Syftet med studien är att få en fördjupad kunskap om innebörden av Time som begrepp samt att ge en bild av hur erfarna lärare hanterar ämnet i sin undervisning. Denna studie har sin teoretiska utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och hur medierande redskap används i undervisningen. Den kvalitativa forskningsintervjun användes som metod för att få svar på mina frågor. De fem informanterna arbetar i antingen Värmlands eller Örebro Län. De är alla verksamma pedagoger på nivåerna från gymnasium upp till musikhögskola och de undervisar i olika musikämnen. Resultatet visar att ämnet handlar om hur man, som musiker, placerar sina toner i förhållande till en given puls samt att alla informanter understryker att Time är viktigt och bör undervisas i. Flera redskap används för att lära ut ämnet Time, och i de fall val av redskap sammanfaller mellan informanterna, är det ändå uppenbart att de används på olika sätt. / The purpose of this study is to acquire a deeper knowledge of the concept, Musical Time, and to show how experienced teachers apply this in their teaching. This study has its theoretical base in how the sociocultural perspective tools are used in teaching. The method used to attain the results is the qualitative research interview. All of the five informants work in either Värmlands Län or Örebro Län. They are active teachers who teach in different levels from high school up to music academy. The results show that Time is about how musicians place their rhythms in relation to the pulse and that all of my informants view the topic as being important and should be taught in all forms of musical education. The tools applied are many and it is not uncommon, in cases where only one tool is used, that the teachers use it in several different ways.

The purpose of my report was to find out how music can benefit the language development of children, whilst getting a glimpse of how the educators in preschools use music as a tool for the language development of children. During the course of the report I’ve used the sociocultural perspective theory as a foundation to stand on, this is most of all visible in my analysis and discussion of the result.   In the result we can see that the educators possess insight in the importance of music in childrens development, and that they therefore give music a lot of room in their work. Songs where rhyme and language play are allowed are common elements at the preschool that attracts the children and makes them want to partake. Songs sung with movement is a commonly used combination which also serves to further lift the childrens language development when they, through movement, give meaning to the lyrics.   It does however take a devoted educator to make music with the preschool children and to support them and making them want to do it. The educator must be aware of the importance of the social interaction to make use of music seem important to the children. When music is made that moment has to be a harmonic and safe moment to create room for the children to learn and grow, not least in a linguistic manner. Educators who aren’t aware of how they present themselves to the children, and how doesn’t show any interest or curiosity in what’s being done will rub off their emotions onto the children increasing the risk of no learning or development taking place.

The purpose of this study was to find out how SISU reason about cohesion with respect to its own operations, as sports consultants. There is no previous research on how sports consultants using cohesion as a pedagogical tool. However, there is research on cohesion linked to sport. Earlier research sees cohesion as a multidimensional phenomenon. This means that multiple factors determine the experience of cohesion. Such factors include how how-knit the team or group are, individual and joint objectives and that the individuals share common experiences. Previous research also shows that cohesion can be understood only when one understands the context in which the team or group is in.  SISU is a sports educational organization, actively working with the development of sports clubs. Through them sports clubs learn the importance of cohesion in sport. SISU comprises 21 districts and is available in all municipalities from north to south. By its geographical coverage and the large number of sports they are in contact with, they are an influential factor that should not be underestimated. The socio-cultural perspective sees learning as an ongoing process and that people learn and absorb new knowledge both consciously and unconsciously. From a sociocultural perspective conveyed SISU's vision of cohesion directly and indirectly to the sport. The results of this study show that SISU uses several intellectual tools to increase understanding of the importance of cohesion. These tools are also used to create a greater cohesion in sports. The results also show that SISU puts greatest emphasis on the importance of cohesion in sports. For SISU is the cohesion everything. Our conclusion is that SISU talking about cohesion through a series of concepts. These concepts include team spirit, community, group cohesion, group dynamics, friend and family spirit. Our interpretation is that SISU's Sports Consultants talk about cohesion through these concepts and that cohesion is strongly linked to them. These concepts can be seen as dimensions of cohesion. But a specific definition of what the concept of cohesion is not found. / Syftet med studien är att belysa hur idrottskonsulenter på SISU använder begreppet sammanhållning som ett pedagogiskt verktyg i sina kontakter med idrottsföreningar. Det finns ingen tidigare forskning på hur idrottskonsulenter använder sammanhållning som pedagogiskt verktyg i sitt arbete. Däremot finns det forskning på sammanhållning kopplat till idrott. Av de studier vi tagit del av på området ses sammanhållning som ett multidimensionellt fenomen. Det innebär att flera faktorer avgör upplevelsen av sammanhållning. Till dessa faktorer hör hur sammansvetsad laget eller gruppen är, individuella och gemensamma målsättningar och att individerna delar gemensamma upplevelser. Tidigare forskning visar också att sammanhållning kan förstås först när man förstår den kontext som laget eller gruppen befinner sig i.SISU som är en idrottsutbildande organisation, arbetar aktivt med utveckling inom idrottsföreningar. Genom dem lär idrottsföreningarna om sammanhållningens betydelse för idrotten. SISU består av 21 distriktsförbund och finns i alla kommuner från norr till söder. Genom sin geografiska täckning och det stora antalet idrottsföreningar de står i förbindelse med, är de en påverkansfaktor som inte bör underskattas. Det sociokulturella perspektivet ser lärandet som en ständigt pågående process och att människan lär och tar till sig ny kunskap både medvetet och omedvetet. Sett ur ett sociokulturellt perspektiv förmedlas SISU´s syn på sammanhållning direkt och indirekt till idrotten. Resultatet av studien visar att SISU använder flera intellektuella redskap för att öka förståelsen för sammanhållningens betydelse. Dessa redskap används också för skapa en bättre sammanhållning inom idrottsföreningar. Resultatet visar också att SISU lägger största vikt vid sammanhållningens betydelse för idrottsföreningar. För SISU är sammanhållningen allt! Vår slutsats är att SISU talar om sammanhållning genom en rad begrepp. Till dessa begrepp hör laganda, gemenskap, gruppsammanhållning, gruppdynamik, kompisanda och familjär. Vår tolkning är att SISU´s idrottskonsulenter pratar kring sammanhållning genom dessa begrepp och att sammanhållning är starkt kopplat till dem. Dessa begrepp kan ses som dimensioner av sammanhållning. Men en specifik definition om vad begreppet sammanhållning är finns inte.

I mötet med olika klasser under våra VFU-perioder väcktes frågor angående klasstorlekens betydelse för elevers lärande samt interaktionen mellan lärare och elev. Dessa frågor förstärktes under AU2-utbildningen samt efter läsningen av Skolverkets statistiska redovisning där 11,8 % av eleverna i grundskolan inte kommer in på gymnasiet. Syftet med denna studie är att undersöka klasstorlekens betydelse ur ett relationsmedvetet och ett sociokulturellt perspektiv. Genom en systematisk litteraturstudie har därför sju avhandlingars och artiklars resultat sammanställts och analyserats i resultat och diskussion. Resultatet av litteraturstudien visar att elever ur minoritetsgrupper samt att lägrepresterande elever prestationsmässigt och resultatmässigt drar stor fördel av minskade klasser. Läraren vinner tid på minskade klasser vilket underlättar deras arbetssituation och gör så att mer tid kan spenderas åt att skapa bättre relationer mellan läraren och eleverna, samt att ge de elever som behöver extra tid.

Denna studies övergripande syfte är att undersöka hur inflytandet från elever i behov av särskilt stöd kan medverka till en lärmiljö där alla elever har möjlighet att utvecklas i positiv riktning, både kunskapsmässigt och socialt. I ett aktionsforskningsprojekt i en femteklass insamlades empirin genom fokusgruppsamtal med elever, deltagande observationer i klassrummet samt informella samtal med lärare. Resultaten visar att klassen från början oftast arbetade traditionellt och individuellt med sina uppgifter och läraren var den ende som ansvarade för att eleverna inhämtade kunskap. Lusten och motivationen hos eleverna i behov av särskilt stöd höjdes när lärarna utvecklade ett strukturerat samarbete i smågrupper. Eleverna upplevde då ett växande ansvar i sitt lärande. Även det utökade arbetet i par gjorde att deras arbetsglädje höjdes, men det var av avgörande vikt att läraren bestämde samarbetspartners. Också klassrumsklimatet och kamratskapen mellan eleverna blev bättre när de fick kommunicera och samtala med varandra i lärandet. Efter att ha öppnat upp samtalsstrukturen på klassråden minskade bråken mellan eleverna avsevärt. De tilläts ha öppna synpunkter på varandras och lärarnas förhållningssätt, vilket ledde till att de kände sig mer delaktiga och lyssnade på. För eleverna var det viktigt att rastverksamheten fungerade och att de lättare kunde förfoga över lekredskapen. De önskade också små korta avbrott, pauser, i den teoretiska undervisningssituationen. Samtliga förändringar som genomfördes gjordes på grupp- och organisationsnivå. Eleverna i behov av särskilt stöd önskade få vara mer delaktiga i besluten om när de skulle lämna klassrummet få att få stöd av specialläraren.

This essay is based on students' growing lack of interest in science at school. Both from a democratic and social perspective, this is a worrying factor for the future. Through observation, I investigated how five science teachers conduct their teaching. This is to get a better understanding of how teachers' behaviour in the classroom can affect students' interest in science. With a socio-cultural research approach, I have tried to highlight a few pieces of the puzzle that may explain students' declining interest in science. The questions that this paper answer, are: What type of communication occurs in the classroom between teachers and students? Are teachers conducting science education from a student point of view? My results show that in the classroom, there are mainly one-sided communications. Where the teacher explains for the students and they are expected to sit quietly and listen. The teachers made no developmental questions, such as how and why? I thought I saw a hint, that the students have a greater need for dialogue, as they like to turn to their classmates to discuss. One conclusion is that teachers are engaged in constructivist learning, while students seeking a more social constructivist or socio-cultural environment. I think this is a small important piece of the puzzle to understand why students lose interest in science at school. I believe that when students don’t feel that science lessons approaching student life world can a gulf developing between teaching and students. This is probably something that has a profound influence on students' attitude and that may be causing the feeling that education is outdated and boring. Teachers do not work proactively to engage students in the science education and they seem to live in the notion that the subject itself is interesting enough. One way to create an engagement is to illustrate the more general educational perspective on science as a particular curriculum addresses. My study shows that even though teachers believe that a more general view of perspective should lead in education lessons they draw more from a more scientific tradition.

Denna studies övergripande syfte är att undersöka hur inflytandet från elever i behov av särskilt stöd kan medverka till en lärmiljö där alla elever har möjlighet att utvecklas i positiv riktning, både kunskapsmässigt och socialt. I ett aktionsforskningsprojekt i en femteklass insamlades empirin genom fokusgruppsamtal med elever, deltagande observationer i klassrummet samt informella samtal med lärare. Resultaten visar att klassen från början oftast arbetade traditionellt och individuellt med sina uppgifter och läraren var den ende som ansvarade för att eleverna inhämtade kunskap. Lusten och motivationen hos eleverna i behov av särskilt stöd höjdes när lärarna utvecklade ett strukturerat samarbete i smågrupper. Eleverna upplevde då ett växande ansvar i sitt lärande. Även det utökade arbetet i par gjorde att deras arbetsglädje höjdes, men det var av avgörande vikt att läraren bestämde samarbetspartners. Också klassrumsklimatet och kamratskapen mellan eleverna blev bättre när de fick kommunicera och samtala med varandra i lärandet. Efter att ha öppnat upp samtalsstrukturen på klassråden minskade bråken mellan eleverna avsevärt. De tilläts ha öppna synpunkter på varandras och lärarnas förhållningssätt, vilket ledde till att de kände sig mer delaktiga och lyssnade på. För eleverna var det viktigt att rastverksamheten fungerade och att de lättare kunde förfoga över lekredskapen. De önskade också små korta avbrott, pauser, i den teoretiska undervisningssituationen. Samtliga förändringar som genomfördes gjordes på grupp- och organisationsnivå. Eleverna i behov av särskilt stöd önskade få vara mer delaktiga i besluten om när de skulle lämna klassrummet få att få stöd av specialläraren.

Studiens syfte är att öka kunskapen om hur unga vuxna utvecklar kunskap och kompetens om eget boende och vuxen liv utifrån ett sociokulturellt perspektiv och begreppen delaktighet, social praktik och handlingserbjudande. De unga vuxna som ingår i studien lever i eget boende genom socialbiståndet Ungbo i Halmstad.   Studien är kvalitativ och datainsamlingen skedde löpande under fyra månader genom chatt, intervjuer och observationer. Resultatet visar att de unga vuxna utvecklar kunskap och kompetens på egen hand och genom egna erfarenheter utan någon större tillgång till sociala praktiker med socialrådgivare eller andra. Centralt är de unga vuxnas stora brist på lärsituationer och artefakter inom det efterfrågade kunskaps- och kompetensområdet vilket försvårar etableringsprocessen in i vuxenlivet.  Förslag till framtida forskning är implementering av pedagogik i teori och praktik inom socialbiståndsinsatser. / The aim of this study was to increase the knowledge of how young adults develop skills and knowledge about housing and adult life with a socialculture perspective in terms of involvement, social practice and activity offers. The young adults in this study lived in their own homes thru social care named Ungbo in Halmstad. The study is qualitative and data collecting were done by chat, interviews and observations. The result shows that the young adults develop knowledge and skills mostly on their own and through own experience without any asset to social practices with the social workers or other people. Central is the Young adult lack of learning situations and artefacts with in the acquired skill- and competence which makes the stabling process in to adult life much harder. More studies in the future should be bases in pedagogy theory and practice in social care efforts.

Syftet med rapporten var att beskriva varför idrottsföreningar inte internutbildar sina ledare. Vidare syftade rapporten till att analysera vilka faktorer i det befintliga samarbetet mellan idrottsföreningarna och SISU idrottsutbildarna som gjorde att samarbetet fortsatte samt att analysera vilka avgörande faktorer som gjorde att idrottsföreningarna avstod från ett samarbete med dem. I resultatet visade det sig att några av föreningarna inte hade tillräcklig kunskap om vad SISU idrottsutbildarnas arbete gick ut på, andra faktorer såsom avstånd till utbildningar, ovilja från ledarnas sida, glömska och ett bristande engagemang från SISU idrottsutbildarnas sida, var avgörande då föreningarna avstod från ett samarbete med dem. De som har eller har haft ett samarbete med organisationen tycker att den personliga kontakten är viktig för att samarbetet skall fortsätta. Fördelarna med samarbetet har varit de resurspengar som klubben tillgår via lärcirklarna. Vidare är den vetenskapliga kunskap som ledare och adepter kan tillgå i form av kurser, föreläsningar, lärcirklar, böcker och andra arrangemang inom SISU idrottsutbildarna oerhört uppskattad. / Lade upp denna uppsatsen en ganska lång tid efter opponeringen så jag kommer inte ihåg vilket datum och kunde inte hitta det nu heller.

Nyare klassrumsforskning visar att arbetet i klassrummet idag mer sällan leds av läraren i helklassundervisning, utan istället organiseras som bänkarbete, gruppsamtal och grupparbeten. Samtidigt är det preciserat i Lpf94 att elever själva ska ta ansvar för sitt lärande och resultat i förhållande till kurskriterier. Min undran utifrån detta var hur eleverna förvaltar dessa lärandesituationer och hur ansvarstagandet kan se ut i kommunikation elever emellan. Syftet med uppsatsen är att försöka förstå vilka möjligheter och begränsningar för lärande som skapas, genom att beskriva och analysera elevers kommunikation i en lärandesituation. Kommunikationen som undersökts är tre autentiska gruppsamtal mellan elever arbetande med en rapport i religionskunskap. Arbetsmomentets lärandemål handlade om att eleverna skulle utveckla vetenskapliga begrepp inom området rit och symbol. Samtalen har filmats och transkriberats. Med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv har feedback eleverna emellan undersökts i syfte att avgöra kommunikationens kvalitet för lärande. Feedbacken har kodats utifrån Hattie och Timperleys modell för att kunna avgöra dess kvalitet för lärande. För att ytterligare fördjupa analysen av elevernas kommunikation tillfördes en kategori utanför den använda modellen, samt begreppen intersubjektivitet och alteritet. Resultaten visar att kommunikationen präglas av den spontana-vardagliga begreppsnivån och inte den vetenskapliga. Alteriteten står tillbaka till förmån för intersubjektiviteten, vilket försämrar möjligheterna till användning av de vetenskapliga begreppen. Följden blir att kommunikationen innehåller feedback för lärande i begränsad utsträckning. Den feedback som sker håller låg kvalitet. Slutsatsen är att de observerade eleverna inte tar ansvar för sin lärprocess genom att använda gruppsamtalet som det tillfälle till lärande det har möjlighet att vara. Detta diskuteras utifrån ett sociokulturellt perspektiv och de förändringar som svenska skolsystemet genomgått avseende kunskapsbedömningar.