Denna uppsats är en studie av två delar i konstnären Sara Jordenös dokumentärinstallation Personaprojektet. De båda delarna bär titeln ADR respektive The Set House (Hedvig). I undersökningen genomförs en kritisk diskursanalys vars fokus ligger vid frågor rörande konstruktioner av verkligheter och hur språket påverkar och påverkas av normer för klass, genus och sexualitet. Frågeställningarna innefattar funderingar rörande hur kategorisering av människor sker, hur individer formar sig själva som subjekt och hur dessa aspekter belyses i det utvalda materialet. Analysen undersöker även upplevelsen av verket, och hur val av medium bidrar till denna.

During the spring of 2014, I have investigated the visual culture of Lolita as practiced in Sweden and Japan. My focus has been on the performative aspect of Lolita. By looking and participating in this colorful subculture, I have met people who are living the Lolita lifestyle on a daily basis as well as former Lolita practitioners. My main concern has been how does one use Lolita. I’ve tried to investigate if it is possible to look at Lolita as being more than just a clothing style. Can it be seen as an everyday performance? Can it be seen as a kind of subversive counterpart to the images of femininity that we are being fed everyday from media and via tradition? In my text I argue for the opportunity to consider the Lolita movement as a post-structuralist version of the female masquerade. By enhancing many of the attributes that are traditionally linked to femininity in the West, the Lolita style highlights the conflicting aspects of the female gender role. With her doll-like silhouette the Lolita crosses, breaks down and defies everyday boundaries.   I have organized Lolita workshops in Stockholm and Tokyo. At these gatherings I and other participants have discussed the topic of Lolita while dressed in Lolita clothes. The participants have answered a survey, and the whole arrangement has been concluded with a tea party performance. I have recorded these sessions on film and with photography and written down my impressions afterwards. I have also met with people who are former Lolita practitioners in Sweden and Tokyo and interviewed them.   The visual portrayal of my work is a short film where I present the making and use of Lolita as a dreamlike vision; PERFORMING LOLITA, which was exhibited at the Konstfacks Spring exhibition 2014. In the movie I change the settings from Tokyo to Stockholm and back by using slow motion clips connected by transitions. The original soundtrack is made by Linus Hansson.

Abstract Idag är det ca 30 % av befolkningen som upplever någon form av psykisk ohälsa, många söker vård via primärvården där de hänvisas till Hälsocentraler som erbjuder KBT behandling för psykisk ohälsa. De flesta söker för diagnoser som depression och ångesttillstånd. Eftersom det kan vara långa köer för individuell terapi erbjuds KBT behandling i grupp som ett alternativ till enskild terapi. Denna studie är en utvärdering av en KBT behandling i grupp inom Primärvården vid en Hälsocentral i norra Sverige. Sex deltagare har intervjuats efter avslutad gruppbehandling. Materialet i studien har genomgått en kvalitativ innehållsanalys. Teman som framkom i studien är psykologisk flexibilitet, perspektivtagande, smågruppsprocesser, beteendeförändringar och tilltro till den egna förmågan. Resultatet visar på att samtliga deltagare är positiva till den behandling i gruppform som de erbjudits. De hade dock önskat fler gruppträffar. Samtliga gav uttryck för att de via metoder och tekniker som mindfulness, kognitiv defusion och perspektivtagande bättre kunde hantera sin tillvaro. De upplevde förbättrad psykisk hälsa och beskrev förändrade beteenden som lett till insikter om och tilltro till den egna förmågan. Deltagarna uttryckte att de på egen hand ville använda sig av de nya färdigheterna och implementera dem i sina vardagliga liv. Ingen av deltagarna i studien upplevde sig vara i behov av någon ny eller fortsatt behandling efter KBT gruppens avslutning.

No description available.

Radio är en av många plattformar och arenor där offentlig debatt kan äga rum. Och just som medium når radio ut till en stor mängd människor. Med den bredden kommer även ett stort ansvar. Ett ansvar, inte minst för kanalerna på Sveriges radio, för att förse medborgarna med korrekt information så att publiken kan skapa egna uppfattningar om samhälleliga fenomen och problem. Med detta i ryggen tycker vi att det är både intressant och relevant att kika närmare på Sveriges radio, och specifikt på programmet P1 Debatt. Vi har valt att kolla hur genusrepresentationen ser ut på P1 Debatt. Syftet med studien är att se rent konkret hur genusrepresentationen ser ut i stort. Även att undersöka om det finns något mönster av typiska könsroller som yttrar sig i de olika avsnitten samt i vilka roller män respektive kvinnor har som medverkar i programmet. Vi har valt att utföra analysen genom en kvantitativ innehållsanalys. Materialet vi har undersökt täcker nio avsnitt som är två timmar långa vardera. Analysenheterna som vi har analyserat består av repliker. Alltså blir varje gång någon har börjat tala eller uppträda en ny analysenhet. Resultatet av genusrepresentationen har visat sig vara jämn, det om man endast räknar det totala antalet män respektive kvinnor som har medverkat i programmet. Men när man bryter ut avsnitt för avsnitt kan man se stora skillnader i könsfördelningen. Alltså kan P1 Debatt se jämställt ut vid första anblick men går man in på djupet så får man en helt annan bild.

The present essay concerns the Levinasian understanding of responsibility in relation to the two spheres that Levinas introduces in his second major work Otherwise than Being or Beyond Essence, namely the Saying and the Said. The essay investigates some of the different meanings that the concept responsibility takes on in regard to these two spheres, and thus also in regard to the separation between the ethical and the political that is apparent in the book. Is it possible to find a politically uttered responsibility in Levinas Otherwise than Being or Beyond Essence? The essay wants to emphasize the continuous transition between the ethical or the Saying and the political or the Said, and vice versa, with the purpose of showing how the two spheres may be conceived simultaneously. By posing the relationship between the two as a reciprocal rather than a oppositional one, the essay aims to suggest that an understanding of responsibility at once must be ethical and political. In order to show this, the essay analyses responsibility as communication, sensibility and exposure. Thereafter, it turns to Judith Butler's Giving an Account of Oneself to offer an ethical/political reading of responsibility as the subjectivity of the subject. Levinas' concepts of the Trace, the Third Party and the question of Justice is discussed, using Jacques Derrida's Adieu to Emmanuel Levinas, Bettina Bergo's Levinas Between the Ethical and the Political, and Howard Caygill's Levinas and the Political. The essay poses the question of how we are to discuss responsibility if its original, ethical meaning is undone at the very moment that we try to grasp it.  Therefore what Levinas calls the philosophical reduction of the Said is taken in consideration.

Fyra analysander intervjuades om deras upplevelser av den psykoanalytiska situationen. Materialet analyserades med hjälp av EPP (empirical phenomenological psychologial) -metoden. Resultatet beskriver fenomenets meningsstruktur som en helhet och visar på den psykoanalytiska situationens generella kännetecken: den psykoanalytiska situationen som något svårfångat, som ett upprepat omprövande, som ett arbete, den präglas av konflikter och motstånd, en upplösning av tid och rum, ett möte med analytikern, ett rum för självutforskande och avslutningsvis, identitetsskapande självreflektion. Resultatet visar att upplevelsen av den psykoanalytiska situationen är något upplösande som bryter med den vanliga livsvärldsupplevelsen. Den är något irrationellt svårfångat. Resultaten visar också hur upplevelsen präglas av relationen till analytikern, hur den möter motstånd och konflikt. Avslutningsvis hur det formas något nytt genom ett prövande och utforskande meningsskapande.

Zugl.: Berlin, Humboldt-Univ., Diss., 2006

Proefschrift Universiteit van Amsterdam. / Ondertitel op de omslag: De relatie tussen Mees en Stork : Van den Bergh gaat naar Engeland. - Auteursnaam op omslag: Linda van Goor. Met lit. opg. - Met samenvatting in het Engels.

Zugl.: Berlin, Freie Univ., Diss., 2006