Bakgrund: Under 2022 avled 1 254 personer av säkert fastställda suicid i Sverige. Bland patienter som vårdas inom rättspsykiatrisk vård finns hög risk för suicid då psykiatriska diagnoser samt tidigare försök är stora riskfaktorer. Att möta människor som har tankar på att ta sitt liv är en viktig och svår uppgift. Samtal om suicid med patienten ökar inte risken för suicid. Suicidförebyggande arbete handlar om att genom olika insatser minska risken för att människor gör suicidförsök eller fullbordade suicid. Syfte: Att undersöka personalens upplevelse av att arbeta med suicidnära patienter inom rättspsykiatrisk vård. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med ett induktivt förhållningssätt där 14 intervjuer genomfördes med personal på en rättspsykiatrisk klinik i södra Sverige. Den insamlade datan analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre teman och under dessa redovisas sedan kategorier. Det första temat Kunskap och kompetens är viktiga faktorer som beskriver att personalen upplever att utbildning gör skillnad, erfarenhet ger trygghet, bristande kompetens och att se tidiga tecken. Det andra temat Att arbeta preventivt ger bättre förutsättningar synliggör vikten av rutiner, våga fråga och prata om det och använda sig av tidiga tecken. Det tredje temat Tiden läker inte alla sår visar tiden efteråt, känslor som uppstår och stödets utformning.  Slutsats: För att kunna arbeta preventivt och förebygga att patienterna ska få ett försämrat mående och därmed öka risken för suicidförsök eller suicid är det viktigt att personalen har en god vårdrelation till patienten. Att ha rätt kompetens och utbildning visade sig vara av stor vikt för att kunna upptäcka tidiga tecken, men även erfarenheten man får allt eftersom är ovärderlig. Arbetet med suicidnära patienter inom rättspsykiatrisk vård är påfrestande. Både för risken för suicid men även rädslan för att göra fel i sitt arbete. Det finns ett behov av att utöka kunskapen och därmed kompetensen inom suicid för att personalgruppen ska kunna känna sig trygga i både det dagliga arbetet men även i suicidpreventionsarbetet. Stödet personalen får från kollegor är viktigt och är en stor del av det som gör att de kan fortsätta på arbetsplatsen. Personalen upplever att de inte fått något ordentligt stöd från chef och ledning när de varit med om ett fullbordat suicid.

Bakgrund: Varje år dör 700 000 människor världen över orsakat av suicid. Majoriteten av personer som begår suicid har någon form av bakomliggande psykisk sjukdom, men det kan också bero på somatisk sjukdom eller svåra livssituationer. Sjuksköterskor har en möjlighet att fånga upp dessa individer i tid för att förebygga att suicid sker. Det krävs således att sjuksköterskor har tillräckligt med kompetens inom området och vågar lyfta frågan i mötet med patienter. I bakgrund av detta uppstår frågan hur sjuksköterskor upplever och påverkas av utmaningarna som innefattas av att vårda suicidnära patienter samt vilka emotionella reaktioner som uppstår vid vårdandet. Syfte: Sjuksköterskors upplevelser av att vårda suicidnära patienter inom hälso- och sjukvården. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt baserat på tio vetenskapliga artiklar med liknande syfte. Artiklarna innefattar olika vårdkontexter inom hälso- och sjukvården såsom psykiatriska slutenvårdsavdelning, akutmottagning och palliativ vårdavdelning. Huvudresultat: Två huvudteman identifierades; upplevda hinder och emotionell påverkan. Sjuksköterskor upplever hinder i vårdandet av suicidnära patienter relaterat till bristande kompetens och arbetsmiljömässiga faktorer. Vidare upplever sjuksköterskor en emotionell påverkan i samband med och efter vårdandet av suicidala patienter. Både positiva och negativa emotioner beskrivs, med övervägande tyngd på det sistnämnda. Fysiska stressreaktioner såsom insomnia, tryck över bröstet och ångest var förknippade med vårdandet av suicidala patienter. Slutsats: Resultaten visar att sjuksköterskor behöver ytterligare kompetens i området för att ge adekvat vård till suicidnära patienter. Det krävs således att sjuksköterskeprogrammet tillhandahåller fler kurser i psykisk ohälsa och att arbetsplatser inom hälso- och sjukvård kontinuerligt erbjuder internutbildningar kring den aktuella patientgruppen. Sjuksköterskor behöver även få stöttning efter vårdandet av suicidnära patienter, exempelvis genom debriefing.

Ambulanssjukvården får allt oftare larm om suicidnära patienter. Det är ett komplext område som ställer höga krav på ambulanssjuksköterskan i det vårdande mötet med dessa patienter. Negativa vårdupplevelser hos patienten kan öka risken för upprepade suicidförsök, således är det av stor vikt att skapa en bra relation. Utbildningsprogrammet akut omhändertagande av självmordsnära person (AOSP) har införts för att öka kompetensen och rusta ambulanssjuksköterskor med nödvändiga verktyg och färdigheter. Syftet var att belysa ambulanssjuksköterskans tidigare erfarenheter samt upplevelser i det vårdande mötet med suicidnära patienter efter genomförande av utbildningen “Akut omhändertagande av självmordsnära person” (AOSP). Examensarbetet är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och ett ändamålsenligt urval av tio ambulanssjuksköterskor. Ambulanssjuksköterskorna som intervjuades har alla genomfört AOSP-utbildningen. Intervjuerna har analyserats enligt Erlingsson och Brysiewicz (2017) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom åtta subkategorier och tre övergripande kategorier Komplexa utmaningar, Empatiskt omvårdnadsengagemang samt Insikter efter utbildningen. Det rådde delade meningar om huruvida utbildningen har haft någon påverkan på de deltagande ambulanssjuksköterskornas möte med den suicidnära patienten. Erfarenhet verkade spela en större roll i sammanhanget. Utbildningens påverkan varierade beroende på hur länge ambulanssjuksköterskorna arbetat i yrket. Upplevelser av att den efterföljande vården inte alltid verkar kunna hjälpa patienterna även om ambulanssjuksköterskorna upplevdes göra en bra insats, skapade frustration. Slutligen finns ett behov av kontinuerlig utbildning och stöd för ambulanssjuksköterskorna för att stärka kunskapen och kompetensen inom området.

Bakgrund: Suicid är idag den vanligaste yttre dödsorsaken i Sverige. Den enskilt största risken att avlida i suicid är tidigare suicidförsök. Det är en frekvent förekommande anledning till akut vård, vilket innebär att sjuksköterskor utanför den psykiatriska vården möter dessa patienter. Patienter som utfört suicidförsök beskriver både positiva och negativa erfarenheter av vården. I sjuksköterskans ansvar ingår att utföra bedömningar och att tillsammans med patienten komma överens om omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att vårda suicidnära patienter inom somatisk vård. Metod: En litteraturöversikt har genomförts där tio kvalitativa artiklar inhämtades från databaserna CINAHL Complete och PubMed. Färgkodning användes för att identifiera likheter och skillnader i artiklarnas resultat. Dessa tematiserades sedan under tre rubriker. Resultat: I resultatet framkom det att sjuksköterskor upplevde att de inte hade den utbildning och kunskap eller de erfarenheter och färdigheter som behövdes för att vårda dessa patienter. Det framkom även att hög arbetsbelastning och tidsbrist påverkade mötet negativt. Vidare beskrevs att vården som gavs främst var inriktad på de fysiska behoven. I mötet väcktes känslor som medlidande, ilska, rädsla och lidande.    Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån Joyce Travelbees teori om den mellanmänskliga relationen. Författarna har kommit fram till att etableringen av den mellanmänskliga relationen kan hindras på grund av osäkerhet, tidsbrist, hög arbetsbelastning, kommunikationssvårigheter eller om fokus läggs på observation av symtom och tecken snarare än att lära känna personen bakom dessa. Den kan även hindras om sjuksköterskan och patienten ser varandra på ett stereotypt sätt. Vidare diskuteras om sjuksköterskornas beskrivna sympati är gynnsam eller hämmande i vården av suicidnära patienter. / Background: Suicide is today the most common external cause of death in Sweden. The single greatest risk to die in suicide is a previously performed suicide attempt. This is a frequently occurring reason for acute care which means that nurses outside psychiatric care is meeting these patients. Patients that has attempted suicide describes both positive and negative experiences of the care provided. In the nurses’ responsibilities includes performing assessments and to reach agreement in which nursing measures to apply. Aim: The aim was to describe the nurses’ experiences of encountering suicidal patients in somatic care. Method: A litterature review has been performed. Ten qualitative articles were retrieved from CINAHL Complete and PubMed. Color coding was used to identify similarities and differences in the results of the articles. These were then themed under three headlines. Results: The results showed that the nurses experienced that they did not have the education, knowledge, experiences or skills needed to care for these patients. It also emerged that high workload and lack of time affected the encounter negatively. Furthermore, it was described that the care provided was mainly focused on the physical needs. Feelings that were evoked in the encounter were primarily compassion, anger and fear. Discussion: The result has been discussed based on Joyce Travelbee’s theory of the interpersonal relationship. The authors has come to the conclusion that the establishment of the interpersonal relationship can be hindered because of uncertainty, communication difficulties, or if focus is placed on observing symptoms and signs, rather than getting to know the person behind them. It can also be hindered if the nurse and the patient see each other in a stereotypical way. Furthermore, it is discussed whether the described sympathy is beneficial of inhibitory in the care of suicidal patients.

Som vårdens frontlinje har sjuksköterskor ett ansvar att möta suicidnära patienter, sjuksköterskors bemötande har visat sig vara betydande för patientens tillfrisknande. Det är dock inte helt klarlagt hur sjuksköterskor upplever mötet och vilka utmaningar som kan ingå i denna arbetssituation. Det är av vikt att uppmärksamma sjuksköterskors utsatthet i komplexa arbetssituationer för att säkerställa en bra vårdkvalitet. Syftet med studien var därför att beskriva sjuksköterskors utmaningar i mötet med den suicidnära patienten. Studien gjordes som en litteraturöversikt och datainsamlingen gick ut på att inhämta tidigare forskning för att besvara studiens syfte. Datainsamlingen resulterade i 11 vetenskapliga artiklar som analyserades. Utfallet av dataanalysen blev ett resultat innehållande ett huvudtema med sex subteman som användes för att presentera studiens resultat. Resultatet visade att sjuksköterskor som hade egna erfarenheter gällande suicid hade varierande känslor och uppfattningar av mötet med den suicidnära patienten. Det var viktigt för sjuksköterskorna att i mötet upprätthålla en distans till patienten för att kunna reglera egna känslor som uppstod. Den egna förförståelsen och attityder kring suicid kunde ha betydelse för hur sjuksköterskorna kände gentemot den suicidnära patienten. Sjuksköterskorna beskrev även att de kände ett personligt och professionellt ansvar som ibland kunde bli för tungt att bära. Dessutom fanns det en osäkerhet i att närma sig mötet och en rädsla för att göra mer skada än nytta. Studiens resultat kan motivera till och användas i kommande forskning då det anses vara ett relativt outforskat område. Resultatdiskussionen problematiserar fyra områden; arbetsmiljö, stigmatisering, undvikande och hållbar utveckling. Avslutningsvis delger författarna sina förslag till kliniska implikationer och studiens slutsatser. / Nurses' significant position in healthcare services reinforces their responsibility in conversing with suicidal patients, which is vital for the patient’s recovery. Despite this, there is a lack of knowledge about how nurses' emotions are affected and how they experience this complex situation in their profession. Therefore, the aim with the study was to describe barriers that nurses’ experience when meeting the suicidal patient. The study was executed as a literature review based on collected research about the aimsubject. The data collection resulted in 11 studies, which were then analyzed and categorized into one main theme along with six subthemes. The findings presented that nurses felt mixed emotions related to professional as well as personal responsibilities towards the patients. Furthermore, nurses felt different towards patients based on prejudices, personal experiences and knowledge. Nurses also felt insecure when meeting the suicidal patient, as they had a fear of doing more harm than good. Hopefully, the result of the study has potential to induce further research that can establish strategies to help nurses handle different emotions. The highlights are further discussed regarding work-environment, stigma, avoidance and sustainable development. Finally, the authors share their proposals for clinical implications and conclusions of the study.

Suicid och suicidförsök är ett folkhälsoproblem världen över och bara i Sverige tar ca 1500 människor sitt liv varje år, vilket blir ca fyra per dag. Suicidförsök är vanligare bland kvinnor, däremot fullföljer män oftare sin suicid. Att omhänderta en person med suicidnära tankar är bland det svåraste, mest emotionella och påfrestande arbetsuppgifterna som sjuksköterskan prehospitalt kan ställas inför. Personer med suicidnära tankar har ofta svårt att känna förtroende för andra människor och de har många negativa tankar om livet. Sjuksköterskan bör alltid sträva efter att förstå patientens livssituation samtidigt som de gör allt för att förhindra att patienten tar sitt liv. För att mötet med patienten ska bli så bra som möjligt krävs att sjuksköterskan fortlöpande ökar sin kompetens, bearbetar sina attityder och får den kunskap som behövs för att bemöta mångfalden i den problematik som omhändertagandet av personer med suicidnära tankar innebär.    Syftet var att belysa sjuksköterskornas upplevelser vid omhändertagandet av patienter med suicidnära tankar prehospitalt.    En kvalitativ ansats valdes med intervjuer som datainsamlingsmetod för att fånga sjuksköterskans upplevelser. Elva sjuksköterskor inom ambulanssjukvården intervjuades. Materialet spelades in med hjälp av en diktafon och transkriberades sedan av författarna. Analys av det insamlade intervjumaterialet gjordes genom en manifest, kvalitativ innehållsanalys.    I resultatet framkom fyra huvudkategorier: Beredskap för uppdraget, Det som skapar förutsättningarna, Mötet i en utsatt situation och Emotionella utmaningar – att gå vidare. Resultatet visade att sjuksköterskan inför uppdraget med en suicidnära patient inte förberedde sig på något speciellt sätt mer än att de diskuterade olika scenarion med sin kollega. Att sjuksköterskan var verbalt rustad och kände sig bekväm i sig själv som person, skapade goda förutsättningar för ett bra möte med patienten. Flera sjuksköterskor upplevde att de inte hade tillräcklig utbildning inom psykiatri, utan de arbetade utifrån sina egna och kollegans tidigare erfarenheter. Sjuksköterskorna upplevde att en stor del av omhändertagandet inte bara handlade om patienten utan även om dess närstående. Att omhänderta patienter med suicidnära tankar kunde väcka många starka känslor som kunde påverka sjuksköterskan negativt och vissa beskrev att de minns vissa uppdrag lång tid efter händelsen. Sjuksköterskorna uppgav att de inte var i behov av något stöd mer än att prata med sina kollegor efter en händelse.    Författarnas slutsats var att det fanns ett behov, för sjuksköterskan inom ambulanssjukvården, av kompletterande och återkommande utbildning i psykiatri som en viktig förutsättning för att bedriva patientsäker vård och omvårdnad i olika situationer. Kvaliteten och säkerheten inom vården minskade då sjuksköterskan själv upplevde en brist på kunskap inom detta område. / Suicide and suicide attempts are a public health problem all over the world. In Sweden 1500 people take their lives every year, which will be about four per day. Suicide attempts are more common among women. Men, however are more often succeed with their suicide. One of most challenging, most emotional and stressful tasks that the prehospital nurse can face, is to take care of a person with suicidal thoughts. Persons with suicidal thoughts often find it difficult to trust in other people and also have negative attitude towards life itself. A nurse should always strive to understand the patient's situation in life while doing what is possible to prevent the patient from committing suicide. In order for the patient meeting to be as successful as possible, the nurse need constantly to increase their skills, develop their attitudes and gain the required knowledge to deal with diversity that involves the treatment of people with suicidal thoughts.   The aim was to illuminate the nurses' experiences in the prehospital treatment, of patients with suicidal thoughts.   A qualitative approach was chosen to capture the nurse's experiences. Eleven nurses in the ambulance healthcare were interviewed. The interviews were recorded using a dictaphone, and then were transcribed verbatim. The analysis was carried out by a manifest, qualitative content analysis.   Four main categories emerged: Preparedness for the assignment, What creates the conditions, The meeting in an exposed situation and Emotional challenges - to move forward. The results demonstrate that the nurses did not prepare specifically before meeting a suicidal patient, other than discussed different possible scenarios with their colleague. To create optimal conditions for a good meeting with a patient, the nurse was well-prepared verbally, and felt confident. Several nurses experienced lack of adequate education in psychiatry and based their work on their own and colleagues' previous experiences. Nurses found that a great deal of care was not just about the patient but also of his or her relatives. To take care of patients with suicidal thoughts may cause many strong feelings that can negatively affect the nurse and some nurses described that they remember some of these assignments long after the event. Nurses stated that they were not in need of mental support, more than talking to their colleagues after an assignment.   The authors conclusion was that there is a need, for nurses in the ambulance care, supplementary and recurrent training in psychiatry as an important prerequisite for a patientsafe and nursing care in different situations. Quality and safety in healthcare decreased when the nurse experienced a lack of knowledge in this area.

Bakgrund: Suicid är ett globalt och nationellt problem. Suicidalt beteende grundar sig ofta i bakomliggande psykisk diagnos. Sjuksköterskorna bör inledande i omvårdnaden identifiera risk och skyddsfaktorer som patienten har, för att kunna ge omvårdnad som är personcenterad och god. Syfte: Att beskriva svårigheter som sjuksköterskor kunde uppleva i mötet med suicidnära patienter. Metod: Studien var en allmän litteraturstudie. Studiens resultat baserades på 13 artiklar från databaserna CINAHL, PubMed samt PsycInfo. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: (1) Utmaningar med suicidprevention, (2) Utmaningar i arbetsmiljön och (3) Utmaningar med betungande känslor. De uttryckta utmaningarna var brist på kunskap, brist på utbildning samt negativa känslor för sjuksköterskor. Det bristande organisatoriska stödet, brist på adekvat personal samt brist på kunskap har negativ inverkan på omvårdnaden för suicidnära patienter. Konklusion: För att sjuksköterskor ska kunna ge god omvårdnad för den suicidnära patienter krävs mer utbildning i såväl sjuksköterskeutbildningen som fördjupande utbildningar på arbetsplatsen. Det krävs fortsatt forskning för att förstå sjuksköterskors utmaningar i arbetet, för att omvårdnaden av suicidnära patienter ska utvecklas. / Background: Suicide is a global and national problem. Suicidal behavior is often based on an underlying psychiatric diagnosis. At the beginning of nursing, the nurses should identify risk and protective factors that the patient has, to provide nursing care that is person-centered and good. Aim: To describe difficulties that nurses could experience when dealing with suicidal patients. Method: The study was a general literature study. The study's results were based on 13 articles from the databases CINAHL, PubMed and PsycInfo. Results: Three main categories were identified: (1) Challenges with suicide prevention, (2) Challenges in the work environment, and (3) Challenges with burdensome emotions. The challenges expressed were lack of knowledge, lack of training and the nurse's perceived negative emotions. The lack of organizational support, lack of adequate staff and lack of knowledge have a negative impact on nursing care for suicidal patients. Conclusion: For nurses to be able to provide good care for suicidal patients, more education is required in both nursing education and in-depth training in the workplace. Continued research is required to understand nurses' difficulties in their work, for the care of suicidal patients to develop.

Det inträffar omkring 17 000 självmordsförsök i Sverige per år och hälften av dessa leder till psykiatrisk vård. Suicidriskbedömningar görs i psykiatrisk öppenvård av bland annat psykologer. Genom fem intervjuer undersökte vi ett i stort sett outforskat område: hur psykologer inom psykiatrisk öppenvård upplevde sitt arbete med suicidnära patienter. Vi använde tematisk analys för att analysera materialet vilket resulterade i två huvudteman: Att jobba på gränsen – med undertemana Mellan liv och död, Mellan arbete och fritid och Mellan att vara psykolog och människa – respektive Att balansera mellan acceptans och intervention – med undertemana Förr eller senare så händer det samt Resurser och coping. En återkommande dimension i temana var Emotionella reaktioner. Resultatet ger en bild av att psykologerna känner oro för patienterna och att denna oro kan användas som en del i suicidriskbedömningen. Vår tolkning är att psykologernas arbete kan spilla över på deras fritid och att detta i förlängningen kan tänkas ge konsekvenser så som medkänsleutmattning. Vi har tolkat psykologernas berättelser som att de använder copingstrategier för att återhämta sig från sin arbetsbelastning. I vårt resultat framträder en bild av att arbetet med suicidnära patienter kan vara vardag för psykologer inom psykiatrin. Vidare kan arbetet utgöra en känslomässig belastning för psykologer som är annorlunda jämfört med den belastning som uppstår i arbetet med icke-suicidnära patienter. / About 17,000 suicide attempts occur in Sweden each year, half of which lead to psychiatric care. Psychologists are one of the professional groups that conduct suicide risk assessments in psychiatric outpatient care. In this study we examine an relatively unexplored area: how psychologists in outpatient psychiatric care experience their work with suicidal patients. A thematic analysis of five interviews was conducted. The analysis resulted in two main themes: Working at the boundary – with sub themes Between life and death, Between work and leisure time and Between being a psychologist and a human – and Balancing between acceptance and intervention – with sub themes Sooner or later it will happen and Resources and coping. A recurring dimension in all themes was Emotional reactions. The findings provide a picture that the psychologists worry about the patients and that this worry can be used as a part of the suicide risk assessment. Our analysis shows that the psychologists’ work can spill over into their leisure time. This may eventually have effects, such as compassion fatigue. Our interpretation of the narratives suggests that the psychologists use coping-strategies to recover from their workload. The results also show that working with suicidal patients can be part of the daily work of psychologists in psychiatric care. Further more, our analysis shows that working with suicidal patients can include an emotional exhaustion on psychologists that is different from the exhaustion that might arise in the work with non-suicidal patients.

No description available.

Psykisk ohälsa ses som ett folkhälsoproblem bland barn och ungdomar. Psykiska besvär tidigt i livet ökar risken för suicidförsök. I åldersgruppen 10–19 år begår ungefär 50–60 personer suicid per år i Sverige. Psykologer på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) arbetar bland annat med suicidnära barn och ungdomar. Syftet med studien var att undersöka psykologers upplevelse av att arbeta med suicidnära barn och ungdomar. Studien har även ämnat till att undersöka vilket stöd organisationen erbjuder psykologerna i arbetet med suicidnära barn och ungdomar samt hur stödet upplevs. Sju psykologer på BUP intervjuades med semistrukturerade intervjuer som analyserades med tematisk analys. Majoriteten av deltagarna upplevde arbetet med suicidnära barn och ungdomar som ensamt, utmanande och emotionellt belastande samt att känslorna följde med efter arbetstid. Stödet från organisationen beskrevs som svagt och bestod oftast av handledning, riktlinjer och utbildning. Det kollegiala stödet upplevdes som bra men otillräckligt. Det stöd som psykologerna upplevde som viktigast att få från organisationen var emotionellt stöd. Slutsatsen var att psykologerna upplever en obalans i arbetskrav och arbetsresurser som har resulterat i känslor som stress och oro. Förslag till framtida forskning är att studera patienternas och ledningens perspektiv på BUP samt jämföra arbetet på privatiserade BUP för att undersöka skillnader i upplevelse och stöd från organisationen. / Mental illness is seen as a public health problem among children and adolescents. Mental disorders early in life increase the risk of suicide attempts. In Sweden, approximately 50 to 60 people between the ages of 10 and 19 commit suicide each year. Among other things, psychologists in child and adolescent psychiatry (BUP) work with suicidal children and adolescents. The purpose of this study was to examine psychologists' experiences of working with suicidal children and adolescents. The study also aimed to investigate what organizational support is offered to psychologists working with suicidal children and adolescents and how the support is experienced. Semi-structured interviews of seven psychologists in BUP were conducted and analyzed using thematic analysis. The majority of the participants experienced their work with suicidal children and adolescents as lonely, challenging, and emotionally draining and that these emotions followed them home after working hours. The organizational support was described as weak and usually consisted of supervision, guidelines, and training. The support from colleagues was perceived as good but insufficient. The organizational support that psychologists felt was most important to receive was emotional support. The conclusion was that psychologists experience an imbalance in professional demands and resources that has resulted in emotions such as stress and anxiety. Suggestions for future research are to study patient and management perspectives on BUP and compare existing research with the work in privatized BUP to see if there are differences in experiences and organizational support.