Personalens erfarenheter av missbruk är centralt inom tolvstegsbehandling – en vanlig behandlingsform inom svensk missbruksvård. Syftet med föreliggande studie var att undersöka på vilket sätt personalens erfarenheter av ett eget alkohol- och/eller olika substansmissbruk påverkar deras förståelse för och förmåga att verka i rollen som behandlare. Studien har utformats och analyserats mot bakgrund av de teoretiska begreppen empati respektive rollteori. För att få en djupare förståelse inom det valda området genomfördes sju kvalitativa intervjuer med behandlare som har bakgrund av eget missbruk. Studien genomfördes på fyra olika behandlingshem med koppling till tolvstegsbehandling. Resultatet visar att erfarenheterna kan bidra med en djupare förståelse för klienten och underlätta alliansskapandet. Studien implicerar att det utmärkande med erfarenheter av eget missbruk är möjligheten att fungera som förebild för klienterna, då dessa behandlare kan visa att ett nyktert/drogfritt liv är möjligt och eftersträvansvärt. Distans och självreflekterande förmåga lyfts fram som viktiga aspekter i förhållande till de egna erfarenheterna. Diskussion förs kring förutsättningar för att erfarenheterna ska bidra till adekvat förståelse och bemötande av klienten. / In Sweden the twelve-step program is commonly used in treatment of persons with addiction. A central aspect of the program is the use of staff with own experiences of substance abuse. The aim of this study is to explore and examine the extent to which staffs’ previous experience of addiction influences their understanding and ability to manage their role as an addiction counselors. The study and data analysis was conducted on the basis of empathy and role theory. A qualitative approach was applied to the seven interviews that were conducted amongst addiction counselors; all of whom had own experiences of addiction. Interviews were carried out in four different treatment centers applying the twelve-step program. The results indicate that personal experiences can be of importance for a deepened understanding of clients situation and also in the establishing of alliance. Attributable to the counselors’ own experiences of addiction is an unique ability to function as models for the clients. Their story is proof that life without drugs/alcohol is both achievable and beneficial. In regard to these findings, experiences need to correspond with an ability of distancing and self-reflectiveness. Important aspects relating to counselors own experiences of substance abuse are discussed in regard to their ability to understand and intervene with the client.

Syftet med studien var att utifrån behandlarnas erfarenhet på HVB-hem undersöka hur motiverande samtal som ett hälsofrämjande pedagogiskt verktyg är användbart inom missbruksvården för barn och ungdomar på individ- och gruppnivå. I studien speglas teoretiska utgångspunkter såsom hälsa som kontinuum och Illeris lärandemodell, detta bidrog till att kopplingar kunde dras mellan resultatet och teorierna. Fortsättningsvis genomfördes semistrukturerade intervjuer med fem olika behandlare som arbetar i olika kommuner på HVB-hem för barn och ungdomar med missbruksproblematik. Studiens resultat visade på att det kan bli svårigheter med motiverande samtal på gruppnivå eftersom det kan bidra till att passiva klienter blir desto mer passiva, vilket inte hjälper deras beteendeförändring. Resultatet visade även på att en ungdom lätt kan ta på sig ledarrollen vilket kan påverka utbyte av erfarenheter och därav hindrar lärandet. Däremot visade resultatet att motiverande samtal på individnivå kan bidra till motivation, självinsikt och individuellt lärande som således kan leda till hälsosamma livsstilsförändringar. Fortsättningsvis visade resultatet vikten av hur behandlaren stöttar individen under processen för att beteendeförändring ska bli lyckad. Slutsatsen som dras är att motiverande samtal som metod på individnivå är en fungerande metod på ungdomar som vill komma ifrån sitt missbruk och påbörja en livsstilsförändring. För att motiverande samtal på gruppnivå ska fungera som ett pedagogiskt verktyg krävs en tydlig struktur och en god relation till barn ungdomar. / The purpose of this study was to examine how therapist’s working at HVB homes in Sweden experience motivational conversations as a health-promoting pedagogical tool is useful in substance abuse care for children and young people at individual- and group level. The study reflects various theoretical starting points, such as health as a continuum and Illeri's learning model, which contributed to the fact that connections could be drawn between the results and the theories. Semi-structured interviews were conducted with five different therapists who works in different municipalities at HVB homes for children and young people with substance abuse problems. There may be difficulties with motivated conversations at group level because it can contribute to passive clients becoming all the more passive, which does not help their behavior change. The results also showed that a young person can easily take on the leadership role, which can affect the exchange of experiences and inhibit the learning. On the other hand, the results showed that motivational conversations at individual level can contribute to motivation, self-insight and individual learning, which can thus lead to healthy lifestyle changes. Furthermore, the results showed the importance of how the therapist supports the individual during the process for behavior change to be successful. The conclusion that is drawn is that motivational conversation as a method at the individual level is a working method for young people who want to be free from their addiction and start a lifestyle change. In order for motivational conversations at group level to function as a pedagogical tool, a clear structure and a good relationship with the children and young people is required.

Spelberoende är ett allvarligt folkhälsoproblem som förorsakar en rad negativa konsekvenser för individer, där spelberoendet ofta är kombinerat med samsjuklighet, vilket gör problematiken mer komplex. På grund av denna problematik är det viktigt att ta reda på hur behandlare uppfattar behandlingsmetoder. Syftet med denna studie var att undersöka behandlares uppfattningar av behandlingsarbetet med personer som har spelberoende i kombination med samsjuklighet. Utifrån en kvalitativ ansats genomfördes sex semi-strukturerade intervjuer med behandlare. Materialet analyserades genom en tematisk analys. Resultatet visar att behandlarna belyser vikten av att integrera och anpassa olika metoder, teorier, besitta ett brett förhållningssätt och att samverka med andra aktörer för att kunna bemöta och behandla denna komplexa målgrupp. En slutsats är att behandlarna tycks ha en medvetenhet av behandlingsarbetet som tvärdisciplinärt där arbetet med olika behandlingsmetoder används eklektiskt. Studien påvisar behovet av ytterligare forskning och mer förebyggande arbete. / Gambling addiction is a public health problem that causes negative consequences for individuals, where gambling addiction is often combined with co-morbidity, which makes the problem more complex. Because of this problem, it is important to examinate how therapists perceive treatment methods. This study aimed to investigate therapists' perceptions of the treatment work, with people who have gambling addiction combined with co-morbidity. Six semi-structured interviews were conducted with therapists based on a qualitative approach. The material was analyzed through thematic analysis. The results indicate that the therapists highlight the importance of integrating and adapting different methods and theories, having a broad approach and cooperation with other actors to treat this complex target group. A conclusion is that the therapists seem to be aware that the treatment work is interdisciplinary where the work with different treatment methods is used eclectically. The study demonstrates the need for further research and preventive work.

Tanken bakom denna studie har varit att undersöka hur behandlare upplever sitt arbete med familjer där det förekommer våld. Studien syftar till de behandlare som arbetar med metoden KIBB som är en behandlingsmodell framtagen av Melissa Runyon och Esther Deblinger. Syftet med KIBB är att hjälpa föräldrar att sluta använda våld mot sina barn genom att ha förälderns våldsutövande i fokus, belysa konsekvenser och lära föräldrar positiva föräldrastrategier. Som behandlare ger man stöd till barn som upplevt våld genom att bearbeta upplevelserna, hantera känslor och skuldavlasta. Datan till studien samlades in genom sex semistrukturerade intervjuer med KIBB behandlare. Vidare har kognitiv beteendeterapi, systemteori och inlärningsteori använts som teoretiska utgångspunkter. Datan har sedan analyserats utifrån de valda teorierna samt tidigare forskning. En av utgångspunkterna var att ta reda på vad behandlare ser för fördelar och utmaningar med KIBB. Intervjupersonerna redogjorde för många fördelar och många svar liknande varandra. De verkar också vara överens om att det är ett roligt arbete och att en stor fördel är att få göra skillnad för familjer. Under utmaningar i arbetet rådde det mer delade meningar. Intervjupersonerna resonerade kring de olika utmaningar man som behandlare ställs inför i arbetet och svaren var väldigt individuella. En annan aspekt som intervjupersonerna skildrade var vikten av motivationsarbete och relationsarbete med familjen samt samarbetet med den andra behandlaren. / This paper examines how professional therapists experience their work with families where violence occurs. The study aims to examine therapists' experience in working with CPC-CBT, which is a treatment model developed by Melissa Runyon and Esther Deblinger. The main  purpose of the treatment model is to help parents stop using violence against their children by focusing on the parent's use of violence, as well as highlighting consequences and teaching parents positive parenting strategies. Therapists using the CPC-CBT method provide support to children who have experienced violence by processing their experiences, managing emotions and relieving guilt. The data were collected through six semi-structured interviews with CPC-CBT therapists. Furthermore, cognitive behavioral therapy, systems theory and learning theory have been used as theoretical starting points. Later on, the data was analyzed based on the selected theories and previous research. One of the purposes was to clarify therapists' view on benefits and challenges in their work with CPC-CBT. The interviewees described several benefits and many answers were similar to each other, they also seem to agree that it is a fun job and that a big advantage is to be able to make a difference for families. During the challenges of the work, there were more divided opinions. The interviewees reasoned about the different challenges therapists face in their work and the results occurred very individual. Another aspect the interviewees described was the importance of motivational work and relationship work with families and collaboration with other therapists.

Bakgrund: I socialtjänstens utredning om barn är barnen en viktig informationskälla. I svensk lagstiftning beskrivs det att barnets bästa ska betraktas när åtgärder rör dem. Socialarbetare känner sig ibland osäkra inför samtal med barn. Syftet med denna studie är att undersöka vilken möjlighet socialarbetarna har gällande kompetensutveckling i att samtala med barn och behovet av verksamhets ut veck l ing för att förbättra samtal med barn. I studien ingår det två arbetsgrupper, socialarbetare som arbetar inom öppenvården och socialarbetare som arbetar med främst myndighetsutövning, mellan dessa grupper kommer det ske jämförelse för att se om det finns likheter och olikheter i upplevelsen av sin kompetens. Metod: Studien har genomförts med kvantitativ metod där datainsamlingen har bestått i online - enkäter. I studien är det totalt 10 av de totalt 13 tillfrågade kommunerna i Region Jönköpings län som har tackat ja till att vara med. Av tillfrågade 77 socialarbetare inom den sociala barnavården deltog 52 (65,7 procent) och av dessa arbetar 19 inom öppenvården och 33 arbetar med myndighetsutövning. Resultat: I studien framgår det att det finns förbättringsmöjligheter i samtal med barn för socialarbetare rörande utbildning och arbetsmaterial. I studien framgår det också att det inte finns några signifikanta skillnader mellan socialsekreterare och behandlare. Slutsats: Studien tyder på att socialarbetare är i behov av mer kunskap kring samtal med barn, samt att det finns områden som behöver förbättras för att känslan i samtalet med barnet ska bli mer positiv. / Background: Children are an important source of information in the investigations of the social services. Swedish law stipulates that the best interests of the child should be considered when measures concern them. Social workers sometimes feel insecure about speaking with children. The purpose of this study is to examine the opportunities of social workers for training in speaking with children, and the need for development of the organization in order to improve conversations with children. Two groups are included in the study, social workers that work with non-institutional care, and social workers that primarily work with the exercise of public authority. These groups will be compared to see whether there are similarities and differences in their perception of competence. Method: The study has been done by a quantitative method where data has been collected with online surveys. In total, 10 of the 13 municipalities in Jönköping County have participated in the study. Out of the 77 social workers in child welfare asked to participate, 52 (65.7 per cent) chose to do so, whereof 19 work with non-institutional care and 33 with the exercise of public authority. Results: The study shows that there is room for improvement of social workers’ conversations with children with regards to education and work material. The study also shows that there are no significant differences between different types of social workers. Conclusions: The study indicates that social workers need more knowledge of speaking with children, and that there are areas that need improvement for the conversation with the child to be perceived as more positive.

Children and parents who visited child and adolescent psychiatry (CAP) for the first time were interviewed in the presence of their therapists about the first meeting. The interview was intended to make the attendants describe in their own words what the meeting was like for them. The interview was repeated after six months to get complementary information. Research assistants, reflectors, helped the interviewer to prevent from bias and to hold on to the theme. The grounded theory approach was utilised in papers I, II, and III, and qualitative content analysis was used in paper IV. Children appreciated the therapist being in an active as well as in a more passive but alert position, moving between asking adjusted questions and including the parents. The therapists’ skill of listening was also important to them. For the parents, it was important what happened between their child and the therapists. They questioned their own role and presence. Also, they focused on the plan for the meeting and for the coming process. Certain things that happened in the dialogue were useful after the meeting. The results indicate that what was helpful was connected to family therapy matters rather than psychiatric ones. The therapists balanced between a psychiatric and a family therapeutic position, and it was a dilemma for them how to best fulfil their assignment in the organisation as they perceived it. Two competing discourses were found in the first meeting; Structuring, which stood for structure, planning and expertise, while Collaboration represented negotiations of how to work together, empowerment and emotional aspects. The Structuring discourse tended to dominate. Both discourses consisted of valuable elements that needed to be included to ensure that the atmosphere would not be too strict or too flexible. The findings are tentative because of the lack of studies to compare to, and because of the few interviews made. / Det första möte som sker mellan familjemedlemmar och personal antas ha stor betydelse för hur den fortsatta kontakten artar sig. Det är ett tillfälle när var och en kan vara öppen för intryck och nyfiken på hur kommunikationen utvecklas och vilken hjälp som ska till. Förutsättningarna för mötet är etablerade på många plan. Föräldrarna och barnen har tidigare erfarenheter av både personliga och professionella kontakter, och de har förväntningar på vad som ska eller bör ske under det första samtalet. Personalen befinner sig i ett sammanhang där de har förväntningar på sig från organisationen. De har utbildning och erfarenhet och har anammat organisationens kultur och vanor i större eller mindre utsträckning. Både inom det psykiatriska eller det psykoterapeutiska området har det varit brist på studier som rör det första samtalet mellan professionell och patient/klient. Detta väckte ett intresse att studera området närmare. Syftet med studien var därför att försöka ta reda på mer om det första mötet ansikte mot ansikte mellan personal och familjemedlemmar. Vad händer där och hur upplevs det här mötet av dem som deltar? Ytterligare ett syfte var att försöka ta reda på vilka diskurser som påverkar det som sker mellan deltagarna. Vilka underliggande meningar har deltagarnas tankar och sätt att bete sig, och som har förankring i allmänna föreställningar om hur ett möte av det här slaget går till? Hur framträder det i deltagarnas kommunikation med varandra? För att finna svar på dessa frågor gjordes forskningsintervjuer inom två veckor respektive sex månader efter det första mötet på BUP (barn- och ungdomspsykiatrin). Vid intervjuerna deltog de som varit närvarande vid det första samtalet, d v s personal, föräldrar och barn. Intervjuaren hade till sin hjälp forskningsassistenter, reflektörer, vars uppgift var att bidra till att alla fick komma till tals och att man höll fokus på hur det var under det första samtalet. Fyra delstudier genomfördes. I de tre första användes analysmetoden grundad teori, och i den fjärde kvalitativ innehållsanalys. Den första delstudien lyfte fram barnens perspektiv. Barnen uppskattade om behandlarna befann sig ömsom i en aktiv ömsom i en passiv position, där de samtidigt var alerta i förhållande till barnen. De gillade att behandlarna å ena sidan anpassade sig och sina frågor till barnen och å andra sidan tog med föräldrarna i samtalet. Behandlarnas förmåga att lyssna och att hjälpa barnen att uttrycka sig var viktig för barnen. De tog också upp vikten av att behandlarna höll reda på tiden, så att samtalet inte blev för långt för dem. För föräldrarna, i delstudie II, visade det sig vara avgörande vad som skedde mellan deras barn och behandlarna. De ifrågasatte sin egen roll i mötet, och var tveksamma till om de borde vara närvarande eller inte. Dessutom var de inriktade på hur upplägget av samtalet såg ut och hur den fortsatta planeringen skulle bli. Vissa teman och yttranden i dialogen kunde vara till nytta för samspelet därhemma. Fynden i delstudien antyder att det som var till hjälp snarare låg på ett familjeterapeutiskt plan än ett psykiatriskt. I delstudie III framkom att behandlarna nedtonade sin egen insats och lyfte fram det viktiga i familjemedlemmarnas bidrag till hur mötet blev. Behandlarna balanserade mellan ett psykiatriskt och ett familjeterapeutiskt förhållningssätt. De mest tillfredsställande arbetsuppgifterna rörde att lyssna på barns och föräldrars berättelser och att hitta sätt att uppmuntra och stödja deras vägar till att må och fungera bättre. De önskade möta familjemedlemmarna på deras villkor, men hade också att samla information för bedömning och fortsatt planering. Det innebar ett dilemma för dem hur de bäst skulle kunna uppfylla de uppgifter som de uppfattade att BUP-organisationen gett dem. Två konkurrerande diskurser framträdde i delstudie IV. De var inflätade i varandra och stod att finna hos var och en av parterna barn, föräldrar och behandlare. Det syntes pågå balanserande eller konkurrens mellan de sociala röster som ingick i diskurserna. Diskursen Strukturering innehöll sociala röster som rörde exempelvis inramning av mötet, expertis och kategoriseringar medan diskursen Samarbete inriktades mot aspekter som öppenhet, sam-skapande och en utvidgad dialog. Om diskursen Strukturering skulle överväga blev följden antingen ett undertryckande och okänsligt förhållningssätt och diskursen Samarbete skulle om den övervägde kunna skapa ett otydligt eller alltför flexibelt förhållningssätt. Den förra diskursen tycktes dominera, men båda diskurserna syntes innehålla delar som behövdes för att det första mötet skulle uppfattas som givande. Fynden i studien är preliminära av två skäl. Dels finns få eller inga studier att jämföra med; dels var antalet intervjuer begränsat.

Ett folkhälsoarbete inriktas på hälsofrämjande- eller förebyggande insatser vilket kan ske på lokal nivå mot den enskilde individen. Missbruks- och beroendevården ansvarar för att ge stöd och behandling till personer som har ett missbruk eller beroende av ohälsosamma levnadsvanor. De ansvarar även för att förbättra och utveckla sina metoder och verktyg. Med utvecklingen av välfärdsteknik, har behandlare inom missbruks- och beroendevården börjat använda e-hälsoverktyg i allt större utsträckning i behandlingsarbete. Det anknyter till vision e-hälsa 2015 som bland annat fokuserar på ett arbete inom vård-och omsorgssektorn på individnivå. Digitala arbetsmiljön ämnar underlätta det vardagliga arbetet som stödjer de processer personalen medverkar i, som i slutänden kan bidra till att individen erbjuds digitala stödverktyg för att förbättra sin hälsa samt öka sin delaktighet. Syftet med studien var att undersöka behandlares erfarenheter av att använda välfärdsteknik i form av e-hälsoverktyg i deras behandlingsarbete. Metoden var kvalitativ med induktiv ansats där det målstyrda urvalet kompletterats med snöbollsurval. Intervjuerna genomfördes i semistrukturerad form och analyserades utifrån en manifest kvalitativ innehållsanalys. Studiens teoretiska perspektiv utgörs av Antonovskys teori KASAM, känslan av sammanhang.  Resultatet utgörs av två kategorier med fyra underkategorier och visar behandlares erfarenheter av att e-hälsoverktyg i behandlingsarbete bidrar till ökade möjligheter som underlättat för motivationsarbetet samt till utökad samverkan med enheten barn-och familj, behandlingshem och företagshälsovården. Resultatet visar även behandlares erfarenheter av att e-hälsoverktyg i behandlingsarbete skapar tillkommande utmaningar i form av ytterligare arbetsuppgifter samt en ökad situationsanpassad användning utefter exempelvis klientens psykiska ohälsa. / A public health work is focused on health promotion or prevention efforts, which can be done at the local level towards the individual. Addiction units is responsible for providing support and treatment to people who have an addiction or dependence on unhealthy lifestyles. They are also responsible for improving and developing their methods and tools. However, With the development of welfare technology, Social workers in addiction units, have increasingly begun to use e-health tools in treatment work. It is related to vision-health 2015, which among other things, focuses on work in the health and care sector at the individual level. The digital work environment aims to facilitate everyday work that supports the processes in which social workers participate, which can ultimately contribute to the individual being offered digital support tools to improve their health and increase their participation. The aim of this study was to investigate social workers’ experiences using welfare technology in the form of “e-health tools” in their work. The method was qualitative with an inductive approach where the purposeful sampling was supplemented with snowball sampling. The interviews were conducted in semi-structured form and analyzed based on a manifest qualitative content analysis. The theoretical perspective of the study consists of Antonovsky’s theory SOC, sense of coherence. The analysis resulted in two categories with four subcategories and shows social worker’s experiences that e-health tools in treatment work contribute to increased opportunities that have facilitated motivational work and such as increased collaboration with the unit for children and families, treatment homes and occupational health care. The results also show social worker’s experiences that e-health tools in treatment work create additional challenges in the form of additional tasks and an increased situation-adapted use according to, for example, the client's mental illness.

Nästan en tredjedel av alla anställda i Sverige upplevde under 2020 arbetsrelaterade besvär, så som hög arbetsbelastning, trötthet, oro, ångest eller utmattningssymptom. Arbetsgivare har ett ansvar att arbeta med organisatorisk och social arbetsmiljö och ska vid behov ta hjälp av företagshälsovård (FHV) och även samverka med företagshälsovård i preventivt syfte. En misstänkt bidragande orsak till den ökande ohälsan i arbetslivet kan vara att arbetsgivare inte uppfyller sitt fulla ansvar och införlivar arbetet med förebyggande och hälsofrämjande arbetsmiljöarbete. Studien undersökte behandlares (psykologer och beteendevetares) upplevelser av att arbeta med stöd till individer som upplever brister i organisatorisk och social arbetsmiljö. En intervjustudie gjordes med åtta informanter från tre olika företagshälsor över hela landet. Analysen bestod av en kvalitativ innehållsanalys som resulterade i fyra kategorier med det övergripande temat Behandlares förutsättningar att arbeta med stöd till hälsa i arbetslivet. Resultatet indikerar att behandlarens roll innebär en balansgång mellan organisationen och klienten vilket ibland kan innebära motstridiga intressen. Studien visar också att behandlarnas stöd i stor utsträckning handlar om att stötta klienter att göra anpassningar för att kunna hantera arbetssituationen i arbetsmiljöer som präglas av höga krav. En implikation av resultaten är att organisationer skulle behöva använda sig av FHV i större utsträckning än i dag i sitt arbetsmiljöarbete, för att förebygga ohälsa och främja hälsa. / Nearly one third of all employees in Sweden experienced work-related problems during 2020, such as heavy workload, worry, fatigue, anxiety or exhaustion disorder. Employers are responsible for the organizational and social work environment and are obliged to take assistance from occupational health services (OHS) when needed, and to collaborate with OHS for preventive purposes. A contributing factor to the increasing ill-health in working life could be that employers do not fulfill their responsibility and incorporate preventive and health-promoting work environment management. The study examined psychologists and behavioral scientists’ experiences of giving support to individuals who experience shortcomings in the organizational and social work environment. An interview study was conducted with eight informants from three different OHS across the country. The analysis consisted of a qualitative content analysis that resulted in four categories with the overall theme Conditions for working with support to increased health in working life. The results indicate that the supporting role involves balancing between the organization and the client, which can sometimes mean conflicting interests. The study also shows that the support is largely about supporting clients to make adjustments, to be able to handle the work situation in work environments that are characterized by high demands. One implication of the results is that organizations would need to use OHS to a greater extent, in order to support an improved work environment, to prevent ill-health and to promote health.

Little is known about the prevalence of substance use and abuse among individuals with intellectual disabilities. However, studies show that individuals with intellectual disabilities are at greater risk of developing substance abuse problems. Furthermore, traditional drug abuse treatment programs may be insufficient in order to tackle the individual needs of the users with intellectual disabilities. This study focuses on addiction counsellors, and aims to give insight into how they experience their work with individuals who are suffering from intellectual disabilities and substance abuse. In this study, qualitative interviews were conducted with five counsellors from two different municipal organizations. Subsequently, the analysis of the results has been categorized thematically, supported by Lipsky’s theory of street-level bureaucrats and Polanyi’s notion of tacit knowledge. The results suggest that the professionals are experiencing several challenges in their work with the target group. The lack of knowledge and insufficient national guidelines regarding the work with the target group, in combination with treatment methods that are not adapted to the needs and the abilities of people with intellectual disabilities, leave the professionals in a situation where their experiences and tacit knowledge is used to design and conduct the target group’s treatment.

The purpose of this study was to investigate how psychological therapists experience receiving gifts from their patients. Five respondents participated in the study and data was collected using a qualitative method consisting of semi-structured interviews. The analysis was conducted by means of an interpretive phenomenological analysis which resulted in two main themes describing how the respondents experienced gifts in the therapy room: reciprocity and dilemma. Reciprocity in the relationship with the patient, and dilemmas to cope with in relation to the patient as well as colleagues, guidelines and laws. / Syftet med denna studie var att undersöka hur psykologiska behandlare upplever att få gåvor av sina patienter. Fem respondenter deltog i studien och data samlades in med en kvalitativ metod bestående av semistrukturerade intervjuer. Analysen har gjorts med hjälp av en tolkande fenomenologisk analys som gav två huvudteman i hur respondenterna upplevde att få gåvor; ömsesidighet och dilemma. Ömsesidighet i relationen med patienten och dilemman att hantera i relation till såväl patient som kollegor, riktlinjer och lagar.