Syftet med studien är att redogöra för vilka strategier elever väljer att använda vid problemlösning och om dessa skiljer sig åt mellan elever med olika lång erfarenhet av matematikundervisning. För att ta reda på det observeras och intervjuas tio elever från förskoleklass och tio elever från årskurs 3 när de löser olika matematiska problem. Eleverna får lösa samma matematiska problem och sedan jämförs resultaten. Resultatet visar att elever i förskoleklass och elever i årskurs 3 väljer att använda samma problemlösningsstrategier men att strategierna kan lösas i olika representationer. Den vanligaste förekommande representationen är konkret representation. Elever i förskoleklass använder i större utsträckning informella strategier än vad elever i årskurs 3 gör, vilket innebär att de kopplar problemen till egna erfarenheter. För att utvecklas i progression med matematikämnets syfte bör de informella strategierna inte överges för skolans formella strategier.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur sex lärare i årskurs 3 använder enskild läsning i sin undervisning. Vi undersökte även vilket syfte den enskilda läsningen hade samt hur lärarna kunde inspirera eleverna till enskild läsning. Som datainsamlingsmetod har intervjuer samt observationer använts. Resultatet visar att användningen av den enskilda läsningen skiljer sig åt men det huvudsakliga syftet är att eleverna ska bli goda läsare.

Syftet med studien är att ta reda på vilka lösningsstrategier elever i årskurs 3 väljer att använda i division med hjälp av forskning. Studien syftar även till att redogöra kopplingar till elevernas multiplikativa tänkande och ta reda på om det finns samband mellan brister i division och brister i det multiplikativa tänkandet. Resultatet analyseras genom teorierna kognitivism och konstruktivism, detta för att få en förståelse kring hur elever tänker och varför de tänker som de gör. Den metod som används i studien baseras på en divisions strukturerad diagnos och semistrukturerade intervjuer med elever i årskurs 3. Undersökningen inleddes med en pilotstudie, vilket bidrog till justeringar som stärkte studiens kvalite. Utifrån resultatet framgick det vilka lösningsstrategier som var mest förekommande, hur det multiplikativa tänkandet blev synligt och hur brister inom detta påverkar elevers lösningar vid divisionsuppgifter. Resultatet visade en spridning på olika lösningsstrategier, där vissa strategier visade sig vara mer gynnsamma än andra. Dessutom synliggörs det kopplingar mellan korrekta och felaktiga resultat, till elevers multiplikativa tänkande. Studien avslutas med en diskussion där metodval och genomförande kritiskt bedöms. Vidare diskuteras studiens resultat som förs samman med forskningen, där slutsatser kunde dras och validiteten ifrågasättas.

Syftet med denna studie var att undersöka relationen mellan lärares och elevers syn på läslust. För att besvara syftet utgick studien från följande frågeställningar: Vad anser elever i årskurs 3 hjälper dem att finna läslust?Vad har verksamma lärare i årskurs 3 för föreställningar om hur elevers läslust stimuleras? Eftersom jag ville ta del av lärare och elevers egna tankar valde jag att använda mig av en kvalitativ metod och närmare bestämt semistrukturerade intervjuer. Den insamlade datan bearbetades och analyserades sedan med hjälp av en didaktisk teori samt Gambrells (2011) sju principer som hon menar främjar läslust. Urvalet var 16 elever i årskurs 3 samt 2 lärare verksamma i årskurs 3. Resultatet visade att elever anser att läsande förebilder, den fysiska miljön och ett eget val hjälper dem att finna läslust medan lärare ser att läsa tillsammans, den fysiska miljön och adekvata texter som positivt för läslusten. Resultatet visade att lärare och elever har en relativt samlad bild över hur elevers läslust bäst stimuleras och dessa uppfattningar stämmer även överens med såväl tidigare forskning som presenteras i studien angående läslust som Gambrells (2011) principer. I analysen presenteras några likheter och skillnader mellan elevers och lärares uppfattningar om hur elevernas läslust stimuleras. En skillnad rörde de didaktiska vad- och var- frågorna, då eleverna visade sig ha en bredare syn på vad de kan läsa, till exempel på digitala medier, medan lärare ansåg att tryckt text bör vara i fokus. Eleverna poängterade även vikten av att den fysiska miljön bör vara inbjudande för läsning, vilket även tidigare forskning har lyft, men det skiljer sig hur eleverna ser på miljön och hur de intervjuade lärarna och Gambrell (2011) ser på miljön.

I detta arbete har jag studerat vad en grupp elever i klass 3 har för uppfattningar om att få undervisning ute i ämnena NO och teknik. Mitt intresse är att se hur utomhuspedagogik uppfattas av eleverna själva. Utomhuspedagogik definieras som ett lärande i natur- och kulturlandskap och ute i samhället. Det som eftersträvas är sinnliga upplevelser och konkreta erfarenheter. Värde sätts på ett växelspel mellan ute och inne.Tidigare studier har främst varit inriktade på lärares uppfattningar av utomhuspedagogik. I några studier har högstadieelevers åsikter undersökts, och det framkommer att lektioner utomhus uppskattas till exempel för frisk luft, att slippa sitta still och för den sociala interaktionen. Negativa synpunkter rör till exempel dåligt väder och svårigheter att höra läraren.Min studie bestod i att observera tre lektioner i NO/teknik ute. Därefter gjorde jag 14 intervjuer med flickor och pojkar i klassen. Jag undrade såväl vad de tycker om ämnena NO och teknik, som vad de tycker om att ha lektioner i ämnena utomhus. Eftersom jag antagit en fenomenografisk ansats har jag kategoriserat elevernas utsagor i skilda beskrivningskategorier. Jag har presenterat dem utan inbördes rangordning.Resultaten visar att eleverna återger en mängd olika uppfattningar om NO- och teknikundervisning, och vad de anser om att ha lektionerna ute respektive inomhus. En majoritet av eleverna uppskattar ämnena, till exempel för att de innebär aktivitet och ett spännande innehåll. Att ha undervisning ute uppfattar de har fördelar då olika förlopp ska konkretiseras, eller för att man ska förstå naturen, djur och insekter. Eleverna uppfattar att experiment ska göras inomhus där alla ingredienser finns; så som de är vana vid. Allt utomhus är inte lika positivt: kallt och regnigt väder nämner flera elever, liksom att det är svårt att skriva ute. Enstaka elever ogillar att bli smutsiga eller råka på spindlar, men flera uppger att en fördel med lektionerna ute är att man hittar smådjur.Dessa elever i årskurs 3 kan se att utomhuspedagogik erbjuder möjligheter som kompletterar undervisning inne, framför allt konkretisering, äkthet, och att man får röra på sig. En del av det eleverna ser som hinder kan de själva hitta lösningar på, som att komma ihåg sina varma kläder eller ha ett bord som de kan anteckna vid.

Högläsning är vanligt förekommande i klassrummen och kan används i undervisningen för att utveckla olika förmågor i ämnet svenska. För att högläsning ska vara gynnsam krävs det att den är planerad och har ett tydligt syfte. Studiens syfte är att undersöka några lärares uppfattningar om och arbetssätt med högläsning i årskurs 3 för att stödja elevers utveckling av läsförståelse. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet för att lyfta betydelsen av att elever lär sig av och tillsammans med andra. Materialet i studien grundar sig i semistrukturerade intervjuer där fem lärare som för tillfället arbetar i årskurs 3 intervjuades. I resultatet framgick det att deltagande lärare uppfattar att högläsningen är betydelsefull för utvecklingen av läsförståelse eftersom eleverna får ta del av ord, meningsbyggnad och texters innehåll. Högläsning bidrar till att eleverna får lyssna på hur en god läsare läser vilket bidrar till att eleverna senare anammar det till sin egen läsning. Högläsning är också ett sätt för eleverna att få mer motivation till läsningen vilket är viktigt för läsförståelsen. Lärarna beskriver att de arbetar med högläsning under fruktstunderna men också genom bland annat Läsfixarna, Text Talkoch Boksamtal. De beskriver samtal i samband med högläsning som en givande faktor till utveckling av läsförståelse då det bidrar till reflektioner och diskussioner om innehållet.

Dagens snabba digitala utveckling påverkar samhället och inte minst skolan. Under de senare åren har skolan digitaliserats vilket bland annat har inneburit att digitala läromedel har utvecklats och börjar användas i undervisningen för att främja elevers lärande. Vår studie syftar till att undersöka i vilken utsträckning digitala läromedel som används i matematikundervisningen i årskurs 3 innehåller aktiviteter som möjliggör olika typer av samarbete för elever. För att besvara studiens syfte gjordes en innehållsanalys av tre utvalda digitala läromedel med tillhörande lärarhandledningar. Studiens resultat visar att de granskade digitala läromedlen med tillhörande lärarhandledningar ger få möjligheter till samarbete mellan elever. Analysen visar att de flesta samarbetsuppgifterna återfinns i lärarhandledningarna vilket innebär att läraren har en central roll för att möjliggöra tillfällen för samarbete. Analysen visar även att de samarbetsuppgifter som eleverna får arbeta med inte kräver någon gemensam gruppinsats.

En av Skolverkets tankar med de nationella proven är att de ska fungera som en bedömnings mall vilket lärarna i vår studie också använde sig av men ansåg samtidigt att deras bedömning av eleverna kunde ske utan de nationella proven. Vårterminen 2009 infördes nationella prov för årskurs 3. Skolverket och regeringen beslutade att proven skulle bli obligatoriska i både svenska och matematik samtidigt infördes mål att uppnå i båda ämnena för årskurs 3. Syftet med vår undersökning är att undersöka betydelsen av nationella prov i svenska årskurs 3 med särskilt fokus på lärarnas planering och bedömning. Vi har använt oss av en kvalitativ studie där vi har intervjuat lärare på två olika skolor om deras syn på nationella proven. Jämför vi vårt resultat med en tidigare studie angående lärarnas syn på de nationella proven överens stämmer det relativt mycket. Dock såg vi skillnader i studien som gjordes innan införandet av proven och vår studie.

Bakgrund: Enligt Skolinspektionens rapport (2018, s.4) är delaktighet en central del för elevers lärande och utveckling. Genom studien ville vi utveckla förståelsen för vilka komponenter och faktorer som främjar delaktighet i matematikundervisningen. Genom att undersöka både lärares undervisning och läromedlet var vår förhoppning att urskilja om läromedlet enskilt kunde bidra till delaktighet eller om lärarens förhållningssätt var en förutsättning för delaktighet. Syfte: Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka två lärares syn på delaktighet och hur de utifrån sina två skilda läromedel arbetar för att främja delaktighet i matematikundervisningen i årskurs 3. Syftet är även att undersöka vilka förutsättningar till delaktighet lärarna ges genom sina läromedel. Metod: Studien har genomförts med en kvalitativ forskningsansats. För insamling av empiri har systematiska observationer, semi-strukturerade intervjuer och textanalys av lärarhandledningar genomförts. Flera metoder valdes ut för att stärka studiens validitet och reliabilitet. Grundskollärare valdes ut genom ett subjektivt urval. Bearbetning och analys av empiri har utgått ifrån delaktighetsmodellen. Resultat: I studiens resultat framkommer att lärarna har liknande uppfattning av vad delaktighet innebär och att det framförallt innebär att göra undervisningen tillgänglig. Lärarnas metoder för att skapa delaktighet i undervisningen skiljer sig åt och får därmed olika effekter. Det visar sig även att lärarna inte besitter kännedom och kunskap kring alla aspekter i modellen. Däremot leder de anpassningar som görs i undervisningen utifrån elevers behov till att övriga aspekter ändå går att identifiera om än i olika utsträckning. Vår slutsats är att de inte enbart med hjälp av läromedlet går att skapa en delaktig matematikundervisning utan lärarens förhållningssätt och kunskap kring delaktighet är avgörande.

Division är det räknesätt som elever finner svårast av de fyra räknesätten. Division kan uppfattas på två olika sätt: delningsdivision och innehållsdivision. Delningsdivision handlar om att dela upp ett antal i ett antal lika stora delar. Innehållsdivision handlar istället om att se hur många gånger ett antal ryms i ett annat antal. Forskning visar att barn i de lägre åldrarna har svårare att förstå och lösa uppgifter av karaktären innehållsdivision. En bidragande faktor till dessa svårigheter kan vara problem att skilja termerna täljare, nämnare och kvot åt. Syftet med det här arbetet är att se hur elever i årskurs 3 förstår delningsdivision och innehållsdivision. Detta gjordes genom en flermetodsundersökning med både kvantitativa (skriftligt test) och kvalitativa (intervjuer) forskningsstrategier. Först fick de 17 eleverna göra ett skriftligt test, sedan valdes fyra av dessa elever ut för vidare intervjuer. Resultatet visade genom det skriftliga testet, att eleverna hade en god förståelse för båda uppfattningarna. Men när resultatet analyserades djupare efter intervjuerna visade det sig att eleverna hade svårare att förklara och förstå innehållsdivisionsuppgifterna. De hade också svårare att förklara sina tankar och resonemang samt att välja rätt enhet på dessa uppgifter. Elevernas strategier och motiveringar kunde i högre grad kopplas till delningsdivision än till innehållsdivision.