Studiens syfte är att bidra till en ökad förståelse och insikt i pedagogers motiv för användandet och inte användandet av grupparbete som arbetsmetod i den svenska skolan. Grupparbete som arbetsmetod har minskat i den svenska skolan på 2000-talet, vilket vi har svårt att förena med de teorier som genomsyrar den svenska läroplanen, det vill säga de konstruktivistiska och sociokulturella teorierna. Vi har i denna studie valt att undersöka verksamma pedagogers uppfattningar kring de motiv dessa har för att arbeta och inte arbeta med grupparbete som arbetsmetod. Vi har använt oss av en fenomenografisk ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Vi har undersökt sex pedagogers uppfattningar kring grupparbete som arbetsmetod på en skola i mellersta norrland. Resultatet visar att pedagogerna har en rad olika motiv för att inte använda grupparbete som arbetsmetod. Motiven som presenteras är bland annat gruppsammansättningens komplexitet, kunskap kring arbetsmetoden och organisatoriska förutsättningar inom skolan. Pedagogernas motiv för att använda grupparbete är utifrån ett elevperspektiv, där bland annat elevens sociala utveckling och kunskapsutveckling är i fokus. Utifrån pedagogernas uppfattningar visar studien att grupparbete som arbetsmetod kan vara komlpext och att det är många faktorer som måste tas i beaktning för att ett grupparbete skall fungera.

Syftet med denna uppsats har varit att utifrån ett sociokulturellt perspektiv beskriva och analysera vilket lärande som möjliggörs hos två lärare i en mångkulturell skola. Jag har gjort en etnografisk studie där jag under några veckors tid har observerat, haft både formella och informella samtal samt samlat arbetsmaterial i två klasser. Den ena klassen går i årskurs 8 och läser historia under min tid i klassrummet. Den andra klassen går i åk 9 och läser religionskunskap. Min studie pekar mot att den ena klassen riskerar att enbart syssla med memorering och kvantitativ kunskaps­hantering, vilket inte är utvecklande för de högre nivåerna av tänkandet. Det visar sig bland annat i typen av uppgifter som eleverna arbetar med, den okritiska förmedlingen av omvärlden men också i en arbetsprocess som överlåts till eleverna själva. Eleverna riskerar att lära sig en okritisk bild av sin omvärld eftersom det i undervisningen finns en reproduktion av ojämna maktförhållanden i samhället och en stigmatisering av muslimer och islam. I den andra klassen arbetar eleverna med kognitivt krävande uppgifter där de får rikligt med språkligt och kontextuellt stöd för att klara av uppgifterna. Läraren är aktiv i elevernas arbetsprocess vilket möjliggör för eleverna att få jobba inom sin närmaste zon för utveckling, som är en förutsättning för att de högre nivåerna av intellektet ska utvecklas. Det finns kritisk granskning i undervisningen. Emellertid är elevernas modersmål frånvarande och dessutom förbjudet i klassrummet trots att det finns nio modersmål i klassen. Detta komplicerar lärandet som möjliggörs eftersom reproduktionen av maktförhållandena i samhället kommer till uttryck genom de ojämlika förhållandena mellan svenska, de stora världsspråken och elevernas modersmål.

Syftet med denna kvalitativa fallstudie är att undersöka hur pedagoger skapar inkluderande undervisning i klassrummet och resonerar kring den samt undersöka hur pedagogernas inkluderande strategier är relaterade till det sociokulturella perspektivet på lärande. Data har samlats in genom observationer av lektioner samt semistrukturerade intervjuer av de pedagoger vars lektioner vi observerade. Bearbetningen av insamlad data genomfördes separat för varje fall och resulterade i fyra olika fallstudier. Fallen består av beskrivningar av olika händelser, både mer generella skeenden men även sådant som är karaktäriserande för de olika fallen. Det fanns fem inkluderande undervisningsstrategier som tydligt visade sig och som pedagogerna la sin tyngdpunkt vid. En av dessa var att använda sig utav gemensam arbetsplan utifrån de olika ämnenas kursplaner och mål. Ett annat var pedagogernas medvetenhet om elevernas olikheter. De andra undervisningsstrategierna var användandet av gemensamma genomgångar vid introduktionen av material, individanpassad återkoppling och stöd samt att pedagogerna gav eleverna möjligheter att få visa sina kunskaper. Det fanns även tre inkluderande undervisningsstrategier som kan ses ur ett sociokulturellt perspektiv. En av dessa strategier var att skapa goda relationer och kommunikation. De två andra var att pedagogerna styrde elevernas placeringar och grupperingar med syftet att förbättra elevernas möjligheter för samlärande samt pedagogernas medvetna användning av samlärande i undervisningen. Tyngdpunkten lades kring den kunskap om de skillnader och den variation som finns hos den enskilda individen. Det som också tydligt synliggjordes i de inkluderande undervisningsstrategier pedagogerna använde sig utav var betydelsen av att ha fungerande relationer och kommunikation med elever.

”Det är så bra att läsa” är ett uttryck som vi alla har hört. Som en formel uttalas dessa ord om skönlitterär läsning. Med den här uppsatsen hoppas jag inspirera till att fler människor engagerar sig i hur skönlitteratur kan användas i utbildningen. För de som har tagit ställning till att skönlitteraturen har en viktig roll att spela i skolan, är det intressant att diskutera hur skönlitterära läsare utvecklas. Jag genomförde ett undervisningsförsök i syfte att se om eleverna i en årskurs 8 utvecklas som skönlitterära läsare när de får använda det narratologiska verktyget berättarperspektiv. Före respektive efter denna undervisning skrev eleverna ner sina spontana intryck av ett avsnitt ur Janne, min vän av Peter Pohl. Studien baseras på textanalyserna av dessa texter. Undersökningen förankras med Kathleen McCormicks och Judith Langers teorier. Utifrån deras receptionsteorier analyserar jag hur eleverna förhåller sig till texten, om detta förhållande förändras efter att de har använt det narratologiska verktyget och vad denna förändring innebär. Resultatet visar att antalet elever som för en dialog med texten ökar med mitt undervisningsförsök. Fler elever använder ett sociokulturellt förhållningssätt, och fler elever bygger en föreställningsvärld. / ”It is so good to read” is an expression that we all have heard. These words are pronounced as a formula about the reading of fiction. With this essay I hope to inspire more people to engage in how fiction can be used in education. For those who have decided that the reading of fiction in school is important, it is interesting to discuss how readers of fiction develop. I carried out a teaching experiment with the purpose to examine if the students in a class 8 develop as readers of fiction when they use the narrative tool narrator´s perspective. Prior to and after this education the students wrote down their spontaneous impressions of a passage in Janne, min vän by Peter Pohl. The study is based on the textanalyzes of these texts. The theoretical standpoint is based on the theories of Kathleen McCormick and Judith Langer. From their theories of reception I analyze how the students approach the text, if this approach changes after using the narrative tool and what this change implies. The result shows that the number of students who communicate with the text have increased. More students approach the text in a social-cultural way and more students build envisionments.

Dagens samhälle befinner sig under ständig förändring och utveckling. Idrottsrörelsen satsar nu på olika sätt på föreningsutveckling, det är utveckling av detta slag som denna rapport kommer att titta närmare på. Syftet var att studera seglingsföreningar i ett distrikt i södra Sverige som fått bidrag ur Idrottslyftet för föreningsutveckling. Studien hade även till syfte att se vilka mål dessa seglingsföreningar hade med sin utveckling, samt vad de upplever möjliggör och hindrar den utvecklingen. De frågeställningar som låg till grund för undersökningen var: Vilka mål har de seglingsföreningar som arbetar med föreningsutveckling? Hur är utvecklingsarbetet organiserat? Vad möjliggör och hindrar utvecklingen?  Empiri samlades in genom intervjuer med representanter ifrån de aktuella seglingsföreningarna. Resultatet visar att de flesta seglingsföreningarna satsar på en utveckling av fortsättningsverksamheten efter seglarskolan. De största möjligheterna för utveckling upplevs vara engagemang, sailcoachtid och externa bidrag. De största hindren för utveckling upplevs vara brist på tränare och att kunna vidmakthålla tillräckligt med engagemang. Därmed torde den största utmaningen för seglingssporten nu vara att lära hur de skall få in tillräckligt med kompetens och engagera fler samt hur på bästa sätt överbygga glappet mellan seglarskolan till den fortsatta seglingsverksamheten.