Spelling suggestions: "subject:"bauhaus."" "subject:"brauhaus.""
71 |
Uralt, ewig neuHennewig, Lena 13 November 2020 (has links)
Ausgehend von Oskar Schlemmers (1888-1943) Bauhaus-Signet aus dem Jahr 1923 analysiert diese Arbeit den Zusammenhang zwischen Mensch und Raum im Œuvre des Bauhaus-Meisters. Die bei Betrachtung des Signets aufkommende These, Mensch und Raum – die zwei tradierten Pole des Schaffens Schlemmers – bedingten sich gegenseitig, wird untersucht, hinterfragt und um die Kategorie der Kunstfigur erweitert.
Das erste Kapitel beleuchtet den Menschen als Maß aller Dinge. Der angestrebte Typus entsteht einerseits über Schlemmers Analyse des menschlichen Körpers mittels tradierter Proportionsstudien und Geometrisierung, die zu einer zumindest scheinbaren Berechenbarkeit führen. Betrachtet werden hierbei die Ausführungen Leonardo da Vincis, Albrecht Dürers und Adolf Zeisings. Andererseits nutzt Schlemmer die physiognomischen Überlegungen Richarda Huchs und Carl Gustav Carus‘ für seine Zwecke der Darstellung einer Entindividualisierung des Menschen.
Hierauf aufbauend befasst sich das zweite Kapitel mit dem Raum. Es zeigt, dass Schlemmers Überlegungen zu theoretischem und gebautem Raum ihren Ursprung in Albert Einsteins Relativitätstheorie nehmen und von Debatten am Bauhaus genährt werden: Schlemmer betrachtet den Raum als wandelbar und abhängig vom Menschen, was unter anderem durch eigene Schriften und den einzig überlieferten Architekturentwurf Schlemmers gefestigt wird.
Zur Untersuchung einer umgekehrten Einflussnahme des Raumes auf den menschlichen Körper erweitert das dritte Kapitel die zwei tradierten Pole des Schlemmer’schen Œuvres um einen weiteren: die Kunstfigur. Diese, so belegt das Kapitel, generiert ihre eigene Körperlichkeit über den Einfluss des veränderlichen Raumes, darüber hinaus aber auch durch die Abstrahierung des zugrundeliegenden menschlichen Körpers mittels des Kostüms und der Maske. Über diese beiden wiederum vollzieht sich auch eine Wandlung des Menschen. / Taking the Bauhaus signet, designed by Oskar Schlemmer in 1923, as a starting point, the present thesis examines the relationship between man and space – the two consistently named poles of Schlemmer’s work – within the œuvre of the Bauhaus master. It analyzes, questions and expands the assumption, at first glance suggested by the signet, that space and man are mutually dependent:
The first chapter deals with man as the measure of all things. The type pursued by Schlemmer results, on the one hand, from his analysis of man via proportion and geometric studies by Leonardo da Vinci, Albrecht Dürer and Adolf Zeising that lead to a certain calculability. On the other hand, Schlemmer uses physiognomic ideas of Richarda Huch and Carl Gustav Carus to depict a certain de-individualization.
Based on the results of the first chapter, the second chapter deals with questions of space. It shows that Schlemmer’s considerations of theoretical space and architecture stem from Albert Einstein’s theory of relativity and are fed by Bauhaus debates on that same topic: Schlemmer regards space and architecture as subject to change and dependent on man; this theory is also strengthened by his writings and his only surviving architectural design.
To examine the reverse influence of space on the human body, the third chapter adds the Kunstfigur (art figure) as another category to the established two poles of Schlemmer’s œuvre discussed in the literature: man and space. The chapter proves that the Kunstfigur generates its own corporeality through the influence of space, which is modifiable by movement. Besides that, said corporeality is also determined by an abstraction, in turn caused by costumes and masks. These items also influence the outer appearance of man.
|
72 |
Greta Magnusson Grossman : Från funkis till California ModernMagnusson Harling, Emma January 2024 (has links)
This thesis explores the architecture, interior design and furniture design of Greta Magnusson Grossman (1906-1999), a pioneering Swedish Modernist who emigrated to the United States in 1940 and became part of the design movement California Modern in Los Angeles. Despite a productive and acclaimed career, her work was more or less forgotten until rediscovered in the early 2000’s.In this thesis, Greta Magnusson Grossman’s broader context is understood through literature studies of the 1930 Stockholm Exhibition, the introduction of Swedish Modern at the 1939 New York World’s Fair, the postwar design movement California Modern, and the International Competition for Low-Cost Furniture Design organized by the Museum of Modern Art in New York in 1948. Similar needs for well designed, low cost housing and furniture in the two countries are found.To further examine the work of Magnusson Grossman, her 1949 residence at Waynecrest Drive in Los Angeles is visually analyzed and compared with contemporary Case Study House #8 by American design couple Charles and Ray Eames from 1949, and Swedish furniture designer and architect Bruno Mathsson’s Exhibition Hall from 1950. Several correlations between the three environments are identified, and confirms Greta Magnusson Grossman’s progressive contributions in the fields of architecture, interiors and furniture design.
|
73 |
O espaço sagrado e o religioso na obra de claudio PastroSartorelli, Cesar Augusto 25 November 2005 (has links)
Made available in DSpace on 2016-04-25T19:20:27Z (GMT). No. of bitstreams: 1
CesarSartorelli.pdf: 82712403 bytes, checksum: 53117bf040d047558c5f13fe79e7bff9 (MD5)
Previous issue date: 2005-11-25 / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior / Overall this sciences of religions essay is about architecture and art, but mainly its object is to treat specifically the fields wich refer to both the construction of religious spaces, and the hole art contained inside them and rised from them as well. These fields encircle painting, sculpture and, in addition, furniture and special pieces designed for the indoor spaces. More specifically, this essay also builts and reports its reflections based on the contemporary christian artwork and architectural spaces, produced and projected by artist and vernacular architect Claudio Pastro.
The analysis in this essay approaches Pastro's biography through his unique process of working and criating, as a painter, pictorial artist, architect and sacred art expert. The second chapter explores Pastro's conceptions between sacred art and religious art, which are indeed different: each conception is clearly refeared, explained, discussed, compared to the other ones, and looked over through the eyes of Mircea Eliade's and Rudolf Otto's fenomenology. Still in the field of the Teology of the Art, the thinking of Romano Guardini about the sacred and the religious is also shown.
In the third chapter we have a timeline brief of the history of art and sacred architecture, the bases of Pastro's work; then, a comparative study between his conception about the modern project related to the architecture and the vanguard arts. We also comment some brazilian architects projects, wich he admire and influenced him.
Furthermore we comment the II Council of the Vatican and its propositions of liturgical renewal, wich led to the renew of sacred architeture and art, home of Pastro's realm of inspiration and concepts. We end with the analysis and critical reviewing of nine of his chapels and churches already built. In the conclusion, we comment the repercussion of Claudio Pastro's works, and the importance of his figure within the brazilian artistic and architectural panorama, as well as the concerns and limits of his concepts. Alongside with these questions, we leave to open minds some other further questions to be treated, about the relationships between art and religion, and art and the sacred. / Este trabalho em ciências da religião trata de arte e arquitetura, num campo especializado de ambas, que é a construção de espaços religiosos e a arte que nele se insere, abrangendo pintura, escultura, e o design de peças e mobiliário de seu interior. Mais especificamente estaremos tratando de arte e arquitetura sacras cristãs, contemporâneas, através da obra do artista sacro e arquiteto vernacular Claudio Pastro.
A análise se inicia através de sua biografia e desenvolvimento de processo de trabalho, como artista plástico, gráfico, arquiteto vernacular e estudioso de arte sacra e espaço litúrgico. A seguir suas concepções, que colocam uma diferenciação entre arte sacra e arte religiosa, serão explicadas e discutidas, observadas através da fenomenologia de Mircea Eliade e Rudolf Otto. No âmbito da Teologia da Arte também exporemos o pensamento de Romano Guardini, citado como fonte dos conceitos de Claudio Pastro sobre sagrado e religioso.
No terceiro capítulo fazemos um breve histórico da história da arte e arquitetura sacras, sobre o qual se apoia seu trabalho, acrescido de um estudo comparativo de sua concepção de arquitetura em relação ao projeto moderno , e com as vanguardas artísticas em artes plásticas. Comentamos também alguns projetos de arquitetos brasileiros que o influenciaram e que admira.
De dentro da Igreja trataremos do Concílio Vaticano II e suas propostas de renovação litúrgica, que implicaram em renovações na arte e arquitetura sacras, a qual se filia Claudio Pastro. Encerramos com a análise e crítica de nove projetos de capelas e igrejas por ele realizados. Na conclusão situamos a repercussão de seus trabalhos e seu papel dentro da arte e arquitetura sacras católicas brasileiras, na prática, assim como a pertinência e limites de suas concepções e conceitos. No questionamento destes conceitos e concepções situamos questões em aberto, pertinentes à relação entre arte e religião, arte e o sagrado.
|
74 |
Byggvaruhuskedjors kravställningar på sina leverantörer En studie av bygghandeln i Sverige / DIY and building material retailers demands on their suppliers A study of the DIY and building material market in SwedenFransson, Daniel January 2004 (has links)
<p>Denna studie utreder vilka funktioner och roller som byggvaruhuskedjor efterfrågar att deras leverantörer från träindustrin bör ha i marknadskanalen. Vidare förklaras hur dessa leverantörer bör agera för att möta dessa krav och förväntningar. Sålunda skapas gynnsamma utvecklingsmöjligheter av nya produktlösningar för att svara upp till nya krav på teknik och produktutveckling för att öka försäljningen av trävaror till de viktiga GDS (Gör-Det-Själv)- och byggmaterialmarknaderna i både Sverige och Europa. Byggvaruhuskedjorna anser att träindustrin har ett alldeles för stort produktions- och volymfokus och inriktar sig för mycket på export av trävaror. Byggvaruhuskedjor efterfrågar alltmer en leverantör från träindustrin med en hög anpassningsförmåga som kan medverka i kedjans utvecklingsarbete och som samtidigt har stor lyhördhet gentemot marknadens behov och har möjlighet att göra anpassningar till lokala GDS- och byggmaterialmarknader. Leverantörer från träindustrin måste sålunda gå ifrån produktions- och volymfokusering till kundutveckling och kundfokus. Deras produktivitetsutveckling och samarbetsvillighet har en stor betydelse för att generera en välfungerande interaktion med sina kunder. Sålunda kan en koppling mellan deras egen produktion och deras kunders behov utvecklas. Det kommer sannolikt att bli mycket kostsamt och svårt för träindustrin att försöka bearbeta den svenska och europeiska marknaderna utan att använda byggvaruhuskedjorna som marknadskanal. Byggvaruhuskedjornas ökade konsumentfokus och riktade marknadsföring medför enligt dem själva en expansion av marknaden samtidigt som prismedvetenheten och kraven från GDS- och byggmaterialmarknaderna ökar. Byggvaruhuskedjorna verkar alltmer fungera som systemintegratör och anser själva att de känner av en större makt gentemot sina leverantörer. Byggvaruhuskedjorna förefaller dock svårare att definiera som antigen mega-retailers eller category-killers. Branschgränserna blir alltmer oklara och det blir sålunda svårare att avgöra vilka företag som specifikt kan klassificeras att tillhöra bygghandeln Den nationella bygghandeln blir samtidigt alltmer internationell och sammanfattningsvis verkar en marknadskanal med nya funktioner och strukturer att utvecklas.</p>
|
75 |
Byggvaruhuskedjors kravställningar på sina leverantörer En studie av bygghandeln i Sverige / DIY and building material retailers demands on their suppliers A study of the DIY and building material market in SwedenFransson, Daniel January 2004 (has links)
Denna studie utreder vilka funktioner och roller som byggvaruhuskedjor efterfrågar att deras leverantörer från träindustrin bör ha i marknadskanalen. Vidare förklaras hur dessa leverantörer bör agera för att möta dessa krav och förväntningar. Sålunda skapas gynnsamma utvecklingsmöjligheter av nya produktlösningar för att svara upp till nya krav på teknik och produktutveckling för att öka försäljningen av trävaror till de viktiga GDS (Gör-Det-Själv)- och byggmaterialmarknaderna i både Sverige och Europa. Byggvaruhuskedjorna anser att träindustrin har ett alldeles för stort produktions- och volymfokus och inriktar sig för mycket på export av trävaror. Byggvaruhuskedjor efterfrågar alltmer en leverantör från träindustrin med en hög anpassningsförmåga som kan medverka i kedjans utvecklingsarbete och som samtidigt har stor lyhördhet gentemot marknadens behov och har möjlighet att göra anpassningar till lokala GDS- och byggmaterialmarknader. Leverantörer från träindustrin måste sålunda gå ifrån produktions- och volymfokusering till kundutveckling och kundfokus. Deras produktivitetsutveckling och samarbetsvillighet har en stor betydelse för att generera en välfungerande interaktion med sina kunder. Sålunda kan en koppling mellan deras egen produktion och deras kunders behov utvecklas. Det kommer sannolikt att bli mycket kostsamt och svårt för träindustrin att försöka bearbeta den svenska och europeiska marknaderna utan att använda byggvaruhuskedjorna som marknadskanal. Byggvaruhuskedjornas ökade konsumentfokus och riktade marknadsföring medför enligt dem själva en expansion av marknaden samtidigt som prismedvetenheten och kraven från GDS- och byggmaterialmarknaderna ökar. Byggvaruhuskedjorna verkar alltmer fungera som systemintegratör och anser själva att de känner av en större makt gentemot sina leverantörer. Byggvaruhuskedjorna förefaller dock svårare att definiera som antigen mega-retailers eller category-killers. Branschgränserna blir alltmer oklara och det blir sålunda svårare att avgöra vilka företag som specifikt kan klassificeras att tillhöra bygghandeln Den nationella bygghandeln blir samtidigt alltmer internationell och sammanfattningsvis verkar en marknadskanal med nya funktioner och strukturer att utvecklas.
|
76 |
George Tsutakawa's fountain sculptures of the 1960s: fluidity and balance in postwar public art.Cuthbert, Nancy Marie 20 August 2012 (has links)
Between 1960 and 1992, American artist George Tsutakawa (1910 – 1997) created more than sixty fountain sculptures for publicly accessible sites in the U.S., Canada, and Japan. The vast majority were made by shaping sheet bronze into geometric and organically inspired abstract forms, often arranged around a vertical axis. Though postwar modernist artistic production and the issues it raises have been widely interrogated since the 1970s, and public art has been a major area of study since about 1980, Tsutakawa's fountains present a major intervention in North America's urban fabric that is not well-documented and remains almost completely untheorized. In addition to playing a key role in Seattle's development as an internationally recognized leader in public art, my dissertation argues that these works provide early evidence of a linked concern with nature and spirituality that has come to be understood as characteristic of the Pacific Northwest. Tsutakawa was born in Seattle, but raised and educated primarily in Japan prior to training as an artist at the University of Washington, then teaching in UW's Schools of Art and Architecture. His complicated personal history, which in World War II included being drafted into the U.S. army, while family members were interned and their property confiscated, led art historian Gervais Reed to declare that Tsutakawa was aligned with neither Japan nor America – that he and his art existed somewhere in-between. There is much truth in Reed's statement; however, artistically, such dualistic assessments deny the rich interplay of cultural allusions in Tsutakawa's fountains. Major inspirations included the Cubist sculpture of Alexander Archipenko, Himalayan stone cairns, Japanese heraldic emblems, First Nations carvings, and Bauhaus theory. Focusing on the early commissions, completed during the 1960s, my study examines the artist's debts to intercultural networks of artistic exchange – between North America, Asia, and Europe – operative in the early and mid-twentieth century, and in some cases before. I argue that, with his fountain sculptures, this Japanese American artist sought to integrate and balance such binaries as nature/culture, intuition/reason, and spiritual/material, which have long served to support the construction of East and West as opposed conceptual categories. / Graduate
|
Page generated in 0.0358 seconds