<p> </p><p>Dagens ekonomi är i mycket större utsträckning än tidigare inriktad mot tjänst och kunskapsintensiva organisationer, vilket har lett till en genomgripande strukturell förändring, det immateriella kapitalet är på väg att konkurrera ut de fysiska kapitalen. Därför är det viktigt att synliggöra denna förändring och anpassa redovisningen för att kunna skapa väl fungerade arbetsmetoder för företagen. Målet med redovisning är att redovisningen skall ge en rättvisande bild av företagets finansiella ställning. Vilka tillgångar som skall redovisas i balansräkningen för att ge en så rättvisande bild som möjligt är en svår fråga.</p><p>Ett företags tillgångar kan vara både materiella och immateriella. Kraven för att få aktivera en utgift som en immateriell tillgång i balansräkningen är hårda. I och med att kraven är hårda för vad som får aktiveras under rubriken immateriella tillgångar i balansräkningen, kan inte intellektuellt kapital i form av personalens kompetens redovisas i balansräkningen.</p><p>Uppsatsen syftar till att se vilka möjligheter företagen har för att kunna redovisa det intellektuella kapitalet och vilka modeller som skulle kunna bli aktuella utan att bryta mot gällande redovisningsprinciper. Med utgångspunkt från syftet har vi utfört en kvalitativ undersökning där vi har studerat teorier som berör intellektuellt kapital, tillgångar och redovisningsprinciper. Därefter analyserar vi tre stycken modeller för redovisning av det intellektuella kapitalet. Vår uppfattning efter studien är att om det skall vara möjligt att inkludera företagens intellektuella kapital i det enskilda bolagets externa rapportering utan att bryta mot gällande redovisningsprinciper, måste det finnas en enhetlig redovisningsstandard. Detta för att företagen skall kunna jämföras med varandra. Att utforma en enhetlig standard anser vi är problematiskt. Tvinga företagen att följa en enhetlig standard och föra in det intellektuella kapitalet i redovisningen skulle bli både kostsamt för företagen och alltför komplext. Det skulle också behövas göra allt för stora antaganden i denna standard för att det intellektuella kapitalet skulle kunna redovisas på ett tillförlitligt sätt.</p><p>En stor anledning till att det intellektuella kapitalet inte går att redovisa är för att värdet inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt. Detta anser vi inte bara gäller det intellektuella kapitalet utan av även andra tillgångar som ska värderas till verkligt värde. Därför är vi kritiska mot värdering till verkligt värdet när det gäller alla grupperingar av tillgångar och är istället förespråkare för en redovisning som bygger på historiska kassaflöden.</p><p> </p><p> </p>

<p>Detta examensarbete har till syfte att lyfta fram den skapande förmågan hos eleven i bildundervisning på gymnasiets estetiska program för att förstå hur man som lärare kan hjälpa eller stjälpa elevens förmåga till eget skapande. Skapande förmåga tillhör de centrala kompetenser som lyfts fram i skolverkets skrivelser i det inledande avsnittet om skolans uppgifter för ämnet bild. Jag har genom två undervisningsförsök och två intervjuer av lärare inom ramen för ämnet bild undersökt hur jag som pedagog kan påverka den skapande förmågan hos eleven. I mina litteraturstudier ges exempel på hur pedagogen kan främja lärandet och skapa förutsättningar som främjar skapande förmåga. Både resultat från undervisningsmetoderna och intervjuerna pekar mot att det finns metoder och strategier i undervisningen som kan påverka den skapande förmågan hos eleven; att som lärare exempelvis ge eleverna ”redskap”, sätta tydliga ramar och skapa goda relationer.</p>

<p>Denna uppsats handlar om bildsamtal med förskolebarn, där de pratar om sina egna bilder samt konstnärers verk. Syftet med undersökningen är att jag vill veta hur sådana samtal kan te sig i praktiken.</p><p>Som metod vid undersökningen har jag använt mig av en kvalitativ undersökning genom bildsamtal. Detta för att det inte är det man vet eller tror sig veta innan som är viktigast, utan det är erfarenheterna man får genom undersökningen som är väsäntligt. Detta visar två olika former av bildsamtal där samtal om konstbilder är det ena och samtal om barnens egna bilder är det andra.</p><p>Slutligen kan man se att de abstrakta konstbilderna gav mer i tolkningarna vad det gäller barnens fantasi. När barnen berättade om sina egna bilder kunde de berätta om dem på ett sätt som gav innehållet mening.</p><p>Nyckelord: Bild, förskola, konst, samtal</p> / <p>This composition describes pre-schoolchildrens conversations about artpictures and their own painted pictures. The object with the investigation is that I want to know how these conversations works when they are put into practice.</p><p>The method used at the investigation, is a form of qualitative interviews. They are showing two kinds of conversations about pictures. The first is about artpictures, and the second is about the childrens own paintings.</p><p>Finally it can be read out from the interviews that the abstract art gave more for the childrens imaginative interpretations. When they spoke about their own paintings they could tell about them in a way that gave the pictures meaning.</p>

För att få svar på följande tre frågor har jag läst litteratur samt intervjuat en person på BUP-Elefanten (barn och ungdoms psyk.), en anställd på Eleonoragruppen (hjälporganisation för anhöriga till missbrukare) samt en utbildad bildterapeut. Frågor: -Hur kan bilden användas i behandlingsarbetet med barn, med traumatiska upplevelser bakom sig? -Vad kan/skall jag göra som lärare om jag misstänker, eller får bekräftat, att en elev genom sina bilder beskriver något hemskt den varit med om? -Måste man vara utbildad bildterapeut för att kunna använda bilden som hjälpmedel i terapiarbetet med barn? Kortfattat svar: Jag har fått ta del av och beskriver 6 st. olika bildterapeutiska metoder. Som lärare har man anmälningsplikt om man tror eller vet att ett barn far illa. Men man skall framför allt ta sig tid att lyssna på, och stötta barnet. Man måste inte vara utbildad bildterapeut, men man missar många av bildterapins förtjänster om man inte är det.

Forskning har visat att när individer formar ett första intryck så kan intrycket påverkas negativt av faktorer som rökning, tatueringar eller övervikt. Tidigare studier har antingen låtit försökspersoner skatta egenskaper för en person presenterad på bild eller beskriven i text. Syfte med föreliggande undersökning var att kombinera tidigare studier och jämföra om bedömningar skiljer sig åt beroende på om personen som bedöms presenteras på bild eller genom text. Tatueringar användes som ett negativt attribut. 72 psykologistuderande, Stockholms Universitet, randomiserade till fyra grupper, fick skatta tio personlighetsegenskaper för en person via fyra olika enkäter. Enkäterna innehöll antingen en bild eller en beskrivande text av en man med eller utan tatuering. Resultatet går emot tidigare forskning och visar att personen som presenterades på bild skattades mer positivt med tatueringar än utan. Då enkätpersonen beskrevs i text var det tvärtom. Formandet av första intryck är komplext och verkar till stor del vara kontextberoende.

The purpose of my essay is to see how teachers are working to integrate the two subjects Art and Swedish in their teaching, and to see how this integration is made. What do teachers think about subject-integration? What are the positive effects of it? Are there any difficulties involved? Do the teachers prioritize cooperation with other subjects? To answer my questions I have interviewed eight teachers, four of them in upper secondary school and four in lower secondary school. I have also studied literature about subject-integration and children’s learning, curriculum’s and syllabi in the subjects of Art and Swedish. The results of my study show that the interviewed teachers are positive when it comes to integrating Art and Swedish and other subjects. Most of them see no problems when integrating subjects. Still several teachers do not integrate Swedish and Art in their teaching, even if they find it positive. The teachers who are integrating Art and Swedish today present many practical ideas of how to do it, and they think that integration of subjects is very important. As a teacher you have to be open-minded. There is no difference if you work in upper secondary school or in lower secondary school. The most important thing is your own attitude and your willingness to make subject-integration come true. / Syftet med min uppsats är att se hur lärare arbetar med att integrera ämnena Bild och Svenska i sin undervisning, och om det finns en integrering mellan dessa ämnen på skolorna. Vad tycker lärarna om ämnesintegrering? Ser de några positiva respektive negativa effekter av integreringen? Ser de några svårigheter med ämnesintegrering? Prioriteras samarbeten med andra ämnen? För att svara på mina frågeställningar har jag intervjuat åtta lärare, fyra på högstadiet och fyra på gymnasiet. Jag har även studerat litteratur kring ämnesintegrering och barns lärande, läroplaner och kursplaner i ämnena Bild och Svenska. Resultatet av min studie visar att de intervjuade lärarna är positiva till att integrera Bild och Svenska, och även andra ämnen, många av lärarna ser inga problem med denna integrering. Flera av dem integrerar inte dessa ämnen, trots att de säger att det är positivt med integrering. De lärare som integrerar Bild och Svenska har många praktiska idéer på hur man kan göra detta, och de tycker att ämnesintegration är väldigt viktigt. Du måste ha ett öppet sinne som lärare, och vara öppen för att integrera ämnen. Det är ingen skillnad oavsett om du arbetar på gymnasiet eller högstadiet, det viktigaste är din egen attityd till att integrera ämnen och att du försöker att förverkliga ämnesintegreringen.

Titel: Vilka effekter upplever svenska företag efter införandet av IFRS 3 med avseende på goodwill? Har denna syn förändrats sedan tiden kring införandet av standarden?   Nivå: C-uppsats i ämnet företagsekonomi   Författare: Jenny Lenell och Katarina Ström   Handledare: Tomas Källqvist / Stig Sörling   Datum: 2009 – januari   Syfte: Vårt syfte med detta arbete är att vi vill skapa förståelse och analysera hur svenska företag upplever införandet av IFRS 3 med avseende på goodwill. Vi vill även titta på om denna syn har förändrats sedan införandet av standarden och om den överensstämmer med tidigare studier.   Metod: I detta arbete har vi valt att genomföra en kvalitativ studie. För att utföra studien har vi intervjuat ett antal svenska företag. Den information vi samlat in ligger till grund för vår analys och slutsats. Vi har även samlat in redan befintlig teori och ställt denna mot vår insamlade empiri.   Resultat &amp; slutsats: Det som vi har funnit är att de största förändringarna företagen upplever till följd av IFRS och den nya goodwillredovisningen är det årliga nedskrivningstestet och de ökade upplysningskraven. Företagens syn på de nya reglerna har inte förändrats så mycket i jämförelse med studier gjorda vid tiden kring införandet. Företagen är fortfarande negativt inställda till de nya reglerna och behöver ha mer tid på sig att anpassa sig till dem för att kunna acceptera dem fullt ut.  Dock har vi sett att de är mer positiva nu än för några år sedan. Ett av syftena med IAS-förordningen var att skapa en enhetlig och jämförbar redovisning vilket verkar ha lyckats då företagen upplever att detta blivit bättre.   Förslag till fortsatt forskning: Ett förslag till fortsatt forskning skulle kunna vara att man om något år gör en liknande undersökning för att då se om företagens uppfattning och syn på standarderna och tillämpningen av dessa har förändrats. Vi tror att företagens syn kan ha utvecklats då standarderna och arbetssättet är mer inarbetade om några år.   Uppsatsens bidrag: Vi anser att uppsatsen har bidragit till att tydliggöra företagens syn på standarderna och visar på om denna syn har förändrats något sedan införandet. Uppsatsen visar på att den största förändringen för företag gällande den nya goodwillredovisningen är kraven på nedskrivningstest och de ökade upplysningskraven.   Nyckelord: IFRS 3, goodwill, kvalitativa kriterierna, rättvisande bild och tidigare studier.

Det finns olika pedagogiska inriktningar inom pedagogisk verksamhet för förskolebarn, som t.ex. traditionell förskola, Montessori och Reggio Emilia inspirerad förskola. Oavsett förskolans inriktning handlar det om att göra lärandet lustfyllt för barnen, vilket kan göras genom att pedagoger använder sig av t.ex. drama, musik, rörelse och bild i verksamheten. I läroplanen för förskolan (Lpfö98) står det att barn genom uttrycksformerna drama, musik, rörelse, bild, lek och sång ska utveckla sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter samt sin skapande förmåga.   Syftet med undersökningen var att studera hur förskolor med olika pedagogiska inriktningar arbetar med de estetiska ämnena, om det finns några likheter och skillnader beroende på inriktning. Syftet med undersökningen har även varit att utröna om pedagoger arbetar med estetik medvetet t.ex. genom att planera in de olika estetiska ämnena i verksamheten.   Undersökningen har genomförts med hjälp av intervjuer. En semistrukturerad intervjumetod har använts för att lättare kunna styra intervjun och ställa följdfrågor. Intervjufrågorna har ställts till tre pedagoger på en traditionell förskola, tre pedagoger på två Montessori förskolor och fyra pedagoger på två Reggio Emilia inspirerade förskolor. Under bearbetningen av det insamlade materialet uppstod olika teman i resultatet.   Resultatet visar att det finns både likheter och skillnader mellan olika förskolor i hur de arbetar med de estetiska ämnena och hur mycket de används i förskolorna. I de Reggio Emilia inspirerade förskolorna är det t.ex. bild som hamnar i fokus medan inom den traditionella förskolan och Montessori förskolorna arbetar de mer varierat med ämnena. Man kan även se att de är medvetna om estetikens betydelse men det behöver inte alltid innebära att de prioriterar ämnena i verksamheten. I resultatet framkommer även att pedagogerna vill arbeta efter barnens intressen men ändå sätts vissa ämnen i skymundan då pedagogerna anser att deras kunskap om ämnet inte är tillräckligt.

Denna uppsats handlar om bildsamtal med förskolebarn, där de pratar om sina egna bilder samt konstnärers verk. Syftet med undersökningen är att jag vill veta hur sådana samtal kan te sig i praktiken. Som metod vid undersökningen har jag använt mig av en kvalitativ undersökning genom bildsamtal. Detta för att det inte är det man vet eller tror sig veta innan som är viktigast, utan det är erfarenheterna man får genom undersökningen som är väsäntligt. Detta visar två olika former av bildsamtal där samtal om konstbilder är det ena och samtal om barnens egna bilder är det andra. Slutligen kan man se att de abstrakta konstbilderna gav mer i tolkningarna vad det gäller barnens fantasi. När barnen berättade om sina egna bilder kunde de berätta om dem på ett sätt som gav innehållet mening. Nyckelord: Bild, förskola, konst, samtal / This composition describes pre-schoolchildrens conversations about artpictures and their own painted pictures. The object with the investigation is that I want to know how these conversations works when they are put into practice. The method used at the investigation, is a form of qualitative interviews. They are showing two kinds of conversations about pictures. The first is about artpictures, and the second is about the childrens own paintings. Finally it can be read out from the interviews that the abstract art gave more for the childrens imaginative interpretations. When they spoke about their own paintings they could tell about them in a way that gave the pictures meaning.

The aim of this thesis is to analyse and problematize the concept of culture and its changes during the 1960s. By examining articles out of the periodical Ord&amp;Bild 1962-1972, I show how an aesthetically marked concept, closely related to the concept of art, changes into an anthropological perspective where attention is drawn to the social, economical, political and ideological aspects. This change is viewed in relation to the works of three prominent cultural theorists from the 1960s: Raymond Williams, Marshall McLuhan and Herbert Marcuse. The change that the concept of culture undergoes can be illuminated in several ways. Epistemologically questions of art, its objectivity and relation to reality, are replaced by questions of the function of art and of its role as reproducing ideas and norms of a bourgeois society. Economical and social aspects are used as critical factors in discussing the role and conception of culture, a perspective that gives the discussion a political and ideological edge. Another related track of change is that attention is brought to the relationship between culture as norms and values and culture as art, also known as “high culture”. This means that the idea of an universal culture is criticized for its excluding tendencies. By the end of the decade, the concept of culture has lost its universal meaning and is, among other things, used to endorse and emphasize a specific identity. Culture is key concept in a critical discussion about society and is also seen as a way of changing this society. Culture can then be viewed as a “concept of struggle”. The change that the concept of culture goes through is related to changes in the society as a whole, as well as to underlying ideas and visions about the society. The change must not be understood as a consequence of the political escalation during the 1960s, but is to be seen as a development parallel to this radicalization of society.