Ungdomsbrottslighet är ett stort och nutida samhällsproblem, enligt forskning kan ungdomar med ADHD ha en ökad risk att begå kriminella handlingar. Av den anledningen har vi valt att studera unga före detta kriminella med en ADHD-diagnos för att få en ökad kunskap och förståelse kring sambandet ADHD och kriminalitet. Studien vi använt oss av är en kvalitativ studie där vi intervjuade fyra unga vuxna och inhämtade det empiriska materialet utifrån deras tidigare erfarenheter kring den kriminella livsstilen. Vi intervjuade även fyra socialarbetare som arbetar med ungdomar, tre av dem arbetar på en ungdomsenhet och en arbetar som fältarbetare. Vi valde att intervjua både före detta kriminella med ADHD och socialsekreterare för att försöka få en gemensam syn på problemet varför/och hur ungdomar med ADHD-diagnos ofta hamnar i brottslighet, kriminalitet eller annat antisocialt beteende. De unga delade med sig av sina tidigare livserfarenheter, om sin syn på orsaken till att de valt den kriminella banan samt på sin ADHD-diagnos. Socialsekreterarna svarade på frågor om vilka förebyggande samhällsinsatser som står till buds och hur effektiva dessa insatser är. För att få en ökad kunskap har vi fokuserat på riskfaktorer som ansågs kunna ligga till grund för den kriminella livsstilen, kopplat till ADHD-diagnos. Den teoretiska referensramen omfattar begreppen stämpling, stigma, boendesegregation, samt för socialarbetarintervjuerna relationskompetens och omsorgsprofessionalitet. I resultatet belyser ungdomarna, faktorer som familjerelationer, boendesegregation, skola, och bristfällig vård och insatser som bidragande orsak till att de har hamnat i kriminalitet. Socialsekreterarna uttryckte osäkerhet vad gäller effekten av de insatser som erbjuds ungdomarna, samt betydelsen av att göra ”det där lilla extra” för att lyckas hjälpa den unga att nå sina mål.

Samverkan som arbetsform är ingenting som myndigheter kan välja att göra eller inte göra, det är en nödvändighet. Samverkan har i tidigare forskning visat sig vara en förutsättning i det förebyggande arbetet mot ungdomskriminalitet. Syftet med denna studie är därmed att undersöka samverkan mellan Polismyndigheten och socialtjänsten i arbetet med att förebygga ungdomskriminalitet med inriktning på informationsutbyte. För att besvara studiens syfte har följande frågeställningar formulerats; Vilken användning har myndigheterna av varandra utifrån samverkan? Vilka hinder upplever medarbetare med samverkan? Vilka framgångsfaktorer upplever medarbetare med samverkan? För att besvara undersökningens syfte har kvalitativa intervjuer genomförts med fyra anställda inom Polismyndigheten. Den teori som ligger till grund för studien är Danermarks samverkansteori. Resultatet av studien visar att myndigheterna har stor användning av varandra inom ramen för samverkan i relation till förebyggande arbete mot ungdomskriminalitet. Vidare har det gått att identifiera faktorer som hindrar och främjar samverkan. I samverkansarbetet anges resurser, lagstiftning, olika arbetsbeskrivningar samt riktlinjer och modeller som hinder. De framgångsfaktorer som identifierats är kunskap och förståelse samt relationen med socialtjänsten. Genom samverkan kan myndigheterna uppnå mer samhällsnytta. Faktorer som hämmar samverkan kan förhindras genom faktorer som främjar samverkan.

Brottslighet är ett ständigt återkommande ämnesområde inom samhällsdebatten där det främst diskuteras kring brottslighetens utformning, karaktär samt om brottsligheten ökar eller minskar i samhället. Enligt den nationella trygghetsundersökningen gjord för år 2023 uppger en majoritet av befolkningen i Sverige att de känner en oro över brottsligheten i samhället. Att antalet brott som sker i samhället ska ha ökat har man dock inte kunnat fastställa. Däremot har man identifierat en ökning av grövre våld, samt att det grövre våldet krupit ner i yngre åldrar. Syftet med detta examensarbete är att genom en kvalitativ studie undersöka yrkesverksammas erfarenheter av det brottsförebyggande arbetet i Umeå samt hur de anser att det förebyggande arbetet bör fortlöpa för att fortsätta reducera ungdomskriminalitet. Studien bygger på fyra semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma från olika aktörer i Umeå. Både tidigare forskning och intervjupersonerna poängterar att det behövs mer kunskap och resurser i det förebyggande arbetet mot ungdomskriminalitet. En framgångsfaktor för förebyggande arbete som lyfts i resultatet är samverkan. Dels hur samverkan behöver effektiviseras för att vara just en framgångsfaktor. Det framgår att samverkan idag inte allt för sällan möts av hinder både till följd av lagar och aktörers olika arbetssätt. Dels hur man hittills sett positiva resultat där samverkan bedrivits kring ungdomar.

Ur ett socialarbetarperspektiv ämnar studien att utforska vilka levnadsvillkor som kan bidra med att unga män involveras i drogrelaterad brottslighet i socialt utsatta bostadsområden, där frågor om skyddsfaktorer och riskfaktorer är förekommande. Studien använder sig av stämplingsteorin som ett ramverk. Studien använder en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer med socialarbetare för att förstå deras perspektiv på arbetet med unga män som påverkas av drogrelaterad brottslighet. Resultaten tyder på att de vanligaste anledningarna till att unga män engagerar sig i drogrelaterad brottslighet är en bristande föräldraroll, bristande motivation samt svart ekonomi och status. Studien visar också att unga män stigmatiseras och stämplas som "droganvändare" och "brottslingar" av samhället. Stämplingarna kan ha en betydande påverkan på deras identitetsutveckling, självkänsla och livsbana. Studien betonar vikten av att kunna förstå de underliggande orsakerna till drogrelaterad brottslighet, istället för att enbart fokusera på unga mäns avvikande beteenden. Således belyser studien det komplexa samspelet som finns mellan sociala sammanhang och drogrelaterad brottslighet bland unga män i socialt utsatta bostadsområden, vilket uppmanar till en mer nyanserad förståelse av frågan.

Syftet med föreliggande kandidatuppsats var att undersöka socialsekreterares praktiska arbete med barn och ungdomar, med fokus på missbruksproblematik och ungdomskriminalitet. Studien utgick från två frågeställningar som rörde risk- och skyddsdimensioner samt det förebyggande arbetet. Önskan med kandidatuppsatsen var att uppnå ökad kunskap kring missbruk och kriminalitet bland barn och unga samt att samhället skulle få en inblick i socialsekreterarnas breda arbete med barn och ungdomar. Studien utgår från en hermeneutisk utgångspunkt och har en kvalitativ ansats. Fem semistrukturerade intervjuer med öppna frågor genomfördes, vilket gav uppsatsen ett brett resultat och en djupare förståelse hos läsarna. Resultatet som framkom var bland annat vikten av att arbeta med barnet eller ungdomens hela familj, och betydelsen av att vårdnadshavarna blir utbildade i att identifiera risk- och skyddsfaktorer för att minska risken för en negativ utveckling. Ytterligare ett resultat som framkom var betydelsen av att samtliga delar av samhället måste arbeta förebyggande med barn och ungdomar som riskerar att utveckla missbruk eller en kriminell livsstil och att detta med fördel även bör göras i tidig ålder.

Syftet med denna scoping review är att identifiera och syntetisera publikationer om förebyggande arbete mot ungdomskriminalitet. Arbetet strävar efter att sammanställa forskningsläget kring arbetssätt inom preventionsarbetet med ungdomskriminalitet. En litteratursökning har genomförts för insamling av data och en deduktiv manifest innehållsanalys användes för att identifiera, kategorisera och analysera relevant information. Sju studier identifierades där interventionerna som framkom i litteraturen kategoriserades in i tre olika teman: utbildningsbaserade interventioner, samhällsbaserade interventioner samt interventioner för individ och familj. Resultatet visar att interventionerna övervägande fungerar bra i det förebyggande arbetet för de ungdomar som interventionerna riktar sig till, men mer kvalitativ svensk forskning behövs inom området. / The purpose of this scoping review is to identify and synthesize publications on preventive work against juvenile delinquency. This paper aims to put together a compilation of the current state of research regarding working methods within the prevention work with juvenile delinquency. A literature search was conducted to collect data, and a deductive manifest content analysis was used to identify, categorize, and analyze relevant information. Seven studies were identified and the interventions that were found in the literature were categorized into three different themes: education-based interventions, community-based interventions, and interventions for the individual and family. The results show that the interventions predominantly work well for the youths targeted by the interventions, but more qualitative Swedish research is needed on this topic.

Övergripande diskuterar avhandlingen olika aspekter av att samhällets system av stöd och kontroll för barn och unga knyts närmare samman. Det handlar om hur samverkan framställs och uppfattas på olika nivåer och hur den konkretiseras i polisens och socialtjänstens arbete kring unga som utvecklat eller bedöms riskera att utveckla kriminalitet och/eller missbruk. Studieobjektet inbegriper övergripande ideologisknivå, lokal/praktisknivå och individuell nivå. Syftet med avhandlingen är att identifiera, beskriva och analysera polisens och socialtjänstens samverkan kring barn och ungas kriminalitet och missbruk. Utgångspunkten är hur; samverkan mellan myndigheterna framställs i offentliga dokument, hur lokala aktörer uppfattar behovet av men också möjligheter, svårigheter och hinder kring samverkan, hur myndigheterna lokalt är organiserade för att aktualisera, handlägga, behandla och avsluta barn och unga, och slutligen vilka barn och unga som denna samverkan kan omfatta. Avsikten är att få en bild av vad denna samverkan på policynivå innebär och sätta detta i relation till hur polis och socialtjänst förstår och skapar sina respektive och gemensamma uppdrag i förhållande till varandra lokalt.  I avhandlingen används tre olika empiriska material och olika metoder för analys: Analys av statliga offentliga dokument, kvalitativa intervjuer med poliser, socialarbetare och deras chefer i en kommun och en kvantitativ kartläggning av aktuella ungdomar i kommunen. Handlingsnät som teoretisk grund används för att studera kopplingar mellan de båda myndigheterna och de tre olika nivåerna av studien.  Genom att använda handlingsnät blir det möjligt att se hur polisens och socialtjänstens olika uppdrag kopplas samman kring barn och ungas kriminalitet och missbruk. Resultaten av studien visar att det pågår en ettablering av ett socio-polisiärt handlingsnät på den övergripande ideologiska nivån och den lokala kommunala nivån.  I policydokumenten förspråkas ett kontrollerande förhållningsätt gentemot ungas kriminalitet. På den lokala nivån handlade det om ett kontrollstödjande förhållningsätt för att motverka både ungas kriminalitet och missbruk.  Resultaten av studien visar att socialtjänsten fått ta ett större ansvar för att utreda och verkställa påföljder för ungas kriminella handlingar, samtidigt som det inom socialtjänsten riskerar att utvecklas en logik mera baserad på straffvärdet av den brottsliga handlingen än den unges individuella behov av hjälp och stöd.    Studien visar att i polisens och sociatjänstens arbete med enskilda barn och unga finns få möjligheter till samarbete. Dessutom var det få unga personer som samtidigt var aktuella för både polis och socialtjänst, vilket gör det svårt att uppnå något djupare längre samarbete kring enskilda ungdomar under längre tid. Det kan i bästa fall mera handla om en form av remissförfarande från polis till socialtjänst. / This thesis discusses different aspects of the link between social support and control systems for children and young people. By analysing the ideas and practice, it opens up a critical perspective in understanding collaboration between police and the social services. This study seeks knowledge about how collaborative forms are officially presented and perceived at different levels and how they are realised in the police’s and social services’ work with young people who have developed or at risk of developing criminal behaviour and/or substance abuse. The object of the study embraces the overarching ideological, local/practical and individual levels. The purpose is to identify, describe and analyse police and social service collaboration with regard to crime and substance abuse among children and young people. It addresses the following questions: How are collaborative concepts formulated in public documents in relation to the causes and problems that the collaboration is expected to resolve? What are local actors’ perceptions of collaboration? How do the police authorities and social service departments at the local level organise their activities to prevent young people’s criminality and substance abuse? How many children and young people are estimated to be involved in either the police authority, the social services department, or both? The study’s starting points are: how inter-agency collaboration is portrayed in public documents; how local actors perceive the need for – but also the possibilities, difficulties and obstacles associated with – collaboration; how the agencies are organised locally for observing, administrating, and treating children and young people and deciding when the young person requires no further attention; and finally which children and young people are subject to this collaborative work. The thesis consists of three studies using different empirical material and different methods of analysis: policy analysis of public documents, qualitative interviews with social workers, police officers and their managers in a municipality and a quantitative mapping exercise.  Actor-network theory is used to understand how actions are connected between organizations and between the three levels of the study. Using the concept actor-network it is possible to show how police and social service commitments are linked. The results of the thesis show that there was an establishment of a socio-police actor-network both at an ideological and a local level. The main idea, expressed in the official documents was that there should be a controlling attitude towards youth crime. At a local level the main ideas among those interviewed was that they had both a controlling and supportive attitude to youths, with both crime and abuse problems. It is possible that the social services logic has changed from values based on individual needs to values based on punishment. The study also showed that in practice there were just a small number of young people who were current for both the police and social services at the same time.

I denna studie har fokus legat på sociala insatsgrupper i fyra områden i Stockholms län. Sociala insatsgrupper är en strukturerad samverkan på individnivå mellan i första hand socialtjänst, polis och skola som syftar till att förhindra nyrekrytering av ungdomar till kriminella grupperingar samt underlätta avhopp från kriminella grupperingar. Studiens övergripande syfte är att undersöka hur samverkan mellan socialarbetare och poliser ser ut inom projektet sociala insatsgrupper. Studien fokuserar på socialarbetarnas och polisernas yrkesroller samt stöd- och kontrollaspekter. Studiens resultat visar att sociala insatsgrupper uppfattas som ett framgångsrikt projekt, men också att det råder ett spänningsförhållande mellan en behandlingslogik och en straffrättslig logik som polis och socialarbetare måste förhålla sig till i samverkan kring ungdomen. Studiens resultat visar även att stöd och kontroll inte kan skiljas från varandra, något som kan härledas till en övergripande så kallad normaliseringslogik som delas av socialarbetarna och polisen i arbetet med ungdomen. För att belysa och problematisera resultaten har studien främst hämtat inspiration från den nyinstitutionella teoribildningen som riktar fokus på samverkansprocesser i organisationer. / Community Intervention Team [social insatsgrupp] is a structured collaboration between social services, police, and schools. It is a project that aims to prevent new recruitment of youth into criminal groups, but also to facilitate defections from criminal groups. The study's main aim is to investigate the collaboration between social workers and police officers within the framework of the community intervention teams. The study focuses on the roles of socialworkers and police officers, and the their aspects of support and control. The results show that community intervention teams is perceived as a successful project, but there is also a visible tension between the logics of treatment and the logics of punishment, that both social workers and police officers have to deal with as a part of their collaboration. The study also shows that support and control cannot be separated from one another; which can be attributed to the over all logics of normalization shared by social workers and police officer's in their work with young people. In order to highlight and to problematize the results, the study has mainly been inspired by the new institutional theory that focuses on collaborative processes in organizations.

Årligen tvångsomhändertas ungdomar i Sverige och placeras för vård på någon av statens institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem. Sedan 2003 ger SiS ut en bok, där ungdomar som är placerade på någon av deras institutioner kan skriva en text. Den här uppsatsen är en narrativ analys på 413 texter skrivna av ungdomar placerade under åren 2015-2017. Uppsatsen belyser olika kategorier som återkommer och visar med ett konstruktionistiskt perspektiv hur ungdomarna uppfattar sin situation. Goffmans dramaturgiska perspektiv har använts för att se hur ungdomarna framställer sig själva i roller och team och upplevelsen av stigma. Mertons teori om strain har använts för att undersöka om ungdomarna påvisar en upplevd strain situation i sin miljö som påverkat dem negativt. Resultatet visar att de flesta av ungdomarna skriver om sina liv, hur det har varit och hur det är att sitta på institution. En del tycker att det trots allt är bra att de hamnade på SiS medan andra ifrågasätter inlåsningen. Övervägande har en trasig familj och allt för många har flyttats mellan olika vård former. Många av ungdomarna mår dåligt och har försökt ta sitt liv och alla vill ha en förändring i sina liv. Men de säger själva att de är bara dem som kan göra den. Den dramaturgiska rollen som visas upp är till största delen uppriktig och de som tillhör teamen är de ungdomarna som skriver texterna. Stigmatisering av att sitta på institution verkar inte finnas utan det är mer de bakomliggande orsakerna som verkar stigmatiserade. . En viss upplevd strain påvisas av socialtutsatta ungdomar. Som slutsats kan man framhålla att orsakerna till droganvändning är ett både självvalt och påtvingat outsiderskap. Men det figurerar även en grupp mitt i mellan, där outsiderskapet är självvalt men har liknande anledningar som det påtvingade outsiderskapet och denna grupp mår ofta väldigt psykiskt dåligt.

The purpose of this study is to investigate which factors have been important for young men from the Järva-area to not develop a criminal lifestyle. The study also examines what it means for the interviewees to live in the Järva-area. This is to find out if the Järva-area has limited the interviewees or given them skills. This is because the Järva-area has been classified in media as a problem area. Which means that the people of Järva are stigmatized and stamped. The study is qualitatively designed, and the empirical material is collected from six interviews. All participants are young men aged 20–35 who grew up in different areas around the Järva field. The results of the collected empirical evidence suggest that family and friendships are the most important factors for the young men to not end up choosing a criminal lifestyle. The place Järva has meant an incredible sense of community for all participants in the explicit exclusion of society. The participants experience the most stigmatization and stamping when they are in surroundings outside of the Järva community. Growing up in Järva does not mean that all young men become criminals. / Syftet med denna studie är att undersöka vilka faktorer som varit av betydelse för att unga vuxna män från Järvaområdet inte ska utveckla en kriminell livsstil. Studien undersöker även vad det innebär för intervjupersonerna att bo i Järvafältet och hur bostadsområdet begränsar och möjliggör olika förutsättningar. Eftersom Järvaområdet inom den mediala sfären klassats som ett problemområde, har detta lett till att Järvaborna stämplats och stigmatiserats av. Studien är kvalitativt utformad och det empiriska materialet är insamlad med hjälp av fem intervjuer. Samtliga intervjupersoner är unga vuxna män i åldrarna 20–35 som växt upp i olika områden i Järvafältet. Resultatet av den insamlade empirin tyder på att familj och vänskapsrelationer är de mest betydelsefulla faktorerna för att de unga vuxna männen inte hamnat i kriminella livsbanor. Platsen Järva har för intervjupersonerna inneburit en gemenskap i det upplevda utanförskapet. Stigmatisering och stämplingen har upplevts som starkast när intervjupersonerna befunnit sig utanför Järvaområdet. Att växa upp i Järvafältet innebär inte att alla unga vuxna män blir kriminella.