Gymnasiereformen Gy11 genomfördes hösten 2011 med fem introduktionsprogram för de elever som inte är behöriga till de ordinarie nationella programmen. Syftet med studien är att belysa hur introduktionsprogrammens verksamhet har organiserats vid två gymnasieskolor, samt de beskrivningar som finns av eleverna hos personalen. Artikeln består av två fallstudier där personal har intervjuats med semi-strukturerade intervjuer och dokument har studerats. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionism. Studien visar att skolorna håller på att utveckla organisationen, men att det ännu återstår en hel del att göra. Att kombinera teori med praktik ses ofta som en framkomlig väg för många elever. Samtliga deltagare betonar vikten av engagemang, närhet och goda relationer till eleverna för att få dem att växa som människor och stärka elevernas identitet. / Upper Secondary School Reform, Gy11, was carried out in autumn 2011 with five introductory programs for those students who were not authorized to mainstream national programs. The purpose of the study is to illustrate how the introductory programs have been organized at two upper secondary schools, and how the students are described by the staff. The article consists of two case studies where staff has been interviewed with semi-structured interviews, and documents have been studied. The theoretical starting point is social constructionism. The study shows that schools are developing the organization, but there is still a lot to do. Combining theory with practice is often seen as a viable option for many students. All participants stress the importance of commitment, proximity and good relations to make them grow as people, and to work to strengthen the students’ identity.

Syftet med studien är att lyfta variationen i sätt fenomenet kemi, uppfattas och erfars av barn i förskolan vid olika undervisningstillfällen samt hur dessa uppfattningar kan bidra till hur kemi som lärandeobjekt kan utvecklas. Studien som genomförts tar inspiration i från fenomenografin samt variationsteorin där bland annat begreppen lärandeobjekt och urskiljning valdes ut för att skapa en djupare förståelse för barns beskrivningar. Den metod som valdes till studien var en semistrukturerad intervju och i studien deltog sammanlagt fem barn i blandade åldrar som fick delta i experimentet under introduktionstillfällen och uppföljningstillfälle. Under experimentets gång fanns vi studenter med och aktivt ställde frågor för att uppnå resultat på våra frågeställningar. Studiens resultat visar att de yngre barnen använder analogier för att beskriva experimentet medan de äldre barnen i större utsträckning använder direkta beskrivningar. Vidare visar studiens resultat att inga större förändringar har skett i barnens beskrivningar mellan introduktionstillfällena och uppföljningstillfället, dock kunde vi, studenter, se att barnen uppmärksammade begrepp som vi, studenter, lyfte under introduktionstillfällena som de sedan i sin tur själva lyfte under uppföljningstillfället. Slutligen kan vi, studenter, inte dra en generell slutsats om barns beskrivningar om kemiska reaktioner på grund av litet urval, dock kan studien visa mönster att de äldre barnen som medverkade i studien i större utsträckning använde sig av direkta beskrivningar medan de yngre barnen mestadels använde sig av analogier. Dock visade studiens resultat att både de yngre och äldre barnen urskilde egenskaper i experimentet kopplat till tidigare erfarenheter. / The purpose of the study is to highlight the variation in ways the phenomenon of chemistry is perceived and experienced by children in preschool at different teaching times and how these perceptions can contribute to how chemistry as a learning object can be developed. The study that has been carried out takes inspiration from phenomenography and variation theory where the concepts of learning objects and discernment were chosen to create a deeper understanding of children's descriptions. The method chosen for the study was a semi-structured interview and a total of five children of mixed ages participated in the study, in both introduction session and follow-up session. During the experiment, we, students, were involved and actively asked questions to achieve results on our questions. The result of the study shows that the younger children use analogies to describe the experiment, while the older children to a greater extent use direct descriptions. Furthermore, the result of the study shows that no major changes has taken place in the children's descriptions between the introduction sessions and the follow-up session, however, we, students, observed that the children paid attention to concepts that we, students, raised during the introduction sessions, which they used themselves during the follow-up session. At last, we, students, cannot draw a general conclusion about children's descriptions of chemical reactions due to a small selection, however, the study can show patterns that the older children who participated in the study to a greater extent used direct descriptions while the younger children mostly used analogies. However, the results of the study showed that both the younger and older children distinguished characteristics in the experiment linked to previous experiences.

Syftet med avhandlingen är att ge en ”inifrån-beskrivning” av hur skolan organiserar verksamheten för elever i en särskild undervisningsgrupp. Vidare undersöker jag hur elever, pedagoger, föräldrar och elevernas tidigare klasslärare beskriver vad som utgör elevernas skolsvårigheter, i forskningsintervjuer. Slutligen belyser jag hur pedagogerna utvärderar elevernas skolproblem i en schemalagd utvärderingsaktivitet. Studien är baserad på ett fältarbete under ett år, i kombination med inspelningar av vardagliga aktiviteter och intervjuer med fem elever (7-12 år), pedagoger, föräldrar och f.d. klasslärare. I analyserna används en etnometodologisk ansats. Resultaten visar att den särskilda undervisningsgruppen osynliggörs och marginaliseras både centralt inom kommunen och lokalt i skolans verksamhet. Genomgående har eleverna lågt aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Ett annat resultat är att pedagogerna ständigt beskriver elevernas skolsvårigheter. Pedagogerna använder ett flertal vetenskapliga diskurser som uppgraderar och befäster problemidentiteter. Detta kan förklaras i ljuset av att det finns en osäkerhet om vilka elevernas problem är. Eleverna å sin sida positionerar sig som aktiva aktörer, och gör motstånd mot problemdefinitionerna. Eleverna undviker att formulera problem, nedgraderar tillskrivna problem och tar inte upp pedagogernas råd. Eleverna tar även alla chanser att tillskriva andra elever problem, på så vis positionera de sig som duktiga elever, vilket tolkas som ett sätt att upprätthålla självrespekt. Min avhandling understryker vikten av att i detalj studera elever i särskilda undervisningsgrupper och deras sociala kompetenser och aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Analysen pekar på att beskrivningar inte är neutrala, utan är sociala aktiviteter där identiteter, normer, social ordning, moraliska versioner och relationer, samt institutioner, etableras och görs motstånd mot. / The aim of the present doctoral thesis is to give an ”inside” description of how schools organize activities for students who do not fit into regular public education. Further, I explore how students, pedagogues, parents and former teachers account for the students’ school problems in research interviews. Finally, I investigate teachers’ assessments of students’ school problems in a scheduled daily evaluation activity. Data are drawn from a one-year ethnographic study, combined with recordings of everyday activities and interviews with five students (7-12 years), parents, pedagogues and former teachers. The analysis demonstrates that the special teaching group is made invisible and marginalized on different levels, both centrally in the municipality and in the context of local school activities. Students consistently show low participation and agency in their everyday activities. Another finding shows that pedagogues are constantly assessing students’ school problems, making this a central everyday activity. In so doing, the pedagogues also upgrade the students’ school problems, drawing on various scientific discourses. This can be explained in light of the insecurity that exists regarding what the students’ problems actually are. On the other hand, the students position themselves as active agents and resist problem definitions. The students avoid the pedagogues’ definitions, downgrading ascribed problems and reformulating them. Further, the students take all chances to attribute problems to other students. In this way, they position themselves as able students, which can be interpreted as a way of maintaining self-respect. Overall, the present findings underscore the need for detailed analysis of children’s social competence and agency in their everyday life in special teaching groups. My analysis demonstrates that descriptions are not neutral, but instead social activities in which identities, norms, social orders, moral versions, relationships and even institutions are established and resisted.

”Pedagogiska kvarten” is a project at Örebro University. It is a study that deals with the teachers’ perspective of pedagogics. When I came in touch with “Pedagogiska kvarten” I found it interesting to find out more about pupils’ perspective of pedagogics, since the teachers’ perspective already had been noticed. This study is inspired of “Pedagogiska kvarten”, hence the perspective of the pupils are what this essay will inquire into. However, unlike “Pedagogiska kvarten” this study uses an ethnographic approach. What create the base for this essay are materials found at a Swedish high school with a class of nearly 30 pupils. More specifically, observations and notes followed by interviews and recordings of pupils’ descriptions of “pedagogics”. The aim was to examine and investigate what the pupils’ perspective of pedagogics is and what meanings emerge in their descriptions. The research question therefore became “What meanings of the phenomena pedagogics appear in pupils’ descriptions of “pedagogics”?” This essay shows that the pupils’ descriptions of pedagogics can be divided into three categories. These categories are: Pedagogics is an encounter with the teacher, lessons structure and pupils’ participation. The conclusion is that the pupils’ meanings of pedagogics are associated with the teacher. Hence the role of the teachers becomes important. / Pedagogiska kvarten

<p>Syftet med avhandlingen är att ge en ”inifrån-beskrivning” av hur skolan organiserar verksamheten för elever i en särskild undervisningsgrupp. Vidare undersöker jag hur elever, pedagoger, föräldrar och elevernas tidigare klasslärare beskriver vad som utgör elevernas skolsvårigheter, i forskningsintervjuer. Slutligen belyser jag hur pedagogerna utvärderar elevernas skolproblem i en schemalagd utvärderingsaktivitet. Studien är baserad på ett fältarbete under ett år, i kombination med inspelningar av vardagliga aktiviteter och intervjuer med fem elever (7-12 år), pedagoger, föräldrar och f.d. klasslärare. I analyserna används en etnometodologisk ansats.</p><p>Resultaten visar att den särskilda undervisningsgruppen osynliggörs och marginaliseras både centralt inom kommunen och lokalt i skolans verksamhet. Genomgående har eleverna lågt aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Ett annat resultat är att pedagogerna ständigt beskriver elevernas skolsvårigheter. Pedagogerna använder ett flertal vetenskapliga diskurser som uppgraderar och befäster problemidentiteter. Detta kan förklaras i ljuset av att det finns en osäkerhet om vilka elevernas problem är. Eleverna å sin sida positionerar sig som aktiva aktörer, och gör motstånd mot problemdefinitionerna. Eleverna undviker att formulera problem, nedgraderar tillskrivna problem och tar inte upp pedagogernas råd. Eleverna tar även alla chanser att tillskriva andra elever problem, på så vis positionera de sig som duktiga elever, vilket tolkas som ett sätt att upprätthålla självrespekt.</p><p>Min avhandling understryker vikten av att i detalj studera elever i särskilda undervisningsgrupper och deras sociala kompetenser och aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Analysen pekar på att beskrivningar inte är neutrala, utan är sociala aktiviteter där identiteter, normer, social ordning, moraliska versioner och relationer, samt institutioner, etableras och görs motstånd mot.</p> / <p>The aim of the present doctoral thesis is to give an ”inside” description of how schools organize activities for students who do not fit into regular public education. Further, I explore how students, pedagogues, parents and former teachers account for the students’ school problems in research interviews. Finally, I investigate teachers’ assessments of students’ school problems in a scheduled daily evaluation activity. Data are drawn from a one-year ethnographic study, combined with recordings of everyday activities and interviews with five students (7-12 years), parents, pedagogues and former teachers.</p><p>The analysis demonstrates that the special teaching group is made invisible and marginalized on different levels, both centrally in the municipality and in the context of local school activities. Students consistently show low participation and agency in their everyday activities. Another finding shows that pedagogues are constantly assessing students’ school problems, making this a central everyday activity. In so doing, the pedagogues also upgrade the students’ school problems, drawing on various scientific discourses. This can be explained in light of the insecurity that exists regarding what the students’ problems actually are. On the other hand, the students position themselves as active agents and resist problem definitions. The students avoid the pedagogues’ definitions, downgrading ascribed problems and reformulating them. Further, the students take all chances to attribute problems to other students. In this way, they position themselves as able students, which can be interpreted as a way of maintaining self-respect.</p><p>Overall, the present findings underscore the need for detailed analysis of children’s social competence and agency in their everyday life in special teaching groups. My analysis demonstrates that descriptions are not neutral, but instead social activities in which identities, norms, social orders, moral versions, relationships and even institutions are established and resisted.</p>

According to the education act, all pupils have the right to develop, based on their own ability and potential, which means that the teaching needs to be adapted and differentiated to suit all pupils. Studies show that gifted children often feel mentally bad in school, feel misunderstood and in some cases become misdiagnosed with various disabilities. The aim of this study is to deepen the knowledge about how teachers talk about giftedness and gifted children. The study is based on a social constructivist and sociocultural theoretical approach with qualitative focus group interview of teachers. With the help of hermeneutical analysis and a focus on the theory of social constructivism and sociocultural theory, this study shows that, among teachers, there is a great uncertainty about the concept of giftedness, both regarding what it means to be gifted and how these pupils can be noticed in school. / Alla elever har enligt skollagen rätt att utvecklas utifrån sin egen förmåga och potential, vilket innebär att undervisningen behöver anpassas och differentieras för att passa alla elever. Studier visar att särbegåvade elever ofta mår dåligt i skolan, känner sig missförstådda och i vissa fall blir feldiagnostiserade med olika funktionsnedsättningar. Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om hur lärare samtalar kring särbegåvning och särbegåvade elever. Studien är gjord utifrån en socialkonstruktivistisk samt -sociokulturell teoretisk ansats med kvalitativ fokusgruppsintervju av lärare. Med hjälp av hermeneutisk analys och ett fokus på socialkonstruktivismens teoribildning samt sociokulturell teori visar denna studie att, det bland lärare, finns en stor osäkerhet kring begreppet särbegåvning, både gällande vad det innebär att vara särbegåvad samt hur dessa elever kan uppmärksammas i skolan.

Det existentiella lidandet återfinns i samband med frågor som rör människans frihet, tillvarons mening, känslor av ensamhet och isolering i livssituationen samt i mötet med döden. Dessa frågor är universellt mänskliga och uppträder därför oavsett människans bekännande till eller avståndstagande från andlighet eller religiositet. Syftet med denna litteraturstudie var dels att beskriva hur det existentiella lidandet tar sig uttryck hos cancerpatienter i kurativ vård men också att beskriva sjuksköterskors bemötanden gentemot dessa patienter och de möten som uppstår mellan patienter och sjuksköterskor. De resultat som framkom av studien visade på att det existentiella lidandet karaktäriseras av förändringar och är en stor del av det totala lidande som cancerpatienter utstår. Samtidigt är emellertid sjuksköterskor, till följd av rädsla och okunskap, i många fall oförmögna att möta de förväntningar och behov som patienterna har. Den teoretiska referensram som använts utgörs av valda delar av Katie Erikssons omvårdnadsteori. / The existential suffering is found in relation to questions about human freedom, meaning of existence, feelings of loneliness and isolation in life and encountering death. These questions are of a universal human character and are therefore to appear irrespective of human confession to or dissociation from spirituality or religiosity. The aim of this review was partly to describe the existential suffering in cancer patients in curative care, partly to describe nurses´ treatments to these patients and the encounters that arise between patients and nurses. The findings emerging in the study revealed that the existential suffering is characterized by changes and is a great part of the total suffering that cancer patients endure. At the same time are nurses, as a result of fear and ignorance, in many cases unable to encounter the patients´ experiences and needs. The theoretical framework used, consist of selected parts of Katie Eriksson´s nursing theory.

Syftet med studien är att undersöka hur fem undervisande lärare i årskurserna F-3 beskriver ett matematiskt problem och hur de förhåller sig till undervisning i problemlösning. Den valda metoden är semistrukturerade intervjuer. Insamlade data bearbetades enligt de två kategorierna: Lärarnas beskrivningar av ett matematiskt problem och Lärarnas arbetssätt. Studien utgår från fem undervisningspraktiker i matematik (Smith &amp; Stein, 2014) och Skolverkets (2021) beskrivning av ett matematiskt problem. Resultaten visar att lärarna beskriver ett matematiskt problem som 1) något eleverna inte vet svaret på i förväg och att upplevelsen av ett problem kan vara individuellt 2) något som sker i flera steg 3) en uppgift som ska ha en vardagsanknytning och 4) en berättelse- eller textuppgift. Det framgår även att lärarna arbetar med problemlösning på olika sätt där flera av lärarna följer lärarhandledningar och resterande hämtar problem från andra källor. Studiens slutsatser är att lärarna behöver skaffa sig en insikt om att Skolverket (2021) har en gemensam beskrivning av ett matematiskt problem, att kreativa resonemang i matematik kan gynna alla elever, om problematiken med det didaktiska kontraktet och att lotsning kan medföra förluster i elevers lärande.

Målet med detta examensarbete var att ta fram ett koncept på en experimentvagn åt Tom Tits som ska illustrera hur de tänkta lösningarna ska fungera. Lösningarna ska kunna implementeras på en befintlig konstruktion av vagn som tillhandahållits vid projektets start. Tom Tits hade ett behov av att ta fram och utveckla en ny experimentvagn då deras befintliga vagn ansågs vara otymplig och börjat bli sliten och oestetisk på grund av dess ålder. Experimentvagnen är en del av Tom Tits utställning och används för att utföra experiment inför besökare. Arbetets genomförande har gått ut på att identifiera behov och funktioner utifrån den satta kravspecifikationen för att kunna skapa flertalet lösningsförslag. Därefter har en sållning av lösningsförslagen gjorts för att sedan kunna vidareutveckla ett av förslagen till ett slutgiltigt koncept. Resultatet av arbetet presenteras med figurer och beskrivningar för illustreringarna av de tänkta lösningarna. En prototyp har framställts för analys för att säkerställa att lösningarna kan tillämpas på konstruktionen av den vagn som tillhandahållits. / The aim of this thesis project was to develop a concept for an experiment trolley for Tom Tits to illustrate how the intended solutions will work. The solutions should be able to be implemented on an existing construction of the trolley provided at the start of the project. Tom Tits had a need to develop a new experimental trolley because their existing trolley was considered to be ungainly and started to become timeworn and unaesthetic because of its age. The experiment trolley is a part of Tom Tit's exhibition and is used to perform experiments for visitors. The implementation of the work has focused on identifying needs and functions based on the requirements in order to create multiple solutions. Thereafter a screening of the solutions was made in order to further develop one of them to a final concept. The results of the project are presented with figures and descriptions to illustrate the intended solutions. A prototype has been has created for analysis to ensure that the solutions can be applied to the construction of the trolley provided.

This study tried to counter the stigmatized narratives in Molenbeek and nuance the stigma bybringing to the forefront the experiences and views of the local inhabitants through storytellingand an ethnographic approach. I have interviewed both inhabitants of Molenbeek and a plannerfrom the municipality of Molenbeek to understand both the discourse of the inhabitants andthat of the planners at the municipal level about current urban development projects in andaround Molenbeek. With the empirical tale, I was able to present both discourses as if theywere discussing together to see where they differ or agree. I used the theory of territorial stigmaof Wacquant et al. (2014) to analyze to what extent the situation in Molenbeek can be explainedwith the theory of territorial stigma. I found that territorial stigma seems to fit the currentsituation of Molenbeek and its stigmatized inhabitants to a certain extent but underestimatesthe feeling of community between inhabitants. This study has shown that the urban and socialsituation in Molenbeek is much more complex than the stigma and stereotypes narrated. Futureresearch should look into the discourse of developers and their relation to territorial stigma.Finally, I hope this study will inspire urban planners to engage in storytelling and to be criticalof their own story realm. By listening to other stories and including them in their planningprocess they will be able to create more inclusive and richer spaces, which should be the goalof every urban development project.