Studiens syfte är att undersöka hur ett urval pedagoger på ett begränsat antal förskolor arbetar med lässtunderna för att främja barns språkutveckling. Studien tar sin utgångspunkt i Statens offentliga utredningar (SOU), Skolverket, forskare, teoretiker och författare som diskuterar på vilket sätt pedagoger kan arbeta med lässtunderna i förskolan för att påverka barns spårkutveckling. Som teoretisk utgångspunkt använder denna studie den sociokulturella teorin som Vygotskij förespråkar. Den empiriska delen består av fyra semistrukturerade intervjuer och den metodologiska utgångspunkten är kvalitativ. Resultatet visar på att pedagogerna är nöjda i arbetet med barns språkutveckling utifrån förskolans förutsättningar. Pedagogerna beskriver barnlitteraturen som betydelsefull för barns språkutveckling. Lässtunderna uppstår oftast spontant enligt pedagogerna och för att barnen ska varva ner. Däremot sker de planerade lässtunderna när barnen vilar och vid olika temaarbeten. Därtill visar resultatet av intervjuerna att barns språk stimuleras när de får höra berättelser och bearbeta dessa genom samtal under lässtunderna. Slutligen visar studien på att arbetet med barns språkutveckling under lässtunderna till viss del försvåras, då en del av pedagogerna anser att de inte har tillräckligt med tid, närhet till biblioteket och att lokalernas utformning kunde vara bättre för att arrangera lässtunder.

Syftet med min studie är att belysa hur pedagoger i förskolan ser på sin roll att stimulera och utveckla barns språk. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med fem verksamma förskollärare. Resultat av studien visar på att det utförs ett medvetet arbete för att utveckla och stimulera barns språk på förskolan. Detta görs främst genom att pedagogerna tar tillvara på de tillfällen och stunder som ges i vardagen. Därigenom stimuleras barnen till att själva använda sig av språket, och att de i förskolan omges av ett rikt och nyanserat språk både i tal och skrift. Genom att barnen möter vuxna som aktivt lyssnar och tar sig tid för barnet så ökar barnets lust att uttrycka sig. Resultatet visar också på att högläsning, rim, ramsor, sång och andra språk- och sånglekar används dagligen, för att på olika sätt utveckla barnets språk. För att barnet ska träna sig i att använda språket på ett mer nyanserat sätt, övar pedagogerna tillsammans med barnen på att berätta och återberätta utifrån böcker och upplevelser. Det handlar också om att utveckla ordförrådet och begreppsförståelsen hos barnet genom att hjälpa barnet att sätta ord på det som de upplever och gör. Språket utvecklas genom kommunikationen som uppstår i gruppen med barn och vuxna. Det sociala samspelet mellan individerna i gruppen är mycket betydelsefullt för språkutvecklingen. Därigenom stimuleras barnet till kommunikation som för dem är både meningsfull och viktig. Pedagogerna menar att det är barnens intresse och erfarenheter som ska vara utgångspunkten för utvecklandet av både tal- och skriftspråk.    Det kommer också till uttryck i min studie att det är viktigt att skapa en miljö som bidrar till att locka och möjliggöra samspel mellan barnen på förskolan. Pedagogerna ska dessutom erbjuda material som både intresserar och stimulerar barnets språk. Materialet bidrar också till att det finns saker att samtala om. Det viktiga är att barnen upplever det lustfyllt att använda sig av språket på olika sätt och att de med hjälp av språket kan förmedla sig med sin omgivning. / The purpose with this study is to point out how pre-school pedagogues look at their part to stimulate and enrich children language. The survey is based on qualitative interviews with five active pre-school pedagogues. The result of the study shows that an active and deliberate work is done to stimulate and enrich children’s language in pre-school. The pedagogue’s cherishes this work in everyday life at pre-school, thereby stimulating the children to use the language themselves. Secondly the children are indirectly stimulated in the overall pre-school environment by a rich and varied language in both spoken and written language. Children at pre-school communicate with engaged pre-school pedagogues that listen actively and thereby increase the children’s desire to express themselves. The results also show that loud reading, rime, jingles, sing and other language- and song games are used daily in different ways to enrich the children’s language. In order to train the child to use the language in a more varied way, pedagogues and children works together to tell and re-tell books and experiences. In many ways it’s about to enrich the children’s vocabulary by helping them to put words on things they do and experience. The language is evolving when children and pedagogues together communicate within the group. The social interaction between the individuals in the group is very important to evolve and enrich the language and thereby stimulating the child to communicate in a meaningful way. The pedagogues mean that the children’s interests and experiences are the foundation to enrich and evolve a rich spoken- and written language. The study also shows that it is of high importance to create an environment that encourages collaboration between children in pre-school. The pedagogues should also provide material that stimulates and increases children’s interest to learn the language. The material also contributes to subjects to talk about. It’s absolutely vital that children experience language as a fun and great resource to use when communicating and interacting with their surroundings.

Bakgrund: Den  sociala  och  fysiska  miljön  är  grundläggande  för  språkutveckling  och  lärande  och förskolan har en stor betydelse för barnens lärande. En stimulerande språkmiljö ska vara under ständig förändring utifrån barnens förutsättningar och intresse. Dessutom är det viktigt att pedagogerna har ett mål och ett syfte med den fysiska miljön, samt att den stödjer och skapar möjligheter för barns samspel, utveckling och lärande. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka förskollärarnas erfarenheter och kunskaper om hur de arrangerar språkmiljön i förskolan för att stimulera barns språk-, läs - och skrivutveckling. Metod: Vi har valt att använda oss av kvalitativ metod i form av samtalspromenad som verktyg fördatainsamlingen. Resultat: Studiens resultat visar att förskollärarna är medvetna om miljöns betydelse för barnensspråk-, läs- och skrivutveckling. De finns ett syfte med hur de arrangerar miljön och de är medvetna om vikten av förskollärarnas förhållningssätt för barnens språkutveckling, samspel och lärande. Förskollärarna berättade att det är viktigt att barn får erfarenheter av bilder och text för att skapa intresse för skriftspråket. Resultatet visar att organisation av barngruppen är av stor betydelse för att skapa möjligheter till samtal mellan barn och vuxna och barn och barn vilket berikar barnens ordförråd.

Denna studie handlar om pedagogers arbete med små barns tidiga littracitetsutveckling. Vårt syfte med studien var att undersöka hur verksamma pedagoger arbetar och tänker gällande miljöns erbjudanden likväl som den egna rollen för att väcka och fånga upp barns intresse och lärande i litteracitetsaktiviteter i spontana situationer. För att uppnå detta har datainsamlingen innefattat såväl observationer av pedagogers arbete med barn under icke styrda aktiviteter, samt efterföljande intervjuer med pedagogerna. Resultatet har visat att pedagogernas individuella kunskapsnivå i området varierar och verksamhetens utformning har varit mer fördelaktig på de avdelningar där pedagogerna besitter en större kunskap. Detta kan antas påverka i vilken utsträckning de tar sig an rollen som stöttande och inspirerande pedagog i och till litteracitets-aktiviteter. Genom analys av observationer och intervjuer synliggjordes det kopplingar mellan miljöns erbjudanden och pedagogernas kunskap för området.Vi upplever att pedagogernas intresse och vilja att arbeta på ett litteracitetsfrämjande sätt finns men att detta inte synliggjorts under studien. / <p>Godkännande datum: 2018-06-10</p>

Studien syftar till att undersöka hur de yngsta barnens kommunikation kan förstås i förhållande till barns delaktighet och inflytande i förskolan. Studien är kvalitativ och den valda metoden är deltagande observationer. Tolkning och analys av resultatet utfördes med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv och genomgående i studien har fokus varit på barns kommunikativa kompetenser. Resultatet visar att barn är kompetenta i sin kommunikation på många och varierande sätt och att den kroppsliga kommunikationen ofta är central. I vilken utsträckning och på vilket sätt barnen kommunicerar är beroende av den sociala och fysiska miljö de befinner sig i. Slutsatsen är att barn är kommunikativt kompetenta men att det krävs en social språkmiljö där pedagogerna har ett förhållningssätt som främjar kommunikationen för att kompetenserna ska framträda och därigenom gynna delaktigheten.

Syftet med denna studie var att undersöka nyanlända och ensamkommande elevers upplevelser av hur deras språkinlärning av svenska påverkas av olika faktorer såsom språkmiljö och motivation. Semistrukturerade intervjuer har använts som metod. Resultaten visar att motivationen och språkmiljön har både positiv och negativ påverkan på språkinlärningen vad gäller eleverna i studien. Informanternas erfarenheter av språkmiljö analyserades på två olika nivåer: i och utanför skolan. Analysen visar att utöver språkmiljön påverkade även kulturella normer, psykisk ohälsa och integration deras motivation att lära sig språket och därigenom själva språkinlärningen. Studiens slutsats är att språkmiljön i skolan har en positiv påverkan på språkinlärningen hos de flesta informanterna. Vidare bidrog motivation till att integreras in i samhället och skaffa sig en bra framtid i Sverige positivt till språkinlärningen. Den psykiska ohälsan hos de ensamkommande eleverna påverkade   motivationen på ett negativt sätt. Det som är framträdande i resultaten angående de nyanlända eleverna är att motivationen påverkas negativt eftersom de befinner sig i en språkmiljö där de inte är i behov av att tala svenska.

Studiens syfte är att skapa kunskap om vilka arbetssätt och strategier förskollärare använder för att stödja flerspråkiga barns språkutveckling. Vi vill även skapa kunskap om hur förskollärare resonerar kring den fysiska miljöns betydelse för barns språkutveckling. Det är viktigt att ha kunskap om flerspråkiga barns språkutveckling för att i dagens samhälle har antalet flerspråkiga barn ökats i förskolorna runt om i Sverige. Studien tar upp olika arbetssätt som pedagoger använder sig av. Tidigare forskning visar på att det språket utvecklas främst genom kommunikation. För att få svar på vårt syfte har vi använt sex kvalitativa intervjuer.  I resultatet belyses olika strategier som förskollärare använder sig av vilket bland annat är, högläsning, verktyg såsom, TAKK och bildstöd, modersmål, samtal vi måltid och sist men inte minst digitala verktyg. Resultatet visar även den fysiska miljön betydelse för barns språkutveckling exempelvis placering av olika föremål i miljön. En viktig aspekt som tas upp är att det är viktigt att visa intresse och respekt för barnens olika språk

In the following study, the work of educators has been studied. This is in the form of how educators use language-stimulated learning environments to promote the language of children with language disorders. The study describes educators' work on children with language disorders, as well as how these children can expand their language skills with the help of the preschool language environments. The socio-cultural perspective is the theoretical starting point of the study and therefore the results of the study are also analyzed through the theoretical concepts. The survey was conducted through interviews with active preschool teachers. The aim of the study is to bring knowledge regarding educators' working methods and the creation of language-developing learning environments, as well as what obstacles may exist for this. The results section describes educators' attitudes, trusting relationships and concrete material for success with children's language development. The result also show how working with language environments could strengthen children's self-confidence. The importance of competent staff working with this is also described in the study. / I följande studie har jag valt att undersöka hur förskollärare använder sig avspråkstimulerade lärmiljöer för att främja språket hos barn med språkstörning.I studien beskrivs pedagogers arbete kring barn med språkstörning samt hurdessa barn med hjälp av verksamhetens språkmiljöer kan utvidga sina språkkunskaper. Det sociokulturella perspektivet är studiens teoretiska utgångspunkt och därför analyseras också studiens resultat genom de teoretiska begreppen. Undersökningen har skett genom intervjuer av erfarna förskollärare.Målet med studien är att inbringa kunskap gällande pedagogers arbetssätt ochskapande av språkutvecklande lärmiljöer. Studien påvisar även vilka hindersom kan tänkas finnas för pedagogerna när de arbetar med barns språkutveckling. I resultatdelen beskrivs pedagogers förhållningssätt, tillitsfulla relationeroch konkret material för att lyckas med barns språkutveckling. Även hur barnssjälvförtroende kan stärkas genom språkliga miljöer och vikten av kompetentpersonal beskrivs. I studien framgår det hur viktigt det är att pedagogerna besitter rikligt med kunskap och är flexibla när de arbetar med barns språkutveckling.

Studiens syfte är att beskriva några klasslärares uppfattningar om hur stödet kan se ut till de elever som befaras inte nå målen i svenska som andraspråk i skolår tre på grund av bristande språkkunskaper. För att undersöka detta har jag utgått från frågeställningarna:Vilket stöd upplever lärarna att de kan ge dessa elever i klassen? Vilket stöd upplever lärarna att dessa elever får av speciallärare och lärare i svenska som andraspråk? Hur beskriver klasslärarna att deras samarbete med andra lärare på skolan ser ut kring dessa elever? Samt vilka stödåtgärder beskriver lärarna att de kan formulera i dessa elevers åtgärdsprogram?  Studien bygger på intervjuer med fem klasslärare som arbetar på tre olika skolor. Majoriteten av eleverna på dessa skolor har ett annat modersmål än svenska. Intervjuerna har analyserats utifrån en sociokulturell ansats. Resultatet visar att: Stödet till dessa elever såg olika ut på de tre olika skolorna där lärarna arbetade. Det skilde sig både i grad av medvetenhet om sociokulturellt stödjande språkundervisning hos klasslärarna och i organisationen kring de elever som behövde mest språkligt stöd. Organisationen av olika lärarkategorier kring de elever som fick språkligt stöd skilde sig beroende på om lärarna och skolorna praktiserade ett sociokulturellt stödjande arbetssätt i klasserna. Det fanns också ett samband mellan ett sociokulturellt sätt att se på språkundervisning och ett relationellt sätt att se på specialundervisning. Avsaknaden av sociokulturellt arbetssätt ledde till mer kompensatoriska stödåtgärder. Bedömningen av vilka elever som skulle läsa mot kursplanen i svenska som andraspråk och urvalet av vilka elever som skulle få arbeta i liten grupp hos en lärare utbildad i svenska som andraspråk såg olika ut både mellan lärarna och mellan skolorna. Det var vanligt att lärarna talade om svenska som andraspråk som stödundervisning. Åtgärdsprogram användes inte som ett arbetsverktyg för att planera en mer sociokulturellt stödjande undervisning för de elever som behövde språkligt stöd. En slutsats som jag drar är att om lärare på ett medvetet sätt använder sociokulturellt grundade arbetssätt i sin undervisning i klassen skulle det kunna leda till att färre elever behöver få stödundervisning utanför klassens ram. Detta för att sociokulturellt perspektiv på undervisning i andraspråk leder till ett mer relationellt perspektiv på specialundervisning. / The aim of this study is to describe some teachers' views on support for language development for those students who risked not achieve the objectives of Swedish as a second language in grade three because of lack of language skills. To investigate this, the following questions are addressed: What support do the teachers feel that they can give these students in the class? What support do the teachers experience that these students receive from special education teachers and teachers of Swedish as a second language? What kind of collaboration with other teachers at the school do the teachers describe? And what support do the teachers describe that they can formulate in these students' individual development plans?The study is based on interviews with five teachers who work at three different schools. The majority of students at these schools have a mother tongue other than Swedish. The interviews were analyzed from a socio cultural approach.The results show that: The support for these students was different on the three different schools where the teachers worked. It was different both in degree of awareness of the socio cultural perspective on teaching and in the organization around these students. The organization of the various categories of teachers around the students who needed language support differed depending on whether teachers and schools practiced a socio culturally supportive teaching. There was also a correlation between a socio cultural approach to language teaching and a relational approach to special education. The lack of socio cultural practices led to more compensatory measures. The assessment of which students would be taught by the curriculum of Swedish as a second language and the selection of students who would be working in small groups looked different between teachers and between schools. It was common for teachers to speak of Swedish as a second language as support programs. Individual development plans were not used as a tool for planning a more socio cultural supportive education. One conclusion I make is that if teachers practice more socio cultural based teaching in class it may mean that fewer students need to get remedial education outside the class. This is because the socio cultural perspective on the teaching of second language leads to a more relational perspective on special education.

In this study, we present the different teaching strategies that participating preschool teachers describe that they use to stimulate and develop children's language through fiction. We will present what factors influence the selection of fiction at the preschool. Furthermore, we describe the preschool teachers' perceptions of how they describe their conditions and knowledge of literature work together with the children. We chose to do a qualitative study where we visited different preschools to interview active preschool teachers based on semi-structured interview questions. When compiling the results, we used a phenomenographic methodological approach to obtain preschool teachers' different perceptions of the language-stimulating work. The most significant thing we were able to get in the result is that all preschool teachers in our study described an awareness of the importance of language-stimulating teaching in preschool. It also emerged that preschool teachers included language-stimulating activities through planned teaching or spontaneously arising situations. We were further able to discern in the results how the preschool teachers in our study used different strategies to stimulate children's language. Reading aloud, book conversations, image creation, dramatization and reflection conversations were some strategies that emerged. As a conclusion, through the interviews we were able to get the preschool teachers' perceptions and what conditions and challenges they experience with the language-developing work in preschool. Something that we have found important from the study is that preschool teachers' knowledge and prerequisites have a significant role in children's language development and where children's language is stimulated and challenged in social contexts. / I den här studien presenterar vi vilka olika undervisningsstrategier medverkande förskollärare beskriver att de använder sig av för att stimulera och utveckla barns språk genom skönlitteratur. Vi kommer att presentera vilka faktorer som påverkar urvalet av skönlitteratur på förskolan. Vidare redogör vi förskollärarnas uppfattningar av hur de beskriver sina förutsättningar och kunskaper kring litteraturarbete tillsammans med barnen. Vi valde att göra en kvalitativ studie där vi besökte olika förskolor för att intervjua verksamma förskollärare utifrån semistrukturerade intervjufrågor. Vid sammanställningen av resultatet utgick vi från en fenomenografisk metodansats för att få fram förskollärares olika uppfattningar om det språkstimulerande arbetet. Det mest betydelsefulla vi kunde vi få fram i resultatet var att samtliga förskollärare i vår studie beskrev en medvetenhet kring vikten av språkstimulerande undervisning i förskolan. Det framkom också att förskollärare inkluderade språkstimulerande aktiviteter genom planerad undervisning eller spontant uppkomna situationer. Vi kunde vidare i resultatet urskilja hur förskollärarna i vår studie använde sig av olika strategier för att stimulera barns språk. Högläsning, boksamtal, bildskapande, dramatisering och reflektionssamtal var några strategier som framkom. Som avslutning kunde vi genom intervjuerna få fram förskollärares uppfattningar och vilka förutsättningar och utmaningar de upplever med det språkutvecklande arbetet i förskolan. Något som vi funnit som viktigt utifrån studien är att förskollärares kunskaper och förutsättningar har en betydande roll för barns språkutveckling och där barns språk stimuleras och utmanas i sociala kontexter.