<p>Denna uppsats redogör för regering och riksdags samt högskoleledningars uppfattning om nivån på andraspråksstudenters språkliga kompetens i det svenska språket. Uppsatsen visar hur dessa instanser anser att högskolor och universitet bör arbeta för att höja denna kompetens hos studenterna, där det behövs. I ljuset av denna politiska diskurs undersöker och beskriver uppsatsen hur skolor runtom i landet svarar på regeringens krav och hur kraven påverkar det arbete de för inom sina studentstödsverksamheter, de så kallade Studieverkstäderna. Uppsatsen är till sin karaktär dels en presentation eller ”positionsrapport” av verksamheternas arbete i nuläget och dels en inventering både av den problematik som studentstödsverksamheterna arbetar med och av de krav som de politiska instanserna ställer på andraspråkselevers språkkompetens.</p><p>Den teoretiska grunden för uppsatsen är forskningen inom interkulturell retorik, speciellt viktig är community of practice-teorin, som innebär att miljön formar grupper som hålls samman av det de gör; exempelvis kan en gemensam språklig praktik forma en sådan sammanhållen grupp – en community of practice eller språkgemenskap. Uppsatsen tar även avstamp från ett socialt perspektiv på skrivande och lärande där begrepp som litteracitet (literacies), socialisering och praktiker är centrala.</p>

Denna uppsats redogör för regering och riksdags samt högskoleledningars uppfattning om nivån på andraspråksstudenters språkliga kompetens i det svenska språket. Uppsatsen visar hur dessa instanser anser att högskolor och universitet bör arbeta för att höja denna kompetens hos studenterna, där det behövs. I ljuset av denna politiska diskurs undersöker och beskriver uppsatsen hur skolor runtom i landet svarar på regeringens krav och hur kraven påverkar det arbete de för inom sina studentstödsverksamheter, de så kallade Studieverkstäderna. Uppsatsen är till sin karaktär dels en presentation eller ”positionsrapport” av verksamheternas arbete i nuläget och dels en inventering både av den problematik som studentstödsverksamheterna arbetar med och av de krav som de politiska instanserna ställer på andraspråkselevers språkkompetens. Den teoretiska grunden för uppsatsen är forskningen inom interkulturell retorik, speciellt viktig är community of practice-teorin, som innebär att miljön formar grupper som hålls samman av det de gör; exempelvis kan en gemensam språklig praktik forma en sådan sammanhållen grupp – en community of practice eller språkgemenskap. Uppsatsen tar även avstamp från ett socialt perspektiv på skrivande och lärande där begrepp som litteracitet (literacies), socialisering och praktiker är centrala.

Sedan Namibias självständighet 1990 är engelska landets officiella- och dominerande undervisningsspråk. Den officiella språkpolitikens mål är att skapa en enad nation genom engelskan som officiellt språk. Tidigare forskning visar emellertid att språksituationen i landet är mycket komplex. Möjliggörs eller begränsas individens vardag med engelska som officiellt språk? Hur upplevs den officiella visionen om en enad befolkning i det lokala rummet? I min studie lyfter jag fram hur den officiella språkpolitiken kan upplevas i vardagen. Lokala erfarenheter visar att kunskap i engelska påverkar en individs inkludering i det namibiska samhället och på den officiella arbetsmarknaden vilket i sin tur påverkar individens livsvillkor. Kunskaper i engelska visar sig många gånger vara starkt sammankopplad med de ojämlika villkoren mellan de urbana och rurala skolorna. Studien visar därtill på att individer många gånger väljer att identifiera sig med sin etniska folkgrupp för att skapa en känsla av social trygghet. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med namibier och är inspirerad av metoden Grundad Teori samt teorier om nationalism och etnicitet.

<p>Sedan Namibias självständighet 1990 är engelska landets officiella- och dominerande undervisningsspråk. Den officiella språkpolitikens mål är att skapa en enad nation genom engelskan som officiellt språk. Tidigare forskning visar emellertid att språksituationen i landet är mycket komplex. Möjliggörs eller begränsas individens vardag med engelska som officiellt språk? Hur upplevs den officiella visionen om en enad befolkning i det lokala rummet? I min studie lyfter jag fram hur den officiella språkpolitiken kan upplevas i vardagen. Lokala erfarenheter visar att kunskap i engelska påverkar en individs inkludering i det namibiska samhället och på den officiella arbetsmarknaden vilket i sin tur påverkar individens livsvillkor. Kunskaper i engelska visar sig många gånger vara starkt sammankopplad med de ojämlika villkoren mellan de urbana och rurala skolorna. Studien visar därtill på att individer många gånger väljer att identifiera sig med sin etniska folkgrupp för att skapa en känsla av social trygghet. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med namibier och är inspirerad av metoden Grundad Teori samt teorier om nationalism och etnicitet.</p>

Syftet med min studie var att belysa och jämföra språkpolitiken i Sverige och Tyskland med särskilt fokus på styrdokument som gäller språkundervisning av nyanlända vuxna invandrare. Frågeställningarna som studien skulle besvara var följande: Vad är det som anges i den nationella lagstiftningen om den enskildes tillgång till språk både vad gäller modersmål och andra språk? Hur organiseras undervisningen i andraspråk för vuxna nyanlända i Sverige respektive Tyskland? Vilka likheter och skillnader finns mellan Tyskland och Sverige vad gäller organisation av andraspråksutbildning för nyanlända vuxna? Jag använde mig av en kvalitativ metod, där materialurvalet bestod av tyska och svenska lagtexter inom relevant område. Resultatet visade att Sveriges språklag garanterar den enskildes tillgång till språk både vad gäller modersmål och annat språk än modersmål. Tyskland saknar språklag, som tyder på att Tyskland inte känner behovet av att reglera det tyska språket i förhållande till andra språk. Tyska är ett starkt språk inom ett nationellt och internationellt sammanhang. Undervisningen för nyanlända vuxna invandrare förankras i Sverige och Tyskland genom lagstiftning, dock finns mer olikheter än likheter när man jämför paragrafernas innehåll. Medan Sverige påvisar pedagogiska drag i förordningen kring SFI samt obegränsat tillgänglighet utmärker sig den tyska integrationskursen genom språkideologi. Detta sker i form av språktest som förutsättning för tilldelning av medborgarskap samt begränsningar i rätten att delta.

Engelskan sägs i debatter om språkförändringar inte sällan inta en alltför stark ställning jämfört med svenskan. Detta gäller framför allt användningen inom domänen forskning och utbildning, vilket har lett till farhågor om att det sker så kallade domänförluster som leder till att svenskan inte längre kan brukas fullt ut som vetenskapligt språk. Den här uppsatsens syfte är att ge en bild av hur språksituationen inom forskningen vid svenska lärosäten ter sig och att undersöka vilka aspekter som påverkade den språkliga utveckling som skedde under perioden 1990–2020. I undersökningsmaterialet, som analyseras genom en triangulering av kvantitativa och kvalitativa metoder, ingår data från Kungliga biblioteket, bl.a. sammanfattningar i avhandlingar, språkpolicyer från ett urval svenska lärosäten och intervjuer med tidigare doktorander.  Undersökningsresultaten visar att andelen engelskspråkiga avhandlingar ökade under undersökningsperioden, så att de numera dominerar även inom ämnesområden där svenskan var i majoritet i början av 2000-talet (humaniora och samhällsvetenskaper). Andelen svensk-språkiga sammanfattningar i engelskspråkiga avhandlingar, som kan betraktas som ett sätt att bevara svensk terminologi, kan till viss grad förklaras med krav på sådana i lärosätens språkpolicyer. Doktorandernas språkval styrs däremot av överväganden som är av strategisk natur men även ämnestraditionen och möjligheten att förmedla innehållet till en särskild målgrupp är relevanta. Parallell språkanvändning inom högre utbildning tematiseras både som chans och utmaning. För att undvika framtida domänförluster för svenskans del som en följd av internationaliseringen kan det diskuteras om inte universitet och högskolor borde förstärka sina ansträngningar att öka parallellspråkigheten, t.ex. genom att uppmuntra sammanläggnings-avhandlingar där språk kan blandas.

Studien avser att presentera och tolka de resultat vi har fått in gällande lärares uppfattningar om grannspråksundervisning i svenskämnet. Syftet med studien är att undersöka om lärare i praktiken skapar förutsättningar i grannspråksförståelse och i vilken utsträckning grannspråk undervisas i svenskämnet. Den lärandeteori som operationaliseras i vår studie är det sociokulturella perspektivet. Anledningen till det är att det är den teori som genomsyrar den svenska grundskolans läroplan. Vi har i vår undersökning samlat in data via intervjuer med lärare som undervisar i svenskämnet i årskurs 4-6, kombinerat med enkät. Datainsamlingsmetoden är både kvalitativ och kvantitativ då användningen av data svarar mot både ett kvantitativt och ett kvalitativt intresse. Det framgår av tidigare forskning att grannspråksundervisning i skolorna inte prioriteras i förhållande till övriga moment inom svenskämnet i årskurs 4-6. Flertalet av de undersökningar som gjorts visar att grannspråksundervisning förekommer mycket sällan i de svenska skolorna. Resultaten av forskningsgenomgången visar dessutom att svenskarna får mindre grannspråksundervisning jämfört med danskarna och norrmän. Av vår insamlade data från vår undersökning framgår det emellertid att majoriteten av våra informanter undervisar i grannspråk i svenskämnet. Däremot framgår det inte hur stor del av svenskundervisningen grannspråk tar, utspritt på åk 4-6. Med det menar vi att det var otydligt om lärarna undervisar i grannspråk under alla tre årskurserna, eller ett visst antal lektioner under en termin. Det hade därmed varit intressant att undersöka om det skiljer sig åt mellan flera lärare ute i landet.

Inställningen till språkkrav för medborgarskap har under 2000-talet förändrats från politiskt håll: från att en minoritet i riksdagen förespråkade ett införande till att det sedan 2019 är en majoritet. Tidigare undersökningar som har använt material efter detta skifte har främst fokuserat på sådant som partipolitiska texter och debattartiklar. Syftet med föreliggande uppsats är att visa på intertextuella relationer i (början av) den lagstiftande processens texter (en politisk överenskommelse, ett kommittédirektiv, ett delbetänkande och femton remissvar), vilket kan säga något om diskussionen gällande språkkrav för medborgarskap. Intertextualiteten undersöks med en diskursanalytisk utgångspunkt, specifikt genom att fokusera på manifest intertextualitet. Resultatet visar att texterna utgör en textkedja, både genom tydliga referenser mellan dem och genom att vissa formuleringar återkommer. Speciellt kommittédirektivet och delbetänkandet framstår som texter med stor auktoritet. I ett vidare perspektiv tyder resultatet på att de diskurser om språktest och språkkunskaper som tidigare har identifierats i partipolitiska texter har tagit sig in i lagstiftningsprocessens texter.

No description available.

Den här studien undersöker vilka diskurser om språk kopplat till integration och invandring som framträder på Socialdemokraternas, Moderaternas och Sverigedemokraternas webbplatser under insamlingsperioden 2018 och 2019. Studiens syfte är att analysera vilka problemrepresentationer och språkideologiska föreställningar som genomsyrar partiernas diskurser. Frågeställningarna handlar om vilka diskurser som är centrala, vilka språkideologiska föreställningar som genomsyrar diskurserna och vilken bild av `invandrare` och nyanlända som förmedlas genom partiernas problemrepresentationer. Centrala begrepp är transitivitet och språkideologi, vilka analyseras med kritisk diskursanalys. Metodologiskt används flera kompletterande verktyg för analys och strukturering av material, främst Carol Bacchis WPR-ansats, `Whats the problem represented to be?`. Även begreppen begreppsliga metaforer och lexikala oppositioner används för att vidga begreppsapparaten. Genom analys har fem framträdande diskurskategorier identifierats: Ineffektiva `invandrare` och nyanlända, Språket som nyckel, I Sverige talar vi svenska, Krav som lösning, och Godtycklig och ineffektiv språkutbildning. I dessa diskurser om språk kopplat till integration och invandring framträder en negativ bild av `invandrare` och nyanlända, där de görs ansvariga för en rad olika problem särskilt kopplat till sin egen integrationsprocess. Denna grupp framställs på flera sätt som ineffektiv genom att ha för låg aktivitetsnivå, vara för dålig på att lära sig svenska, inte tillräckligt snabbt lär sig svenska för att i förlängningen bli anställningsbar och få jobb, som någon som lever på bidrag och som inte gör tillräckligt för att bidra till sin egen integrationsprocess. Detta främst genom otillräckliga ansträngningar att skaffa sig språkkunskaper. Genom denna framställning framträder även en tydlig kontrast genom det lexikala oppositionsparet `vi och de`, där `vi`, Sverige/värdsamhället framhävs positivt i motsats till `de`, `invandrarna` och de nyanlända som undermineras. Vidare visar en del av studiens resultat att språket ses som det främsta verktyget för att uppnå integration i form av att skaffa sig arbete och bidra till samhället. Den språkideologiska ingången visar hur det verkar råda en slags enspråkighetsnorm där det svenska språkets status höjs på bekostnad av andra språktillgångars värde. Analysen har även kommit fram till att de lösningar som partierna presenterar för är av kravkaraktär riktat till den enskilde individen. Det fanns även en diskurs som handlade om att den språkutbildning som bedrivs idag inte är tillräcklig, denna linje förde främst Sverigedemokraterna.