<p>Genetic resources are vital to all people, but especially the poor. They are also important for biodiversity, in turn a key factor in sustainable development. Since 1980, the bio industries have utilized genetic resources in their work, for example on pharmaceuticals, and patented their findings. This has created mistrust and malcontent among biodiverse poor countries in the South. To promote biodiversity protection and ensure access to and fair and equitable sharing of the benefits from the usage of genetic resources, the Convention of Biological Diversity requests an international regime. Negotiations for the Access and Benefit Sharing regime began in 2001 and have intensified as its end date, 2010, draws nearer.</p><p>People in Babati, Tanzania are as dependant on traditional medicine, which utilizes wild genetic resources, as they are on modern medicine. The status in the regime of communities such as those of Babati is principally important if sustainable development is to be reached. The greatest issue for the model currently under negotiation to deal with in order to truly promote sustainable development is equity.</p>

Genetic resources are vital to all people, but especially the poor. They are also important for biodiversity, in turn a key factor in sustainable development. Since 1980, the bio industries have utilized genetic resources in their work, for example on pharmaceuticals, and patented their findings. This has created mistrust and malcontent among biodiverse poor countries in the South. To promote biodiversity protection and ensure access to and fair and equitable sharing of the benefits from the usage of genetic resources, the Convention of Biological Diversity requests an international regime. Negotiations for the Access and Benefit Sharing regime began in 2001 and have intensified as its end date, 2010, draws nearer. People in Babati, Tanzania are as dependant on traditional medicine, which utilizes wild genetic resources, as they are on modern medicine. The status in the regime of communities such as those of Babati is principally important if sustainable development is to be reached. The greatest issue for the model currently under negotiation to deal with in order to truly promote sustainable development is equity.

To curb greenhouse gases and mitigate climate change is one of the biggest challenges human society face today. Carbon dioxide (CO2) has accumulated rapidly in the atmosphere as a consequence of burning of fossil fuels and deforestation. The aim of this study is to explore two methods to store carbon dioxide in geological formations and biological sinks. The aim is also to discuss the two mitigation options from a sustainable perspective and whether it can lead to a better environment and benefits for local and global societies. The research questions are: Which method to store carbon dioxide, geological or biological, is the most effective? Which method to store carbon dioxide, geological or biological, has the greatest potential to promote sustainable development for local communities? The method used is a comparative case study and presents four case studies that explore the potential for CO2 storage offshore in Norway and Brazil; and in tropical forests in Mexico and Brazil. The mitigation options are discussed from two different theoretical perspectives. The principle of the theory of ecological modernisation is that innovation and environmentally friendly technology can solve the environmental problems human societies face today, whereas the theory of common pool resources promotes local communities to govern limited resources in order to manage them sustainably. The findings suggest that ecological modernisation legitimize environmental destruction as carbon dioxide storage in geological formations (CCS) use the technology as a mean to extract more oil and gas; which results in a rebound-effect. Therefore, carbon dioxide capture in geological formations is not a realistic method unless it can prevent further emissions. Protected forest resources can be seen as biological insurance, which safeguard ecosystem services, biodiversity, and the forest potential to hold carbon. Carbon sequestration in tropical forest has the potential to store carbon dioxide given that the forests are protected and local communities have tenure rights, knowledge, and the means to protect the forest and manage them sustainably.

År 2018 ska betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster vara allmänt kända och integreras i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället där så är relevant och skäligt. Så lyder ett av etappmålet som beslutades av regeringen år 2012. Idag vet vi att endast delar av målet kommer kunna nås. Denna studie omfattar en kartläggning av begreppet ekosystemtjänst i Sveriges samtliga översiktsplaner och fördjupade översiktsplaner. Vidare har en granskning av tre bostadsbyggnadsprojekt i Stockholms län genomförts, där ekosystemtjänster i planeringen från översiktsplan till genomförande varit fokuspunkt. Av studiens första del, kartläggning av begreppet, framgick det att 116 av 290 kommuner har använt begreppet ekosystemtjänst i sin översiktsplan. De senaste tre åren är det totalt fler antagna översiktsplaner där begreppet behandlas än utan. I studiens andra del granskades översiktsplaner, planhandlingar och genomförandeavtal från projekt i Täby, Nacka och Haninge kommun. Granskningen är baserad på textanalys och platsbesök, resultatet visade att kommunerna har en hög ambition gällande arbetet med ekosystemtjänster. Det finns samband mellan visioner i översiktsplan och bestämmelser i detaljplan. I avtalen för genomförandet av detaljplanerna binds exploatörerna till att arbeta efter gestaltningsprogram och hållbarhetsprogram vilka reglerar hänsynstagandet av ekosystemtjänster. Begreppet ekosystemtjänst används för att visa den nytta människan får från naturens arbete. Vi är beroende av att ekosystemen fortsätter producera tjänster, de är livsviktiga för vår folkhälsa och vårt välbefinnande. Ett gemensamt arbete och hänsynsfullt nyttjande behövs för att säkerställa ekosystemtjänsterna. Det kan resultera i stora samhällsvinster att bevara, utveckla och nyskapa tätortsnära natur och grönområden. Att integrera ekosystemtjänster i den fysiska planeringen är ett steg på vägen. Översiktsplaneringen visar inriktningen för kommunens samhällsplanering och konturerna av den framtida fysiska strukturen, den vägleder kommande detaljplaner och bygglov. Översiktsplanen spelar en nyckelroll för ekosystemtjänsternas framtid eftersom det där finns stora möjligheter att belysa deras mycket betydelsefulla värde. För att uppnå visionerna i översiktsplaneringen krävs möjlighet att förverkliga dessa i detaljplanen. För att säkra ekosystemtjänsternas producerande förmåga krävs en tydlig och ändamålsenlig lagstiftning. Kunskapen och medvetenheten om dess livsviktiga förmåga måste öka. Alla måste se sin del i det gemensamma ansvaret och arbeta för ett hållbart samhälle. / In 2018 the meaning of biodiversity and the value of ecosystem services should be general knowledge and integrated into economical standpoints, political considerations and other decisions where relevant and reasonable. This is one of the milestone targets that the Swedish government decided in 2012. We know today that only parts of this target will be reached. This study includes a survey regarding the concept of ecosystem service in Sweden, all the local authority comprehensive planning, and an examination of three housing projects in Stockholm’s county where ecosystem services were the focal point during the comprehensive planning. In the first part of the study, which concentrates on surveying the concept of ecosystem services, it can be shown that 116 of 290 municipalities have been using the concept in their local authority comprehensive planning. Furthermore, the concept is used more often than not during the last three years in local authority comprehensive planning. In the second part of the study the outline planning was examined, plan handlings and implementation contracts from projects in Täby, Nacka and Haninge municipality. The research was based on text analysis and on-site inspection. The results from the research showed that the municipalities have a high ambition regarding working with ecosystem services, and that there exist a correlation between the visions in the local authority comprehensive planning and regulations in the detailed developed plan. In the agreement the developers are bound to work according to implementation contracts and sustainability program which regulate the considerations of ecosystem services. The concept of ecosystem services is used to show which benefits we humans receive from nature’s work. We are dependent on continual ecosystem services, which are also essential to the public health and wellbeing. Joint effort and a considerate use of ecosystem services is needed to keep them intact. It can result in large profit for society to preserve, develop and recreate nature and green areas in population centers. To integrate ecosystem services in the physical planning is a step in the right direction. The local authority comprehensive planning show the direction for the municipality’s community planning, and the outline of the future physical structure, it also serves to guide upcoming detailed development plans and building acts. The local authority comprehensive planning plays a key part in the ecosystem services future, since its importance can be illustrated within. To reach the visions of the local authority comprehensive planning and the opportunity to actualize it in the detailed development plan is required. To secure the continued functionality of the ecosystem services, a clear and purposive legislation is required. An increase in knowledge and awareness of ecosystem services is essential, and everyone must see their part in the in our common responsibility and work toward a sustainable society.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka skillnader i skogsstrukturer det finns mellan olika skogstyper i Östergötland, samt att diskutera hur dessa skillnader kan påverka den biologiska mångfalden. De skogstyper vi besökt är; hyggen, skogar som är ungefär 40 år gamla, avverkningsanmälda skogar samt naturskogar som är bevarade som naturreservat. De skogsstrukturer vi undersökt är; trädarter, diameter på träd och död ved, nedbrytningsstadie på död ved, spår av brand samt antal håligheter i träd och död ved. Vår studie visade att alla skogstyper hade åtminstone någon av de strukturer som kännetecknar en skog med höga naturvärden och därmed högre biologisk mångfald. Naturreservat var den skogstyp som hade flest skogsstrukturer som kännetecknar skogar med höga naturvärden. Detta tyder på att de hade en större biologisk mångfald gentemot de andra skogstyperna. Hyggen var den skogstyp som uppvisade minst skogsstrukturer som kännetecknar skogar med höga naturvärden vilket tyder på att den biologiska mångfalden var minst på hyggen. Syftet med studien är även att utforma en skoluppgift som liknar vår studie men är anpassad till biologiundervisningen i gymnasieskolan. För att göra detta har vi valt att återskapa vårt arbete som ett biologiprojekt för gymnasiekursen Biologi 1. Detta biologiprojekt innefattar en exkursion med förberedelser och efterarbete.

Höga kvävenedfall och förändringar inom jord- och skogsbruk har lett till igenväxning av svenska sandmarker. Sand- och grustäkter kan fungera som tillflyktsort för kärlväxtarter som är beroende av de torra och näringsfattiga markförhållanden som finns i sandmarker. Vapnö grustäkt i Hallands län undersöktes 2010 och visade sig ha en hög biologisk mångfald med bland annat 145 kärlväxtarter, varav fyra rödlistade. Syftet med den här studien var att se hur artsammansättningen av kärlväxter ser ut idag, sju år senare. Området inventerades vid tio tillfällen från april till augusti och samtliga kärlväxtarter noterades. Resultatet blev en lista på 224 arter varav 63 var återfynd från 2010 och 161 var nya arter för området. Det fanns fem rödlistade arter: Knippnejlika (Dianthus armeria) (EN), hårginst (Genista pilosa) (NT), backtimjan (Thymus serpyllum) (NT), skogsalm (Ulmus glabra) (CR) och naverlönn (Acer campestre) (CR). Det totala antalet arter och rödlistade arter har ökat sen 2010, vilket tyder på en positiv utveckling av områdets biologiska mångfald. Den höga artmångfalden beror troligen på det öppna, varierande landskapet och de rödlistade arterna växer där tack vare den alltmer ovanliga sandmarken. Områdets mångfald av kärlväxter hotas av igenväxning samt konkurrens från de invasiva arterna blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) och parkslide (Fallopia japonica). Detta kan motverkas av störningar i form av slåtter, uppgrävning, naturvårdsbränning eller bete. / Nitrogen deposition and changes in agriculture and forestry have led to a decrease of sandy habitats in Sweden due to regrowth of vegetation. Sand- and gravelpits can act as refuges for vascular plants that require the dry and nutrient-poor conditions of sandy soils. Vapnö gravelpit in Halland county in Sweden was surveyed in 2010 and proved to hold a high biodiversity including 145 species of vascular plants, of which four were red-listed. Now, seven years later, the purpose of this study was to see how the composition of vascular plants has changed since then. The area was studied on ten occasions from April to August, and all species of vascular plants were noted. The study resulted in a list of 224 species, of which 63 were remaining since 2010 and 161 were new species for the area. There were five red-listed species: Dianthus armeria (EN), Genista pilosa (NT), Thymus serpyllum (NT), Ulmus glabra (CR) and Acer campestre (CR). The total number of species and red-listed species have increased, suggesting a positive development of the biodiversity of the area. The high species diversity is probably due to the open, varied landscape and the presence of the red-listed species due to the increasingly rare sandy habitat. The diversity of vascular plants in the area is threatened by regrowth of vegetation, as well as the invasive species Lupinus polyphyllus and Fallopia japonica. These threats can be counteracted by disturbance in the form of mowing or digging up plants, prescribed burning or grazing.

Gamla träd i kulturmiljöer uppmärksammas alltmer inom naturvården på grund av sina höga naturvärden och är viktiga som värdar för fortlevnaden av hotade och sällsynta växt- och djurarter. Studiens syfte var att undersöka om Sörenssons AHA-metod (framtagen för vedlevande insekter) fungerar också på mossor och lavar, samt att jämföra två kulturmiljöer med gamla träd. Inventeringen utfördes i Kristianstad och omfattade totalt 443 träd; 230 i Tivoliparken och 213 på Östra begravningsplatsen. Träden bedömdes utifrån olika karaktärer: förekomst av håligheter, barklösa partier, grenhål, savflöde samt svamppåväxt. Förekomsten av dessa användes sedan för att dela in träden i fem olika klasser av varierande värde för naturvården. Även kryptogamer inventerades; dels förutbestämda lavar och mossor som signalerar höga naturvärden, dels en enkel bedömning av det totala antalet triviala arter på varje träd. Träden i Tivoliparken hade större spridning mellan AHA-klasserna. Här hamnade 56 träd i de högsta värdeklasserna (klass I och II-träd), 114 i värdeklass III och 60 som resursträd. På Östra begravningsplatsen hamnade hälften av träden i de högsta värdeklasserna och 93 i värdeklass III. De resterade träden klassades som resursträd. Totalt gjordes 89fynd av 6 signalarter på de inventerade träden, samt en vedsvamp. Dessa fynd gjordes både på träd med höga och låga värden enligt AHA-metoden. AHA-klasser med högre naturvärde hade lägre artrikedom för samtliga träd sammanslagna, men inget samband för enbart trädslagen bok och lind. Endast hälften av träden med signalarter fick hög AHA-klassning. Resultatet antyder att AHA-metoden inte fungerar på kryptogamer som den gör för vedlevande insekter. / Old trees in cultural environments are receiving increasing attention in nature conservation due to their high conservation values and provide important habitat for endangered plant and animal species. The purposes of the study were to investigate whether Sörensson's AHA-method is applicable also to mosses and lichens, as well as to compare two environments with old trees. 443 trees were inventoried in Kristianstad, of which 230 in Tivoliparken and 213 in Östra begravningsplatsen. The trees were assessed based on the occurrence of: cavities, barkless areas, and so on. These findings were used to assign each tree to the five AHA classes of varying conservation value. Trees were also searched for predetermined lichens and mosses signalling high conservation value, and a simple count was made of the total number of trivial cryptogam species on each tree. Tivoliparken had a wider scatter of trees among the AHA classes; 56 in the highest value classes (class I and II), 114 in class III, and 60 as resource trees. At Östra begravningsplatsen, half of the oldest trees were in the two highest value classes and 93 in class III. The remaining trees ended up as resource trees. In total, 89 records of 6 signal species were made, and one wood fungus. There was a significant association between AHA class and richness of trivial species when trees of all species were pooled, but no association when beech and linden were assessed separately. These results suggest that the AHA method does not work on cryptogams.

Intensified agriculture has led to a dramatic decline of farmland biodiversity in Europe during the 20th century, making farmland policies of utmost importance within the European Union [EU]. The Greening, which is a part of the Common Agricultural Policy [CAP] was created to combat the negative effects of intensified agriculture. However, the policy did not achieve the goal of safeguarding farmland biodiversity and will be replaced in the upcoming CAP-reform. This study researches if a landscape perspective and nature-inclusive farming can increase the efficiency of the Greening in Scanian farmlands. Through semi-structured interviews with professionals on a regional level, we investigated: What are the obstacles that hinder regional solutions to farmland biodiversity issues in Scania, Sweden? Through the lens of governance, the results emphasized a need for new arrangements between all stakeholders in order to solve the issue of declining farmland biodiversity in Scania. The main obstacles for incorporating a landscape perspective and nature-inclusive farming are the lack of regional influence in the Greening, short program periods, and low profitability for farmers. We argue that these obstacles stem from the complex, multilevel governing system of the EU, and the projectification of the CAP. We suggest adopting a Common Pool Resource [CPR] framework for farmland biodiversity in Scania as an efficient way of surpassing the obstacles. However, further research is needed to create a cohesive view of the use value of farmland biodiversity. We concluded that although the results might be applicable to other regions within the EU, it is important to further research other regions in terms of local landscape conditions and local governance for effective results. / Intensifierat jordbruk har inneburit en dramatisk minskning av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskap i Europa under 1900-talet, vilket gör jordbrukspolitiken central inom Europeiska unionen [EU]. Förgröningsstödet, som är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, skapades för att motverka de negativa effekterna av intensifierat jordbruk. Förgröningsstödet uppnådde emellertid inte målet att skydda den biologiska mångfalden i jordbrukslandskap, och kommer att ersättas i nästkommande reform. Den här studien undersökte om ett landskapsperspektiv, samt naturinkluderande jordbruk kunde öka ändamålsenligheten av Förgröningsstödet i det skånska jordbrukslandskapet. Genom semi-strukturerade intervjuer med tjänstemän på en regional nivå, undersöktes: Vilka är hindren som motarbetar regionala lösningar på problem som berör biologisk mångfald inom det skånska jordbruket? Utifrån ett governance-perspektiv, betonade resultaten ett behov av nya arrangemang mellan samtliga aktörer för att lösa problemet med minskad biologisk mångfald inom skånskt jordbruk. De främsta hindren för att inkludera ett landskapsperspektiv samt naturinkluderande jordbruk var bristen på regionalt inflytande, de korta programperioderna, samt låg lönsamhet för jordbrukare. Vi hävdar att hindren härrör från den komplexa flernivåstyrningen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, samt projektifiering av den. Vi föreslår att anta ett Common Pool Resource [CPR] ramverk för biologisk mångfald inom skånskt jordbruk som ett effektivt sätt att övervinna hindren. Ytterligare forskning behövs dock för att skapa en enhetlig bild av användningsvärdet av biologisk mångfald i jordbrukslandskap. Avslutningsvis menar vi att även om resultaten kan gå att applicera på andra regioner inom EU, ligger det stor vikt vid att undersöka lokala förhållanden inom landskap och styrning för att nå effektiva resultat

Den 11 mars 2020 klassificerade Världshälsoorganisationen (WHO) covid-19 viruset som en pandemi. I Sverige infördes restriktioner för att begränsa smittspridningen av viruset genom att minska människans fysiska kontakt. Under pandemin började allt fler människor besöka naturområden och besöksantalet ökade kraftigt. Syftet med studien var att undersöka förhållandet mellan människa och natur i relation till stödjande- och kulturella ekosystemtjänster som människan tillgår när hon vistas i naturen. Studiens metod utgjordes av en kvalitativ intervjustudie som bestod av två delar för att inkludera flera perspektiv. Den första intervjumetoden begränsades till fyra naturområden belägna i Skåne och en naturvårdsförvaltare från vardera område samt en vaktmästare från ett av områdena intervjuades. Den andra intervjumetoden inkluderade fem individer som vistats i skånska naturområden under pandemin. Studiens resultat visade att besöksantalet ökat markant i tre av fyra naturområden och störningen från mänsklig aktivitet har varit kraftig i vissa områden. Effekten på hur stödjande ekosystemtjänster påverkats till följd av störningar gick inte att fastställa då det inte gått tillräckligt lång tid sedan besökstrycket ökade till följd av pandemin. Människan har kunnat nyttja naturområden för avslappning, återhämtning och sociala aktiviteter och därmed har kulturella ekosystemtjänster haft en större betydelse för människan under pandemin. Studiens slutsats är att vidare forskning behövs för att undersöka vilka långtgående konsekvenser som covid-19 pandemin haft på människans och naturens mående eftersom kunskap inom området saknas. / The World Health Organization (WHO) declared the covid-19 virus a pandemic on the 11th of March 2020. Sweden introduced restrictions to limit the spread of the virus and to restrict people's physical contact with each other. During the pandemic people started to visit natural areas and the number of visitors in these places increased. The purpose of the study was to examine the relation between human and nature and the affiliation with the supportive- and cultural ecosystem services that people utilize when they spend time in nature. A qualitative interview method was chosen to fulfill the purpose of the study. We interviewed four nature conservation managers in four different natural areas in Skåne county, a caretaker in one of the areas, and five individuals who had visited natural areas during the pandemic. The result of the study displayed that the number of visitors had significantly increased in three out of four natural areas and the disturbance from human activity was potent in some of the areas. It was not possible to determine how human disturbance affected the supportive ecosystem services since not enough time had elapsed since the increase of visitors. People have used the natural areas to relax, be restored, and to engage in social activities. The cultural ecosystem services have thus been of greater importance for people during the pandemic. The study also concluded that more research is needed to examine the long-term effects of the pandemic on human’s and nature's wellbeing.

Den biologiska mångfalden i Sverige såväl som globalt minskar kraftigt och har gjort under en längre tid. Utdöendetakten idag är upp till 1000 gånger snabbare än den naturliga och många arter har redan dött ut delvis på grund av klimatförändringar. Syftet med översikten är att sammanställa vilka metoder som i Sverige används för att bevara den biologiska mångfalden i skogen och se hur effektiva dessa är. Även möjliga vägar framåt kommer att diskuteras. Bevarandemetoderna och -verktygen som används i Sverige är bland annat spridningskorridorer, naturvårdsbränning, naturreservat, det svenska artprojektet, åtgärdsprogram, frivilliga avsättningar och naturvårdshänsyn vid avverkningar. Samtliga metoder och verktyganvänds för att bevara den biologiska mångfalden i svenska boreala skogar. I forskningsöversikten beskrivs varje metod eller verktyg och vilka effekter som dessa ger. Resultatet fokuserar på metoderna naturvärdsbränning och spridningskorridorer, även om formellt avsatta områden så som naturreservat är den mest använda metoden i Sverige i nuläget. Alternativa metoder som borde implementeras i svenska skogar presenteras också. Dessa är mikroklimatisk buffring, identifikation av nyckelbiotoper samt utökad planering och samarbete. Slutligen presenteras ett didaktiskt perspektiv om elevers förståelse av biologisk mångfald, vilka undervisningssätt som vanligen används för att lära ut om biologisk mångfaldsamt vilka undervisningssätt som framöver bör användas för att öka elevernas kunskaper. Litteraturöversikten visar att dagens bevarandemetoder i Sverige ger betydligt större positiva effekter än negativa och att dessa bör fortsätta användas och i vissa fall utökas. Angående alternativa metoder finns det stöd för att dessa skulle fungera väl även inom Sverige. Den didaktiska undersökningen visar att elever och lärarstudenter visar en nedåtgående kunskapskurva om biologisk mångfald och att detta har pågått under en längre tid. Undervisningsmetoder som oftast används är grupparbeten och -diskussioner, lärarledda presentation och fältstudier. Dessa metoder bör fortsätta användas, gärna tillsammans med lektioner eller projekt utomhus och besök till verksamma laboratorier, för att öka elevernas förståelse kring biologisk mångfald. / The biodiversity in Sweden as well as globally is decreasing at an alarming rate and has been for a rather long time. The extinction rate is up to 1000 times higher than the normal rate and many species has already gone extinct partly due to climate change. The purpose of this summery is to compose commonly used conservation methods and tools in Sweden and see how efficient these are. Possible ways forward will also be discussed. Conservation methods and tools commonly used in Sweden are corridors, conservation burning, nature reserves, the Swedish Species Project and actions programs. All the mentioned methods and tools are used for biodiversity conservation in Swedish boreal forests. In this literature review each method or tool is described as well as its effects on biodiversity. Corridors and conservation burning are the focus for the report even though nature reserves is the most used method in Sweden today. Alternative methods for biodiversity conservation that we believe should be implemented in Swedish forests will also be presented. These methods are microclimatic buffering, identification of key biotopes and extended planning and communication between the owners and the state or municipality and other involved organizations. Lastly, a didactive perspective is presented in which students’ knowledge of biodiversity, common teaching methods regarding biodiversity and optimal teaching methods for an increased understanding will be discussed. The review show that the commonly used methods in Sweden are much more positive than negative and should therefore continue, and in some cases be extended. Regarding alternative methods, there is significant support for positive results in Sweden if used. The didactic analysis show that students and teacher students show a decreasing knowledge with respect to biodiversity and that this has gone on for quite some time now. Teaching methods often used in biodiversity education is groupwork and -discussions, presentations and field studies. These methods should continue being used as well as lessons or projects outdoor and field trips to laboratories to increase the students’ knowledge about biodiversity.