AbstractCarlberg Ferdell, Ann (2011) Barn från utsatta miljöer. Fem pedagoger berättar om hur de förstår och arbetar med utsatta barn.Lärarutbildningen, Malmö HögskolaDetta arbete handlar om utsatta barn och vilka signaler pedagogerna uppmärksammar när de misstänker att ett barn far illa. Syftet med arbetet är att få en inblick i hur man på två förskolor uppmärksammar och arbetar med barn från utsatta miljöer.Frågeställningen är: Hur förstår och hanterar pedagoger vid två förskolor barn från utsatta miljöer? Den empiriska undersökningen grundar sig på intervjuer med fem pedagoger på två förskolor som arbetar med barn mellan ett och fem år. Resultatet av undersökningen visar att pedagogerna är väl medvetna om och förstår vilka signaler barn i utsatta situationer sänder ut. Enligt pedagogerna är det viktigt att de observerar alla barn i barngruppen för att se om något av barnen inte mår bra och kan vara utsatt för någon typ av övergrepp. Pedagogerna säger att de har fått sina kunskaper i att läsa av barns signaler genom sin utbildning, arbetslivserfarenhet och livserfarenhet. Pedagogerna vet hur de ska agera vid misstanke om att ett barn far illa och de upplever att de har bra stöd från sina chefer. Nyckelord: barn som far illa, bemötande, lyhördhet, utsatta barn

Children in vulnerable life situationsAn interview study of teachers' knowledge to interpret the signals of child abuse

Syftet med den här studien är att ta reda på vilka erfarenheter en grupp pedagoger i förskolan och skolan har av anmälningsplikten, men också erfarenheter av att inte anmäla och vad det är som gör att man väljer att avstå det. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Empirin har analyserats utifrån Sommers (2005) teoretiska perspektiv om resiliens och barnsynsfilter. Resultatet visar att pedagogerna har lättare för att se på en situation ur ett vuxenperspektiv och därmed brister i att inta ett barnperspektiv , vilket leder till att färre anmälningar görs. Vidare visar studien på okunskap bland pedagoger gällande anmälningsplikten , dels beror detta på brister i pedagogernas utbildningar men också på brister i informationen från verksamhetsansvariga.

Med utgångspunkt i begreppet relationskompetens har vi genomfört en kvalitativ studie som försöker belysa lärares resonemang kring det relationella arbete som sker då de möter utsatta barn. Vår empiri bestod av fem kvalitativa intervjuer med lärare som resonerade kring sin relationskompetens och hur den används, i synnerhet i mötet med barn, men även i samverkan med arbetslag, kollegor och föräldrar. Vi valde att använda ett relationellt perspektiv i vår analys, och det hjälpte oss att tolka lärarnas resonemang, samt få en bild av den relationella pedagogikens betydelse i möten med barn som far illa. Max van Manens begrepp mensenkennis (människokännedom) gav oss vidare perspektiv på en lärares relationella arbete och professionalitet. Relationskompetens är fortfarande en underskattad kompetens, trots att diskussionen kring begreppet blivit allt större. Det blev dock tydligt i vår studie att det relationella arbetet är integrerat i lärarnas dagliga arbete. Då kanske mer omedvetet än medvetet. Vi vill hävda att lärarna är medvetna om vikten av en god relation, i synnerhet med utsatta barn, men trots det hamnar det relationella arbetet i skymundan för andra aspekter av lärarens uppdrag.

Bakgrunden till arbetet grundar sig i den kriminella utbredning som sker i Sverige kopplat till utsatta områden. Det är tydligt huruvida utsatta områden har fångat flertal aktörers intresse såsom politiker, media och polis, men trots detta inte kommit underfund med lösningen på problematiken i fråga. Tidigare forskning har avgränsats sig inom stadens gränser i sökandet efter lösningen, varpå detta arbete ämnar frambringa landsbygden som en viktig jämförelsepunkt genom att synliggöra skillnaderna i (o)likheterna. Anledningen är att landsbygden och utsatta områden faller under samma premisser vad avser bristen av lokala företag och lokalt förankrad arbetskraft, bristen på lokala skolor och ungdomsverksamhet samt låg politisk representation och kommunikation. Syftet med arbetet är därmed att lyfta fram landsbygden som en viktig jämförelsepunkt för att kunna bidra till lösningen av den särskilda problematik som sker inom utsatta områden. Det metodologiska tillvägagångssättet ter sin form utifrån kvalitativ semistrukturerad forskningsintervju som därigenom är vårt empiriska material. Detta i kombination med kvantitativ metod vad avser sekundära källor i form av publicerad statistik. Det resultat som funnits tyder starkt på att intervjurespondenternas svar skildrar den faktiska verklighet som präglas inom respektive område, vilket statistiken enbart ger en förenklad bild av. Slutsatserna utifrån undersökningen mynnar ut i att landsbygd och utsatta områden skiljer sig främst utifrån indikatorer som tillit och institutionell tillit, vilket i sin tur försvårar arbetet mot att uppnå högt socialt kapital och hög social rättvisa i utsatta områden.

This essay discusses the lived experiences and opinions of people living or working in so-called “vulnerable areas” in Sweden, predominantly in relation to issues of immigration and organized crime. Theoretically, the study uses Pierre Bourdieu’s framework surrounding capital and habitus and Norbert Elias concept of “the outsiders and the established”, while also drawing on the work of Gregory Bateson, Edward Said and more. This discourse analysis is based on empirical findings and interviews from fieldwork made in vulnerable areas in and around the Stockholm region, and aims to problematize the general discourse surrounding immigrants and their place in Swedish society by contrasting the views of the local population to the general narrative surrounding the areas. Generally, in Swedish media and amongst political representatives, vulnerable areas are often portrayed as dangerous areas inhabited primarily by immigrants, that culturally differs from the rest of Sweden and thus is seen to exist outside of general Swedish society. This essay argues the point of the studies respondents, which is that while it is to an extent understandable that these areas are associated with gang violence and disarray, it is highly stigmatizing and further drives a dichotomization between swedes and “non-swedes”. It also overlooks decades of exposure to segregation and socioeconomic disadvantages that migrant populations in Sweden have been subjected to, that has led to poverty and a subsequent rise in crime, as well as the emergence of parallel societies within Sweden.

Flertalet motioner som berör förslag om visitationszoner i utsatta områden har överlämnats till Sveriges riksdag. Förslagen behandlar att polisen, efter åklagarbeslut, bör ges möjlighet att upprätta tidsbegränsade samt geografiskt avgränsade visitationszoner, där kroppsvisitation och husrannsakan får företas utan att någon konkret misstanke om brott föreligger. Samtliga motioner framhåller ett påtagligt behov av det utökade tillämpningsområdet. Behovet motiveras med hänvisning till en oroväckande brottsutveckling. I synnerhet bedöms ökningen av narkotika- och våldsbrottslighet utgöra ett allvarligt hot. Visitationszonernas potentiella införande har emellertid kritiserats mot bakgrund av deras ingripande i integriteten, reproduktion av fördomar samt att de riskerar undergräva förtroendet som polisen söker främja i det brottsförebyggande arbetet i utsatta områden. Uppsatsen syftar till att analysera hur legitimeringen av utökade polisiära befogenheter kan problematiseras utifrån teorin om ontologisk säkerhet, med ett fördjupande tillägg av ett perspektiv på politisk geografi, samt en postkolonial förståelse. Uppsatsen tillämpar Lene Hansens (2006) poststrukturalistiskt grundade diskursanalys med material av de till dags dato 32 framlagda motioner som förespråkar visitationszoner. Den ontologiska säkerhetsteorin kontextualiserar ett subjekts självuppfattning, vilken avses upprätthållas vid mötet med ett existentiell hot. Den postkoloniala teorin möjliggör vidare en maktorienterad förståelse som ger en historisk kontinuitet till det samtida upplevda behovet av säkerhetssökande strategier. Uppsatsen visar hur den Andra i utsatta områden konstrueras som ett hot gentemot stabiliteten i den svenska ontologiska säkerheten. Upprätthållandet av den svenska ontologiska säkerheten blir därmed avhängig utökad kontroll av den Andra genom geografiskt avgränsade visitationszoner. Genom uppsatsens teoretiska integrering möjliggörs en nyanserad förståelse kring hur visitationszoner i utsatta områden legitimeras. Genom detta tillskrivs den svenska ontologiska säkerhetens politiska geografi en historisk kontinuitet som grundas i det postkoloniala arvet samt dess samtida neokoloniala maktstrukturer.

I Sverige finns det idag 61 områden som anses vara utsatta eller särskilt utsatta på den nivån att polisen har svårigheter att genomföra sitt arbete. Stadsdelen Skäggetorp i Linköping är ett av dessa områden. Sen 2015 har stadsdelen klassats som ett särskilt utsatt område där den kriminella aktiviteter har en stor inverkan på lokal samhället.  Stadsdelen har uppmärksammats i media då den under en senare period har präglats alltmer av våldsbrott, två tydliga exempel på detta är mordet som skedde under dagtid på en restaurang, 2021, och upploppen under påskhelgen, 2022. Det finns dock en annan sida som är mindre tydlig, organisationen Världens mammor, arbetar hårt i Skäggetorp mot att skapa en trygg plats för föräldrar och barn. Även de har synts i media då de bland annat bjöd in miljöpartiets språkrör Märta Stenevi för att få leva en dag som en mamma i Skäggetorp. Stadsdelen har dock inte alltid haft en negativ bild över sig, utan när den grundades under miljonprogrammet såg den istället som det vänliga Skäggetorp. Många anser att stadsdelen har ett flertal goda kvalitéer såsom grönytor och stora öppna gårdar. Däremot saknades det olika former av mötesplatser, framför allt mötesplatser för ungdomar, vilket generade i att ungdomsgäng strosade runt på gatan. Stadsdelen hade även det underlag som är vanligt vid bildandet av ungdomsgäng såsom hyresrätter och en låg andel vuxna jämfört med ungdomar och barn.  I den här uppsatsen undersöks mötesplatsens vikt för tryggheten i särskilt utsatta stadsdelar, med fokus på Skäggetorp. Undersökningen inleds med  att skapa en grund till begreppet social infrastruktur vilket skulle kunna vara en del av lösningen till problemen i Skäggetorp och andra säkrsilt utsatta områden. Sociala infrastrukturer finns överallt och kan vara både icke-kommersiella och kommersiella mötesplatser som till exempel skolor, bibliotek, kyrkor och grönområden. Dessutom redogörs för forskning om segregation, social inkludering och exkludering, trygghet och otrygghet samt om hur den fysiska miljön påverkar dessa aspekter. Detta leder sedan vidare till det teoretiska kapitlet där den valda teorin är socialt kapital, med särskilt fokus på det överbryggande sociala kapitalet. Överbryggande socialt kapital handlar om hur människor integrerar med andra och prövar olika åsikter mot varandra. Detta binds även samman med den sociala infrastrukturen som kan ses som en plats där människor kan bygga upp sitt sociala kapital.  Undersökningen har gjorts i form av en fallstudie över Skäggetorp i Linköping. Detta är, som tidigare nämndes, en stadsdel som präglas av oroligheter och våldsbrott. Stadsdelen är segregerad, detta gäller tre former av segregation: socioekonomisk, socio-rumslig och boendesegregerat i form av att boende är åtskilda från resterande av Linköping och att boende är åtskilda inom stadsdelen. Det insamlade materialet och analyserna presenteras i text, bild och kartor för att ge en så tydlig bild över stadsdelen och läget som möjligt.  Resultatet av fallstudien visar att det finns en befintlig social infrastruktur i stadsdelen som inte används optimalt och därför bör utvecklas. Det nybyggda kulturhuset Agora används främst av barn i mellanstadieåldern som bor i stadsdelen, målet för denna mötesplats var dock att folk i alla åldrar och runtom Linköping skulle besöka Agora. Detta har tyvärr inte skett, något som kan ha påverkats av den negativa bilden av Skäggetorp. Detta avslutas med en diskussion samt en del åtgärdsförslag som kan göras för att de befintliga sociala infrastrukturerna men också för att utveckla nya som skulle kunna bidra till att Skäggetorpsbor lämnar tryggheten i sina hem och möter sina grannar och då inte bara i den egna satsdelen utan också i hela Linköping.  Avslutningsvis dras det både ett antal generella slutsatser som är applicerbart på flera olika bostadsområden, samt en del platsspecifika slutsatser.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur rapporteringen om riskområdet Tjärna Ängar sett ut i lokala och regionala nyhetsmedier under 5 års tid. Studien har fokuserat på vilka ämnen som förekommit i rapporteringen, vart artiklarna om dessa ämnen placerats i tidningarna samt vilka gestaltningsmönster som varit vanligt förekommande i artiklarna. Studien har även undersökt vilka som får komma till tals i artiklarna och om nyheterna främst ger en positiv eller negativ bild av Tjärna Ängar. Genom en kvantitativ innehållsanalys har totalt 200 artiklar om Tjärna Ängar studerats. Artiklarna har analyserats utifrån en kombination av dagordningsteorins första nivå och gestaltningsteorin. Resultatet av de studerade artiklarna visade att majoriteten av rapporteringen om Tjärna Ängar handlade om brott/kriminalitet och domar, negativa händelser och innehöll gestaltningsmönstret den farliga staden. Resultatet visade även att det främst var poliser och räddningstjänstpersonal, lokala företagare samt boende som fick komma till tals i de studerade artiklarna. Utifrån den rapportering som studerats i denna studie gick det att dra slutsatsen att det inte fanns några större skillnader mellan den lokala dagstidningen och den regionala dagstidningen i rapporteringen om Tjärna Ängar. Utifrån artiklarna som studerats gick det även att dra slutsatsen att ämnena brott/kriminalitet och domar, politik, samhällsfrågor/sociala förhållanden och byggnationer/infrastruktur både förekom relativt mycket i rapporteringen och oftast placerades längre fram i tidningarna vilket möjligtvis kan sända ut signaler till publiken om att dessa ämnen är viktigare än andra ämnen.

De senaste åren, framför allt under år 2023, har gängkriminaliteten i Sverige förändrats på flera olika plan, både gällande dess karaktär men också till antalet. I samband med att allvarlighetsgraden i den grova organiserade brottsligheten har ökat har även oron över brottsligheten i samhället ökat kraftigt under 2023. Syftet med denna uppsats var därmed attundersöka huruvida oron för att utsättas för brott skiljer sig hos boenden, enligt polisens kartläggning, utsatta områden och boenden i inte utsatta områden. Uppsatsen studerade även om faktorer som kön, utbildningsnivå, etnicitet och ålder kan förklara de eventuella skillnaderna i oro. Med grund ur och med hjälp av Stockholms stads Trygghetsmätning från år 2023 analyserades studiens frågeställningar och hypoteser. Urvalet bestod av individer i åldrarna 25–79 år som vid undersökningstillfället var folkbokförda i Stockholms län. Teorierna som har använts för att skapa en bredare förståelse för skillnaderna i oro är Pierre Bourdieus kapitalteori och Ulrich Becks teori om risksamhället. Resultatet för studien presenterades genom logistiska regressionsanalyser samt ett stapeldiagram över skillnaden i oro mellan utsatta områden och inte utsatta områden. Resultatet över den bivariata analysen visade att oddset att känna en hög grad av oro är 37% högre för boenden i utsatta områden jämfört med inte utsatta områden. Vid kontrollering för variablerna kön, utbildningsnivå, etnicitet och ålder kvarstår sambandet, som visade att oddset att boenden i utsatta områden upplever en hög grad av oro är 50% högre jämfört med boenden i inte utsatta områden. Resultaten var statistiskt signifikanta. Slutsatsen som kan dras utifrån denna studie är därmed att oddset för att känna en hög grad av oro är högre bland boenden i utsatta områden jämfört med boenden i inte utsatta områden.