Denna studie syftar till att undersöka förskollärares syn på inskolningsperioden av yngre barn som upplever separationsångest på förskolan. Studien belyser olika faktorer som förskollärare menar kan påverka förutsättningarna för barnens trygga anknytning på förskolan. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har använts med sex förskollärare från sex olika förskolor samt tre olika kommuner. Empiri har sedan analyserats utifrån anknytningsteori och teoretiska begrepp. Utifrån anknytningsteori fungerar en nära och trygg relation med pedagoger som en “trygg bas” eller “säker hamn” för barnet att våga vara nyfiken och utforska sin omvärld (Bolwby,2010; Broberg et all. 2012). Tidigare forskning visar att en orsak till att barn upplever oro eller separationsångest kan främst bero på avsaknad av en trygg anknytning och anknytningsperson (Broberg och Mothander,2015; Klette och Killen, 2018). När barn upplever fara eller blir oroliga, börjar barnens anknytning slås på likadan som en “termostat” för att denna situation ska återgå till viloläge måste barns grundläggande behov besvaras (a.a.).    Resultaten av studien visar en trygg anknytning är grunden för att barn ska utvecklas känslomässigt och denna känslomässiga utveckling lägger grunden för barns fortsatta utvecklingen. Denna trygghet skapas när pedagogerna är både fysiskt och psykiskt närvarande samt är lyhörda och besvarar barns utrycka behov och signaler. Dessutom visar resultaten att pedagogerna underlättar perioden under och efter inskolningen för barnen genom att använda sig av tillvägagångssätt som kan minska oro, stress och ängslan hos barnen. Ett gott tillvägagångsätt för pedagogerna kan vara att uppmärksamma barnens oro genom att se över sitt förhållningssätt, rutiner och verksamheten samt samarbeta med vårdnadshavare.

Inledning: Diagnostisering och behandling av AD/HD sker primärt i enlighet med forskning som beskriver tillståndet som ett neuropsykiatriskt funktionshinder, vilket implicerar biologiska orsaker. Något som fortfarande är underrepresenterat inom forskningen är relationen mellan diagnosen AD/HD och anknytnings- och uppväxtförhållanden. Syftet med denna uppsats är att undersöka fördelningen mellan olika anknytningsmönster hos föräldrar i familjer där barn fått diagnosen AD/HD. Frågeställningar: Hur ser fördelningen av anknytningsmönster ut hos föräldrar vars barn har fått diagnosen AD/HD? Hur ser samstämmigheten ut mellan parens anknytningsmönster? Metod: En kvantitativ metod med explorativ ansats har använts för studien. Självskattningsformuläret ASQ har använts för att skapa anknytningsprofiler utifrån en given analysmodell. Informationen har bearbetats och analyserats på tre nivåer för att hitta mönster i deltagarnas och gruppens anknytningsmönster. Resultatet har presenterats med deskriptiv statistik. Resultat: 97 % av de deltagande föräldrarna uppvisade otrygga anknytningsprofiler. Fördelningen mellan otrygg och trygg anknytning var jämn mellan kön, åldergrupper och utbildningsnivåer. Avseende anknytningsprofiler var det en tydlig övervikt av Undvikande (47 %) och Ambivalent (40 %) anknytningsprofil relativt Ängslan (10 %) och Trygghet (3 %). Diskussion: Denna studie, ihop med andra studier har visat att det finns en hög grad av otrygga anknytningsmönster i familjer med AD/HD diagnoser. Och trots att studiens resultat inte kan säga något om huruvida otrygga anknytningsmönster orsakar AD/HD symptom, eller AD/HD orsakar otrygga anknytningsmönster, går ändå studiens resultat i linje med att familjeterapeutiska interventioner kan vara klokt att sättas in. I en familjeterapeutisk situation kan stora förändringsarbeten göras i familjesystemet, oavsett skäl till problematiken, vare sig de är biologiskt eller relationellt orsakade. / Introduction: Diagnosis and treatment of AD/HD is primarily done in accordance with research describing the state as a neurodevelopmental disorder, which implies biological causes. Still less common within research is the relation between AD/HD and attachment and childhood conditions. The purpose of this thesis is to investigate the distribution of attachment patterns among parents in families where children has been diagnosed with AD/HD Question formulation: What does the distribution of attachment patterns look like amongst parents whose children have been diagnosed with AD/HD? What are the combinations of attachment patterns amongst the couples? Method: A quantitative method with an explorative approach has been used for this study. The ASQ self-evaluation questionnaire has been used to generate the attachment profiles from the given analysis model. Information has been processed and analyzed on three levels to find patterns within the attachment patterns of the individuals and the group. The result is presented as descriptive statistics. Result: 97 % of the participating parents displayed unsecure attachment profiles. The distribution between secure and insecure attachments was equal between sexes, age groups and education levels. Amongst attachment profiles there was an overweight towards Avoidance (47 %) and Ambivalence (40 %) in comparison to profiles Anxiety (10 %) and Security (3 %). Discussion: This study, together with other studies, has shown a high degree of insecure attachment patterns in families with AD/HD diagnosis. And although the study result can’t say anything about insecure attachments causing AD/HD symptoms, or AD/HD causing insecure attachment patterns, the study is in line with the fact that family-therapeutic interventions can be wise to use. In a family-therapeutic situation real change work can be done in the family system, regardless if the causes are biologically or relationally induced.

I läroplanen för förskolan (Skolverket 2018 s. 5) beskrivs det att pedagoger ska bidra barnet med förståelse för att kunna hantera sina känslor. I dagens samhälle möter pedagoger barn i förskolan från olika kulturer med olika erfarenhetsryggsäckar varav det barnet kan uppfattas utmanande av pedagoger. Syftet med vår studie är att bidra till att synliggöra hur pedagogers kunskap om anknytning används i förskolan för att stötta utmanade barns emotionella förmåga på småbarnsavdelning. Den metod som används för all datainsamling är kvalitativa intervjuer som är semistrukturerade. Informanterna består av sex förskollärare och barnskötare verksamma i förskola och arbetandes på småbarnsavdelning, varav tre är förskollärare och tre barnskötare. Från det insamlade materialet analyseras samt diskuteras de angivna resultaten från samtliga intervjuer, detta genom teoretiska begrepp ur sociokulturell teori och Bowlbys anknytningsteori. Resultatet har gett uttryck för en likartad syn hos informanter gällande hur pedagoger förhåller sig till att stötta utmanande barns emotionella förmåga genom anknytning. Det framkommer från resultatet att trygg anknytning skapas genom att en trygg bas arbetas fram och utmanande barn kan därigenom stöttas i sin emotionella förmåga. Tolkningen i studien görs att pedagogerna arbetar fram en trygghet för utmanande barn genom lyhördhet och genom lågaffektivt bemötande.

Studiens syfte är att analysera hur förskollärare konstruerar anknytningen mellan barn och förskollärare i undervisning och dess påverkan på barns utveckling och lärande. Studien genomsyras av en socialkonstruktionistisk kunskapssyn. I studien tillämpades ett kvalitativt metodarbete där fokusgruppdiskussioner användes att samla in data. Två fokusgruppsdiskussioner genomfördes med tre respektive två förskollärare i vardera grupp. Under fokusgruppsdiskussionerna fördes diskussioner kring tre fokusområden; Anknytning, planerad och spontan undervisning samt barns utveckling och lärande. Under fokusgruppsdiskussionerna diskuterades även relationen mellan de tre fokusområdena. I bearbetningen av materialet användes sortering, reducering, kodning, kategorisering och argumentering. Resultatet fokuserar tre övergripande teman som adresserar studiens två frågeställningar. Studien har visat på ett par olika konstruktioner av anknytningen bland förskollärarna. Anknytningen har å ena sidan visat sig skapas genom undervisningen. Å andra sidan kan anknytning och trygghet också bidra till undervisningens effekter på barns utveckling och lärande.

Trots att många människor rapporterar om god allmän hälsa och positivt psykiskt välbefinnande söker allt fler psykiatrisk vård för utmattningar så som ångest, stress och sömnsvårigheter i Sverige. Uppsatsen utforskar möjligheterna att kombinera Pehr Granqvists anknytningsteori och Carl Gustav Jungs analytiska psykologi för att belysa vad som ligger till grund för hur religionen kan vara ett verktyg i hanteringen av kriser.  Resultaten visat på att människor är komplexa och att trygghet är en viktig komponent i hanteringen av kritiska situationer, även hur delaktighet i olika sammanhang kan bidra till meningsskapande.

Syftet med denna studie avser att undersöka förskollärares didaktiska perspektiv på introduktioner, om dessa förändrades under pandemin samt om nya arbetssätt implementerats i nuvarande arbetssätt. För att svara på detta lutar sig studien mot tre frågeställningar; Förändrades förskollärarens arbetssätt vid introduktionen av nya förskolebarn under pandemin och i så fall på vilket sätt? Hur påverkades relationsskapandet mellan dels förskollärare och barn dels mellan förskollärare och vårdnadshavare under pandemin? Innebar pandemin att arbetssättet för att introducera barn till verksamheten har ändrats i nuvarande arbetssätt?För att få en fördjupad förståelse för förskollärares erfarenheter av introduktioner och hur det påverkades av pandemin har en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer valts. Sammanlagt intervjuades sju respondenter varav alla förskollärare.Anknytningsteorin har valts som ett teoretiskt ramverk i studien. För att få fram ett resultat har den insamlade empiri bearbetats och analyserats utifrån begreppen trygg bas och säker hamn samt primär och sekundär anknytningsperson. Resultatet påvisar vikten av att skapa trygga relationer samt att barnet får en anknytning vid introduktioner till förskolans verksamhet. Vidare framkommer det att relationen till både barn och vårdnadshavare blivit påverkade till följd av det sociala och fysiska restriktioner pandemin medförde. Resultatet lyfter att nya arbetssätt under pandemin tog form såsom introduktioner utomhus.

Studiens syfte är att synliggöra hur förskollärare säger sig arbeta för att skapa trygghet till nyanlända barn och vårdnadshavare vid inskolning. Följande forskningsfrågor ligger till grund för studien: Hur beskriver förskollärare att inskolning sker av nyanlända barn och vårdnadshavare på förskolan för att skapa trygghet? Hur säger sig förskollärare kommunicera med nyanlända barn och vårdnadshavare vid inskolning för att skapa trygghet? Vilka utmaningar säger sig förskollärare uppleva vid inskolning av nyanlända barn och vårdnadshavare? Studiens teoretiska utgångpunkt utgår ifrån det sociokulturella perspektivet. Studien har genomförts med utgångspunkt i en kvalitativ metod med fokus på enskilda semistrukturerade telefonintervjuer. Urvalet av respondenter består av fyra verksamma förskollärare, samtliga respondenter är väl förtrogna i arbetet med nyanlända barn och vårdnadshavare inom förskolans utbildning. För att analysera studiens datamaterial har analysmetoden sortera, reducera och argumentera använts. Avslutningsvis har datamaterialet kodats och sorterats i relation till forskningsfrågorna, vilket har hjälpt till att dela upp empirin i teman för att få fram studiens resultat. Studiens resultat visar att förskolan är viktig för nyanlända familjer som kommer till Sverige eftersom förskolans utbildning ofta blir den första kontakten med samhället. Tryggheten är det allra viktigaste för alla barn och familjer på förskolan. För att skapa trygghet vid inskolning av nyanlända barn och familjer är det viktigt att lyssna och visa intresse för familjens språk och kultur. Slutsatser som dragits i studien är vikten av en fungerande kommunikation mellan förskola och nyanlända familjer för att skapa trygghet samt att det verbala språket inte alltid är det viktigaste vid kommunikation. Ytterligare en slutsats är hur viktigt det är med lyhördhet vid inskolning av barn och vårdnadshavare för att inskolningen ska vara trygg samt anpassas till varje enskild individ.

Denna studies syfte är att bilda kunskap om hur förskollärare arbetar med anknytning och pedagogiska relationer med de äldre barnen i förskolan, 3 – 6 år, som grund för utveckling och lärande. De teoretiska ramar som använts är anknytningsteori samt det relationella perspektivet. I studien används kvalitativ metod och intervjuer med fyra förskollärare på fyra olika förskolor i två olika kommuner. Det framgick i studiens resultat att det relationella arbetet ses som viktigt i verksamhetsarbetet med barnen som grund för trygghet, lärande och utveckling. Omsorg och lärande beskrivs ses som en helhet som hör ihop. Vi fann emellertid att brist på tid och resurser kan ha viss påverkan på förskolans förutsättningar till att möta barns individuella behov och därmed antas påverka kvaliteten om de pedagogiska relationerna. Det framgick en tydlig strävan att ge barnen en trygg anknytning till förskollärarna och till förskolan som helhet. Det framkom emellertid inte några resonemang eller ett medvetet och metodiskt arbetssätt utifrån kunskap om anknytningsteori.

Under början av 2020 drabbades världen av en omfattande snabbspridande pandemi som drabbat många på olika plan i hela samhället. Syftet med studien är att presentera en post-Covid rapport gällande i vilken mån förskollärare upplever att barns lek och samspel i förskolan idag påverkats av pandemin och dess begränsningar av social närkontakt. Med frågeställningar kring hur de upplever det och hur de stöttar barnen i de sociala samspelen i leken. Studien har tagit ansats i ett sociokulturellt perspektiv och empirin har samlats in genom en enkät som till störst del spridits via sociala medier. Resultatet visar att förskollärare har upplevt en viss påverkan på de sociala samspelen i leken, men även i anknytning till personalen. Arbetet kring att stötta barnen i de sociala samspelen i leken visar sig till störst del vara likvärdig med innan pandemin. / In early 2020, the world was hit by a widespread, fast-spreading pandemic that affected many at different levels throughout society. The purpose of the study is to present a post-Covid report on the extent to which preschool teachers feel that children's play and interaction in preschool today has been affected by the pandemic and its limitations of social close contact. With questions about how they experience it and how they support the children in the social interactions in the play. With questions about how they experience it and how they support the children in the social interactions in the play. The study has taken an approach in a socio-cultural perspective and the empirical data has been collected through a survey that has mostly been disseminated via social media. The results show that preschool teachers have experienced a certain impact on the social interactions in play, but also in connection with the preschool teachers. The work around supporting the children in the social interactions in play turns out to be largely equivalent to before the pandemic.

Bakgrund: Vård hud-mot-hud med modern direkt efter födseln så kallad nollseparation eftersträvas postpartum då det har positiv effekt på både moder och spädbarn. Vårdformen bidrar till att öka spädbarnets överlevnad, frisättningen av oxytocin vilket främjar moderns läkningsprocess och anknytningen modern och spädbarn emellan. En vårdform som oftast blir fördröjd vid kejsarsnitt vilket i sin tur fördröjer amningens etablerande och anknytningen. Syfte: Föreliggande studies syfte är att kartlägga mödrars erfarenheter av att separeras från sitt spädbarn postpartum. Metod: Kartläggningen har genomförts utifrån Statens beredning för medicinsk och social utvärderings schematiska steg som mynnat ut i en tematisk innehållsanalys baserad på vetenskapliga artiklar (n=12). Resultat: Litteraturöversikten resulterade i ett huvudtema: Ett nödvändigt ont samt fyra undertema; En förlust av barnets första tid, Ett påverkat moderskap, En känsla av emotionell stress och Ett utanförskap. Slutsats: Det finns ett glapp mellan evidensbaserad kunskap gällande nollseparation och kliniskt utövande. Således behövs vidare forskning utifrån mödrars och vårdpersonals perspektiv så att samvård optimeras varmed nollseparation kan främjas. / Background: Skin-to-skin care with the mother immediately after birth, so-called zero separation is sought postpartum as it has a positive effect on both mother and infant. The form of care contributes to increasing the infant's survival, the release of oxytocin, which promotes the mother's healing process and the bond between the mother and infant. A form of care that is usually delayed in caesarean sections, which in turn delays the establishment of breastfeeding and the attachment. Purpose: The purpose of this study is to map mothers' experiences of being separated from their infant postpartum. Method: The survey has been carried out based on the Swedish Agency for Medical and Social Evaluation's schematic steps, which resulted in a thematic content analysis based on scientific articles (n=12). Results: The literature review resulted in one main theme: A necessary evil and four subthemes; A loss of the child's early days, An affected motherhood, A feeling of emotional stress and An alienation. Conclusion: There is a gap between evidence based knowledge regarding zero separation and clinical practice. Thus, further research is needed from the perspective of mothers and health care professionals so that co-care is optimized and zero separation can be promoted.