Uppsatsen är en kvalitativ studie. Syftet med studien var att undersöka hur förskollärares erfarenheter av övergångar används då övergången från förskolan till förskoleklass eller årskurs ett i grundsärskolan planeras för barn med intellektuell funktionsnedsättning. Studien beskrev hur några förskollärares praktiska erfarenheter kom till uttryck vid planeringen och organiseringen av övergångar från förskolan till förskoleklass och årskurs ett i grundsärskolan. Datainsamlingen bestod av fokusgruppintervjuer. Vid fokusgruppintervjuerna delade informanterna med sig av sina didaktiska och praktiska erfarenheter av övergångssammanhang. Problemformuleringen handlar om hur förskollärares erfarenheter används då övergången planeras och organiseras från förskolan till förskoleklass och årskurs 1 i grundsärskolan, för elever med intellektuell funktionsnedsättning. En kvalitativ analys gjordes och resultatet visade att informanterna behövde mer kunskap generellt om intellektuell funktionsnedsättning. Resultaten visade att informanternas kunskap om varandras styrdokument behövde öka för att en bra samverkan skulle kunna utvecklas mellan de skolformer som informanterna arbetade inom. De förskollärare som deltog i studien behövde diskutera såväl ämnesdidaktik som allmän didaktik för att få mer inblick i varandras verksamheter. Exemplen i studien visade i riktningen att förskollärares praktiska erfarenheter och oreflekterade föreställningar om varandras uppdrag fick betydelse för elevernas välbefinnande och fortsatt kommande skolresultat. Studiens syfte var att bidra med mer kunskap som kan underlätta för samverkansaktörer, personal och ledning i förskola förskoleklass och grundsärskola. / The study examined the benefit of knowledge and experience of pre-school teachers´, when children with learning disabilities approach school start, and the transition context is planned for children with special educational needs. The study concerned the transition from pre-school to primary school. The focus area highlighted how some pre-school teachers´practical experiences were beneficial in the planning and organization of the transition context. The data collection consisted of qualitative interviews. During the focus group interviews, the informants shared their practical experiences of transition. The problem formulation was about how transition is planned and organized from pre-school to pre-school class and year 1 in the primary school for children with learning disabilities, based on pre-school teachers’ experiences of the transition between school forms. The results of the study showed that more knowledge about learning disabilities generally is needed in pre-school. Knowledge needs to be deepened both from an intercultural perspective and knowledge of each others´ governing documents is needed in order for a good collaboration between different forms of schools. Pre-school teachers in the respective activities need to discuss both subject matter didactics and generic didactics for more insight in each others´ activities. The study showed that pre-school teachers´ practical experiences and unreflected beliefs about each others´ assignments were of importance for the wellbeing of children´s future school results. The purpose of the study was to contribute more knowledge that can facilitate collaborators, staff and management in pre-, primary and lower secondary school. Knowledge can be helpful when routines are to be developed for children`s transition between school forms in early school years for children with learning disabilities.

Skapande aktiviteter utomhus i förskolan handlar i detta arbete om bild, form, bygg och konstruktion. Syftet med denna studie var att undersöka hur förskolepersonal i tre Mellansvenska kommuner ser på skapande aktiviteter i utomhusmiljön. De frågeställningar som tagits som utgångspunkt var följande: Vilka skapande aktiviteter kan utföras utomhus och hur genomförs de, samt om det finns eventuella begränsningar med skapande aktiviteter i utomhusmiljön och hur förskolepersonal hanterar dessa. En webbenkät användes som insamlingsmetod för att samla in data. Totalt deltog 34 personer som arbetade i förskolan i undersökningen. Resultatet visade flera olika synsätt på vad skapande aktiviteter i förskolan är att det främst handlade om bild- och byggskapande. Det framkom även flera olika begräsningar gällande skapande aktiviteter i förskolans utomhusmiljö. Dessa var personalbrist och barngruppsstorlek, samt att förskolepersonalens intresse, engagemang och kunskap kan påverka, samt inställning till väder, kläder, material och miljön. Förskolepersonalen ger olika förslag på förbättringar på de olika begränsningarna som finns. De slutsatser som dras är att förskolepersonal behöver se utomhus- och inomhusmiljön som likvärdiga. Skapande aktiviteter som utförs inomhus kan lika väl utföras utomhus, det gäller att förskolepersonalen har fantasi och intresse för det.

Syftet med denna undersökning har varit att undersöka hur förskolepersonal kan använda förskolans utegård som ett verktyg i deras arbete med barn. För att närma oss detta har vi genomfört en fallstudie på en förskola med observationer och gruppintervjuer som metod för insamling av information. Resultatet visar att förskolepersonal använder sig av förskolans utegård utifrån olika syften beroende på om det är verksamhet på förmiddag eller eftermiddag. Under förmiddagen används utegården i huvudsak för att underlätta verksamhet inomhus och för att ge barn möjlighet att utveckla fantasi och lek samt för att tillgodose barns rörelsebehov. På eftermiddagen används utegården mer som en resurs för att genomföra planerade aktiviteter. Resultatet visar även att utegården uppskattas som ett extra rum av förskolepersonal. Utemiljön är ett rum som är viktig för att verksamheten ska fungera bra.

Detta examensarbete behandlar förskollärares upplevda stress och hur denna stress eventuellt påverkar de didaktiska valen i förhållande till läroplanens intentioner. Stress i förskolan är ett väl diskuterat ämne via nyhetssammanhang, sociala medier och det är ett problem som kommer växa sig allt större om vi inte gör något åt det. I och med de ökade arbetsuppgifterna, större barngrupper och färre pedagoger uppkommer stress allt oftare vilket påverkar läroplanens strävansmål. Det finns begränsad med tid till att planera och genomföra en aktivitet tillsammans med barnen. Studien utgår från en kvalitativ metod med kvantitativa inslag för att analysera den enkät som ligger till grund för studien. Enkäten har skickats ut i en Facebook grupp och har således besvarats av 203 stycken respondenter där alla Sveriges län är representerade. Studien kommer utgå från analysbegreppen positiv stress, negativ stress, realiseringsarenan, fysiska, emotionella, intellektuella krav samt påfrestningar. Dessa kommer sedan att ställas mot det resultat som framkommit genom enkätundersökningen. Resultatet av studien visar på att förskollärare upplever en negativ stress i sitt arbete när det gäller hur stress påverkar hur man genomför aktiviteter utifrån läroplanens intentioner då detta är ett dokument som ska ligga till grund för verksamheten och är något som man ska sträva mot. Många respondenter menar att det är svårt i och med att barngrupperna växer, de blir allt mer administrativa delar som måste göras vilket tas tid från verksamheten tillsammans med barnen. Detta bidrar till att förskolläraren inte har någon tid att planera en aktivitet och får därför ta något som de kan sedan innan och som de vet fungerar eller att det till och med får bortse helt från den tänkta aktiviteten och istället göra något annat. Detta bidrar till emotionella och fysiska påfrestningar som resulterar i bristande självförtroende och i värsta fall sjukskrivningar. Den främsta bristen inom förskolan sker i realiseringen av läroplanen i det dagliga arbetet.

Sammanfattning   Den här studien syftar till att visa på gymnasielärares perspektiv av undervisning som behandlar en framtidsdimension i ämnet geografi. Hur motiverar de utrymmet och behovet för framtidsfrågor? Hur upplever lärare temat med tanke på det ökade fokus på framtidsfrågor som exempelvis klimatförändringar? Och vilka didaktiska val anser lärare som framgångsrika för att behandla en framtidsdimension i undervisningen? Lite - om ens någon – publicerad forskning behandlar direkt lärares perspektiv på upplevelser och uppfattningar om en framtidsdimension som undervisningstema. Studier gjorda utifrån ett elevperspektiv däremot ger en bild av att en framtids-dimension är ett sällsynt eller icke existerande tema i skolan (Torbjörnsson & Molin 2015). På så sätt bekräftar de Molins studie som visar på att geografilärare i liten grad utnyttjar frirummet (2006). Varför behovet för en framtidsdimension i undervisningen inte anses viktigare och ges ett större utrymme kan genom forskningslitteraturen också förstås genom att det är ett nedprioriterat tema i såväl styrdokument som det ämnesdidaktiska fältet (Béneker 2015; Hicks 2002; Kramming 2017; Morgan 2015; Pauw 2015; Torbjörnsson 2014).Vidare finns studier som identifierar elevers negativa känslor för framtidsfrågor relaterade till vår gemensamma framtid (Nerdahl 2014; Kramming 2017; Ojala 2010; 2015; Pettersson 2014; Saunders & Jenkins 2012; Torbjörnsson & Molin 2015;). För att motverka negativa associationer och för att elever ska kunna ta till sig undervisning som behandlar en framtidsdimension lyfter Ojala i sin forskning fram vikten av lärarens förhållningssätt (Ojala 2010; 2015). Framträdande i internationell forskning är det ämnesdidaktiska konceptet att tala om framtiden i plural – framtider. Det anses skapa förutsättningar för en värdeskapande och innovativ pedagogik som baseras på öppna frågor och fokus på olika ståndpunkter (Hicks 2002; Pauw 2015). Undersökningens metod utgjordes av en kvalitativ studie. Sex gymnasielärare i geografi intervjuades över telefon och fick svara på frågor på temat. Intervjuernas genomförande och bearbetningen av det insamlade materialet genomfördes enligt metoder beskrivna av Kvale (1997) och analyserades enligt principer för thematic analysis av Braun & Clarke 2006. Empirin resulterade därefter i tre teman som svarade mot studiens frågeställningar. Undersökningens resultat visar att de intervjuade lärarna upplever framtidsfrågor som väl förankrade i skolans styrdokument och som ett ytterst aktuellt undervisningstema. Majoriteten menar att utrymmet är tillräckligt för att undervisa kring framtidsfrågor. Några menar att temat kunde ges mera plats. Ett par nämner frirummet som viktigt. Samtliga lärare beklagar att ämnet geografi är ett så litet ämne i den svenska gymnasieskolan. Några påpekar att undervisningens innehåll har fått stå tillbaka på grund av mindre ekonomiska resurser. Samtliga intervjudeltagarna ger dock uttryck för övervägande positiva erfarenheter av att behandla en framtidsdimension i undervisningen. Elever beskrivs som mestadels intresserade och engagerade av temat och framtida problemställningar. Inga teman eller ämnesområden beskrivs som för känsliga eller svåra att ta upp. Flera lärare uttrycker dock att det är viktigt att behandla framtidsfrågor på det som beskrivs som på rätt sätt i undervisningen. Resultaten visar att lärare använder flera olika undervisningsmetoder för att behandla en framtidsdimension. Ett par lärare ger uttryck för ett pluralistiskt förhållningssätt, varav en tydligt beskriver att undervisningen strävar mot att eleverna ska kunna diskutera framtidsscenarier. Den här studien belyser att ett lärarperspektiv på undervisning som behandlar en framtidsdimension kan skilja sig från ett elevperspektiv. Med utgångspunkt i den teoretiska översikten och undersökningens resultat lyfter studien också fram det som tolkas som rätt sätt att behandla en framtidsdimension i undervisningen. Enligt studien innebär på rätt sätt att läraren har ett positivt förhållningssätt till temat. Vidare behöver undervisningen ha ett lösningsorienterat förhållningssätt och läraren behöver kunna inge hopp inför framtida utmaningar. Läraren måste låta elever ge uttryck för och kunna kommunicera kring eventuella negativa känslor som elever kan förväntas ha kring framtidsfrågor. Slutligen visar studien på att betrakta framtiden som plural, framtider, kan öppna för ett positivt, lösningsorienterat och hoppfullt förhållningssätt. Därmed gör studien anspråk på att ett pluralistiskt förhållningssätt kan vara ett bra didaktiskt verktyg i geografiundervisning som behandlar en framtidsdimension. / Abstract This student thesis research teacher perspectives on the future dimension in geography education by orientating around research questions on how they motivate the space, perceptions, experiences and teaching practices in addressing the future as a theme in their teaching. The survey was implemented by a qualitative study with six teachers educating in upper secondary schools in Sweden. Prior, of mainly Swedish research, on student perspectives have revealed a negative picture consisting students concern about sustainable development and future environment issues (Nerdahl 2014; Kramming 2017; Ojala 2010; 2015; Pettersson 2014; Saunders & Jenkins 2012; Torbjörnsson & Molin 2015). There is also a study which concludes that Swedish upper secondary school students can consider future as a infrequent, absent or even inappropriate theme in education (Torbjörnsson & Molin 2015). The results from this study show that from a geography teacher perspective the future dimension in education is definitely present and associated with positivity among the interviewed teachers. They also express successful approaches to teaching a future dimension in geography which coincide with previous research. Key factors from teacher perspectives can be defined as abilities to communicate in a positive and constructive approach. Prior studies also stresses the importance of teachers abilities to address hope (Hicks 2002; Ojala 2015) and communicating negative emotions with concerned students (Saunders & Jenkins 2012; Ojala 2015). This thesis also advocate for the teaching practice of relating to the future in plural (Hicks 2002). A futures approach could be another more recognized successful teaching approach on the future dimension in geography education in Swedish upper secondary schools.

Ämnen kopplade till sexualitet och relationer är populära att diskutera i samhället, och i och med kampanjen ”Metoo” så synliggörs också vikten av kunskap om jämställdhet och respekt. Mycket ansvar ligger på skolan att utbilda demokratiska medborgare med sunda värderingar som kan ta kloka beslut. Sex och samlevnad är ett ämnesövergripande ämne, och i biolog och i naturkunskap har ämnet en viktig plats i kursplanen. Studier visar att sex- och samlevnads-undervisningen varierar på svenska skolor. De visar också att sex och samlevnad är ett känsligt ämne att prata om både för lärare och elever, och även att lärare inte alltid får verktyg från lärarutbildningen i hur de ska bedriva undervisningen. Därmed uppfylls inte målet om att Sverige ska ha en likvärdig skola. Denna studie syftade till att ta reda på vad lärare fokuserar på i sin sex- och samlevnadsundervisning samt vilka didaktiska val de gör. Vidare undersöktes hur lärarna bedömer elevernas kunskaper i ämnet, och slutligen har eventuella problem i sex- och samlevnadsundervisningen undersökts och hur de i så fall hanteras. Studien visade att sex- och samlevnadsundervisningen inte var likvärdig mellan och inom skolorna samt att lärarnas kunskaper om hur undervisningen ska bedrivas är bristfällig då de inte alltid följer de styrdokument som finns. Flera lärare var också omedvetna om att deras sätt att undervisa utgick från traditionella perspektiv på genus och sexualitet. Ingen av lärarna hade fått några verktyg i hur sex och samlevnad kan bedrivas på sin lärarutbildning, och ett annat problem som framkom var att det inte heller fanns någon närvarande rektor som ansvarade för att sex- och samlevnadsundervisningen höll hög kvalitet. Eftersom ämnet är så pass viktigt i samhället kommer det därför att behöva prioriteras mer. Lärarna behöver mer utbildning i hur man kan ta upp ämnet och få bättre didaktiska verktyg för att öka elevers inlärning och förståelse, och sex och samlevnad behöver få större plats i hela skolan.

Syftet med föreliggande studie är att med utgångspunkt i den multimodala och socialsemiotiska teoribildningen undersöka några svensklärares uppfattningar om de estetiska uttrycksformernas didaktiska funktion i grundskolans svenskämne. Tidigare forskning visar på en mångfasetterad funktion som till stor del är avhängig tolkningen av centrala begrepp såsom lärande, text och literacy, samt synen på svenskämnet och dess syfte. Bland annat beskrivs funktionen som en ökad möjlighet till inkludering och delaktighet, en bredare och lättframkomligare väg in i skriftspråket och ett sätt att bättre möta samhällets förändrade kommunikationsmönster. Samtidigt urskiljs utmaningar i form av ämnesrelaterade traditioner, höga krav på multimodal kompetens samt bristande stöd för lärares bedömning. Med en kvalitativ ansats har semistrukturerade intervjuer genomförts med åtta svensklärare. Materialet har sedan analyserats och utifrån mönster och teman i lärarnas utsagor har det tydligast framträdande innehållet kategoriserats. Resultatet visar att lärarna huvudsakligen talar om de estetiska uttrycksformernas didaktiska funktion inom ramen för grundskolans svenskämne som ett sätt att främja inkludering och delaktighet, att komplettera och förstärka verbalspråket, att förbereda brett inför framtida vägval samt att möta samhällets olika kommunikationsformer. Lärarens person, erfarenheter av och intresse för estetiska uttrycksformer har tillsammans med den subjektiva tolkningen av kursplanens innehåll visat sig kunna utgöra såväl möjligheter som svårigheter för att integrera estetiska uttrycksformer i svenskundervisningen. Även ämnesövergripande arbete har av lärarna lyfts fram som både en möjlighet och en svårighet.

Lärare möts av en digital framgångsvåg som går genom samhället. Nya digitala verktyg kommer lärare till godo i en ökande takt. Regeringen tog beslutet 2017 att införa digitaliseringsstrategin och Sverige ska bli bäst i världen på digitalisering. Regeringen betonar ändamålsenliga kompetenser för lärare.Syftet med studien är att öka kunskap om digitala verktyg. Studien inriktar sig på filminstruktioner innan en kemilaboration för elever i kemi 1 på gymnasiet. I studien ingår elevernas möte med filmen i undervisningen och fokusgruppsintervjuer med eleverna efter att skriftliga instruktioner hade bytts ut mot filminstruktioner före laborationen. Med filmen får eleverna förberedelser digitalt från hemmet och mer tid för praktiskt lärande på lektionstid.Resultatet är elevernas upplevelser av filmen som didaktiskt verktyg. Slutsatsen för studien ger ökade kunskaper om filmens didaktiska fördelar som rekonstruktion av en kemilaboration. Digitalisering med film har didaktiska fördelar enligt studien, eleverna aktiveras i sitt lärande och intresset för kemilaborationen ökar.

Sociala tjänstehundar, som tillsammans med sina förare arbetar i pedagogiskt syfte, ökar i Sverige (Manimalis, 2017). Detta gäller framför allt i skola, vård och omsorg. Dessa förare har tillsammans med sin hund utbildat sig till hundteam för att arbeta i pedagogisk verksamhet. I detta arbete syftar vi till att undersöka i vilken omfattning hundföraren använder hundassisterad pedagogik (HAP) som komplement i den svenska förskolan och i så fall hur den används ur ett didaktiskt perspektiv. Som grund för vår undersökning ligger frågorna vad, varför, hur och för vem? Ytterligare frågeställningar omfattar rektorers kunskap om och förhållningssätt till HAP. Som premiss i bearbetning och analys av resultat har arbetet en kvalitativ och kvantitativ ansats. För att undersöka arbetets huvudämne har fyra hundförare blivit intervjuade där en kvalitativ analys har genomförts. En enkät har skickats ut till 101 förskolerektorer i en svensk kommun och en kvantitativ analys har genomförts av enkätresultatet.   De intervjuer och enkäten vi har genomfört visar att HAP förekommer i förskolan men att hundteamen än så länge är få. De hundförare som intervjuats berättar att de arbetar utifrån ett didaktiskt perspektiv och mot de mål som finns i förskolan utifrån läroplanen (Skolverket, 2018). Enkäten visar att de flesta rektorerna inte känner till HAP men är intresserade och önskar mer information om den typen av pedagogik i undervisningen. Den största invändningen till att föra in hund i förskolan är att det finns eller kan finnas barn och vuxna med allergier. Forskning har visat på hundens positiva påverkan för barns lärande och utveckling. Resultaten från vår undersökning stödjer den forskningen. Därför föreslår vi att HAP i förskolan kan fungera som ett sätt att stärka barnens inlärningsprocess samt fysisk och psykisk utveckling.

Genom Agenda 2030 har Sverige åtagit sig att säkerställa att all utbildning ska främja lärande och förmågor som bidrar till hållbar utveckling. Med hänsyn till den framtida målbilden om ett hållbart samhälle pågår det en tematisk kvalitetsgranskning av ett flertal skolor ute i landet på uppdrag av Skolinspektionen för att skapa en sammanhållen bild av hur undervisning i hållbar utveckling bedrivs. Indikationer visar dock på att lärare upplever en saknad av didaktisk stöttning i arbetet. Denna litteraturstudie har därför som syfte att undersöka hur naturvetenskapsundervisning kan utformas i de lägre årskurserna för att stärka elevers lärande inom hållbar utveckling. All data som använts i denna litteraturstudie är kvalitetsgranskad av sakkunniga inom området och bygger på ett målstyrt urval där litteraturen valts ut på grund av dess relevans för studiens frågeställning. För att bearbeta datan har tematisk analys tillämpats, där olika teman har identifierats som besvarar den aktuella frågeställningen. Resultatet av denna studie erbjuder olika förslag på hur naturvetenskapsundervisning kan utformas för att främja elevers lärande inom hållbar utveckling. Att tillämpa kreativa processer, förlägga undervisning utomhus och erbjuda möjligheter att kritiskt värdera och diskutera elevnära frågor och etiska dilemman såsom SSI-frågor kan alla ses som centrala delar av resultatet. Att undervisa i etiska frågor är dock inte helt okomplicerat då många lärare uttrycker en osäkerhet och en bristande kunskap om hur detta ska gå till. Denna litteraturstudie kan fungera som ett underlag för etablerade eller framtida lärare i deras didaktiska planering av hållbar utveckling inom naturvetenskapsundervisning.