Syftet med denna studie är att undersöka och få ökad kunskap om hur förskollärare talar om begreppet inkludering kopplat till särskilt stöd i undervisningen. För att nå vårt syfte har vi genomfört kvalitativa intervjuer och tagit del av sju förskollärares tankar kring inkludering och särskilt stöd i förskolan. Deras tal och uttryck har sedan analyserats i en diskursanalys där vi synliggjort diskurserna barn i behov av särskilt stöd som inkluderas i en gemenskapsorienterad diskurs och barn med behov av särskilt stöd som inkluderas i en individorienterad diskurs. Genom vår diskursanalys har vi undersökt förskollärarnas egna ord och tal och därmed fått en djupare förståelse för diskurserna som kan finnas inom förskolans verksamhet. Studiens resultat presenteras i fyra polära linjediagram där förskollärarnas tal positioneras och synliggör därmed vilka sanningsregimer som kan finnas om särskilt stöd och hur barn inkluderas. Sammantaget visar studiens resultat och analys att de deltagande förskollärarna anser att barn har rätt till särskilt stöd, men att det kan skilja sig åt i verksamheterna. Därmed blir uppdraget tolkningsbart och undervisningen inte likvärdig för alla barn.

Denna uppsats undersöker diskursen kring Black Lives Matter-rörelsen och rasism i svensk nyhetsmedia. Uppsatsens syfte är att undersöka hur Black Lives Matter rörelsen i samband med George Floyds död har framställs i nyhetsartiklar i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet under det senaste året. Uppsatsen syftar även till att undersöka hur artiklarna kan skapa ett narrativ om rasism. Undersökningen har använt sig av textanalysen ur Norman Faircloughs kritiska diskursanalys för att analysera vårt material och utforska våra frågeställningar. Faircloughs kritiska diskursanalys har använts som både metod och teori, och tillsammans med Stuart Halls teori om the other har undersökningen analyserat artiklarnas språk. Den tidigare forskning undersökningen lyft fram fastslår att press och media kan reproducera rasistiska narrativ, samt systematiskt tillskriva antirasism negativa egenskaper förknippade med bland annat brott, konflikt och intolerans. Genom att undersöka hur nyhetsmedia framställer Black Lives Matter-rörelsen och de narrativ om rasism som kan skapas så vill vi öppna upp för diskussion kring hur media kan påverka hur vi som konsumerar texterna därefter tolkar och skapar förståelse kring dessa ämnen.

Teknologisk utveckling har under åren lett till många innovativa lösningar som fått mer och mer plats i samhället. Inom den teknologiska utvecklingen ligger det stort fokus på artificiell intelligens (AI) och de möjligheter tekniken kan bidra med i framtiden. AI-tekniken har idag många intressenter där både privatpersoner och företag ingår. Då tekniken har många olika användningsområden blev det intressant för oss som forskare att undersöka hur denna teknik uppfattas samt implementeras i relation till organisationer. Eftersom uppfattningen om AI och dess konsekvenser både etableras inom diskurser samt mellan individer blev det relevant för oss att belysa båda delarna. Den uppfattning som etableras inom AI-diskursen är att AI skapar disruptiva förändrar som i sin tur förändrar ledarskap. Det vi märker är att de aktörer som uttalar sig om dessa förändringar inte för ett djupare resonemang kring hur dessa faktorer bör hanteras. Konsekvenserna blir att alternativen uppfattas som något förenklade vilket i sin tur skapar problem för de ledare som försöker skapa mening kring tekniken. För att studera förhållandet mellan AI-diskursen och ledares individuella meningsskapande genomför vi en tvåfaldig studie. Studien omfattar därav två delstudier där vi genomför en diskursanalys samt en intervjustudie. Diskursanalysens visar att AI-diskursen gör antaganden om företagsekonomiska frågor som kan nyanseras genom att jämföra den med den företagsekonomiska diskursen. Intervjustudiens visar att ledares individuella meningsskapande förhåller sig till flera olika faktorer där deras erfarenheter och sociala omgivning utgör en avgörande faktor. Delstudiernas insikter bidrar till den helhetsbild vi vill belysa och gör det möjligt att sätta diskurser i relation till individuella människor. Vi ser att ledare förhåller sig till flera olika faktorer när de skapar mening kring AI samt att de främst förhåller sig till de faktorer som haft störst betydelse för dem. Eftersom ledarna har större erfarenhet av att ingå i en organisation än att implementera AI ser vi att de förhåller sig till både AI- och den företagsekonomiska diskursen när de skapar mening kring AI. Ledare förhåller sig därav till flera diskurser som de använder som relaterbara ramar när de skapar mening kring AI.

Uppsatsens syfte är att med hjälp av en kritisk diskursanalys undersöka framställningen av husmodern i Husmorsfilmerna mellan åren 1952 och 1975. I studien har teorier om genus använts samtidigt som en diskursanalytisk ansats appliceras för att studera de lexikala aspekterna i filmerna och som i sin tur synliggör förekomsten av samhälleligt förekommande diskurser. Utifrån tre frågeställningar analyseras materialet i studien: Hur konstrueras diskursen om den ideala husmodern i Husmorfilmerna? Vilka uttryck tar sig reformering av husmodern mellan årtalen 1952–1975? Hur avspeglar sig folkhemmets ideologi på husmorfilmernas innehåll? Husmorfilmerna och dess totala produktion på 31 filmer utgör studiens empiri. Materialet har studerats med uppsatsens frågeställningar som utgångspunkter för att sedan delas in i fyra underrubriker som har fått representera de teman som har varit återkommande i diskursen i samtliga husmorsfilmer: Husmodern i relation till familjen, husmodern i relation till folkhemmet, husmodern och förhållandet till hennes yttre samt husmodern i förhållande till yrkesarbetet. Dessa underrubriker representerar de olika aspekter av rollen som husmoder, som husmorsfilmerna repetitivt har förmedlats under studiens gång.  I filmerna påträffades en återkommande gestaltning av hur husmodern som roll bör vara. I inslagen, informativa såväl som reklam, så får hon representerar normgivande ideal om hur hon som kvinna ska utöva och praktisera sin roll. Husmorsfilmernas innehåll visar även på och ger konkreta exempel när det kommer till hur en lyckad husmor respektive en mindre lyckade husmor presenterar sig och agerar. Det blir tydligt att definitionen av en lyckad husmor är den som utövar och balanserar alla roller och ansvarsområden medan hon simultant ska balansera och ta hand om sin omgivning i form av familj och vänner. I slutdiskussion avhandlas husmodern som roll och hur den har skapats samt cementerats i hemmet då hennes funktion som hushållsarbetare inte bara har gynnat hennes nära omgivning utan även samhället strukturellt.

Följande studie utgår från kvalitativa intervjuer med sammanlagt sex pedagoger, som analyseras och diskuteras utifrån två rådande diskurser i förskolan. Diskurserna som presenteras i studien behandlar den deltagande såväl den frånvarande pedagogen i barns lek. Studien behandlar ett historiskt perspektiv för att undersöka om och hur synen på barnet i dess lek har förändrats i samråd med läroplanens intåg i förskolan. Det empiriska materialet sätts i relation till forskning utifrån diskurserna, och konsekvensen av de båda presenteras och problematiseras. Vår tanke är inte att framhäva den ena eller den andra diskursen, utan belysa två perspektiv där vi menar att det är av vikt att inte bara fundera kring vilket syfte pedagogen har, utan för vem detta syfte tilldelas. Resultatet tyder på att pedagogerna uttalar sig olika kring barnens lekkompetens i de två diskurserna. Vidare vill vi poängtera att genom studerande utav intervjuer utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv, lägger forskaren vikt vid vad och hur respondenten framhäver sina argument. Studien behandlar därför inte pedagogers förhållningssätt utan deras uttalande om detta. Vi hoppas att med denna uppsats kunna inspirera till samtal och diskussion kring de rådande diskurserna och dess konsekvenser.

I denna studie undersöks diskursiva förändringar i statens offentliga utredningar (SOU:er) rörande ungdomsbrottslighet i relation till utvecklandet av påföljdssystemet för unga som lagförts samt det sociala arbetets ansvar för unga som lagförts. Detta för att närma oss en förståelse för hur ungdomsbrottslighet som socialt problem konstruerats. Resultaten analyserades med diskursteori och stämplingsteori. Studien avgränsades till tidsperioden 1935–2018 och undersöker således SOU:er publicerade i denna tid. Vi fann tre tidsperioder präglade av olika kriminologiska värderingar, i kronologisk ordning; behandlingsoptimism, rättssäkerhet och hårdare tag. Studiens resultat påvisade att det skett en diskursiv utveckling kring hur unga som lagförts benämnts. Under 1900-talets första hälft benämndes unga som lagförts som “vanartade” och “ouppfostrade”, för att under andra hälften och efter sekelskiftet istället benämnas som “omogna” och “socialt utsatta”. I relation till detta för vi resonemang om hur påföljdssystemet och ansvarsfördelningen påverkats av vilka benämningar som tillskrivits unga som lagförts och hur staten konstruerat ungdomsbrottslighet som socialt problem. Vidare påvisades i resultatet att det skett en diskursiv förändring där det sociala problemet först definierades som ett uppfostringsproblem, för att senare anses vara ett mångfacetterat problem på såväl individ-, grupp- som samhällsnivå. Studien påvisade avslutningsvis att barnavården/socialtjänsten varit den främsta samhällsaktör som agerat huvudman för unga som lagförts. Den avslutande diskussionen lyfter bland annat hur det råder en dissonans mellan diskurserna och praktiken då socialtjänsten genomgående varit resurssvaga, trots att forskning menar att socialt arbete verkar mest effektivt brottspreventivt.

Förskolan som utbildning och pedagogisk verksamhet är både komplex och mångfasetterad. Här ingår individer i ett kontinuerligt samspel och förskolans personal har som uppdrag att se till både individ och grupp, samtidigt som arbetet genomförs i enlighet med förskolans styrdokument. Dilemman i fråga om balansen mellan individ och grupp samt normer kring normalitet och avvikelse återfinns såväl teoretiskt i forskning om specialpedagogik som i specialpedagogisk verksamhet. Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur styrning, makt och normer bidrar till att konstruera barn som subjekt i förskolan samt lyfta fram barnens perspektiv på detta. I och med detta ämnade vi undersöka hur subjektskapande processer kan kopplas till specialpedagogiken. Vi använde fallstudie som forskningsdesign med etnografiskt inspirerad ansats. Som metod användes observationer och barnintervjuer vid två förskoleavdelningar under en veckas tid. Observationerna synliggjorde situationer där styrning, makt och normer kom till uttryck genom att undersöka vilka beteenden som uppmuntrades, tilläts, motverkades eller hindrades av förskolans pedagoger. Intervjuerna genomfördes i verksamheten med barn som informanter för att lyfta fram deras röster kring styrning, makt och normer i förskolan. Resultatet för studien visar att det skedde ett kontinuerligt samspel mellan barn och pedagoger. Pedagogerna styrde barnen på olika sätt och i olika grad beroende på miljö och situation. Makt utövades inte bara av pedagoger utan framkom även som motstånd från barnens sida. Vi kategoriserar i vår studie dessa motståndsformer som det synliga, det tysta och det argumenterande motståndet. I fråga om normer kunde vi i studien påvisa att de barn som följde förskolans normer, medvetet eller omedvetet, styrdes i mindre utsträckning än övriga barn. De tilläts även vidare ramar och kunde på ett medvetet sätt göra motstånd. Barn som istället hade svårare att följa rådande normer styrdes i större utsträckning av pedagogerna och erbjöds samtidigt snävare ramar. I studien synliggjordes ett tydligt ”lagomperspektiv”, där vissa barn hade det förhållandevis enkelt att utläsa och förhålla sig till vad som ansågs ”lagom”, medan andra barn upplevdes ha svårt att uppfatta och anpassa sig till dessa ramar. I studien framkom flera konstruktioner av barn som subjekt, samt ”förskolebarnet” som vi anser att pedagogerna strävade efter att konstruera. Detta tycktes vara barn som var ”lagom”, som kunde anpassa sig efter olika situationer och miljöer och som följde förskolans rutiner och normer. Med andra ord barn som var både självreglerande och självgående men som samtidigt var öppna för styrning. I vår studie var detta även de barn som tilläts och uppmuntrades mest i förskolans verksamhet.

Detta arbete är en kritisk diskursanalys där diskurser och teman gällande våld i nära relation och dess utsatta och förövare undersökts. Det empiriska materialet har bestått av tryckt rikstäckande nyhetsmedia, närmare bestämt Aftonbladet, Expressen, Svenska dagbladet och Dagens nyheter. De teoretiska utgångspunkter som använts är för att analysera materialet är intersektionalitet, för att se på maktbalansen mellan dessa kategorier och även språkets makt med fokus på det språk och diskurser som använts samt dess potentiella påverkan på samhällets uppfattningar om våld i nära relation. Resultatet visade ett stort fokus på det grova fysiska våldet i samtliga undersökningsfrågor och även att andra typer av våld förminskas eller hamnar i skymundan. Avslutningsvis diskuteras resultatet och eventuell påverkan av diskurserna som utlästs och även egna tankar och reflektioner om ämnet.

Questions of growth and development have been discussed in the municipality of Skellefteå for several years. With the establishment of the Northvolt factory for lithium-ion batteries and Sara cultural center, the municipality as well as local media are forecasting increasing growth. This thesis examines fears and expectations for the future among the inhabitants in Skellefteå. The importance of growth to the research participants is studied in relation to Sara cultural center and Northvolt and how these are articulated as “something more” or nodal points according to Lacalu-Mouffe's discourse theory. The research participants’ ideas of the future are furthermore related to the matter of place and identity. The matter of growth and development in Skellefteå is also to be understood in relation to the discourse in which Norrland, as a discursively constructed unit, is depicted as peripheral, rural and underdeveloped. The thesis examines how the expansive Skellefteå can be understood in relation to this discourse. Several participants articulated that they primarily hope for development within commerce, trade and industry, that Northvolt can act as a “self playing piano” for more establishments which can generate further growth. Several participants furthermore speak of a structural socio-cultural change within the labor market, hoping for a more diverse population. Growth within commerce, trade and industry is also mentioned in relation to Sara cultural center. The cultural centre will, apart from museums and library, also inhabit a hotel, spa and conference facilities. The cultural center thus has a double aim, to be a place for culture but also to make Skellefteå a more attractive place and generate growth. However this is also criticized. Some participants articulated that they worry that the municipality will have too strong a focus on growth. Another apprehension is that the cultural center won’t have local anchoring, not reflecting the local grass root culture. While this might be a fear, it can also be perceived as an expectation, since several informants hope for a cultural center that represents local culture. As nodal points, Northvolt and Sara are thus articulated as something of great importance for the municipality, rather than just a factory and a cultural center. They are articulated as a sign of change, which is at the same time articulated as positive and negative.

Pedagoger möter utmaningar i arbetet med dokumentation och det är rektorn som bedriver förskolan och ansvarar för att höja utbildningens kvalitet. Studiens syfte är därmed att ta reda på vilka diskurser som kommer till uttryck i rektorers resonemang om dokumentationsarbetet på förskolan samt belysa de uttalanden som rektorerna ger uttryck för om stödet till pedagogers arbete med pedagogisk dokumentation. De resultat som presenteras i föreliggande studie har för avsikt att bidra till utvecklingen av arbetet med pedagogisk dokumentation på förskolan där rektorers pedagogiska ledarskap är medel för utbildningens kvalitetsutveckling. Studiens vetenskapsteoretiska grund är socialkonstruktionismen med en metodologisk utgångspunkt i diskurspsykologin, där rektorers tal analyserats. Datainsamlingen har genomförts med hjälp av ostrukturerade intervjuer, där vi i samtal med rektorerna fick ta del av deras version av verkligheten. Studien visar att ett närvarande ledarskap prioriteras av rektorerna i stödet till pedagogernas arbete med pedagogisk dokumentation. Rektorerna ger uttryck för att olika former av stöd erbjuds, utifrån rektorernas förutsättningar, men övertygar om att det är pedagogernas inställning som är avgörande för hur dokumentationsarbetet utvecklas eller försvåras. Resultatet visar att rektorerna uttrycker en avsaknad av en likvärdighet i arbetet med pedagogisk dokumentation för att kunna ge rätt stöd till pedagogerna.