I takt med den allt eskalerande våldsvågen i Sverige, som i allt högre grad letat sig ner i åldrarna har ungdomsbrottsligheten målats fram som ett allvarligt samhällsproblem. Det har medfört ett ökat intresse och fler debatter gällande vilka kriminalpolitiska åtgärder som anses vara lämpliga för att komma till bukt med problemet. Under de senaste åren har flera tuffa lagreformer gjorts och efter riksdagsvalet 2022 har ytterligare straffskärpande lagförslag presenterats. Straffskärpningarna har gett uttryck för ett skifte i hur unga lagöverträdare betraktas inom det kriminalpolitiska fältet. Det är därför viktigt att synliggöra och fördjupa förståelsen kring vilka antaganden och uppfattningar som ligger till grund för dessa förslag. Syftet med föreliggande studie är att belysa hur Sveriges tre största partier, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna, rättfärdigar straffskärpningar gentemot unga lagöverträdare. Forskningsfrågan besvarades genom en reflexiv tematisk analys av 10 interpellationer med tillhörande debatt samt 8 motioner. Studien förankras i de teoretiska begreppen ansvariggörande, moralpanik och straffpopulism. Analysen av de politiska dokumenten visade att rättfärdiganden bakom straffskärpningar grundar sig i en påstådd alarmerande samhällsutveckling, där ungdomsbrottsligheten beskrivs vara ett hot mot välfärdssamhället. Det handlar vidare om att tillgodose såväl samhället som brottsoffrens intressen, som tydligt ligger i framkant för de kriminalpolitiska prioriteringarna. En dubbelhet i framställningen av barn förblir också noterbar, där straffskärpande åtgärder både straffar dem för den samhällsfara de beskrivs vara men även skyddar dem från vidare exploatering från kriminella gäng. Dessutom visar analysen att lagstiftningen bör spegla brottets straffvärde, eftersom unga lagöverträdare idag begår allt grövre brott. Samtliga tre partier ställer sig bakom ett hårdare straffande men det finns en viss skillnad i nivå och sättet som de framför sin politik på.

Den här uppsatsen är en kvalitativ fallstudie där konstruktioner av unga lagöverträdare har undersökts utifrån socialkonstruktivistisk teori. De huvudsakliga frågeställningar var: Hur konstrueras bilden av den unge lagöverträdaren i domstolsprocessen? Hur konstrueras bilden av den manliga respektive kvinnliga unge lagöverträdaren i domstolsprocessen? Undersökningen består av litteraturstudier och observationer av rättegångar med unga lagöverträdare. Totalt 45 stycken observationer gjordes. I resultatet framkom att rätten i samtliga fall dömde objektivt och i enlighet med lagen men att ungdomars attityd och uppträdande i rätten bidrog till rättens konstruktion av honom eller henne. Andra saker som påverkade rättens konstruktioner av de unga lagöverträdarna var förekomsten av tidigare domar i belastningsregistret, advokatens respektive åklagarens framställning och konstruktion av den unge samt relationen mellan gärningsman och offer. Vidare framkom att rättens konstruktioner av de unga lagöverträdarna kan påverka ungdomen genom stigmatisering och stämpling. Skillnader av konstruktioner med avseende på den unges kön framkom i rättens ordval och sättet att beskriva flickor respektive pojkar och deras brottsliga handlingar. / This essay is a qualitative case study in which constructions of juvenile offenders have been researched from social constructivist theory. The main question at issue is: How is the juvenile offender constructed during court proceeding? How is the female respectively male juvenile offender constructed during court proceeding? The examination consists of litteraturestudies and observations of juvenile offenders in court proceedings. Totally 45 observations were made. The result indicate that the court judged objective and in accordance with the law in all cases but the attitude and behaviour in juvenile offender could influence the court’s counstruction of him or her. Other things that could influence the court’s construction of the juvenile offender was wether the juvenile offender has former sentences in the criminal record, the councelor’s respectively the prosecutor’s construction of the juvenile offender and also the relation between the criminal and victim. The constructions the court produces could affekt the juvenile by marking and stigmatization. The constructions concerning gender was shown by the court’s choice of words together with the description of boys and girls and their transgressions of the law.

Syfte: Syftet var att undersöka vilka sociala riskfaktorer för återfall i brott hos unga kriminella som presenteras i aktuell forskning. Metod: Studien genomfördes genom en allmän litteraturöversikt med systematiska inslag. Sökningen gjordes i Criminology Collection och Sociology Collection. För utformning av sökstrategi användes SPIDER och de huvudsakliga inklusionskriterierna var kvantitativa, 2010-, riskfaktorer och recidivism. Syntetiseringen gjordes narrativt och studien hade en deduktiv ansats på grund av teoretisk referensram samt induktiv då slutsatserna dras från de delar av resultatet som svar på studiens syfte. Resultat: Resultatet baseras på de 14 artiklar som inkluderats varav inga artiklar från Sverige återfanns i sökningen. De huvudsakliga riskfaktorerna som visade association med recidivism var familjeförhållanden, skola och arbetsliv, umgänge, fritidsintressen och rekreation samt attityder och värderingar. Inga nya riskfaktorer presenteras i denna studie utan redan kända sammanställs och redogörs för. / Aim: The aim was to compile current research to see which kind of social risk factors presented for recidivism in youth delinquents. Method: This study is a general literature review with systematic elements. The search was conducted in Criminology Collection and Sociology Collection. The search strategy was formed by SPIDER and the main criterias for inclusion were quantitative, 2010-, risk factors and recidivism. The synthesizing was done narratively and the study had both an inductive and deductive onset. Results: The results are based on the fourteen articles included in the study, no articles from Sweden were found in the search. The main risk factors that were associated with criminal recidivism were family relations, school and work, socializing, leisure and recreation and also attitudes and values. No new factors of risk were found in this study, instead already known risk factors were summarized and explained.

The public and media are paying more attention to youth offending today and reform proposals that call for more parental responsibility as a means of preventing crime have taken note of this trend. The purpose of the study is to examine discursive descriptions on parenting as they are articulated in relation to parents of young offenders in a selection of publications published by the Swedish National Board of Health and Welfare. Based on Foucauldian discourse analysis and Foucault’s theorizations on power, knowledge and subject, the study identifies four discursive representations of parents within the material. We found that parents of young offenders are portrayed as ignorant, immature, morally responsible or risky. It is assumed that the parent is both the cause of unlawful behavior and its solution. The study concludes that in the publications and their underpinning knowledge base, the accountability for societal problems is attributed to the parents. / Allmänheten och media ägnar idag mer uppmärksamhet åt ungdomsbrottsligheten och reformförslag som efterlyser mer föräldraansvar, som ett sätt att förebygga brott, har tagit fasta på denna trend. Syftet med studien är att undersöka diskursiva framställningar om föräldraskap, så som de formuleras i relation till föräldrar till unga lagöverträdare, i ett urval av publikationer utgivna av Socialstyrelsen. Baserat på Foucaults diskursanalys och Foucaults teorier om makt, kunskap och subjekt, identifierar studien fyra diskursiva framställningar av föräldrar i materialet. Vi fann att föräldrar till unga lagöverträdare framställs som okunniga, omogna, moraliskt ansvariga och riskfyllda. Det antas att föräldern är både orsaken till det olagliga beteendet och dess lösning. Inom studien konstateras att publikationerna och deras understödjande kunskapsbas tillskriver föräldrarna ansvaret för samhällsproblem.

<p>Studien syftar till att undersöka hur kuratorerna som verkställer vård inom socialtjänsten ser på denna påföljd och på sin roll i verkställandet av densamma, samt hur ungdomar som genomfört vård inom socialtjänsten upplever samma påföljd. Syftet avgränsas genom följande frågeställningar: (i) Hur ser kuratorerna på Ungdoms- och familjeteamet i Örebro kommun på vård inom socialtjänsten och på sin egen roll i verkställandet av denna påföljd utifrån den lagstiftning som reglerar vård inom socialtjänsten, samt den lagstiftning som reglerar socialtjänstens insatser för unga? (ii) Hur har ungdomar som genomfört vård inom socialtjänsten på Ungdoms- och familjeteamet i Örebro upplevt påföljden utifrån samma lagstiftning, och finns det någon skillnad i upplevelsen före och efter genomförandet av denna? En vidare angränsning är att jag har valt att fokusera studien på ungdomar som har blivit dömda för misshandel. För att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar har jag genomfört kvalitativa forskningsintervjuer med personalen på Ungdoms- och familjeteamet, samt med ungdomar som har genomfört vård inom socialtjänsten där. Intervjuerna gjordes utifrån på förhand sammanställda intervjuguider och utgick ifrån uppsatsens syfte, frågeställningar samt den lagstiftning som utgör uppsatsens teoriavsnitt. Resultatet visar att kuratorerna inte ser någon konflikt i verkställandet av påföljden vård inom socialtjänsten, främst beroende på arbetsfördelningen mellan dem och socialkontoren. Vidare upplevde inte ungdomarna, i stort, påföljden som ett straff. De skillnader som ändå fanns mellan upplevelsen före och efter påföljden, tycks i mycket handla om en dålig information i samband med rättegången. Slutligen upplevde de flesta ungdomar i studien att påföljden hade gjort skillnad; ett fåtal menade att rättegången och böter hade haft en avskräckande effekt, men de flesta pekade på vårdprogrammet som det som hade gjort skillnad.</p> / <p>The purpose of this paper is to examine how the social welfare officers, who enforce the sentence Treatment within the Social Services, look at this form of sentence and their own role when it comes to enforcing the sentence, and how juveniles who have carried out this penalty look at the same. The purpose is defined by the following questions: (i) How do the social welfare officers at the Youth and Family Team in Örebro look at Treatment within the Social Services and their own role in enforcing this sentence, regulated by law within the social services treatment and within the social services programme for juveniles? (ii) How do the juveniles who have carried out the sentence Treatment within the Social Services at the Youth and Family Team in Örebro experience the treatment, and do they feel that it has made a difference? Another definition I have made is a choice to focus my study on juveniles sentenced for assault and battery. In order to answer the purpose and questions I have performed qualitative research interviews with social welfare officers at the Youth and Family Team and juveniles who had carried out Treatment within the Social Services with them. The interviews were performed according to guides based on the purpose and questions, and the legislation presented in the theoretical section of this paper. The result shows that the social welfare officers notice no conflict within enforcing the sentence Treatment within the Social Services, mainly due to the division of labour between them and the social services offices. Further, most of the juveniles did not find the sentence a punishment. Nevertheless, the difference in the experiences before and after serving the sentence seems to be lack of information about the meaning of the sentence by the time of the legal proceedings. Finally, most of the juveniles in the study find that the sentence has mad a difference; a few of them find that the trial and fine had an intimidating effect, but most om them point out the treatment programme as the factor that has made the difference.</p>

Studien syftar till att undersöka hur kuratorerna som verkställer vård inom socialtjänsten ser på denna påföljd och på sin roll i verkställandet av densamma, samt hur ungdomar som genomfört vård inom socialtjänsten upplever samma påföljd. Syftet avgränsas genom följande frågeställningar: (i) Hur ser kuratorerna på Ungdoms- och familjeteamet i Örebro kommun på vård inom socialtjänsten och på sin egen roll i verkställandet av denna påföljd utifrån den lagstiftning som reglerar vård inom socialtjänsten, samt den lagstiftning som reglerar socialtjänstens insatser för unga? (ii) Hur har ungdomar som genomfört vård inom socialtjänsten på Ungdoms- och familjeteamet i Örebro upplevt påföljden utifrån samma lagstiftning, och finns det någon skillnad i upplevelsen före och efter genomförandet av denna? En vidare angränsning är att jag har valt att fokusera studien på ungdomar som har blivit dömda för misshandel. För att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar har jag genomfört kvalitativa forskningsintervjuer med personalen på Ungdoms- och familjeteamet, samt med ungdomar som har genomfört vård inom socialtjänsten där. Intervjuerna gjordes utifrån på förhand sammanställda intervjuguider och utgick ifrån uppsatsens syfte, frågeställningar samt den lagstiftning som utgör uppsatsens teoriavsnitt. Resultatet visar att kuratorerna inte ser någon konflikt i verkställandet av påföljden vård inom socialtjänsten, främst beroende på arbetsfördelningen mellan dem och socialkontoren. Vidare upplevde inte ungdomarna, i stort, påföljden som ett straff. De skillnader som ändå fanns mellan upplevelsen före och efter påföljden, tycks i mycket handla om en dålig information i samband med rättegången. Slutligen upplevde de flesta ungdomar i studien att påföljden hade gjort skillnad; ett fåtal menade att rättegången och böter hade haft en avskräckande effekt, men de flesta pekade på vårdprogrammet som det som hade gjort skillnad. / The purpose of this paper is to examine how the social welfare officers, who enforce the sentence Treatment within the Social Services, look at this form of sentence and their own role when it comes to enforcing the sentence, and how juveniles who have carried out this penalty look at the same. The purpose is defined by the following questions: (i) How do the social welfare officers at the Youth and Family Team in Örebro look at Treatment within the Social Services and their own role in enforcing this sentence, regulated by law within the social services treatment and within the social services programme for juveniles? (ii) How do the juveniles who have carried out the sentence Treatment within the Social Services at the Youth and Family Team in Örebro experience the treatment, and do they feel that it has made a difference? Another definition I have made is a choice to focus my study on juveniles sentenced for assault and battery. In order to answer the purpose and questions I have performed qualitative research interviews with social welfare officers at the Youth and Family Team and juveniles who had carried out Treatment within the Social Services with them. The interviews were performed according to guides based on the purpose and questions, and the legislation presented in the theoretical section of this paper. The result shows that the social welfare officers notice no conflict within enforcing the sentence Treatment within the Social Services, mainly due to the division of labour between them and the social services offices. Further, most of the juveniles did not find the sentence a punishment. Nevertheless, the difference in the experiences before and after serving the sentence seems to be lack of information about the meaning of the sentence by the time of the legal proceedings. Finally, most of the juveniles in the study find that the sentence has mad a difference; a few of them find that the trial and fine had an intimidating effect, but most om them point out the treatment programme as the factor that has made the difference.

The purpose of this study was to examine young offenders’ attitudes towards crime, and to the penalty they have been sentenced to as juveniles. More specifically its aim was to examine an intervention program called Galaxen, specifically used  to deal with  juveniles  in Växjö. This intervention program consists mainly of conversations with social workers from social services,  aiming  towards  better  self-awareness  and  the  ability  to  understand  the  consequences  of one’s actions. In two focus groups, ten social workers involved in Galaxen were asked to discuss  these matters.  Three  individual  interviews with  young  offenders  previously  attending Galaxen were also conducted. The analysis was based on a social learning perspective, identifying  anti-  and  procriminal  attitudes.  It was  concluded  that  young  offenders’  attitudes  towards crime may be  the result of previous and present exposure  to anti- or procriminal attitudes,  and  that modeling  and  social  control  conducted  by  grown-ups,  especially  parents,  is quite  important when  it comes  to  young people’s behavioral development.  It was  also  concluded that one’s self-efficacy may be altered, by learning to think through new perspectives.

<p>The purpose of this study was to examine young offenders’ attitudes towards crime, and to the penalty they have been sentenced to as juveniles. More specifically its aim was to examine an intervention program called Galaxen, specifically used  to deal with  juveniles  in Växjö. This intervention program consists mainly of conversations with social workers from social services,  aiming  towards  better  self-awareness  and  the  ability  to  understand  the  consequences  of one’s actions. In two focus groups, ten social workers involved in Galaxen were asked to discuss  these matters.  Three  individual  interviews with  young  offenders  previously  attending Galaxen were also conducted. The analysis was based on a social learning perspective, identifying  anti-  and  procriminal  attitudes.  It was  concluded  that  young  offenders’  attitudes  towards crime may be  the result of previous and present exposure  to anti- or procriminal attitudes,  and  that modeling  and  social  control  conducted  by  grown-ups,  especially  parents,  is quite  important when  it comes  to  young people’s behavioral development.  It was  also  concluded that one’s self-efficacy may be altered, by learning to think through new perspectives.</p>

Den mänskliga rättigheten till en rättvis rättegång utgör en grundpelare i en rättsstat och regleras i såväl artikel 6 EKMR som 2 kap. 11 § 2 st. RF. Rätten till en rättvis rättegång i enlighet med både EKMR och RF tar sikte på att en rättegång dels ska genomföras inom skälig tid, dels att rättegången ska genomföras inför en oavhängig och opartisk domstol. För att rättigheten ska uppfyllas i enlighet med EKMR och RF, föreligger vägledning samt principer utformade av Europadomstolen som måste beaktas vid bedömningen om en rättegång bedrivits rättvis eller inte. Rätten till en rättvis rättegång kan omfatta flera olika element, varav ett av elementen är tillfredsställande handläggning. För att en rättegång ska uppfylla sitt syfte, krävs att rättegången genomförs under sådana former att parterna kan följa det som sker under förfarandet. Till bedömningen om en rättvis rättegång genomförts ska dessutom målets karaktär tas i beaktandet. Detta innebär att mål som förutsätter särskild skyndsam handläggning, till exempel ungdomsmål, särskilt måste uppfylla kraven i artikel 6.1 EKMR. Då barn anses utgöra en särskilt utsatt grupp krävs det speciellt skydd i syfte att värna om deras rättigheter. I BK stadgas barns rättigheter och konventionen är tillämplig på alla individer under 18 år. De stater som ratificerat BK måste således respektera konventionen och rapportera vilka åtaganden som vidtagits för att efterleva den. Barns rättighet att komma till tals och uttrycka sina åsikter tillfaller alla barn under 18 år och innebär att såväl domstolar som andra beslutsfattande organ måste anpassas i avsikt att inkludera barnen. Det kan till exempel handla om särskilda förberedelser för barn innan en rättegång och att anamma ett barnrättsperspektiv i syfte att genomsyra verksamheterna med en förankring i BK. Inom nationell rätt föreligger ett skyndsamhetskrav i ärenden som rör unga lagöverträdare och en allmänt vedertagen princip är att tiden mellan samhällets reaktioner och den unga lagöverträdarens brott bör vara så kort som möjlig. Samhällets inställning gentemot unga lagöverträdare ska även vara konsekvent och tydlig samt ska handläggningen av pedagogiska skäl bedrivas skyndsamt. I en rapport från Brå och i en granskning från Riksrevisionen har det framgått att det förekommer svårigheter i att leva upp till det lagstadgade skyndsamhetskravet för handläggning av ungdomsärenden i 4 § LUL. Riksrevisionen fann att den totala handläggningstiden är alltför långdragen. Polisen drar ut på tiden vid förundersökningen, åklagaren tar lång tid på sig att fatta beslut i åtalsfrågan och TR överskrider tidsfristen genom långdragna mål. Utöver det redovisade, förlängs handläggningstiderna ytterligare genom att socialtjänsten tar lång tid på sig att författa sina yttranden till TR. Europakommissionen har uttalat att i de fall en ung person är brottsmisstänkt, ska denna behandlas utifrån hans eller hennes ålder och mognad. Domstolsförfarandet måste således anpassas i avsikt att trygga den unges möjlighet att förstå och delta i rättegången. Om en ung person inte förstår förfarandet medför det att han eller hon inte kommer vara tillräckligt delaktig under rättegången, vilket påverkar den unges rätt att göra sin röst hörd och komma till tals i enlighet med BK. Unga lagöverträdare särbehandlas inom straff- och processrätt i förhoppning om att motverka att ungdomar identifierar sig som kriminella samt därigenom dras till ett umgänge med andra kriminella personer. Det finns även förhoppningar om att rättsprocessen ska fungera som en markör med en preventiv verkan. Brottmålsrättegångar är dock i huvudsak utformade av vuxna och för vuxna. Barn och unga brottsmisstänkta är således föremål för samma rättsprocess som vuxna utan någon faktisk anpassning efter deras ålder samt mognad. Under år 2002 gjorde Brå en utvärdering av reformen för påföljdssystemet beträffande unga lagöverträdare som trädde i kraft år 1999. Utvärderingen utmynnade i en rapport där Brå intervjuade sju ungdomar om deras upplevelser kring rättegången. Brå uppmärksammade särskilt två uppfattningar genom att lyssna till ungdomarna. De unga anförde att de inte alltid kände sig införstådda på hela förfarandet och på vad som sades samt att de inte ansåg sig komma till tals i tillräcklig stor omfattning. Uppsatsen undersöker huruvida unga lagöverträdares upplevelser av rättegångar kan anses vara stridande mot rätten till en rättvis rättegång och når slutsatsen att unga lagöverträdare inte får sin rätt till rättvis rättegång helt tillgodosedd. Rättigheten, som består av kriterierna skälig tid och oavhängig samt opartisk domstol, kan med anledning av bristerna som konstaterats i uppsatsen anses vara kränkt. Den oskäliga handläggningstiden i kombination med risk för att domare skapar sig förutfattade meningar om de unga tilltalade, kan anses strida mot rätten till en rättvis rättegång i enlighet med såväl EKMR som RF. I uppsatsen undersöks även domstolens möjlighet att förmedla de fundamentala straffrättsprinciperna till unga lagöverträdare i avsikt att åstadkomma en preventiv effekt mot ungdomskriminalitet. Till följd av att rättegångarna i huvudsak är utformade efter en vuxen person, blir slutsatsen att domstolen inte kan förmedla de fundamentala straffrättsprinciperna till unga lagöverträdare i tillräckligt hög utsträckning. Avsaknaden på ett barn- och ungdomsperspektiv under rättegångar kan därmed hindra att den preventiva straffrättsliga effekten gentemot ungdomskriminalitet vinner slagkraft. Det krävs att straffrätten uppfattas som trovärdig för att domstolen ska kunna uppnå en preventiv effekt gentemot ungdomskriminalitet; domstolens agerande och behandling av unga lagöverträdare är således en avgörande faktor i hur straffrätten uppfattas. De ungas upplevelser av rättegångar kan därmed indikera på att domstolen inte till fullo lyckas förmedla de fundamentala straffrättsprinciperna. I fråga om vilken effekt som unga lagöverträdares upplevelser av rätt rättegångar kan medföra, dras slutsatsen att en stor risk för stigmatisering och fortsatt brottsbenägenhet föreligger. Genom att försumma de ungas rättigheter under en rättegång, förblir risken stor att de lämnar rättssalen utan någon påverkan på deras framtida beteende. Sammantaget avrundas uppsatsens slutsats med att framhålla att det krävs mer forskning beträffande ungas upplevelser av rättegångar inom ramen för rätten till en rättvis rättegång. Mer forskning skulle resultera i en vidare inblick i den problematik som det nyliga nämnda innebär. Denna forskning bör vara väsentlig då det behandlar unga individer och deras framtid. / The human right to a fair trial is a cornerstone in a constitutional state and is regulated in both article 6 of the ECHR and in RF, the Swedish constitution chapter 2, paragraph 11, section 2. The right to a fair trial according to both the ECHR and RF requires that a public trial is to be held within a reasonable time and that the trial is to be held before an independent and impartial court. In order for the right to be met in accordance with the ECHR and RF, there are guidelines and principles formulated by the European Court of Human Rights, which must be taken into consideration when assessing whether a trial has been held fairly or not. In order for a trial to be assessed as fair, the minimum guarantees in Article 6.3 ECMR must be met. The right to a fair trial includes several different elements; one of the elements is fair dealing. In order for a trial to fulfill its purpose, it is required that the trial is held in such a way that the parties can follow what is happening during the proceedings. In the assessment of a fair trial, the type of the trial has to be taken into consideration. This means that trials that require special urgent procedures, such as trials concerning juvenile offenders, must especially meet the requirements of article 6 of the ECHR. Children are considered a particularly vulnerable group and are therefore in need for special protection in order to guard their rights. The UN Convention on the Rights of the Child (the Child Convention) regulates children's rights and applies to all individuals under the age of 18. The states that have ratified the Child Convention, must respect the Convention and give an account of the commitments that have been made to comply with it. A child’s right to speak and express its views applies to all children and means that both courts and other decision-making intuitions must be adapted for the purpose of including the children. This could for example include special preparations for children. According to Swedish national law there is an urgency requirement in cases involving juvenile offenders and the time between reactions from society and the juvenile’s crime should be as short as possible. Both a report from Brå and a review by Riksrevisionen, has shown that there are difficulties in complying with the urgency requirement for dealing with youth cases in 4 § in LUL. The European Commission has stated that in cases where a young person is suspected of a crime, the trail should be adapted according to his or her age and maturity. The court procedure must therefore be adapted in order to ensure the young person's ability to understand and participate in the trial. If a young person does not understand the procedure, he or she will not be involved during the trial, which affects the right of the young person to have his hear voice heard and speak in accordance with the Child Convention. Young offenders are treated differently in criminal and procedural law in the hope of preventing young people from identifying themselves as criminals. Criminal proceedings are however, mainly designed by adults and for adults. Children and juvenile offenders and victims of crime are therefore subject to the same legal process as adults without any actual adaptation. In 2002, Brå interviewed seven young people about their experiences of the trial. Attention was drawn to two perceptions by listening to the young people. The young people said that they did not always feel fully aware of the whole procedure and what was said and that they did not consider themselves being heard during the proceedings. This essay investigates whether juvenile offenders’ experiences of their trials can be regarded as conflicting with the right to a fair trial. The essay reaches the conclusion that juvenile offenders do not get their right to a fair trial fully met. The right consisting of the criteria of reasonable time and independent and impartial court may, as a result of the faults found in the essay, be considered to be violated. The unreasonable processing time combined with the risk that judges create prejudiced opinions about the young offenders can be considered to conflict with the right to a fair trial in accordance with both the ECHR and RF. The essay also studies the Court's ability to communicate the fundamental principles of justice to juvenile offenders in order to achieve a preventive effect against juvenile crime. The conclusion is that the trials are mainly designed for adults, which can result in difficulties for the court in communicating the fundamental criminal justice principles to juvenile offenders. The neglect of a child and youth perspective during trial may therefore prevent the preventive criminal justice effect against juvenile crime. Concerning the effect of trial for juvenile offenders, the conclusion is that there is a high risk of stigmatization and continued crime. By neglecting the rights of the young people during a trial, the risk remains high that they leave the courtroom without any effect on their future behavior. All in all, the essay finds that more research is needed on the experiences of juvenile offenders in the context of the right to a fair trial. More research would result in a larger insight into the problem.

Victim offender mediation is practiced to less extent in Sweden despite the method being a statutory municipal obligation. Recommendations from the existing research is to investigate the identified problems of mediation. In the first part of this qualitative study an integrative literature study has been applied to existing research on the experiences of professional mediators. The second part of the study is conducted through interviews with politicians with emphasis on the fact that a statutory municipal method is used to less extent while the nation is calling for crime prevention. The results are subsequently analyzed from organizational theory and new public management theory. The results show that there are uncertainties about the mediator's position in the legal system, indicating a discrepancy between the legislature´s intention and the social regulation and the practical activities, thus indicating existing exclusion processes within the mediation system. The results of the study also show that the legislation needs to be modified as to meet the need of social work with youth offenders. The increased debate regarding juvenile delinquency and the demand of punitive policies has created a polarization in society where the attitudes and knowledge of victim offender mediation as a method are disparate thus creating the paradox of calling out for new methods contrary using existing ones that are evaluated, implemented and legislated, such as victim offender mediation.