This essay aims to discern the discoursive practices of ten preschools in Stockholm through a critical discourse analysis of their websites. This reveals how the preschools construct their identity within the discourse of preschool, and whether they reproduce or challenge that discourse. The preschools were chosen by the results of a specific question regarding user recommendations in the user survey that Stockholms Stad sends to all parents with children in their care every year. Five preschools with top results and five at the bottom were chosen to make it possible to analyse any effects on how the preschools portray themselves related to the difference in survey results. The method is critical discourse analysis as Fairclough has described it. The theory of social constructivism is the underlying framework for how we understand discourse. In analysing the web sites several themes of discoursive practices emerged. Five of those were recurring, namely parents, workplace and child view/quality management, environment and finally co-workers. To understand the position of the preschools within the discourse we have tried to show how the dominant discourse looks today, starting with the texts that regulate preschools in Sweden, the curriculum for preschool and the School Law. Other discussions on the discourse such as newspaper articles and previous research bring further clarity to how it can be understood. We have found that very little can be said about a specific preschool by reading its website. The discourse of preschool as a whole is manifested in every website, and thus reproduced. There were very few examples of practices that challenged the dominant discourse. Because of the similarity of the portrayed practices and the lack of measurable factors very little can be said about the quality of any specific preschool by using its own presentation. This is in accordance with earlier research on school marketing and websites.

Föreliggande studie syftar till att undersöka vilka pedagogiska diskurser som framträder när samhällskunskapslärare på en västsvensk gymnasieskola talar om hur de undervisar om demokrati samt vilka diskurser som framträder genom undervisningens examinationsuppgifter. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer med fem samhällskunskapslärare samt av de prov som syftar till att examinera demokrati. Detta material analyseras sedan tematiskt med hjälp utav Basil Bernsteins teorier om bland annat den pedagogiska diskursen, vilket utgör föreliggande studies teoretiska ramverk.  Resultatet visar att undervisningen i demokrati ser olika ut på en och samma skola beroende på vem det är som undervisar. Till största del innehåller den pedagogisk diskursen en horisontell kunskapsstruktur vilket visar sig i framförallt lärarnas examinationsuppgifter, men också till viss del i deras egna utsagor. Uppsatsen visar också att skillnader i elevsyn mellan lärare påverkar undervisningen i olika riktningar. Vidare argumenteras det för att det existerar olika diskursiva grupptillhörigheter på en västsvensk gymnasieskola, men att det finns en dominerande kommunikativ och ämneskonceptuell diskurs som de flesta samhällslärare verkar inom.

Flyktingavtalet mellan EU och Turkiet har under 2016 kommit att bli en central del av lösningen på det som kommit att kallas flyktingkrisen. I uppsatsen analyseras vad som förstås och framställs som problematiskt med människors rörlighet i flyktingavtalet mellan EU och Turkiet utifrån Carol Bacchis WPR-analys. Flyktingars ankomst till EU utgör utifrån analysen den problemrepresentation avtalet bygger på. Detta härstammar ur att migration kopplas till osäkerhet utifrån en islamofobisk diskurs i Europa samt uppfattningen av flyktingar som kostsamma på lång sikt. Ur analysen dras även slutsatser om hur flyktingar som rättighetsbärare osynliggörs, hur EU frånskrivs ansvar och hur EU:s strukturella hinder för flyktingar att söka asyl utelämnas i diskursen.

Sammanfattning Läroboken dominerar undervisningen i skolan. I dessa konstrueras den ideala eleven genom diskurser och maktbärande relationer. I lärarrollen är det viktigt att kunna förstå och kritiskt kunna granska läromedels påverkan på de traditionella stereotypiska rollerna, och hur ideal skapas. Intersektionaliteten låter oss undersöka de maktbärande ordningar vilka samspelar för att skapa idealet. Genom diskurser kan maktbärande ideal avslöjas i läromedel i idrott och hälsa. Syftet med studien är att undersöka konstruktionen av den ideala eleven i läromedel i idrott och hälsa, och hur maktrelationer upprätthålls i termer av ett intersektionellt perspektiv. Syftet är även att undersöka hur idealet, eventuellt, har förändrats över tid. Frågeställningen lyder: Vilka maktbärande faktorer kan identifieras i konstruktionen av den ideala eleven i läromedlen och hur, eventuellt, förändras dessa faktorer över tid? Tre läromedel i idrott och hälsa, i gymnasiet, från åren 1988, 1994 samt 2012 har undersökts. Dessa har analyserats genom diskursanalys ihop med ett sökande efter ideal, utifrån ett intersektionellt perspektiv. Läromedlen som undersökts spelar en stor roll i att stärka konstruktionen av den ideala eleven. Genus är en av de tydligaste maktbärande faktorerna. Andra identifierade faktorer är kroppens vikt, storlek, hudfärg och fetthalt. Dessa ställs kontinuerligt mot det andra könet. Även utseendet ställs mot det andra könet. Den "ideala eleven", vilken är en ljushyad man, är smalare om höfterna än kvinnan samt har tydligare muskler. Vilken typ av fysisk aktivitet den "ideala eleven" utövar påverkar också, samt vilken kondition denne är i. De förändringar som skådats i förhållande till det tidsspann som skiljer läromedlen åt är små. Angående vad som anses manligt respektive kvinnligt synliggörs på liknande sätt i samtliga läromedel. Den etniska mångfalden har genomgått en minimal utveckling, medan synliggörandet av avvikelser inom sexualitet och funktionalitet inte genomgått någon utveckling alls. Den "ideala eleven" konstrueras av samma maktbärande faktorer år 1988, som år 1994 samt år 2012.

Syftet med uppsatsen har varit att bidra till kunskap om hur synen på narkotikamissbruk uttrycks i svenska offentliga policydokument och hur den eventuellt har förändrats över tid. Två regeringspropositioner har studerats, vilka båda behandlar den svenska narkotikapolitiken, en från 1984 och en från 2005, och följande frågeställningar ställs; (1) Hur beskrivs och återges synen på narkotikamissbruk och narkotikamissbrukare i respektive policydokument? (2) Hur skiljer sig synen på narkotikamissbruk respektive narkotikamissbrukare mellan de två tidsperioderna? Uppsatsens teoretiska utgångspunkt har dels byggt på Michel Foucaults teori om diskurs, och dels på Santesson-Wilsons symbolpolitiska teori. Utgångspunkten för diskursteori är att de objekt som blir föremål för diskurser skapas och utvecklas genom talet om dem. Således är det av stor vikt hur regeringen i sina propositioner beskriver missbrukare och vilka värderingar som tillskrivs dem. Symbolpolitik har använts för att påvisa när politiska beslut blir viktiga, inte uteslutande för att dess effekter är målet, utan för att beslutet symboliserar samhälleliga värderingar. För att besvara frågeställningarna användes en policyinriktad diskursanalys, där frågor som utarbetats av Bacchi appliceras på texterna för att finna de underliggande meningarna i dokumenten. Dessa tolkades sedan utifrån Euchners m. fl. ramverk, vilka innefattar moral, hälsa och sociala villkor samt säkerhet och ordning, som syftar till ökad narkotikapolitisk problemförståelse. Resultatet av undersökningen visar att regeringens syn på narkotikamissbruk som ett samhällsproblem är relativ oförändrat. Den största skillnaden går att finna mellan hur narkotikamissbrukare framställs i propositionerna, från att i hög grad vara moraliserande och värderande till en mer nyanserad bild, med färre negativt tillskrivna egenskaper.

I den här studien är fokus på förskollärares resonemang kring naturvetenskap till skillnad från hur det arbetas med ämnet vilket forskning vi tagit del av framförallt varit inriktad på. Syftet med studien var att undersöka förskollärares resonemang kring naturvetenskap som helhet i förskolans verksamhet. De forskningsfrågor som ställdes för att närma oss syftet var: Hur resonerar förskollärare kring naturvetenskap i förskolans vardag? samt: Hur resonerar förskollärare kring barns möjligheter till kunskapsutveckling inom naturvetenskap i relation till läroplanen?. Studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionism. För att lyfta fram förskollärarnas resonemang valdes semistrukturerade intervjuer som metod vilka är utförda på två svenska förskolor. Resultatet av studien pekar på att det trots en variation i förskollärarnas uttryck syns tydliga diskurser bakom deras resonemang. Studiens slutsats är att förskollärare uttrycker en osäkerhet kring innehållet av naturvetenskap som helhet samt hur undervisningen av ämnet ska ske i en förskolekontext. Vidare framskrivs att det framförallt är barnens intressen som styr arbetet med naturvetenskap i de berörda förskolorna vilket ger varierade förutsättningar för barn på olika avdelningar eller förskolor.

Syftet med denna studie är att undersöka hur makt och motstånd mellan vuxna och de yngre barnen tar sig i uttryck i hallsituationen vid på- och avklädning. Vi vill även identifiera dominerande diskurser som kan ligga till grund för pedagogernas och barnens agerande. För att undersöka detta har vi använt oss av videoobservationer som metod, och för att analysera det empiriska materialet har vi inspirerats av diskursanalys. Vi har i vår studie kunnat synliggöra hur makt och motstånd på olika sätt tar sig i uttryck i hallen. Genom vår analys av det empiriska materialet har vi kunnat få syn på en diskurs som vi uppfattar råder. Den möjliga diskursen är diskursen om det kompetenta barnet. Vidare i analysen berör vi också pedagogers och barns positionering, barns motstånd som förhandling samt barnet som kompetent. Vår huvudsakliga slutsats är att makt och motstånd finns i varje situation och att det inte är något vi kan undkomma.

I denna studie, som gjorts med en kvalitativ metod, har en fokusgruppdiskussion med fyra deltagande pedagoger utifrån ett tilldelat case diskuterat barns motstånd. Syftet med arbetet var att undersöka hur pedagoger talar om barn och deras motstånd, vilka grunder till motstånd de talade om samt vilka konsekvenser motståndet kunne innebära för barnen. Respondenternas fokusgruppdiskussion har transkriberats, katergoriserats och analyserats med en postmodern/poststrukturell teoretisk ram. Analysen är även inspirerad av Foucaults maktanalys, vilken handlar om ett förhållningssätt där man undersöker ur ett maktperspektiv och problematiserar våra förgivettaganden. Resultatet pekar på en diskurs som har grunder i Utvecklingspsykologin, där grunden till barns motstånd i första hand läggs hos barnet självt. Barnet framställs främst som ett barn med behov, ett barn som vill göra något annat och slutligen ett barn som brister i att göra sig förstådd och förstå vad som förväntas. Det framkommer inte i fokusgruppdiskussionen något direkt uttalande om att motstånd sker i relation till barns ålder, men när de talar om trots och trotsålder kan kopplingar göras till Utvecklingspssykologisk stadieteori. De talar om en testperiod, och att barn behöver tränas och förberedas inför skola och korrigeras utefter de normer som råder både i förskola och skola: bland annat att sitta still i bänken och lyssna på den vuxna. Att få problem senare i skolan var den konsekvens av motståndet som det talades mest om. Resultatet visar också på en verksamhet i förändring, från en omsorgsbetonad verksamhet utifrån ett vuxenperspektiv, till en mer lärandebetonad verksamhet utifrån barns intresse.

No description available.

No description available.