I många delar av världen karaktäriseras undervisningen av en mer instrumentell syn på kunskap där fokus är på memorerande av begrepp vilket ger mer ytlig förståelse. För att kunna möta de arbetsformer som finns i arbetslivet behöver eleverna öva på att arbeta med verkliga problem, ställa egna frågor och söka lösningar. Alltså behöver undervisningen också fokusera på att koppla till elevernas vardagliga erfarenheter vilket ger en djupare förståelse. Syftet med utvecklingsarbetet är att undersöka och skapa förståelse för elevers upplevelser av sitt lärande. Datainsamlingen genomfördes på två olika skolor, i en klass vardera, där fyra lektioner per klass utgjort grunden för datainsamlingen och genom att eleverna fick svara på en enkät. Även observationer av undervisande lärare har bidragit till insamlandet av data. Med stöd av teori om behaviorism och instrumentellt lärande, pragmatism och erfarenhetsbaserat lärande och ett sociokulturellt perspektiv analyserades sedan datamaterialet. Resultaten visar att elever upplever sitt eget lärande olika vilket innebär att det kan finnas fördelar om lärare i sin undervisning varierar lärandefokus. Dessutom verkar det finnas andra kontextuella faktorer än lärandefokus som påverkar elevers lärupplevelse. Elevers lärupplevelse påverkas exempelvis av variation som själva skiftet mellan lärandefokus och också av lektionens placering på dagen.

Syftet med denna studie är att med en kvalitativ textanalys undersöka hur begreppet ekologisk hållbar utveckling framkommer och framställs i teknikläromedel för årskurs 4–6. Ett strategiskt urval ledde till att tre teknikläromedel valdes. Resultatet visar att det förekommer diskurser som kan sammankopplas med ekologisk hållbar utveckling i de utvalda läromedlen. Huvudsakligen är diskurserna både flertydiga och ibland direkt svårtolkade för läsaren att direkt koppla samman med begreppet ekologisk hållbar utveckling. Det förekommer en spridning av dessa diskurser inom olika tekniska områden. Detta framkommer genom att bland annat begrepp som naturresurser, hållbart, återvinning och energibesparing är synliga där det föreliggeren möjlighet att sammankoppla diskursen i teknikläromedlen med ekologisk hållbar utveckling. Slutsatsen är att elevers kunskap gällande ekologisk hållbar utveckling inom teknikämnet begränsas om inte tekniklärarna medvetet lyfter begreppet i sin undervisning genom andra media än teknikläromedlen. Följaktligen är det tekniklärarna som behöver tolka var i de olika diskurserna det finns kontexter där det råder en möjlighet att i sin teknikundervisning lyfta fram begreppet ekologisk hållbar utveckling.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur lärare arbetar för att främja elevers förståelse för ämnesspråket i ämnet teknik i årskurserna 1–6. Studien inriktar sig därför på att undersöka vilka arbetssätt som läraren fokuserar på för att utveckla ämnesspråket samt hur läraren kan stötta eleven i ämnespråket. Metoden som använts för att svara på studiens frågeställningar är kvalitativa intervjuer med lärare i årskurserna 1–6 som undervisar i ämnet teknik, vare sig de har behörighet i ämnet eller ej. Resultatet visar att lärarna använder sig av en kombination mellan en teoretisk samt en praktisk undervisning för att främja ämnesspråkutvecklingen i teknikämnet. När eleven genom en laboration får testa sin nyvunna teori i praktiken fördjupas kunskapen om begreppet samt skapar sig eleven en bild om fenomenet. Tekniklärarna i studien beskriver även att bilder, filmer och modeller är till hjälp för att visualisera samt stötta eleven till begreppsförståelse då teknikämnet innehåller många abstrakta begrepp. Stöttning i ämnespråket teknik sker genom att eleverna ges möjlighet att diskutera så mycket som möjligt i ämnesspråket vilket informanterna menar ofta sker enligt EPA-modellen. Teknikläraren finns där och lyssnar samt samtalar med eleverna i ämnesspråket för att stötta dem. Vidare visar resultaten att teori, praktik samt med möjlighet till diskussion i olika konstellationer med lärarens hjälp ger den bästa förutsättningen för att främja ämnesspråket i teknik. / <p>Pedagogiskt arbete inriktning teknik</p>

Teknikämnet är idag ett skolämne som kan ses som oklart odefinierat då det inte finns någon entydig beskrivning avseende ämnets innehåll. Detta framgår även i ett internationellt perspektiv. Oklarheter gör det svårt för elever och lärare att överblicka teknikämnet avseende mål och undervisning. Detta kan även utläsas från en pågående granskningsinspektion av Skolinspektionen. Samtidigt är teknik helt klart ett framtidsämne med stor betydelse för samhälle, skola och elever.Arbetet har som utgångspunkt haft följande frågeställning:Hur ser teknikämnets ställning ut i den svenska grundskolan utifrån lärarkompetens och utvecklingsmöjligheter 2014?Arbetets metodik bygger på kvalitativa datainsamlingar från olika dokument. Dokumenten består av svenska och internationella dokument t.ex. myndighetsrapporter, forsknings-rapporter, läromedel, lagstiftning och läroplaner inom ämnet teknik. Därtill har några intervjufrågor ställts till Skolverket. Dagens läroplan LGR11 specificerar inte antalet undervisningstimmar i teknikämnet. Timantalet ingår i de sammanlagt 800 timmar som gäller för ämnena: fysik, kemi, biologi och teknik under hela grundskolan. Detta medför stora friheter för skolorna att ha varierande antal undervisningstimmar i teknikämnet under grundskoletiden. Varierande timantal i kombination med stor brist på behöriga tekniklärare, mindre än 10% är behöriga, påverkar kvalitet samt ämnets betydelse och utvecklingsmöjligheter. Betydelsen av få behöriga tekniklärare visar sig även i Skolinspektionens pågående kvalitetsgranskning. Skillnaden mellan den tidigare läroplanen Lpo94 är att den var målstyrd och att dagens LGR11 istället bygger på ett s.k. centralt innehåll samt vägledning för bedömning av uppfyllnad av kunskapskraven i det centrala innehållet. I samband med Lpo94 blev teknik ett självständigt ämne.Ur en internationell synvinkel framkommer det att teknik vuxit som undervisningsämne i ett flertal länder. Förutom Sverige kan England, Frankrike och Finland nämnas.

AbstractTekniken är en av de viktigaste stöttepelarna i samhällsutvecklingen eftersom tekniken har utvecklats i samma takt som människans behov har förändrats. I dagens samhälle fylls vår vardag av komplex teknik som kräver grundläggande teknikkunskaper av samhällsmedborgar-na. Kunskaper som bör inhämtas redan i tidig ålder, vilket gör ämnet till en del av skolans uppdrag. Teknikämnet i skolan infördes 1994 i svensk grundskolas lägre åldrar, men har haft en undanskymd roll i många klassrum. Forskning visar att pedagogen har en viktig roll i ele-vernas kunskapsinhämtning i teknikämnet, där pedagogen bör synliggöra tekniska system för att elevernas inlärning skall gynnas. Forskning visar på betydelsen av att se helheten i syste-men där varje del har sin plats. Syftet med detta arbete var att undersöka hur några utvalda pedagoger ser på teknik och teknikens betydelse för samhällsutvecklingen. I detta arbete pre-senteras resultatet av enkäten som skickades ut till några utvalda pedagoger för att undersöka pedagogernas syn på teknik och tekniken i samhällsutvecklingen.Resultatet i undersökningen visar på en varierad syn på teknik och teknik i samhällsutveckl-ingen. Pedagoger visar på en syn där man ser på helheten, där teknik består av användare, de-lar och nära kopplat till samhällsutvecklingen. Vidare visar resultatet också på att vissa peda-goger ser teknik som enskilda föremål såsom elektroniska föremål, en syn som följer tidigare forsknings resultat.Nyckelord: Grundskolan, samhällsutveckling, teknik, teknikämnet

<p>I den här undersökningen har jag belyst hur elever som går sitt första år på gymnasiets tekniska program, har upplevt teknikundervisningen på högstadiet. Målet har varit att belysa teknikämnets relevans för tekniska studier på gymnasiet, dess inverkan på teknikintresset samt påverkan på valet av tekniskt program på gymnasiet. Andra frågor som jag har belyst är om eleverna i första hand väljer program eller skola, och hur viktig inriktningen på tekniskt program tycks vara för valet. Undersökningen bygger på intervjuer med fem elever som går första året på gymnasiets tekniska program. Intervjuerna har sedan analyserats med hjälp av den narrativa analysmetoden inom berättelseforskningen, och resultatet består av fem berättelser som skapats utifrån intervjuerna. Av resultatet framgår att valet till gymnasiet inte enbart handlar om val av program. Ungefär lika viktigt tycks valet av skola vara. Det tycks också vara så att valet av program styrs av vad som uppfattas som roligt, och att det är viktigare att ”få” en rolig kurs än att ”slippa” en tråkig kurs. Inriktningen av program tycks vara viktigare för de elever som väljer program mer förutsättningslöst, än för dem som bestämt sig för tekniskt program, då någon enstaka kurs kan ”fälla avgörandet” till fördel för tekniskt program. Trots att eleverna lämnade grundskolan mindre än ett halvår före intervjutillfället, så var elevernas minnen av teknikundervisningen i högstadiet över lag fragmentariska. Den generella uppfattningen var att teknikundervisningen varken hade någon koppling till, eller relevans för de tekniska studierna på gymnasiet, eller att den har påverkat deras intresse för teknik. De menar att teknikundervisningen i högstadiet inte har påverkat deras val, och att den ger en skev bild av tekniskt program. Deras egna förväntningar har dock infriats, och de var nöjda med att ha valt tekniskt program.</p>

Utbildningsdepartementets promemoria om en stadieindelad timplan för grundskolan, där teknikämnet skulle garanteras 200 timmar i år 1-9, låg till grund för detta examensarbete. I studien undersöktes vilka eventuella utmaningar och möjligheter detta skulle innebära genom semistrukturerade intervjuer av fem tekniklärare och fyra skolledare. För att få en mer heltäckande bild av teknikundervisningen undersöktes även informanternas uppfattningar om teknikämnet och målet med dagens teknikundervisning. Intervjuerna transkriberades och en innehållsanalys inspirerad av fenomenografin genomfördes. Resultatet visade på att det bland tekniklärare och skolledare fanns många gemensamma uppfattningar om såväl teknikämnet som de möjligheter och utmaningar föreliggande promemoria skulle innebära. Uppfattningarna om målet med dagens teknikundervisning uppvisade en större variation mellan skolledare och tekniklärare och här avspeglades gruppernas olika perspektiv på ett tydligt sätt. De största utmaningarna som både grupper framhävde var bristen på utbildade samt risken för att andra ämnen skulle drabbas negativt. Möjligheterna att få mer tid att undervisa utifrån elevernas intressen lyftes fram av flera tekniklärare. Gemensamt för både skolledare och lärare var en önskan om en debatt om vad som ska åstadkommas med förändringar av denna typ. Med emfas tryckte flera informanter på att bilden av läraryrket måste förändras i syfte att vända trenden med lärarbrist överlag.

Ganska förvånansvärt är teknikämnet relativt nytt som obligatoriskt ämne i grundskolan. Med tanke på hur mycket vi nyttjar teknik i vår vardag idag och hur länge vi har gjort det historiskt sett är det också förvånansvärt att ämnet inte har en större roll i dagens skola. Den här undersökningen ser till vilken roll teknikämnet har i skolan och vilka förutsättningar lärare har för att hålla en tillräcklig teknikutbildning idag. Undersökningens resultat diskuteras utifrån forskning som har gjorts på området för att komma fram till vad som har förändrats över tid och vad som kanske inte har gjort det. Undersökningen genomfördes genom en enkätundersökning som skickades ut till lärare i årskurs 4-6 i ett antal kommuner spritt i Sverige. Resultatet visade på att förändring för att ämnet ska få större plats i skolan verkar ta lång tid. Avsaknad av tillräckligt material, tillräcklig utbildning, anpassade lokaler och intresse gör att ämnet inte alltid får ta så mycket plats det behöver. En slutsats av undersökningen är att ämnets roll behöver stärkas ordentligt. Detta kan ske genom utökade förutsättningar i fråga om lokal, material, utbildning och intresse. En vilja att lyfta fram ämnet verkar finnas hos de som deltagit i undersökningen.

I den här undersökningen har jag belyst hur elever som går sitt första år på gymnasiets tekniska program, har upplevt teknikundervisningen på högstadiet. Målet har varit att belysa teknikämnets relevans för tekniska studier på gymnasiet, dess inverkan på teknikintresset samt påverkan på valet av tekniskt program på gymnasiet. Andra frågor som jag har belyst är om eleverna i första hand väljer program eller skola, och hur viktig inriktningen på tekniskt program tycks vara för valet. Undersökningen bygger på intervjuer med fem elever som går första året på gymnasiets tekniska program. Intervjuerna har sedan analyserats med hjälp av den narrativa analysmetoden inom berättelseforskningen, och resultatet består av fem berättelser som skapats utifrån intervjuerna. Av resultatet framgår att valet till gymnasiet inte enbart handlar om val av program. Ungefär lika viktigt tycks valet av skola vara. Det tycks också vara så att valet av program styrs av vad som uppfattas som roligt, och att det är viktigare att ”få” en rolig kurs än att ”slippa” en tråkig kurs. Inriktningen av program tycks vara viktigare för de elever som väljer program mer förutsättningslöst, än för dem som bestämt sig för tekniskt program, då någon enstaka kurs kan ”fälla avgörandet” till fördel för tekniskt program. Trots att eleverna lämnade grundskolan mindre än ett halvår före intervjutillfället, så var elevernas minnen av teknikundervisningen i högstadiet över lag fragmentariska. Den generella uppfattningen var att teknikundervisningen varken hade någon koppling till, eller relevans för de tekniska studierna på gymnasiet, eller att den har påverkat deras intresse för teknik. De menar att teknikundervisningen i högstadiet inte har påverkat deras val, och att den ger en skev bild av tekniskt program. Deras egna förväntningar har dock infriats, och de var nöjda med att ha valt tekniskt program.

Denna studie handlar om hur övergången mellan årskurs 6-7 i teknikämnets centrala del tekniska lösningar går till. I studien tas det upp tidigare forskning inom området. Den metod som användes var intervjuer med några verksamma lärare inom teknikämnet för att se hur de anser att övergången fungerar. Samt har det även tagits reda på vad verksamma lärare har för önskemål om eventuella förbättringar kring övergångsarbeten mellan årskurs 6-7. De resultat som framkom är att det dels saknas styrning från ledning om hur ett effektiv och främjande arbete kring övergångar bör gå till, dels att det finns oklarheter kring teknikämnets innehåll i läroplanen som skapar osäkerhet för lärarna i undervisningssyfte. Detta leder till att arbetet med att skapa den röda tråden försvåras vid övergångarna i teknikämnets centrala del tekniska lösningar. Den slutsats som gjorts är att det finns ett engagemang hos lärarna att underlätta övergångarna i teknikämnet men att det måste finnas en ledning som styr för att det ska fungera