Detta är ett försök att skildra den livsåskådningstradition som med utgångspunkt från moderna vetenskapliga resultat söker påvisa ett samband mellan dessa och den urgamla shamanistiska tradition som en gång varit världsomspännande och fortfarande lever i spridda rester av vissa kulturkretsar. Jag har för detta ändamål läst den litteratur som jag här sammanfattar i resultatdelen samt redovisar under rubriken "Diskussion och slutsats" med en religionsvetenskaplig analys och en fenomenografisk genomgång. Min forskningsuppgift är att utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv göra en deskriptiv analys av några centrala arbeten inom det som kallas den nya fysiken och en shamanistisk tradition i anslutning till den. Den röda tråd som jag ser löpa genom denna litteratur påvisar dels utifrån olika förutsättningar annorlunda sätt att uppfatta och förhålla sig till "verkligheten" och dels finns här genomgående mer eller mindre religiösa övertoner. En gemensam nämnare för denna idétradition är även den parallell man ser mellan komplementaritet, dvs. ljusets våg/partikeldualism, och olika medvetandetillstånd. Detta innebär i båda fallen ett överskridande av vår vanliga tids- och rumsuppfattning. Vidare krävs det såväl inom shamanismen som i den kvantmekaniska forskningen att man är en kreativ medskapare, inte en objektiv iakttagare.

’Dalens Ande’ är ett kommunalt konstprojekt i Säter. Enligt den ursprungliga planeringen skulle det pågå under tre somrar. Det ingår i hela Säterdalsprojektet, vilket syftar till att lyfta fram en säregen miljö och natur. Konstutställningen Dalens Ande var redan den första sommaren (1998) mycket uppmärksammad, inte minst i lokalpressen. Efterhand följde den affekterade insändardebatt som lett till den ’etiska vändning’ som denna uppsats huvudsakligen avser att belysa och analysera. De tolv berörda konstnärerna har beslutat att avsäga sig vidare samarbete med Säters kommun sedan den insändarskribent som de sett sig kränkande behandlade av utsetts till kommunens kulturpristagare. Här presenteras förutom ett urval av nämnda skriverier även som referenser en kort sammanfattning av Kants sedelära samt övrigt artikelmaterial som behandlar problemställningens delfrågor; yttrandefrihet kontra ärekränkning, pressetik och begreppet ’konstskandal’.

Syftet med det här examensarbetet var att undersöka samtalsgrupper i skolan. Vi ville veta om de är ett fungerande verktyg, för att ge barnen en plattform i deras utveckling av värderingar och social kompetens. Vidare ville vi veta hur grupputveckling fungerar ur ett psykologiskt perspektiv, för att därmed kunna möta de fenomen som uppstår när en grupp agerar. Vi har använt oss av facklitteratur med skolan som utgångspunkt för att skaffa oss kunskap om grundläggande grupputveckling. I den undersökande delen har vi valt att studera tjej- och killsnacksverksamheten. Vi har intervjuat sex gruppledare, två barn och gjort elevenkäter på tre skolor. Med detta material som grund, har vi funnit ett starkt intresse bland barn och personal för samtalsgrupper. Barn och vuxna har tillfört vår undersökning tänkvärda och kloka synpunkter, både vad beträffar form och innehåll. De slutsatser vi har kunnat dra från våra studier i ämnet, är att samtalsgrupperna är värdefulla för barnens personlighetsutveckling och deras möjligheter att förstå sina medmänniskor och sin omvärld. I en viss ålder (runt puberteten) är många barn besvärade av att samtala med sina föräldrar om t ex kroppens utveckling, sex och kärlek. Då är gruppen med en annan betydelsefull vuxen och de jämnåriga barnen ett lämpligt forum för deras frågor. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1999. Anne Sjöström har senare bytt efternamn till "Sjöström Kolsberg".

Anledningen till att jag gör detta arbete, som just handlar om religionsundervisningen i skolan och det ämnet är tänkt att handla om enligt läroplanen, är mitt brinnande intresse för just religion. Och det är med besvikelse och oro mina misstankar om att ämnet inte är populärt har blivit bekräftade. Genom tolv stycken bandinspelade djupintervjuer med lärare på sex stycken 1-6-skolor och fyra elevgrupper med fyra elever i varje grupp i Ockelbo kommun har jag tagit reda på lärare och elevers tankar och attityder till ämnet religion och hur de jobbar med ämnet i skolan. Intervjuerna varade i ungefär 20 diskussionsfyllda minuter (med en del undantag). Till elevgrupperna bad jag läraren välja ut fyra stycken elever till en representativ liten elevgrupp. Mitt val av lärare gick ut på att en lärare på varje skola skulle ha jobbat mindre än 5 år och den andra mera än 15 år. En man och en kvinna på varje skola. På en skola hade de inte en lärare som hade jobbat mindre än 5 år så det blev två som hade jobbat längre än 15 år. Intervjuerna har jag sedan jämfört och utifrån dem försökt att finna vad problemet med att undervisa i religion ligger idag och varför. Mina misstankar blev tyvärr bekräftade. Lärare upplever att religionsämnet är svårt att undervisa i av olika skäl som kommer senare i arbetet. Att de får dåligt samvete att de inte har mera religion eftersom det står i kursplanen. En del lämnar över ämnet till någon lärare som är mer intresserad. Mer om det i svaren som också kommer senare i arbetet. Många lärare uppfattar fortfarande religionsämnet som ”kristendomskunskap”. En positiv överraskning är att de flesta lärare sysslar mycket med etik och moralfrågor och tycker att det är viktigt. Det tycker jag är religion i allra högsta grad. Varje fråga har jag redovisat för sig. Svaren på frågorna är ofta återgivna med lärarens egna ord. Dessutom har jag efter varje fråga och svar gjort ett diskussionsstycke med egna reflektioner och slutsatser för att underlätta läsandet för läsaren. Jag avslutar mitt arbete med att göra en jämförelse mellan lärare och elevers attityder och tankar kring religion. Där tar jag också upp lite vad läroplanen säger om ämnet. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1998.

Denna studie är en undersökning av språket kring kön, kropp och kvinnlighet inom samtida svensk gudinnereligiositet, samt en diskussion av förhållandet mellan detta språk och feministiska respektive patriarkala föreställningar och värderingar. Undersökningen bygger på samtal kring symbolen ”Gudinnan” med utövare av gudinnereligiositet. I min studie sätter jag in de analyser som växer fram i samtalen i en större gudinnereligiös och feministisk kontext, samt ställer dem i relation till en nyare, för ämnet relativt oprövad feministisk teori: Donna Haraways poststrukturalistiska, kroppsmaterialistiska feminism.       I studien framkommer det att det gudinnereligiösa språket i hög utsträckning handlar om att benämna sina egna upplevelser, snarare än att uttala sig generellt och objektivt, vilket leder till att en mångfald av perspektiv på Gudinnan, kön, kropp och kvinnlighet framträder parallellt. Samtidigt framkommer dock ett antal perspektiv på Gudinnan, kön, kropp och kvinnlighet som tenderar att bli normativa inom gudinnereligiositeten, vilket till stor del tycks bero på den normativa effekt som skrivet material från traditioner som wicca, new age, jungiansk teori, samt amerikansk feministisk wicca har. Dessa normativa perspektiv tycks innefatta både berättelser som kan betraktas som problematiska, och berättelser som kan betraktas som feministiskt kraftfulla, men utifrån Haraways teorier är det alltid att betrakta som problematiskt när vissa berättelser etablerar sig som normativa och entydiga. Sammantaget framstår det därför i denna studie som att gudinnereligiositetens kanske allra främsta feministiska utmaning är att producera en mångfald berättelser, bilder och förklaringsmodeller om gudinnor, kön, kropp och kvinnlighet, och att ge utrymme för motsägelser, motsättningar och dissensus. Snarare än att betrakta den feministiska religiositeten som ett religiöst alternativ med alternativa svar och lösningar, skulle man kunna se den som ett kritiskt perspektiv, vars uppgift är att ständigt problematisera de försök till svar och lösningar som presenteras, och göra uppror mot alla tendenser till normer och entydighet – vare sig de kommer utifrån från patriarkala idétraditioner, eller inifrån rörelsen själv.

This thesis presents an empirical study of the meeting between a group of doctoral students and their research milieus, understood as a web of values in the social rooms. The purpose is to explore what these research milieus mean for the doctoral students and their questions about views of life.   The theoretical points of departure are on one hand the Uppsala Studies in Faith and Ideologies and on the other the concept of habitus in the study Homo Academicus of Pierre Bourdieu, including the idea that the postgraduate studies can be seen as a secondary socialization.   The study consists of three parts: an observation study, a questionnaire study and a field survey consisting of personal interviews.   The results are in short: 1.      Approximately seven of ten doctoral students reflect on questions about views of life every day or every week. 2.      The milieus of views of life, as interwoven parts of the research milieus, have influence on how the doctoral students think about questions of life. The empirical material shows that there is “a now” and “a then” to these questions. There often appears to be a difference between the cluster of life values in the research milieu and the much more soft values of the students that initiates this process. 3.      The value process mentioned above that is an important part of the secondary socialization often ends in conformity with those values that are parts of the present paradigm. However the process can also end in such a value conflict that the students (ca 25%) often or very often have reflected on discontinuing their postgraduate studies. The students’ soft values seem to be more important than the values they meet in the research milieu. 4.      These value questions, including the research ethics and the postulates of the paradigms, have little or no place in the university education. A part of the participants are of the opinion that questions about views of life are taboo in their research milieu.   The results from the empirical study are then confronted first with the theoretical concepts of Pierre Bourdieu, particularly his overly structuralistic view of agents and their habitus, and then with some central moments in the theoretical concept of Anders Jeffner, the prominent figure in Uppsala studies in faiths and ideologies. It is Jeffner’s individualistic view of the autonomous actor with a relative constancy in views of life that is called into question by the empirical results of this study.

<p>I studien har sju nutida ämnesböcker i religionskunskap riktade mot grundskolans senare år granskats. Det har skett utifrån hur de skildrar de förcolumbianska högkulturerna i Amerika som utvecklats självständigt utifrån två separata kulturområden: Mesoamerika med maya och azteker samt Centralanderna med inkas. Med frågeställningar riktade mot vilket textutrymme kulturerna får i läromedlen, om det förekommer negationer i skildringarna samt hur tydliga läromedelsförfattarna är i sina beskrivningar av de termer de använder, har studien bl.a. visat på att de båda kulturområdena ofta blir förbisedda fastän de är två av de sju ställen på jorden förutom de i Kina, Mesopotamien, Egypten, Indusdalen, samt Nigeria, där högkulturer utvecklats självständigt. Studien visar på att i den ringa omfattning som ges åt studiets kulturer i läromedlen så projiceras en sammanfattande bild av dem som exotiska och annorlunda. Detta faktum gör att studiet söker efter motiv i skolans styrdokument för att se om det finns stöd i dem för att ge studiets kulturer mer utrymme i läromedlen.</p>

<p>Jag har valt att skriva om förhållandet mellan Jung och den esoteriska tradition som benämns Fjärde vägen. Anledningen till detta val är att jag i båda dessa traditioner, den jungianska och Fjärde vägen, ser ett intressant kritiskt ifrågasättande av vår moderna tids uppfattningar om människan och det mänskliga psyket. Jung framhåller individuationsprocessen som en möjlighet att växa till en fullödig människa.</p><p>Inom den Fjärde vägen betonas vikten av att ta sin situation på allvar och att genom medvetet arbete och självobservans skapa sig en riktig själ.</p><p>Båda dessa skolor träder fram i en tid av stora och omskakande förändringar under början av 1900-talet. Båda skolorna ifrågasätter den själlösa massmänniska som den nya tiden har genererat och försöker utarbeta verktyg för att råda bot på tidens tillkortakommanden.</p><p>Min avsikt är att undersöka deras syn på människan och människans själsliga framåtskridande. Jag tror att detta kan vara ett fruktbart och meningsfullt studium där nya vinklar kan leda framåt.</p><p>Mina frågeställningar är:</p><p>Vilken syn på människan har de två riktningarna och vilka konsekvenser får detta?</p><p>Vilka likheter och skillnader finns det mellan Jungs syn på människans själsliga utveckling och den som Fjärde vägen skolan står för?</p><p> </p>

<p>Jag ämnar med den här uppsatsen att belysa det teologiska språket som den mänskliga konstruktion jag anser det vara. Mitt syfte är att fokusera på faran att ensidigt betona metaforen om Gud som en man, som personlig och opersonlig varelse, och att diskutera den metaforiska innebörden hos den bibliska Gudsbilden och att påskina den revidering jag anser vara nödvändig i det metaforiska språket av Gudsbilden, som är genomsyrat av en patriarkalisk anda. Det andra blir litteraturstudier med anknytning till ämnet och en slutlig avhandling och diskussion med hjälp av vad jag fått fram.</p>

<p>Svenska kyrkan har, jämfört med övriga kristna kyrkor, varit unik med sina regler för kyrkotillhörighet. Dessa regler, som i praktiken inneburit att de flesta svenska medborgare fötts in i medlemskap, har länge debatterats. Många har hävdat att Svenska kyrkan bör grunda sitt medlemskap på dopet.</p><p>1996 trädde nya regler i kraft, enligt vilka dop eller anmälan är en förutsättning för medlemskap. Detta beslut föregicks av en debatt som synliggjorde uppdelningen mellan en hög- och folkkyrklig syn. De högkyrkliga har i debatten betonat dopet som sakrament, och jämställt Svenska kyrkan med Kristi kropp och församling, i sina argument för att låta dopet bli medlemsgrundande. De folkkyrkliga har istället betonat kyrkans funktion, och vill inte jämföra Svenska kyrkan, dess villkor och uppgift med den nytestamentliga kyrkan. Dagens kyrka fungerar under förutsättning av öppenhet mot folket, vilket enligt den folkkyrkliga synen hindras om dopet är medlemsgrundande.</p><p>Slutsatsen av detta, är att en konstruktiv debatt ofta hindrats av att man förbisett dessa grundläggande värderingsskillnader.</p> / Uppsatsförfattaren har i tur och ordning burit följande efternamn: Larsson, Övermalm, Irisdotter och slutligen Irisdotter Aldenmyr.