Undersökningens syfte är att göra en queeranalys av gestaltningen av temat familj i ett urval av nutida, svenska bilderböcker för barn. Undersökningens frågeställningar lyder: Vilken förståelse av begreppet familj kan en queerläsning ge utifrån antagandet att bilderböckernas respektive karaktärer tillsammans utgör var sin familj och vilka kriterier kan lägga grunden till alternativa definitioner av begreppet familj? De tre litterära verk som undersöks är Sune börjar skolan av Sören Olsson och Anders Jacobsson (Rabén & Sjögren, 1997), När Findus var liten och försvann av Sven Nordqvist (Opal, 2001) samt Mamma Mu städar av Jujja och Tomas Wieslander med illustrationer av Sven Nordqvist (Natur och Kultur, 1997). Undersökningens frågeställningar besvaras med att alla tre litterära verk har potential att läsas queert. Undersökningen resulterar i ett antal kriterier som kontrasteras mot en traditionell definition av familj formulerat av Nationalencyklopedin, det vill säga kriterierna kan tillsammans utgöra en alternativ definition av begreppet familj.  Uppsatsen avslutas med en diskussion om bilderboken i samhället, nyttan av att läsa queert samt uppslag för framtida forskning.

In my bachelor’s project I have examined how different starting points can affect the working process and the results, when making picture books or comics. I have made around 15 experiments, in which I chose a starting point and created a story with this starting point as a framework. The starting points were related to the different components one has when making picture books or comics, such as: drawings, aspects of the book object (size, paper, flickering of pages) and relations between text and image. The purpose has been to investigate working methods, to learn more about the medium-specific qualities of the picture book, and to expand my own storytelling. The final result is four books, in which the four different starting points are interconnected in the stories.

Uppsatsen är en komparativ och narratologisk karaktärs- och motivstudie av de svarta karaktärerna Manne i Pija Lindenbaums småbarnsbilderbok Jag älskar Manne (2012) och Lilla Hjärtat i Stina Wirséns småbarnsbokserie om Brokigagänget som består av sex böcker utgivna mellan 2010-2012. Den kronologiska ordningen på Brokigaböckerna är Hej! och Oj! (2010), Aj! och Bang! (2011) och Gul! och Sov! (2012). Uppsatsen syfte är att undersöka hur de svarta karaktärerna Manne och Lilla Hjärtat framställs och porträtteras i böckerna för att sedan analysera hur och om det kan ha påverkat böckernas skilda mottaganden under 2012. Under året 2012 nominerades Jag älskar Manne till Augustpriset för Årets svenska barn- och ungdomsbok, medan Brokigaböckerna efter en het debatt under hösten 2012 på författarens egen begäran drogs tillbaka från den svenska bokmarknaden Uppsatsens fokus ligger på olika aspekter och element i böckerna som har tagits upp och påverkat debatten kring Lilla Hjärtat och undersökningen är därefter indelad i fyra avdelningar: Den svarta karaktärens utseende, Mångfaldsaspekten, Genusaspekten och Den svarta karaktären som ett berättartekniskt verktyg. Varje avdelning avslutas med en kort och jämförande sammanfattning och hela uppsatsen avslutas med en slutdiskussion. Uppsatsens undersökning bygger på både text och bild i böckerna med grund i svensk- och engelskspråkig teoretisk litteratur, där bland annat Toni Morrisons och Richard Dyers teorier om hudfärg och ras i litterära och visuella framställningar är centrala. Uppsatsens undersökning visar att den svarta karaktären kan ha haft avgörande betydelse för böckernas mottaganden under 2012, då framför allt hur den svarta karaktärens utseende har tecknats i bild kan bidra till skilda uppfattningar om den svarta karaktären är en bild av en svart stereotyp eller en illustration av ett svart barn, vilket i sin tur kan ha påverkat det skilda mottagandet av böckerna. Undersökningen visar även att böckernas skilda djur- och människosammanhang där den svarta karaktären framställs kan ha påverkat och bidragit till böckernas skilda mottaganden. Uppsatsen studerar också hur hudfärg och ras kan fungera som ett berättartekniskt verktyg för vad författaren vill förmedla eller framställa i sitt verk, vilket framkommer tydligast i en närstudie av Jag älskar Manne. Uppsatsens bisyfte är även att undersöka hur några svenska barnböcker utgivna på 2010-talet framställer och arbetar med sina svarta karaktärer.

I den här uppsatsen jämförs hur tre bilderboksförfattare skildrar sin barndom. Deras användning av miljöskildringar, karaktärer och berättarteknik undersöks. Författarnas motiv för att berätta om sin barndom, deras syn på historia och deras inställning till att skriva för små barn har också studerats. Teorierna i uppsatsen har hämtats från bland andra historikern Peter Aronsson, psykologen Clarence Crafoord, litteraturvetarna Helene Ehriander, Judith Graham och John Stephens samt pedagogen Nanny Hartsmar. Uppsatsen utgår ifrån en narratologisk metod där bilderböckerna analyseras med hjälp av närläsning utifrån de metoder som Maria Nikolajeva presenterar i Bilderbokens pusselbitar (2000) och Barnbokens byggklossar (2004) samt de som Mieke Bal presenterar i Narratology. Introduction to the Theroy of Narrative (2009). Slutsatserna är att trots att alla de tre författarna berättar om sin barndom så gör de det på olika sätt och utifrån skilda motiv. Ann-Madeleine Gelotte vill i Vi i Helenelund berätta om och minnas sin uppväxt och sin familj. Att läsa boken är som att bläddra i ett fotoalbum medan fotoalbumets ägare berättar och minns utifrån bilderna. Samma känsla finns i Barbro Sedwalls Bagarbarn. Sedwall vill berätta om det bageri där hon växte upp och de människor som fanns i det. Gelotte och Sedwall vill båda skildra en kulturmiljö som har försvunnit och som var viktig för dem. Inger Rydén utgår i Mia rymmer i från ett barn och hennes känslor. Barnet vistas i en 1940-tals miljö och upplever liknande händelser som de Rydén själv upplevde som barn men det är inte dessa faktorer som är Rydéns motiv för att berätta. Motivet för den här skildringen är i stället att berätta om de starka känslor som finns inom ett barn. Det är känslor som förenar Rydéns barndom med barndomen för barnet idag.

The main purpose of the study is to investigate how children use picture books in the everyday practices in the Swedish pre-school. More specifically, I want to study the use of picture books based on the child's interaction with the book. How does the dialogic process between the child and the picture book proceed? How is the peer group used in book practices? What draws children to certain books - as favorites of the individual or of the group? How do they use the pictures in the books? What do they do when on their own with books and how does this usage differ from teacher-initiated activities with the books? By focusing on the 3- to 5-year-old children's book interactions, the study contributes to our understanding of how children use picture books for their identity work. A basic assumption is to see children as social agentswho influence and are influenced by the world they live in. The empirical data comprises over 35 hours video recorded interactions. Episodes of child initiated book practices were transcribed in detail, and the theory of subject positioning was applied for its analysis. The study shows that children in their picture book activities, in the every day peer-group interactions, use the books as a contact surface between them. In addition they use the book arenas for negotiations of subjectpositions, where they position themselves or are positioned as powerful or powerless persons. Children employ a rich repertoire of strategies (verbal and nonverbal) for excluding and including themselves and others in ongoing book activities. The empirical material show clearly that the pictures constitute an 'idea box' for children, from which they can take inspiration or use as tools in activities such as play, fantasy, and conversation. We can see that preschool children also produce and negotiate the meaning of the pictures. In some cases, the children use all of the pictures while in others they use only isolated pictures that are pulled out of their context and "take on a life of their own." The children use the pictures in several different ways: as a play arena for their games and activities; as props for play in progress; as markers of positions in their play; and as pictures for creating stories. Children actively use picture books in their day-to-day lives at the educational institution. Through this use, children create meaning for the cultural content of the books by testing subject positions that the pictures offer. In their use of picture books, it becomes apparent that children are competent to use and discover books on their own and sometimes need to share the experience with other children and with adults. Through the use of picture books, the children acquire experience of books and use them to create meaning; that is, they create a sort of children's cultural competence for themselves.

Picturebooks with characters that have an intellectual disability provides an opportunity for children with and without disabilities of their own to identify with the story. The study examines a selection of five contemporary Swedish picturebooks for children that features characters with an intellectual disability. This study explores how ideologies of normalisation and inclusion influence the way these characters are presented and represented in text and imagery. Drawing from critical discourse analysis the aim of this text is to show if power relations in the story can provide different subject positions for the reading child to take. The results of the analysis show authentic and varied portrayals of characters with intellectual disability. There were two different kind of discourses on normality evident in the picture books: A child like everyone else and different like everyone else. The discourse of a child like everyone else means a perspective where the character with an intellectual disability is portrayed without a focus on the disability. This results in a normalization of the presence of a person with an intellectual disability but neglects to portray the specific experiences that character may have when it comes to their disability. The discourse of being different like everyone else gives a perspective on intellectual disability where difference is normal and part of everyday life. This perspective portrays disability and diversity as part of a normality.

The aim of this essay is to distinguish power-relations between children and adult characters in five different pictures books. The main part of the books has been selected from the Stockholm’s stadsbibliotek list over the most frequently checked out pictures books during the years 2014- 2016. The pictures books have a range between the years 1910 to 2011, and they have all been read on their original language - Swedish. All books except for one has been written and illustrated by the same person – to use consistency in the analysis. Foucault’s discourse theory has been used to search for prominent power-discourse within the picture books iconotext. The results and analyse of this study are presented in themes: “Children reproducing”, “Adults give lecture” and “Children’s fantasies”. These themes are produced to give answers to this essays purpose and research questions. When it comes to study power-relations, the results show certain recurrent consistency within the main parts of the pictures books. The adult figuration in the pictures books, shows significance to the story’s plot, as well as the character development of the fictive children.

Uppsatsens syfte är att belysa flyktingbarnens porträttering i tre samtida svenska bilderböcker för barn i för- och grundskoleålder, som har flyktingbarnens öden som huvudtema. Fokus ligger på protagonisternas utveckling vid flyktresornas olika stadier. Härvid tas särskild hänsyn till föräldrarnas roll – vilken inverkan har de och huruvida befrämjar föräldrarna sina barns integrering i mottagarländerna? Undersökningens teoretiska ramverk bildar den multimodala textteorin (Kress & van Leeuwen 2004; Björkvall 2009). Denna baserar sig på den systemisk-funktionella grammatiken (Halliday & Matthiessen 2004; Holmberg & Karlsson 2006), som lägger tonvikt vid grammatikens betydelse och funktion i konkreta sociala sammanhang och som således öppnar upp för flera, jämlikt samverkande sociosemiotiska resurser; här är bild och skrift aktuella. Två övergripande delanalyser till varje bok täcker den ideationella, erfarenhetsmässiga metafunktionens transitiva och ergativa del. Visuellt och verbalspråkligt undersöks såväl kvantitativt som kvalitativt dels processtyper, transitiva deltagare och omständigheter, dels ergativa roller. En kvalitativ granskning av centrala karaktärers visuella framställning bidrar till att komma åt flyktingbarnens och föräldrarnas (lexikogrammatiska) funktioner, hur frekvent dessa uppträder, om och på vilket sätt dessa ömsesidigt påverkar varandra och huruvida de förändrar sig under händelseförloppen.   Kvantitativt visar resultaten att, avseende processbetydelser, den materiella typen överväger genomgående medan den relationella typen är mest sällsynt. Detta och den frekventa förekomsten av kringliggande plats- och tidsomständigheter ger berättelserna dynamiska, framåtskridande karaktärer, förankrade såväl spatialt som temporalt. Då protagonisternas andel som tillhörande transitiva förstadeltagare generellt är högst, ges intrycket av att läsaren följer barnens flyktresor – en tes, vilken inte minst protagonisternas frekventa förekomst som upplevare i den mentala typen stödjer. Medan barnens uppträdande ökar respektive konstant är högt, minskar föräldrarnas förekomst som transitiva förstadeltagare successivt med handlingarnas framskridande. Även en kvantitativ granskning av ergativa roller vittnar om föräldrarnas marginella totala andel i relation till sina barn som - vanligast igenom rollen Medium i position som förstadeltagare – framstår som ständigt närvarande och handlingskraftiga. Kvalitativt tillägger i synnerhet den visuella symboliska processtypen och den visuella omständigheten bakgrund en andra dimension. Vid sidan av den fysiska resan genomgår protagonisterna en mental resa, som får sitt synliga uttryck i symboliska attribut och bakgrundens skiftande färgsättning. Flyktingbarnen är igenkännbara, individualiseras således medan ingen förälder uppvisar jämförliga drag. I interaktion med jämnåriga utvecklar sig protagonisterna, erkänner för sig själv och andra barn sina känslor och förmår slutligen att integrera sig i mottagarländerna. Självständigt, oberoende av sina föräldrar, får flyktingbarnen genom berättelserna en röst och även den temporära avsaknaden av hemmen kompenseras då de lyckliga sluten medför att barnen vinner ett andra hem.

Uppsatsens syfte är att belysa flyktingbarnens porträttering i tre samtida svenska bilderböcker för barn i för- och grundskoleålder, som har flyktingbarnens öden som huvudtema. Fokus ligger på protagonisternas utveckling vid flyktresornas olika stadier. Härvid tas särskild hänsyn till föräldrarnas roll – vilken inverkan har de och huruvida befrämjar föräldrarna sina barns integrering i mottagarländerna? Undersökningens teoretiska ramverk bildar den multimodala textteorin (Kress & van Leeuwen 2004; Björkvall 2009). Denna baserar sig på den systemisk-funktionella grammatiken (Halliday & Matthiessen 2004; Holmberg & Karlsson 2006), som lägger tonvikt vid grammatikens betydelse och funktion i konkreta sociala sammanhang och som således öppnar upp för flera, jämlikt samverkande sociosemiotiska resurser; här är bild och skrift aktuella. Två övergripande delanalyser till varje bok täcker den ideationella, erfarenhetsmässiga metafunktionens transitiva och ergativa del. Visuellt och verbalspråkligt undersöks såväl kvantitativt som kvalitativt dels processtyper, transitiva deltagare och omständigheter, dels ergativa roller. En kvalitativ granskning av centrala karaktärers visuella framställning bidrar till att komma åt flyktingbarnens och föräldrarnas (lexikogrammatiska) funktioner, hur frekvent dessa uppträder, om och på vilket sätt dessa ömsesidigt påverkar varandra och huruvida de förändrar sig under händelseförloppen.   Kvantitativt visar resultaten att, avseende processbetydelser, den materiella typen överväger genomgående medan den relationella typen är mest sällsynt. Detta och den frekventa förekomsten av kringliggande plats- och tidsomständigheter ger berättelserna dynamiska, framåtskridande karaktärer, förankrade såväl spatialt som temporalt. Då protagonisternas andel som tillhörande transitiva förstadeltagare generellt är högst, ges intrycket av att läsaren följer barnens flyktresor – en tes, vilken inte minst protagonisternas frekventa förekomst som upplevare i den mentala typen stödjer. Medan barnens uppträdande ökar respektive konstant är högt, minskar föräldrarnas förekomst som transitiva förstadeltagare successivt med handlingarnas framskridande. Även en kvantitativ granskning av ergativa roller vittnar om föräldrarnas marginella totala andel i relation till sina barn som - vanligast igenom rollen Medium i position som förstadeltagare – framstår som ständigt närvarande och handlingskraftiga. Kvalitativt tillägger i synnerhet den visuella symboliska processtypen och den visuella omständigheten bakgrund en andra dimension. Vid sidan av den fysiska resan genomgår protagonisterna en mental resa, som får sitt synliga uttryck i symboliska attribut och bakgrundens skiftande färgsättning. Flyktingbarnen är igenkännbara, individualiseras således medan ingen förälder uppvisar jämförliga drag. I interaktion med jämnåriga utvecklar sig protagonisterna, erkänner för sig själv och andra barn sina känslor och förmår slutligen att integrera sig i mottagarländerna. Självständigt, oberoende av sina föräldrar, får flyktingbarnen genom berättelserna en röst och även den temporära avsaknaden av hemmen kompenseras då de lyckliga sluten medför att barnen vinner ett andra hem.

I föreliggande studie analyseras hur vissa dominerande karaktärer från barns populärkultur gestaltas med avseende på genus, makt, meningsskapande, delaktighet och inflytande i fyra berättelser för barn. Studien utgörs av kritisk diskursanalys, där verkligheten produceras med hjälp av språket och dess tillämpningsformer i diskurser. Studiens resultat visar att både de kvinnliga och manliga karaktärerna i samtliga analyserade berättelser agerar på olika sätt för att skapa mening i form av inflytande över sin tillvaro och känna delaktighet i en viss social kontext. Ofta speglas dessutom en sensmoral som handlar om att försöka anpassa sig till den sociala kontext som karaktärerna ingår i eller att bryta sig fri från samhällets förutfattade meningar. De manliga karaktärerna gestaltas oftare som mer maktbenägna på bekostnad av andras välbefinnande, medan de kvinnliga karaktärerna uppvisar makt för att skaffa sig individuell självständighet. Medvetenheten om innehållet i barnens populärkultur skapar möjligheter att som pedagog utmana normativa föreställningar om genus och upptäcka olika makthierarkier som utspelas då barn involverar populärkulturen i sin vardag.