Denna uppsats handlar om den religiösa barnlitteraturen och dess barndomsdiskurser. Först genomfördes en kvantitativ förstudie av det aktuella religiösa barnboksutbudet och utifrån det valdes sedan tio bilderböcker ut. Med hjälp av ikonotextuell analys och teorier om barndomsdiskurser har sedan en kvalitativ studie gjorts på dessa utvalda bilderböcker. Genom analyserna framträder vissa tendenser såsom moraliska undertoner och pedagogiska syften som ”lättas upp” med hjälp av förströelse i form av glada och lättsamma bilder. Det finns även exempel på litteratur av mer konstnärlig och komplex art. Utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter och Kulturrådets kvalitetskriterier för barn- och ungdomslitteratur förs ett resonemang om huruvida den religiösa barnlitteraturen kan sägas leva upp till dessa båda kriterier. Studien redovisar spår av diskursen om det onda barnet, flera exempel på diskursen om det oskuldsfulla barnet samt några få böcker som frambär diskursen om det kompetenta barnet. Dessutom ges en historisk översikt över den religiösa barnbokens uppkomst och framväxt samt en överblick över samtida forskning inom religiös barnlitteratur.

Syftet med denna kvalitativa litteraturanalys var att undersöka hur neuropsykiatrisk och intellektuell funktionsnedsättning skildras i fyra olika bilderböcker som är riktade till barn i förskoleåldern. Resultatet av analysen visar att tre av bilderböckerna skildrar både negativa och positiva aspekter av funktionsnedsättningen, med ett visst fokus på de positiva. I dessa tre bilderböcker kretsar även handlingen kring funktionsnedsättningen, som är det primära i berättelsen. I en av de fyra bilderböckerna skildras funktionsnedsättningen enbart på ett positivt sätt. I denna bilderbok kretsar dock handlingen kring något helt annat än själva funktionsnedsättningen, som inte är det primära i berättelsen. Analysen visar även att funktionsnedsättningen är mest tydlig i bilderböckernas text, och att bilderböckerna skiljer sig åt gällande estetisk utformning. / The purpose of this qualitative literature analysis was to examine how neuropsychiatric and intellectual disability is portrayed in four different picture-books aimed at children in pre-school age. The results of the analysis show that three of the picture-books portrays both positive and negative aspects of the disability, with a certain focus on the positive ones. In these three picture-books, the disability is also the primary in the story. One of the four picture-books only show the positive sides of the disability. However, in this picture-book the disability is not the primary in the story. The analysis also show that the disability is mostly noticeable in the text of the picture-books, and that the picture-books are different regarding their aesthetic design.

Abstract The aim of this study is to investigate how a picture book for children is transformed into an easy-to-read version for children who have just started reading. I examine two versions of Emil of Lönneberga. One of the books is the orginal picture book of Emil in Lönneberga and was written by Astrid Lindgren (1963), while the other is an easy-toreadversion of the book, as adapted by the author Helena Renvall (1977). I have conducted a comparative study as a text and picture analysis of the material, with the focus on the adaptation of the original story. The adaptation in this case is a revision intended to make the story easier to read and more accessible to today’s children. The most important finding of the study is that easily read information is not just a matter of simplifying the text; the form of both text and pictures is adapted. The text is characterized by simpler words and shorter sentences. The pictorial material has been increased and the originally black and white pictures have been given added red colour. Otherwise, most of the layout has been changed for several reasons, but generally speaking so that the relation between text and pictures on each spread will function inthe most easy-to-read way possible.

In the following essay, I examine the ecocritical aspects of the writings of Thomas Tidholm, Swedish poet and children’s author. I argue for the existence of “green threads” that permeate the authorship, and analyse them through three thematic chapters where several of Tidholm’s texts, for children and adults, are juxtaposed in order to expand, contrast and deepen one another. The themes are: approaching the other, language and humanity and parts and unity. In my analysis I show that Tidholm continues to return to these themes throughout many different texts, exploring the difficulties and possibilities in human relationships to each otherand to nature. I conclude that even though Tidholm questions whether we truly can come close to, communicate with and fully understand others (humans or otherwise), he seems to hold the conviction that it is vitally important that we try. While the essay belongs in the field of ecocriticism, my working approach has been that of ordinary language philosophy as defined by literary scholar Toril Moi, following the works of Wittgenstein, Austin and Cavell. Thus, the essay is written in a spirit of acklowledgement rather than scepticism – my aim has been to bring out important aspects of the texts and show that, when read together, those aspects are enhanced. I find this especially important since the readerships of poetry and picture books do not always overlap. Furthermore, I suggest that Thomas Tidholm can be seen as a contemporary thinker whose ideas question and seek alternatives to the individualism of capitalist modern society. Keywords: ecocritisism, Thomas Tidholm, nature, environment, language

In this essay I study how humans and nature are portrayed in three Swedish picture books: Sprätten satt på toaletten(1970) by Annika Elmqvist, En blommas liv (2008) by Stefan Casta and Sara Lundberg and Naturen (2020) by Emma Adbåge. This is done based on the concept of ecomimesis from Timothy Morton's Ecology without Nature: Rethinking Environmental Aesthetics (2007) and other ecocritical terms such as: anthropocentrism, anthropomorphism and nature. In order to analyse the picture books I also use relevant ideas from Maria Nikolajeva’s Bilderbokens pusselbitar (2000). In addition to this, I discuss environmental literature for children and examine the didactic and aesthetic properties of the works.  Finally, I conclude that the books portay humans and nature differently but that they all have the message that we should cherish nature. Sprätten satt på toaletten has an anthropocentric worldview with humans shown as both the problem and the solution to the environmental crisis. En blommas liv gives a clear example of ecomimesis and anthropomorphism with its romantic illustrations of a conscious flower. Naturen ridicule antopocentrism and makes an attempt to redefine the concept of nature. All the works have both aesthetic and didactic qualities. They contain thought-provoking illustrations and stories but they also have clear messages. In other words, they are created based on the idea that literature can change the world. I question the phenomenon that adults, which cause the environmental crisis, speak for other peripheral groups. That we think we know what nature is and needs and hand over the responsibilities to the children. / I denna uppsats undersöker jag hur människa och natur gestaltas i tre svenska bilderböcker: Sprätten satt på toaletten (1970) av Annika Elmqvist, En blommas liv (2008) av Stefan Casta och Sara Lundberg samt Naturen (2020) av Emma Adbåge. Detta görs utifrån begreppet ekomimesis från Timothy Mortons Ecology without Nature: Rethinking Environmental Aesthetics (2007) samt andra ekokritiska termer såsom: antropocentrism, antropomorfism och natur. Till grund för bilderboksanalysen ligger relevanta begrepp från Maria Nikolajevas Bilderbokens pusselbitar (2000). Utöver detta för jag även en diskurs kring miljömedveten litteratur för barn och undersöker de nämnda verkens didaktiska och estetiska egenskaper.   Slutligen kommer jag fram till att verken gestaltar människa och natur på olika sätt men att de alla har budskapet att vi ska värna om naturen. Sprätten satt på toaletten visar en antropocentrisk världsbild med människan som både problemet och lösningen till miljökrisen. En blommas liv ger ett tydligt exempel på ekomimesis och antropomorfism med sina romantiska bilder av en tänkande blomma. Naturen förlöjligar antopocentrismen och gör ett försök till att omdefiniera naturbegreppet. Samtliga verk har både estetiska och didaktiska egenskaper. De innehåller tankeväckande illustrationer och berättelser men har också tydliga budskap. Med andra ord är de skapta utifrån idéen om att litteratur kan förändra världen. Jag ifrågasätter företeelsen att vuxna, som orsakar miljökrisen, för andra perifera gruppers talan. Att vi tror oss veta vad naturen är och behöver och lägger över ansvaret på barnen.

This essay aims to understand how meaning and materiality work in four picture books from the 00s and 10s; Gittan och gråvargarna by Pija Lindenbaum, I skogen by Eva Lindström, Vem ser Dim? by Maria Nilsson Thore and Vi blåste bort ibland by Viveka Sjögren. The essay uses two theoretical works about picture books: Bilderbokens pusselbitar by Maria Nikolajeva and Modernismens bilder – Den moderna bilderboken i Norden by Elina Druker. Questions to lead the analysis are: How can text and picture be understood as materiality? How can meaning be understood as a material-discursive phenomenon? How can reading and meaning be understood as performative processes? The chapter “Diffractions: Differences, Contingencies, and Entanglements That Matter” from Karen Barad’s book Meeting the Universe Halfway – Quantum Physics and the Entanglement of Matter and Meaning provides help to understand diffraction as a metaphor and methodological attitude. Eve Kosofsky Sedgwick’s understanding of knowledge as performative in the book Touching Feeling – Affect, Pedagogy, Performativity is used to understand the picture book as an act of knowledge and meaning, and reading as a performative process where human involvement cannot be overlooked. The essay problematizes the theoretical texts about picture books by taking on different parts of the picture book’s form and drawing examples from the four chosen picture books. Parts that are examined are divisions of signs in semiotics (and in the picture book theory), the picture book’s limits between for instance framework and content, fiction and reality, and book and reader, mimesis and the analytical problems with looking for truth, the impact of the picture book’s size and shape, and lastly illustration techniques and the influence that illustrator, materiality and reader have on the book. The essay shows how different involvements affect the meaning that is created in the picture book, how solid delimitations of different kinds can be problematic, and how words such as picture, text, paratext and content should be treated gently and consciously. Different ways of breaking with methods and thoughts of habit are presented, for instance by using Barad’s concept of diffraction. The essay ends by emphasizing the complexity that follows meaning, materiality and reading, the responsibility it demands of us and how picture book theory sometimes simplifies analysis. This essay stresses the importance of questioning how the methods and words we use affect what is possible to understand, but not in the sense that we should read in a paranoid and closed way, but rather open minded and with room for failures, reconsiderations and other ways forward. / Syftet med denna uppsats är att förstå hur mening och materialitet hänger ihop i fyra bilderböcker från 00- och 10-tal; Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum, I skogen av Eva Lindström, Vem ser Dim? av Maria Nilsson Thore och Vi blåste bort ibland av Viveka Sjögren. Uppsatsen går i dialog med de bilderboksteoretiska verken Bilderbokens pusselbitar av Maria Nikolajeva och Modernismens bilder – Den moderna bilderboken i Norden av Elina Druker. Frågor för att leda undersökningen är som följer: På vilket sätt är text och bild materialitet? Hur kan mening förstås som materiellt-diskursivt fenomen i bilderböckerna? Hur kan läsning och mening förstås som performativa processer? Avsnittet ”Diffractions: Differences, Contingencies, and Entanglements That Matter” ur Karen Barads verk Meeting the Universe Halfway – Quantum Physics and the Entanglement of Matter and Meaning fungerar som hjälp för att förstå diffraktion som metafor och metodologisk hållning. Eve Kosofsky Sedgwicks förståelse av kunskap som performativ i verket Touching Feeling – Affect, Pedagogy, Performativity används för att förstå bilderboken som ett görande, och läsningen som en performativ process där mänsklig inblandning inte kan förbises. Uppsatsen problematiserar de bilderboksteoretiska verken genom att ta sig an olika aspekter av bilderbokens form samt exemplifiera detta med hjälp av det skönlitterära materialet. Områden som vidrörs är semiotikens (och bilderboksteoretikernas) indelning av tecken, bilderbokens gränser mellan bland annat ramar och innehåll, fiktion och verklighet samt verk och läsare, mimesis och sanningssökandets analytiska problem, bilderbokens påverkan av storlek och format, samt slutligen illustrationstekniker och den inverkan illustratör, materialitet och läsare har på verket. Uppsatsen visar på hur olika inblandningar påverkar den mening som skapas i bilderboken, hur fasta gränsdragningar av olika slag kan anses problematiska, samt hur begrepp som till exempel bild, text, paratext och innehåll bör behandlas varsamt och medvetet. Olika sätt att komma runt upptrampade metodologiska tillvägagångssätt och tankespår presenteras, bland annat med hjälp av Barads diffraktionsbegrepp. Uppsatsen avslutas med att betona den komplexitet som följer med mening, materialitet och läsning, det ansvar detta avkräver oss och hur bilderboksteorin ibland fungerar förenklande i analyser. Denna uppsats lyfter vikten av att ifrågasätta vad de metoder och ord vi använder egentligen gör med vad som är möjligt att förstå, men inte i den mening att vi bör läsa misstänksamt och stängt, utan snarare öppensinnat och med utrymme för misslyckanden, omprövningar och andra vägar vidare.