Bakgrund: Aspergers syndrom karaktäriseras av svårigheter med social interaktion och kommunikation, främst icke-verbal. Det har visat sig att genetiska faktorer är av stor betydelse och att en hjärnskada kan vara en bakomliggande orsak. Svårigheterna gör att de ofta hamnar utanför i sociala sammanhang. På grund av den låga prevalensen av AS har personal inom vård och omsorg en begränsad kunskap kring mötet med personer som har AS. De kommunikationssvårigheter som ses förekomma vid AS kan göra det svårt i mötet med sjukvården. Syfte: Att undersöka vilka faktorer sjuksköterskan bör ta hänsyn till för att skapa en kommunikation i samtalet med en patient som har Aspergers syndrom. Metod: Studien är en allmän litteraturstudie där fjorton artiklar användes. Resultat: Resultatet visade att sociala svårigheter är ett av de stora karaktärsdragen vid AS och något sjuksköterskan bör ta hänsyn till. Missförstånd uppstå förhållandevis lätt då personer med AS ofta uppfattar saker mycket konkret. Helheten i kommunikationen mellan två personer; kroppsspråk och ord, kan inte kopplas samman av personer med AS. Slutsats: Sjuksköterskan bör ha en tydlig kommunikation i mötet med patienter, framförallt med patienterna med AS. / Background: The syndrome is characterized by difficulties in social interaction and communication, mostly nonverbal. It has been shown that genetic factors are important and that brain injury may be an underlying cause of Asperser’s syndrome. Therefore they often fall outside of social contexts. Due to the low prevalence, the staff of the health-care has limited knowledge about meeting with people who have AS. The communication problems which is seen in AS may cause difficulties in their meeting with the health system. Purpose: To investigate what factors the nurse should take into account to create a communication in conversation with a patient who has Asperser’s syndrome. Method: The study is a general literature study in which fourteen articles were used. Results: The results showed that social disadvantage is one of the characteristics of AS that the nurse should take into account. Misunderstandings occur relatively easy when people with AS often perceive things very concretely. Integrity of communication between two people, body language and words, may not be linked to people with AS. Conclusion: The nurse should have a clear communication in interactions with patients, especially with patients with AS.

I chose the diagnosis Asperger’s syndrome as subject for my graduation paper, because I believe it is relevant to my education. As a future pedagogue I may very well come in contact with children and adolescents diagnosed with different syndromes and I want to be prepared. The purpose of my paper is to investigate pedagogues’ views on how to facilitate school work for children diagnosed with Asperger’s syndrome. In order to find out how school pedagogues work I chose interviews as method for my research. Initially, my idea was to interview five teachers, but during the course of my work my opinion and my choices have changed. My final interview subjects were: three teachers, one assistant and one special pedagogue. These five persons share purpose and goals but use different methods. Their approach, I believe, contains a high level of aspiration towards creating a pleasant school environment where children and adolescents diagnosed with Asperger’s syndrome can develop. To cumulate background facts on Asperger’s syndrome and its symptoms, I have used literature and electronic resources. Upon completing my research it became evident that all subjects interviewed agree that these students need a structured and tranquil environment. To assist a student during the day one can place a schedule on the blackboard that is used by either the entire group or place an individual schedule at the student’s seat. The interview subjects also stressed the fact that as pedagogues it is important to implement flexibility in one’s teaching as well as in one’s planning of classes. It is also important that these children and adolescents are met in a way that matches their abilities and knowledge. / Jag valde att skriva mitt examensarbete om diagnosen Aspergers syndrom. Anledningen är att jag anser ämnet relevant för den utbildning jag läser. Som blivande pedagog vill jag vara förberedd då jag kan möta barn och ungdomar med olika former av diagnoser. Syftet med arbetet är att undersöka pedagogernas syn på hur man kan underlätta skoldagen för elever med Aspergers syndrom. För att få reda på hur pedagoger ute i skolorna arbetar valde jag intervju som metod för min undersökning. Min tanke var från början att intervjua fem lärare men under arbetets gång ändrades min uppfattning och mina val. De val jag slutligen gjorde var att intervjua; tre lärare, en assistent samt en specialpedagog. Dessa fem personer arbetar mot samma mål och med samma syfte men på olika sätt. Deras arbetssätt anser jag är en hög strävan mot att barn och ungdomar med Aspergers syndrom skall trivas samt att det skall finnas möjlighet för utveckling i skolan.  För att få bakgrundsfakta om diagnosen Aspergers syndrom samt information om vilka symptom som kan finnas hos barnen har jag använt mig av litteratur samt elektroniska källor. Resultatet efter att ha genomfört min undersökning visar att alla intervjupersoner är eniga om att elever med Aspergers syndrom behöver en strukturerad och lugn miljö. För att hjälpa eleven under dagen kan man använda sig av schema på tavlan som hela gruppen följer eller ett enskilt schema som kan placeras vid elevens plats. Intervjupersonerna tar även upp att det som pedagog gäller att vara flexibel i sin undervisning samt i sin planering av lektionerna. Det är även viktigt att dessa barn och ungdomar bemöts efter deras förmåga och kunskap.

Studiens syfte var att få en ökad förståelse av pedagogers arbete med barn med svårigheter inom autismspektrat. I studien redogörs och analyseras pedagogernas erfarenheter utifrån olika aspekter med koppling till betydelsen av kunskap och kompetens gällande uppdraget att kunna möta dessa barn. Data samlades in från öppna intervjuer som sedan tolkades och analyserades. De sammanfattande resultaten visade bland annat att kunskap och erfarenheter gav betydande effekter i arbetet med dessa barn. Stimulerande arbetsmetoder och rutiner gav också positiva effekter där lyhördhet, trygghet och stabilitet främjades. Vi hoppas att studien ska kunna gynna framtida pedagoger.

I denna studie har vi undersökt hur fyra förskolelärare på tre olika förskolor uppmärksammar, underlättar och hjälper barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Hur pedagogerna tillsammans med specialpedagogen arbetar med stöttning och hjälpmedel för att skapa en meningsfull pedagogisk vardag för dessa barn i verksamheten. Undersökningen är genomförd med en kvalitativ metod och är baserad på tre pedagogintervjuer samt en intervju med en specialpedagog. Utifrån våra intervjuer har vi bearbetar olika delar och tillsammans skapat en helhet i resultatet. Genom intervjuerna fick vi en inblick i informanternas arbetsätt och deras syn på hur arbetet med barnen ges uttryck i verksamheten samt hur man som förskollärare och specialpedagog förhåller sig till begreppet en skola för alla. Resultatet visar att alla intervjuade pedagoger och specialpedagogen uppmärksammar, stöttar och hjälper barn med förmodad eller konstaterad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning genom att se till att deras förutsättningar och behov uppfylls. De påpekar under intervjuerna att de lägger stor vikt på det gemensamma arbetet med ambition att vara öppen, kunna ge varandra råd samt att värdet av att kunna diskutera med varandra. Det framkommer även att trygghet i förskolegruppen är viktigt när det gäller att få barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning väl inkluderade i verksamheten samt en öppen och förtroendefull kontakt mellan föräldrar och förskola.

Det här arbetet behandlar autismspektrumstörningar i ett helhetsperspektiv. Syftet är att man som lärare ska kunna förstå handikappet, hur man kan hjälpa dessa barn, hur viktigt det är med ett samarbete, samt vart man kan vända sig för handledning. Arbetet bygger på en litteraturstudie som beskriver handikappet och skolans roll. Den kvalitativa intervjuundersökningen ska ge en mer levande verklighetsbild. Det har visat sig att teori och empiri överensstämmer väldigt bra. Sammanfattningsvis har jag främst kommit fram till att inget barn är det andra likt. Autism är ett livslångt handikapp och samarbete är ett måste.

I uppsatsen utförs en diskursanalys av tidig rådgivningslitteratur som behandlar aspergers syndrom och som riktar sig till personer med aspergers syndrom och personer i dessas närmaste omgivning. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur författarna etablerar den nya diagnosen och hur de etablerar hur den bör fungera i sitt sociala sammanhang. Analysen visar att författarna beskriver att det finns flera tillgängliga definitioner av aspergers syndrom och att det råder stor oenighet även kring om det över huvud taget bör vara en diagnos. Diagnosen framstår som mycket flexibel i sin tillämning. Resultatet av undersökningen indikerar att införandet av aspergersdiagnosen påverkar diagnosproducenternas blick för vad som är avvikande beteende. Trots den oenighet författarna beskriver kring kategorin aspergers syndrom, beskriver de inte desto mindre denna som en mycket viktig kategori och dess införande som en stor framgång. Författarna tillämpar kategorin för att tolka och beskriva människor. De tillämpar den även på människor ifrån äldre tider och beskriver tidigare kategoriseringar som felaktiga. Denna känsla av framsteg blir intressant i ljus av att det finns planer på att upplösa diagnosen aspergers syndrom mindre än 20 år efter de här texterna skrivs. Författarna etablerar att kategorin aspergers syndrom bör användas för att skapa ett nytt förhållningssätt till personer med aspergers och för att skapa en ny självförståelse, både hos personerna själva och hos deras föräldrar. Analysen visar hur författarna etablerar att diagnosen i sig ska avhjälpa det tillstånd som diagnostiseras.

Syftet med vår studie har varit att undersöka hur elever med Asperger syndrom (AS), som går inkluderade i klasser i grundskolans senare år, upplever sin skolgång. Elva elever, både flickor och pojkar, intervjuades. Eleverna vi intervjuade hade en varierande bakgrund, vissa hade gått i vanlig klass med visst stöd, några hade varit placerade i särskilda undervisningsgrupper. Vi valde att arbeta efter en fenomenografisk ansats eftersom vårt mål var att ta del av ungdomarnas egna upplevelser och undersöka variationerna bland dem. Elevernas uppfattningar om sin skolgång varierade men de hade alla en positiv inställning till sin nuvarande form som inkluderade elever i grundskolans ordinarie klasser, trots att de upplevde vissa svårigheter. De kände att de hade stöd i att ha fler kamrater med AS i skolan som de kunde välja att umgås med på raster och lunch.

Syftet med studien har varit att undersöka hur några elever som har Aspergers syndrom upplever trä- och metallslöjdsundervisningen samt deras tankar och erfarenheter av ämnet.Övergripande syfte är att, ur ett inifrånperspektiv, ta del av upplevelser, tankar och erfarenheter från elever samt författare vilka själva har Aspergers syndrom. Bakgrunden startar med en sammanfattning av studien Kniven flyger – hur några trä- och metallslöjdslärare utformar sin undervisning för elever som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar(Jakobsson Löfgren, 2010). Vidare beskrivs Aspergers syndrom ur ett utifrån samt inifrånperspektiv. Därefter redogörs för begreppen en skola för alla, delaktighet, diagnosens vara eller icke vara, följt av Lpo94 och kursplanen i slöjd. Avsnittet avslutas med att beskriva kreativitet och skapande samt begreppet KASAM. Metoden har varit en tolkning utifrån respondenternas skriftliga svar, med en hermeneutisk fenomenologisk ansats. Totalt har 13 elever från två olika skolor svarat på fjorton frågor med öppna svarsalternativ. Då studien sökt svar på deltagarnas egna upplevelser av undersökningsområdet, föll det sig naturligt att inta ett elevperspektiv. Resultatet visar att upplevelsen av slöjd är övervägande positiv. Några elever upplever ljud från maskiner som påfrestande, dock verkar drivkraften för slöjd vara starkare än det obehag som maskinernas ljud utgör. Elva av tretton elever arbetar helst ensamma, samtidigt finns nyfikenhet hos några till att ingå i grupparbete. Eleverna från skola B beskriver att de inte får den hjälp de vill ha. Däremot känner eleverna från skola A sig sedda och får hjälp. Eleverna i studien efterfrågar bland annat en lärare som är positiv, sätter eleven i fokus, är tydlig och har tålamod. Lärarens roll och hur denne kan stå i vägen för ämnet har blivit tydlig i resultatet. En slutsats av studien är att upplevelsen av slöjden hos eleverna är beroende av det förhållningssätt läraren har. Vidare kan sägas att beroende av hur förutsägbar och tydlig undervisningen är samt lärarens sätt att förmedla sig till eleverna, påverkar hur och om eleven uppfattar slöjden som begriplig, hanterbar och meningsfull.

Syftet med denna forskningsöversikt är att undersöka var elever med Aspergers syndrom utvecklasbäst när det gäller deras sociala samt kunskapsmässiga färdigheter. För att uppnå detta syfte så harjag utgått ifrån tre centrala frågor som alla är viktiga för att kunna förstå de olika faktorer sompåverkar dessa elevers skolgång. Uppsatsen har utgått ifrån vilka för- och nackdelar som eninkluderad verksamhet för med sig i jämförelse med alternativet, dvs. undervisning i mindrespeciellt anpassade klasser för elever med Aspergers syndrom. Det teoretiska perspektiv som jag haranvänt mig av i denna fråga är det så kallade dilemmaperspektivet, där man hellre lyfter upp enproblematik för diskussion än framhäver ett enskilt svar eller lösning. Med det i fokus så vill jaggenom denna uppsats bidra med att lyfta en viktig fråga till diskussion i hopp om att förändraskolans verksamhet för elever med Aspergers syndrom till det bättre. Av studien framkommer det i resultaten att det finns både för- och nackdelar med en inkluderadverksamhet, för både eleven i fråga, dess klasskamrater samt lärare och skolledning. Detta om manuppnår en väl fungerande verksamhet, men resultatet visar också att denna verksamhet mångagånger är svår att få till och då gynnar den verksamheten ingen utav dessa tre grupper. För att uppnåen välfungerande verksamhet för elever med Aspergers syndrom har litteraturen genomgåendetryckt på att lärare och skolledning måste ha kunskap/kompetens om Aspergers syndrom så att dekan skapa en bra studiesituation för dessa elever. Lärarna och skolledning har detta krav på sigutifrån gällande skollag samt läroplaner. Verkligheten visar dock något annat, då en nyundersökning kritiserar skolan och lärarna för deras bristande kompetens när det gäller attupprätthålla en god studiemiljö för dessa elever. Denna undersökning stödjer de erfarenheter somjag har ifrån arbete och vikariat inom området. Detta resultat belyser därför en verklighet som liggerlångt ifrån det som står i skolans styrdokument. Slutsatsen av denna studie är att begreppet inkludering innefattar och grundar sig i något mycketmer komplext än det som händer i klassrummet. Inkludering är ett begrepp som bottnar i vårdemokratiska värdegrund och samhällets vision ”en skola för alla ” som menar att skolan ska varaplats för alla, oavsett funktionsnedsättning, handikapp, religion, etnicitet o.s.v. Därför är dennaproblematik med elever med Aspergers syndrom i de ordinarieklasserna således inget problem därman finner ett enkelt svar, utan den speglar samhällets olika värderingar och prioriteringar.

Syftet med vår undersökning är att belysa den erfarenhet och kunskap behandlingspersonal har i sitt arbete som rör ungdomar med diagnosen Aspergers syndrom. Vilken erfarenhet finns det och vilken kunskap anser behandlingspersonal att man behöver ha i möten med ungdomar som har Aspergers syndrom, var frågorna vi ställde. Vår teoretiska utgångspunkt har utgjorts av Antonovsky, KASAM. Metoden var en kvalitativ intervjuundersökning, baserad på en intervjuguide samt samspel med intervjudeltagarna. Intervjuerna skedde med behandlingspersonal på behandlingsavdelningar där det fanns erfarenheter inom området. Vår analys av intervjuresultatet gjorde vi med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys som bygger på att tematisera och kategorisera intervjumaterialet. Resultatet visade betydelsen av struktur i arbetssättet med ungdomarna som har Aspergers syndrom samt vikten av att ta deras perspektiv. Resultatet speglade även ungdomarnas individualitet. Resultatet hjälper således till att belysa den tidigare forskningen samt utöka vår bemötandekompetens.