Alla barn i förskolan har rätt till inflytande, men forskning visar att den rättigheten är en komplicerad fråga och att pedagogernas förhållningssätt och syn varierar. Vi undersöker med denna studie hur pedagoger på förskolan resonerar kring barns möjligheter till inflytande under lunchen. Lunchen är ett vardagligt inslag av barnens vistelse på förskolan och viktig för barnens välmående och utveckling. Studien bygger på intervjuer med pedagoger om hur de arbetar med inflytande under lunchen. Intervjuerna analyserades med hjälp av begreppet barnperspektiv. Vid analyserna av intervjuerna framkom resonemang om inflytande, syn på barns förmågor och pedagogers förhållningssätt gentemot barnen. Resultaten visar många likheter mellan pedagogerna och hur de resonerar. Pedagogerna förde fram att de arbetar aktivt med att låta barnen få välja vad dem ska äta och mängden de tar till sig och att barnen aldrig tvingas till att äta. Det framkom dock olika syn på hur maten skulle serveras och det framkom olika stort fokus på lunchen som en lärsituation. Vissa pedagoger lyfte matsituationen som ett sätt att träna självständighet, andra på lunchen som en situation som gav möjligheter att samtala med barnen. Matsituationen beskrevs också vara viktig i och med att barn tränar på att anpassa sig i en grupp och i sociala sammanhang.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka förskollärares uppfattningar omlekens betydelse för barns utveckling och lärande och deras roll i att stödja barns lek iförskolan. Vår datainsamlingsmetod är baserad på en kvalitativ studie där intervjuermed tio förskollärare genomförts. Uppsatsens teoretiska utgångspunkt är densociokulturella teorin. Studien visar att förskollärare är medvetna om att leken harstor betydelse för barns utveckling och lärande. Förskollärarna lyfter att de genom attnärvara vid barns lek, att stötta barnen vid behov och att skapa kreativa miljöer förlek kan bidra till barnens utveckling och lärande. Vidare visar studien att deintervjuade förskollärarna utgår från barnets perspektiv och barnets intresse när deska utveckla barns möjligheter för utvecklande och lärande lek i förskolan.

Uppsatsens syfte handlar om att studera barn och ungas närmiljö samt deras roll i Sveriges fysiska planering och hur barns perspektiv framhävs i planprocessen. De frågeställningar som ställs i uppsatsen är följande. Hur beaktas barn och ungas närmiljö i detaljplaneprocessen? Hur behandlas barn och ungas intressen i detaljplaneprocessen? Hur ser deltagandet och inflytandet ut i detaljplaneprocessen för barn och unga? Den empiri som uppsatsen lutar sig mot är en kvalitativ metod som bygger på en analys av planhandlingar från detaljplaner. Där detaljplaner kommer från kommuner i Uppsala län. Det som uppsatsen kommer fram till är att barns intresse lyfts fram angående en tillgång till grönområden för lek, aktivitet och rörelse samt barnens säkerhet och trygghet i att kunna röra sig på egen hand i sin närmiljö. De kommuner som jobbar aktivt med att barn och unga ska vara med i planprocessen lyfter tydligare och mer konkret barns perspektiv och inte endast barnperspektiv från vuxna med barns intresse i sikte.

Utvecklingen och framväxten av digital teknik har ökat exponentiellt de senaste årtiondena och är idag en naturlig del av de flesta människors liv. Forskning om hur den digitala tekniken påverkar barn är ett relativt nytt och outforskat forskningsfält. Denna studie har som syfte att undersöka vilka appar vuxna väljer åt barn samt vilken roll dessa val kan spela i barns digitala användning, kulturer och vardag. Studien tar utgångspunkt i barndomssociologisk teori för att belysa kopplingar mellan barns digitala användning med kulturen de befinner sig i och deras barndom. Vi har använt enkät som metod för att besvara syftet, med tjugotvå informanter som antingen är verksamma i förskola eller är vårdnadshavare till barn på förskola. Slutsatsen och resultatet av studien kan sammanfattas av att barns digitala användning är ett polariserat område där vuxnas roll, åsikter och antaganden kan påverka barnens liv och kamratkulturer. Av den tidigare forskningen och teorin vi valt att analysera empirin med, får vi snarare syn på vikten av en kompetenshöjning och en större medvetenhet kring den digitala användningen och appars påverkan på barns liv.

Som ett resultat av snabb befolkningsökning och urbanisering finns det ett stort behov av nya bostäder, framför allt i Sveriges största tillväxtregioner. Stadsutvecklingen har de senaste decennierna gått från att glesa ut staden till att allt mer förtäta inom stadens befintliga gränser. Detta riskerar att ske på bekostnad av barns utemiljöer vilka är värdefulla för deras utveckling och välmående. Barns fysiska aktivitet och rörelsefrihet i staden har minskat drastiskt de senaste 50 åren. Av den anledningen är det viktigare än någonsin att det planeras för utemiljöer som möjliggör för en fysiskt aktiv vardag för barn. Idag saknas en etablerad praxis för hur barnperspektivet ska implementeras i den fysiska planeringen. Utan det är upp till kommunerna själva att tolka Boverkets rekommendationer för att uppnå Plan- och bygglagens lagkrav. Den första januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag, vilket sätter större press på fysiska planerare och beslutsfattare att tillvarata barnets bästa i alla beslut som rör barn. Den här kandidatuppsatsen har undersökt vilka olika strategier Uppsala kommun har använt sig av för att implementera barnperspektivet i förtätningsprojekt och huruvida olika strategier har fått skilda utfall gällande hur kvalitativa barns utemiljöer blivit. För att få svar på frågorna har fallstudier gjorts över fyra aktuella förtätningsprojekt i Uppsala kommun vars detaljplaner vunnit laga kraft mellan 2012 och 2018, vilka är Rosendal, Ulleråker, Kvarngärdet och Bruno Liljeforsgata. De granskade fallen påvisar att det kan vara en väsentlig skillnad i hur kommunen arbetar för att få in barnperspektivet i olika projekt. Trots det bedöms alla projekten ha tillgodosett barnperspektivet, dock i varierande grad. I de större projekten, Rosendal och Ulleråker, har goda utemiljöer för barn större förutsättningar för att bli verklighet. Detta på grund av att omfattande utredningar har gjorts, samt att kommunen via markanvisning säkerställt kvaliteter på en mer detaljerad nivå. Till sist hade dessa planer bättre grundförutsättningar att uppnå undersökta kvaliteter då de byggdes i närhet till stora naturområden. I och med de stora skillnaderna i genomförandet bör det tas fram en kommungemensam policy för hur Uppsala kommun implementerar barnperspektivet i den fysiska planeringen för att barn ska ges samma förutsättningar i sin uppväxtmiljö.

The aim of this study is to examine how investigative social workers in the children´s department within the social services succeed to provide children´s rignt to participate and to put this in context with what previous research say about the child´s perspective. We used a qualitative method and preformed semi-structured interviews with seven social workers. To analyze the material we used previous research along with Aaron Antonovsky´s theory of KASAM and Micheal Lipsky´s theory of street-level bureaucracy with the concept of discretion. Conclusions that can be drawn from this study are that the definition of children´s participation is complex but mainly about them getting the opportunity to express themself about thair thoughts and feelings and that social workers take that in concern. It is also about the child being given information about and understanding the investigationprocess but also that their participation are optional. To promote children´s participation mainly are to talk to them, adjusted to the individual child´s level with their age and maturity taking into account. Methods and tools are described as many but they are all about improve communication between the child and the social worker, to be able to identify the child´s concerns and providing good conditions for the child to understand. It is also about them being able to express themselves about their situation and have the possibility to influence the decisions. Difficulties and limitations can lead to consequences for the child and are mainly about the influence of parents and the orgaization. When parents work against the social workers an they does not want to cooperate is one example that can lead to the child not being given the opportunity to express themselves. The organization may limit if there is a lack of time an resources, which can result in not enough converation with the child as necesary to build a relationship and also prevent skills development that can improve the quality of conversations with children. This can lead to the child not getting the support they need.

Barnets bästa och barnperspektiv är centrala begrepp inom Barnkonventionen som blevsvensk lag den 1 januari 2020. Studiens syfte är att studera socialsekreterares ochfamiljebehandlares konstruktioner av barnets bästa och barnperspektiv för att kunnaidentifiera vilka diskurser som omger professionellas tal. För att kunna analysera hursocialsekreterare och familjebehandlare konstruerar begreppen barnets bästa ochbarnperspektiv tillämpas den foucauldianska diskursanalysen. Därmed har jag intervjuat femsocialsekreterare och familjebehandlare som arbetar med barnrelaterade frågor inomsocialtjänsten. Resultatet visar att bedömningen av barnets bästa konstrueras utifrån fleradiskurser som betonar professionellas perspektiv på att bedöma barnets situation, därprofessionellas kompetens ges stor betydelse. En annan diskurs som framträder ikonstruktionen av barnets bästa är familjediskursen som betonar barnets beroende av enfamilj. Även konstruktioner av barnperspektiv utgår främst från vuxnas perspektiv på barnetssituation där barnperspektiv konstrueras som dels en generell föreställning om barnens världoch dels som vuxnas uppfattningar om barnets enskilda situation. I studiens resultat lyfts framolika motsättningar som uppstår i relation mellan barnets behov och barnets vilja. I studienframgår också att barnet görs till ett subjekt eller objekt beroende på vilken diskursprofessionella talar utifrån.

Rutiner finns på alla arbetsplatser och som pedagog i fritidshem är det viktigt att reflektera över vilka rutiner som finns, och varför. Det är annars lätt att allt som görs sker per automatik. Att motivera de rutiner som ingår i verksamheten kan även ses som en del av skolans kvalitetsarbete. Denna undersökning har som syfte att ta reda på vilka rutiner som finns på fritidshem och pedagogernas syn på dessa. Vilka ramfaktorer som påverkar rutinerna samt vilka möjligheter och hinder rutiner kan innebära är också frågor som har undersökts. Det har använts en kvalitativ metod bestående av intervjuer och en skriftlig enkät till pedagoger i fritidshem. Symbolisk interaktionism har fungerat som teoretisk utgångspunkt under intervjuer och analysarbete.  De ramar som kan styra verksamhetens rutiner synliggörs utifrån ramfaktorteorin, som menar att det finns yttre faktorer som inblandade aktörer inte kan påverka. Resultat av undersökningen visar att de rutiner som finns är uppstart/närvarokontroll, samling, val av aktivitet, genomförande av aktiviteter, mellanmål och sammanslagning/stängning. Ytterligare resultat visar att: * barngruppen är den ramfaktor som i störst grad påverkar rutinerna.  * rutiner upplevs inte som något större hinder, men rutiner kan vara ett hinder för spontanitet.  * pedagogerna anser att rutinerna är trygghetsskapande för både barn och pedagoger.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare själva uttrycker att de arbetar med de yngre barnens inflytande i den pedagogiska verksamheten i förskolan. Då förskollärare idag ska arbeta efter olika styrdokument i vilka det uttrycks att barn ska ges inflytande i det som rör dem så är det relevant att undersöka hur det rent praktiskt arbetas med detta. Förskollärare har en stor del i att utbilda de allra yngsta människorna till att bli demokratiska medborgare utrustade med färdigheter för att delta i ett demokratiskt samhälle.Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv och resultatet har analyserats med hjälp av de centrala begreppen barnperspektiv, barns perspektiv, demokrati och barns inflytande. Metoden som användes i studien är en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer där vi intervjuade sex legitimerade förskollärare. Vårt resultat visade på att förskollärarna i studien upplever olika utmaningar och möjligheter med att arbeta med barns inflytande i verksamheten, men att alla förstår och är eniga om att barn ska ha inflytande. Studien visade sig ha flera likheter med den tidigare forskning som tas upp i detta arbete.

Vårt mål med denna undersökning och vårt arbete är att analysera på vilka sätt pedagoger tolkar att barn använder sig av sina erfarenheter från populärkultur i förskolans kontext samt hur pedagogerna förhåller sig och arbetar utifrån detta. Vi började studien utifrån en kvantitativ metod där vi delade tre enkäter som visade på att populärkultur tydligt genomsyras hos barnen i förskolan på varierande sätt. Vi valde att fortsätta genom fyra kvalitativa intervjuer med personal från tre olika förskolor, för att ta reda på ytterligare hur pedagoger tolkar att barn i förskolan använder sig av populärkultur och hur de väljer att förhålla sig till och arbeta med det. Vi har valt att använda oss av den sociokulturella teorin samt begreppen samspel, den proximala utvecklingszonen, lek, fantasi, populärkultur, barnperspektiv och barns perspektiv i vår analys av intervjuerna. Resultatet av studien visar utifrån pedagogers tolkningar på att barn influeras mycket av det som de tar del av genom populärkulturen av varierande slag utifrån pedagogers perspektiv. Barnen använder sedan dessa erfarenheter främst via sin lek men även i estetiska uttrycksformer som vid skapande, konstruerande samt genom skrift. Barnens intressen av olika tv-program samt tv-spel tas även tillvara på av pedagoger där vi kan se att de jobbar vidare med detta utifrån ett vuxenperspektiv. Däremot kan vi också konstatera att ett dilemma kring viss populärkultur pågår, om den är pedagogisk eller inte för arbetet i verksamheten. Betydelsen av att pedagoger tar tillvara på det som barn förmedlar, i detta fall främst sin lek, för att skapa förutsättningarna för lärande och utveckling på ett roligt samt inbjudande sätt är av stor vikt i vår framtida roll som förskollärare.