Uppsatsen tar sin utgångspunkt i en undran över det svenska skogsbrukets dominerande modell med kalavverkningar och påverkan på biologisk mångfald, och hur det relateras till den hållbara utvecklingens tre dimensioner. Syftet har därför varit att undersöka alternativa skogsbrukares förhållningssätt, visioner och hinder kopplat till brukandet av skogen och hur det påverkar både människa och miljö. Undersökningen har utförts med kvalitativ metod genom semi-strukturerade intervjuer för datainsamling, och tematisk analys för bearbetning av materialet. Det teoretiska ramverket kretsar kring post-antropocentrism och förhållningssätt till andra livsformer, och hur det kan påverka val som görs i skogsbruket. Resultatet visar att det finns en upplevd oro för rådande skogsbruk med kalavverkningar och risker kopplat till biologisk mångfald och framtida människors möjlighet till välbefinnande. Skogsbruket upplevs i dag som ohållbart och i behov av alternativa skogsbruksmetoder, som tar mer hänsyn till andra arter och de naturliga skogsekosystemen. För att uppnå detta presenteras av de alternativa skogsbrukarna visioner om ökad biologisk och ekologisk kunskap i samhället, och en mångfald vad gäller skogsbruksmetoder, ekonomiska alternativ och arter. / The thesis is based on a wonder about the Swedish forestry's dominant model with clear-cutting and impact on biodiversity, and how it relates to the three dimensions of sustainable development. The purpose of this study has therefore been to investigate alternative foresters approaches to the use of the forest and how it affects both humans and the environment. The study has been carried out by qualitative methods through semi-structured interviews for gathering of data, and thematic analysis for processing the data. The theoretical framework revolves around post-anthropocentrism and approaches to other life forms, and how it can influence choices made in forestry. The results show that there is a perceived worry regarding the current forestry model with clear-cuts and risks linked to biodiversity and the possibility of well-being for future humans. The forestry today is perceived as unsustainable and in need of alternative forestry models, which takes more consideration to other species and the natural ecosystems. To achieve this the alternative foresters presents visions of increased biological and ecological knowledge in society, and an increased diversity of forestry models, economic alternatives and species.

Microorganisms play crucial roles in aquatic environments in determining ecosystemstability and driving the turnover of elements essential to life. Understanding thedistribution and evolution of aquatic microorganisms will help us predict how aquaticecosystems will respond to Global Change, and such understanding can be gained bystudying these processes of the past. In this project, we investigate the evolutionaryrelationship between brackish water bacteria from the Baltic Sea and Caspian Seawith freshwater and marine bacteria, with the goal of understanding how brackishwater bacteria have evolved. 11,276 bacterial metagenome-assembled genomes(MAGs) from seven metagenomic datasets were used to conduct a comparativeanalysis of freshwater, brackish and marine bacteria. When clustering the genomes bypairwise average nucleotide identity (ANI) at the approximate species level (96.5%ANI), the Baltic Sea genomes were more likely to form clusters with the Caspian Seagenomes than with Swedish lakes genomes, even though geographic distancesbetween Swedish lakes and the Baltic Sea are much smaller. Phylogenomic analysisand ancestral state reconstruction showed that approximately half of the brackishMAGs had freshwater ancestors and half had marine ancestors. Phylogeneticdistances were on average shorter to freshwater ancestors, but when subsampling thetree to the same number of freshwater and marine MAG clusters, the distances werenot significantly different. Brackish genomes belonging to Acidimicrobiia,Actinobacteria and Cyanobacteriia tended to originate from freshwater bacteria, whilethose of Alphaproteobacteria and Bacteroidia mainly had evolved from marinebacteria. / Mikroorganismer spelar avgörande roller i akvatiska ekosystem där de driverkretsloppen av näringsämnen. En ökad förståelse för hur mikroorganismer anpassarsig till miljöförändringar är viktigt för att förutsäga hur akvatiska ekosystem kommeratt förändras som en konsekvens av global uppvärmning, och sådan förståelse kanuppnås genom att studera tidigare skeenden i evolutionen. I detta projekt undersökervi det evolutionära förhållandet mellan brackvatten-bakterier från Östersjön ochKaspiska havet med sötvattens- och marina bakterier, med målet att förstå hurbrackvatten-bakterier har utvecklats. 11,276 bakteriella arvsmassor somrekonstruerats med metagenomik från sju data-set användes för att utföra enjämförande analys av bakterie-genom från söt-, brack och havsvatten. Klustring avgenomen baserat på parvis genomsnittlig nukleotididentitet (ANI) på ungefärligartnivå (96,5% ANI), grupperade Östersjöns bakterier tillsammans med Kaspiskahavets bakterier mer än med bakterier från svenska sjöar, trots att det geografiskaavståndet mellan svenska sjöar och Östersjön är mycket mindre. Fylogenetisk analysvisade att ungefär hälften av brackvatten arterna hade anfäder från sötvatten ochhälften från havsvatten. De fylogenetiska avstånden var i genomsnitt kortare tillanfaderna i sötvatten, men när man reducerade trädet till att ha samma antal sötvattenoch marina arter var avstånden inte längre signifikant olika. Brackvatten-arter somtillhörde Acidimicrobiia, Actinobacteria och Cyanobacteriia tenderade att härstammafrån sötvattenbakterier, medan de från Alphaproteobacteria och Bacteroidia främsthärstammade från marina bakterier.

Agriculture is facing many challenges, such as decreased biodiversity, soil erosion, water scarcity, and social inequality, because of industrial farming and its focus on high yields at the expense of sustainability. This also includes Thailand and the province of Ratchaburi. There are, however, some farmers that have pursued sustainable agriculture in the region. The purpose of the study is therefore to investigate how these sustainable farming practices can contribute to increased prosperity, self-sufficiency, and an improved environment in Ratchaburi. Specifically, the study examines the strengths and weaknesses of sustainable agriculture in the region, as well as the opportunities and threats they face. Qualitative interviews were completed with farmers from three sustainable farms in the region. The results were analyzed with the help of PESTLE to describe the macro-factors that influence the agricultural environment .Thereafter a SWOT analysis was performed to highlight the strengths and weaknesses of each farm as well as relate these to the opportunities and threats identified in the PESTLE analysis. The study found that the key strengths were multi-crop cultivation, product development, self-sufficiency and broad knowledge combined with collaboration. Several weaknesses arose from small-scale operations, which also made it challenging to make use of the opportunity of niche markets. A major challenge is the relatively low demand for sustainable products. Future studies could further examine how organic certifications can impact the demand for sustainable products, as well as how small sustainable farms can effectively reach niche markets. / Jordbruk står inför många utmaningar, så som minskad biologisk mångfald, erodering, vattenbrist och social ojämlikhet, till följd av det industriella jordbruket och dess fokus på stora skördar på bekostnad av hållbarhet. Detta innefattar även Thailand och provinsen Ratchaburi. Däremot finns det en del bönder som trotsat de konventionella metoderna och bedriver hållbara jordbruk, främst genom diversifierade grödor och skapandet av naturliga ekosystem. Syftet med studien är därför att undersöka hur dessa hållbara jordbruk kan bidra till ökat välstånd, självförsörjning och förbättrad miljö i Ratchaburi. Mer specifikt undersöker studien vilka styrkor och svagheter hållbara jordbruk i regionen har, samt vilka möjligheter och hot de ställs inför. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med bönder från tre hållbara jordbruk i regionen för att sedan skapa en gemensam PESTEL-analys för gårdarna samt en SWOT analys för respektive gård. PESTEL-analysen beskriver och analyserar vilka makro-faktorer som påverkar deras omgivning, medan SWOT analysen lyfter fram styrkorna och svagheterna för gårdarna och analyserar deras möjligheter och hot, dels utifrån deras svar, dels utifrån PESTEL-analysen. Studien fann att de viktigaste styrkorna var bred kunskap, självförsörjning, samverkan, produktframtagning och en mångfald av grödor och produkter. De övergripande svagheterna var dålig tillgång till marknader samt småskalighet. Möjligheterna var att nå nya marknader, i samband med en ökad medvetenhet och efterfrågan på hållbara produkter, samt utnyttjande av subventioner och ökad användning av e-handel. De främsta hoten var konkurrens med andra jordbruk och stora industrier, kapital- och teknologiska begränsningar. Framtida studier kan vidare undersöka hur ekologiska certifieringar kan påverka efterfrågan på hållbara produkter, samt hur hållbara jordbruk kan nå till nischade marknader för deras produkter på bästa sätt.

Sustainable Destination Development implies reaching the 17 SDGs at a destination level. Climate crisis is arguably the primary challenge faced by destinations today. It is now commonly accepted that the crisis is primarily caused due to the burning of fossil fuels while converting it into energy. Therefore, decarbonization of the energy sector appears to be a viable way to eliminate the crisis. This ensued the installation of unprecedented amounts of renewable energy facilities in the last two decades, especially in Europe. As such onshore wind power is at the forefront of this trend and is projected to be the primary renewable source of electricity in Europe in foreseeable future. However, substituting fossil fuels by the renewable energy sources such as onshore wind power requires vast land areas, and as argued by many, may undermine biodiversity conservation – an equally urgent matter to be addressed by destinations. This is because land-use change is identified as the foremost cause of the biodiversity loss globally. Thus, this study was aimed to elucidate the ‘green-green paradox’ (i.e., jeopardizing biodiversity while combating climate crisis) using a qualitative research methodology. The main research questions were intended to reveal current best practices of dealing with the challenge, identify main barriers, and suggest solutions for a better practice in the future. Data was collected through semi-structured expert interviews, and the results were reported using thematic analysis. The study found that the current best practise of addressing the biodiversity challenge is via the Mitigation Hierarchy framework – a regulatory tool intended at safeguarding biodiversity while developing infrastructure projects. Simultaneously, the weak implementation of the hierarchy in practice was identified as the primary barrier for harmonious wind power – biodiversity relationship. The huge knowledge gap in understanding the depth of impacts, lack of uniform methodologies to measure and account for them, and the lack of collaboration and communication between stakeholders were identified as the main factors that impede operationalization of the framework. A need for more stricter and better implemented regulations was an important emergent theme throughout the results that was deemed to potentially be the defining factor in addressing the mentioned impediments.

Today's environmental problems have serious results and have been created by human actions. The loss of biological diversity is one of the results and the world's ecosystem is in a critical situation. To recover, biodiversity needs more political action. As one of the most important political and economic organizations in the world, the EU has a major role to play. The aim of the essay is to examine how the EU's efforts to protect biological diversity between 1987 and 2022 have changed in terms of content, tools for policy and the sovereignty of member states. The essay uses a qualitative case study methodology to achieve a detailed analysis of a specific phenomenon. With the help of historical institutionalism, the EU's path towards a policy for the protection of biological diversity is examined. Formative moments are identified, and the EU's path dependence shown, to show how institutional change creates the conditions for what is politically feasible. The conclusion is that the EU's politic for biological diversity has gradually grown in step with the actualization of treaties, cooperation within the Union and international attitude and that the sovereignty of the member states will be limited to allow cross-border environmental activities.

Urbanisering och förtätning av städer utmanar arbetet med att hejda förlusten av biologisk mångfald. En förlust av biologisk mångfald hotar långsiktigt fungerande ekosystem som levererar ekosystemtjänster. Balansen mellan natur och människa är därför viktig att åstadkomma. Städer ses trots sina utmaningar som en alternativ miljö för biologisk mångfald. För att göra en förändring i förlusten av biologisk mångfald blir urban vildmark en viktig komponent i befintliga grönområden. Denna studie syftar till att kartlägga utmaningar och möjligheter för kommunalt strategiarbete med urban vildmark i grönområden. Utmaningarna och möjligheterna ses som ett underlag till kommunernas förgröningsstrategier. En innehållsanalys har utförts av valda stadsförgröningsplaner med olika dokument från kommunen och underlag från Naturvårdsverket. Semistrukturerade intervjuer har även utförts med tjänstemän som arbetar inom miljöyrken i tre kommuner och en representant från Naturvårdsverket. Kompletterande metoder har varit photo-elicitation method och observation av utvalda platser. Denna studie fann en del utmaningar och möjligheter med ett kommunalt strategiarbete med urban vildmark i grönområden för biologisk mångfald. Den mest synliga möjligheten är att arbetet med urban vildmark som en grund i en förgröningsstrategi utgår från ett multifunktionellt perspektiv. Ett arbete utifrån ett sådant perspektiv gör det möjligt att arbeta med urban vildmark i grönområden för biologisk mångfald. Förhoppningen är att denna studie kan ge ett nytt perspektiv på hur urban vildmark kan inkluderas för biologisk mångfald i kommunala förgröningsstrategier. / Urbanization and the densification of cities challenges efforts to halt the loss of biodiversity. A loss of biodiversity threatens long-term functioning ecosystem that provides ecosystem services. Therefore, achieving a balance between nature and humans is crucial. Despite their challenges, cities are seen as an alternative environment for biodiversity. To make a change in the loss of biodiversity, urban wilderness becomes an important component in existing green spaces. This study aims to map the challenges and opportunities for municipal strategic work with urban wilderness in green areas. The challenges and opportunities are viewed as a basis for municipalities' greening strategies. A content analysis has been conducted of selected urban greening plans with various documents from the municipalities and materials from the Swedish Environmental Protection Agency. Semi-structured interviews have also been carried out with officials working in environmental professions in three municipalities and a representative from the Swedish Environmental Protection Agency. Complementary methods have included the photo-elicitation method and observation of selected sites. This study found several challenges and opportunities in municipal strategic work with urban wilderness in green spaces for biodiversity. The most prominent opportunity is that the work with urban wilderness as a foundation in a greening strategy is based on a multifunctional perspective. Working from such a perspective makes it possible to address urban wilderness in green spaces for biodiversity. The hope is that this study can provide a new perspective on how urban wilderness can be included for biodiversity in municipal greening strategies.

Hastigheten för globalt utdöende är betydligt högre nu jämfört med den förmänskliga tiden, och utan åtgärder kommer utdöendet att accelerera. Detta medför ett stort ansvar på beslutsfattare som måste agera i förhållande till detta. Därför är det viktigt att kunna följa upp den biologiska mångfalden för att ta strategiska beslut, något som endast sker i begränsad skala på kommunal nivå i Sverige. Vidare finns det mycket medborgardata kring artrikedom, där frivilliga medborgare rapporterar fynd de gjort i databasen Artportalen. Möjligheten att utnyttja denna typ av data undersöks i denna fallstudie av Tierps kommun, där trenden för den biologiska mångfalden undersöktes. Därefter användes hypotesprövning för att kvantifiera osäkerheten i de resultat som framtogs. Däremot hävdar flera forskare att det finns utmaningar med att använda sådan data, därför ämnade denna studie även att undersöka dessa problem med den använda datan. Därmed togs det fram kompletterande information om plats, tid och arter för att analysera detta. Studien visade en övergripande negativ trend för den biologiska mångfalden i Tierps kommun, vilket validerades av hypotesprövningen. Gällande problemen som undersöktes kunde det konstateras att många fynd var centrerade runt särskilda platser, månader och arter, vilket begränsar möjligheten att dra säkra slutsatser gällande hela den biologiska mångfalden i kommunen. Sammanfattningsvis kunde det konstateras att de resultat som framtogs skulle behöva kompletteras av annan data alternativt av andra tillvägagångssätt. / The rate of global extinction is significantly higher today compared to the prehuman times, and without action, the extinction will accelerate. This means that there is great pressure on decision-makers to take action. It is therefore important to monitor biodiversity to make strategic decisions, something that municipalities in Sweden only do at a limited scale. At the same time, there are loads of citizen science data on species richness, where unsolicited citizens report their findings in the database Artportalen. The opportunity to utilize this type of data is explored in this case study of Tierps kommun, where the trend of biodiversity is examined. Additionally, hypothesis testing was used to quantify the uncertainty in the results. However, several scientists claim that there are challenges using such data, therefore this study also aimed to explore these. To do this, complementary information regarding time, space and species were gathered and analyzed. The results indicated that a general negative trend could be identified in biodiversity for the municipality of Tierp, which was validated with the hypothesis testing. Regarding the problems that were examined, it could be ascertained that most of the discoveries were limited to specific places, months and species, which limits the possibility to draw certain conclusions regarding the entire biodiversity in the municipality. In conclusion, it could be stated that the results that were produced need to be complemented by other data, alternatively by other methods.

There is considerable geographical overlap between areas set aside for nature conservation or protection and Indigenous peoples’ lands, and the social, economic, and political consequences of protected areas have often been extensive for Indigenous peoples. Discourses of conservation converge with discourses of Indigenous peoples, and both carry a legacy of colonial constructs and relationships. With these overlaps as a point of departure, the purpose of this thesis is to explore how the discourses that govern nature conservation and protected areas shape the conditions for Indigenous peoples’ influence and participation in the governance and management of protected areas on their lands. I pursue this aim by analyzing, and critically examining the consequences of, the construction of Indigenous subject positions and conditions for agency in discourses of nature conservation and protected areas. The empirical focus of the thesis lies with international discourses of protected areas and Indigenous peoples and on local and national discourses articulated in relation to two cases of protected areas in Sápmi. My analytical framework builds on postcolonial theory and discourse theory. I use space for agency as a concept to describe and analyze the effects of the discursive positionings and constructions that shape the ability or capacity of individuals or group to act or to be perceived as legitimate actors. My results show twomain articulations of Indigenous subject positions in protected area discourses, which enable and restrain the space for Indigenous agency in different ways. One articulation connects Indigenous peoples to conservation through the concept of traditional knowledge, thereby positioning Indigenous subjects mainly as holders of traditional knowledge and justifying Indigenous influence by its potential contribution to conservation objectives. The other articulation focuses on the rights pertaining to Indigenous peoples as peoples, including land rights and the right to selfdetermination. These articulations are not necessarily mutually exclusive, but they have potentially different consequences and indicate discursive tensions that can affect the space for Indigenous agency in relation to protected areas. Moreover, my results demonstrate the hegemony of discourses that takes conservation through area protection for granted and subordinates Indigenous land use to conservation objectives, structure Indigenous agency as “participation” in specific types of arrangement, and articulate Indigenous rights in relation to hegemonic constructions of sovereignty, self-determination, and rights. These hegemonic formations silence articulations that would challenge the authority of colonizing societies over Indigenous territories, suppress radical critique of the fundamental nature of arrangements for protected area governance and management, and subdue alternatives to discourses of contemporary liberal democracy and individual property rights.

Insect pollinators provide indispensible ecosystem services for agricultural, natural and urban ecosystems, and have been declining drastically around the globe. These declines are largely due to fragmentation and loss of habitat resulting from urbanization and intensification of agriculture, and raise concerns over global food security. The purpose of this paper is to investigate the effects of urbanization on abundance, species richness and diversity of insect pollinators, and whether urban environments have potential as sites for conservation. Cities are highly heterogeneous environments with ample foraging and nesting opportunities and can house an abundance and diversity of pollinators. Urban environments can serve as refuges for many pollinator species. Effective city planning and mixed conservation strategies can help to promote healthy populations of insect pollinators in urban environments, which can help to stabilize populations in rural settings, thereby ensuring pollination services for agriculture and terrestrial ecosystems. / Pollinerande insekter (pollinatörer) bidrar med oumbärliga ekosystemtjänster till jordbruk och naturliga och urbana ekosystem, och de har minskat drastiskt i antal runt hela jorden. Dessa nedgångar orsakas till största del av habitatförstöring och -fragmentering, och väcker oro över den globala matsäkerheten. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur urbanisering påverkar abundans, artrikedom och biodiversitet hos pollinatörer, samt om urbana miljöer har potential som platser för bevarande av pollinatörer. Städer är mycket heterogena områden med gott om matresurser och boplatser, och kan husera en mångfald av pollinatörer. Urbana miljöer lämpar sig bra som platser för bevarande av pollinatörer. Med effektiv stadsplanering och en blandning av olika bevarandestrategier kan städer uppehålla hälsosamma populationer av pollinatörer. Detta kan hjälpa till att stabilisera populationer på landsbygden och därmed säkerställa pollinationstjänster till såväl jordbruk som naturliga terrestra ekosystem.

Denna studie undersöker processkedjan för att implementera stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer. Hur kedjan ser ut från det att ett uppdrag ges av regeringen, till arbetet vidare hos den aktuella myndigheten för att sedan komma till hur arbetet tas vid ute hos kommuner och andra berörda aktörer. Ekosystemtjänster är de fördelar som vi människor får indirekt och direkt av naturen. Vi är beroende av att ekosystemen fortsätter producera tjänster som är livsviktiga för människans hälsa, välbefinnande samt för hela vår existens. Ett gemensamt arbete och hänsynsfullt nyttjande av våra resurser behövs för att säkerställa ekosystemtjänsterna. Att bevara, utveckla och nyskapa tätortsnära natur och grönområden kan resultera i stora samhällsvinster och att integrera ekosystemtjänster i den fysiska planeringen är ett steg i rätt riktning. Två etappmål togs fram 2018, där det ena målet innebär att kommunerna ska ha tillgång till en utvecklad metod gällande integrering av stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer senast år 2020. Det andra målet innebär att en majoritet av kommunerna senast 2025 ska ta tillvara och integrera ekosystemtjänster och stadsgrönska i planering, byggande och förvaltning. Studiens resultat bygger på hur långt kommunerna har kommit i arbetet med de två etappmålen, samt Boverkets insats i arbetet bakom den utvecklade metoden och med att nå ut med informationen till kommuner och andra aktörer. Resultatet innefattar även arbetet tillsammans med Naturvårdverkets då uppdraget skulle ske i samverkan med dem. Detta har genomförts med både kvalitativa och kvantitativa metoder, genom intervjuer och enkätutskick. / This study investigates the process chain for implementing urban greenery and ecosystem services in urban environments. This is done from the time the assignment is given by the government to the relevant authority, the continued work there, on to the work out at the municipalities and other relevant actors. Ecosystem services are the benefits that we humans receive indirectly and directly by nature. We are dependent on the ecosystems continuing to produce services that are vital to human health, well-being and for our entire existence. Commonly work and careful use of our resources are needed to ensure ecosystem services. Preserving, developing and innovating urban and green areas can result in great social benefits and integrating ecosystem services into physical planning is a step in the right direction. Two stagegoals were developed in 2018, where one goal means that the municipalities should have access to a developed method regarding the integration of urban greenery and ecosystem services in urban environments by 2020. The second goal means that a majority of the municipalities must use and integrate urban greenery and ecosystem services by 2025 at the latest, in planning, construction and management. The study result is based on how far the municipalities have come to work on the two stagegoals, as well as Boverkets work behind the developed method and with reaching out with the information to the municipalities and other concerned. The result also includes the work in conjunction with Naturvårdsverket when the assignment would take place in collaboration with them. This has been done with both qualitative and quantitative methods, through interviews and questionnaires.