Förskolans läroplan säger att varje barn ska få möjlighet att utveckla sin förmåga till skapande. Förskolan ska ge barnen en möjlighet till att utforska, reflektera och att beskriva sin omvärld med hjälp av olika estetiska uttrycksformer. Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen kring pedagogers syn på skapande samt hur de arbetar med detta. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med åtta individer som alla arbetar inom förskolans verksamhet. Teoretiskt bygger studien på det sociokulturella perspektivet samt Vygotskij’s teori den ”proximala utvecklingszonen”. Studien synliggör hur pedagoger arbetar med skapande, samt hur det skiljer sig beroende på om skapandet sker inomhus eller utomhus. Av studien så framkom att alla respondenter ser på skapandet som en viktig och central del i barnens utveckling och lärande. Respondenterna såg dock svårigheter i att arbeta med skapande utomhus, de flesta påpekade även tidsbrist och stora barngrupper som ytterligare svårigheter inom skapanderarbetet. Något som framkom var även att förskolans miljö, material samt pedagogernas förhållningssätt och förkunskaper påverkade skapandearbetet i förskolan.

Följande studie syftar till att undersöka lärares uppfattningar gällande transspråkande som metod i undervisningen och om det är gynnsamt för eleverna. Empirin har samlats in i form av strukturerade intervjuer via Google Meet, Teams och Zoom av lärare som arbetar med transspråkande i sin undervisning. Resultatet av studien tyder på att det finns många positiva sidor med att använda transspråkande för att utveckla ett andraspråk men också att det finns svårigheter för både elever och lärare. Studien utgår ifrån ett lärarperspektiv och lärarnas arbete med transspråkande samt vad de utifrån sina egna upplevelser ser för möjligheter och svårigheter med att använda metoden utifrån sina egna erfarenheter. Resultatet är analyserat med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv och påvisar att transspråkande bringar fler möjligheter för eleverna där de kan stötta och lära av varandra. Resultatet åskådliggör utifrån lärarnas erfarenheter och uppfattningar att de elever som tillägnar sig språk- och ämneskunskaper snabbare är de elever som använder sig av sitt starkaste språk i undervisningen. Att eleverna tillåts att använda transspråkande som metod i sin undervisning verkar identitetsstärkande för dem, vilket resultatet utifrån ett lärarperspektiv belyser. De svårigheter som framkommer i resultatet utifrån respondenternas erfarenheter är elevernas egna sätt att se på transspråkande och sin identitet samt kollegornas syn på transspråkande samt sin undervisning. Undervisningsstrategierna som impliceras av lärarnas utsagor stämmer överens med vad tidigare forskning visar, att undervisningen borde präglas av stöttning, kamratlärande och språklig uppmuntran.

Sammanfattning Den här studien syftade till att få förståelse för förskollärarnas användning av musik i olika förskolor samt hur pedagoger arbetar med musik som ett uttrycksmedel och som undervisningsinnehåll för barns språkliga och sociala utveckling. Studien är en kvalitativ undersökning och tar stöd av det sociokulturella perspektivet på lärande. Studien har semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare, fyra av dem har särskilt intresse för musik. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Datainsamlingen omfattade även semistrukturerade intervjuer med fyra stycken femåriga barn. Jag undersökte hur förskollärares användande av musik kan stimulera barns lust att lära och utveckla sin språkliga och sociala kompetens. Studiens resultat visar att alla förskollärare arbetar med musik på olika sätt, både planerat och oplanerat. Förskollärarna lyfte fram vikten av användandet av musik som uttrycksmedel för att stödja barn språkligt och socialt. Resultatet presenterar även att förskollärarnas musikanvändning som undervisningsinnehåll kan påverka barns språkliga och sociala utveckling i förskolan. Ett annat entydigt resultat är också att barn tycker om musik i förskolan. De tycker om att vara med andra kompisar när de sjunger och dansar. Studien visar att alla pedagoger bör arbeta med musik i förskolan för att skapa lust för barns språkliga och sociala utveckling. Studien bidrar även till att användandet av musik med barnen som uttrycksmedel och undervisningsform stimulerar barnen både språkligt och socialt. Detta kräver inte att man sjunger rätt eller att man spelar instrument. Studiens bidrag angående de yngre barnen är att användningen av musik inte kräver ett talat språk då barnen kan sätta ord på sin kroppsrörelse och uttrycka sig genom sina rörelser.

Syftet med den här kvalitativa studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare och barnskötare använder textlösa böcker samt hur dessa böcker kan användas för att stötta barns förmågor att berätta. Studien baseras på fem videoinspelade observationer där en textlös bok används av en förskollärare eller barnskötare tillsammans med två barn. Det sociokulturella perspektivet användes som teoretiskt ramverk under analysen av empirin. Resultatet visar att förskollärarna och barnskötarna använde sig av åtta kommunikativa strategier för att stötta barns berättande: tillåtande klimat, turtagning, tydliggöra och bekräfta, medveten tystnad, kontextualisera handlingen, stötta och utveckla språket, vuxeninitierat berättande samt inlevelse. Slutsatser som dras är att de textlösa böckerna fungerar som medierande redskap där förskollärares och barnskötares kommunikativa strategier stöttar barns berättande. Stöttningen leder till att barn blir aktiva medberättare, vilket kan gynna deras litercyinlärning.

I den här studien undersöks förskollärarnas kunskaper och erfarenheter och vilken betydelse det har för förskollärarnas förhållningsätt i hur de agerar och bemöter barnen i vardagliga konflikter. Vi undersöker även vilka strategier de har i arbetet med konflikthantering och vilka utmaningar som förskollärarna upplever med att hantera konflikter i förskolan. Genom en kvalitativ intervjustudie med sex deltagande förskollärare från tre olika förskolor i Stockholmsområdet har vi analyserat resultatet genom ett sociokulturellt perspektiv med hjälp av begreppen stöttning, mediering och den proximala utvecklingszonen. Våra analysmetoder för undersökningen bestod av Cohens konfliktpyramid och dess fyra nivåer (förebygga, hantera, hjälpa och stoppa) samt tre olika medlingsstrategier (barncentrerad medling, lärarcentrerad medling och högmaktsstrategi). Med hjälp av analysmetoderna kodades och tematiserades transkriberingen för att komma fram till vårt resultat. Resultatet visade att förskollärarnas förhållningssätt har betydelse för arbetet med konflikthantering, då de med hjälp av användbara strategier främjar barnens utveckling och lärande och genom att vara en förebild för barnen. Dels för att förskollärarna genom stöttning medierar nya resurser till barn, dels för att de genom vägledning medlar hur man tillsammans agerar och bemöter varandra i den sociala gemenskap barnen är en del utav. Detta gör att barnen på så sätt utmanas och utvecklar sin sociala kunskap, där de både får fysiska, språkliga och intellektuella redskap vilket får en betydelse för att hitta sin identitet och för att de på så sätt kan bygga upp vänskapsrelationer, både i förskolan och senare i livet.

This study aims at investigating how preschool teachers view their digital competence and how they describe the use of digital tools in early childhood education. To investigate this, data has been collected using qualitative interviews, which later on have been analyzed with the analysis method Grounded Theory. The theoretical framework of this study has been sociocultural, inspired by the thoughts of Vygotskij. The result of the study shows that preschool teachers emphasize a conscious use of digital tools so that these will become beneficial in teaching. The preschool teachers describe different ways of using digital tools in teaching and view them as resources to mediate learning. The conclusion of the study is that the teacher plays an important role for the outcomes of children’s learning when working with digital tools. Despite the fact that the teachers show positive attitudes towards digital tools in early childhood education, it is required that the teachers know how to use these in order to foster learning. Therefore there is a need to invest in capacity building in ICT among preschool teachers.

Dagens samhälle är i stort förändrat och den mängd information som samhället utgörs av ställer stora krav av kunnighet på läs- och skrivförmåga. Läs- och skrivkunnighet handlar om att för att kunna fungera i samhället ska en individ ha förmåga att använda språk och text, att kunna tillgodose de behov och de personliga mål som finns, samt att utvecklas i enlighet med sina personliga förutsättningar. Det finns dock stora skiljelinjer mellan det muntliga och skrivna uttrycket som kan göra det hela än svårare för eleverna i skrivundervisningen. Studiens syfte är att undersöka om och i så fall vilka utmaningar några lärare i årskurs tre uppfattar att elever kan ställas inför i samband med att de utvecklar sitt skriftspråk samt vilka möjligheter som undervisningen kan erbjuda. Studien bygger på den kvalitativa metoden med intervjuer som datainsamling och har det sociokulturella perspektivet enligt Vygotskijs teori. Studien visar enligt lärarnas uppfattningar att undervisningen kan innehålla många bidragande positiva faktorer för att en elev ska bli motiverad till att skriva men det kan också vara en utmaning. En viktig och betydande förutsättning för att eleven ska kunna arbeta med sina skriftliga texter är den runtomliggande miljön. Lärarna uppfattar att elevernas intressen och erfarenheter kan tillvaratas. Eleven kan dock finna svårigheter att följa textstrukturens skriftliga regler. Genom undervisningen kan läraren åskådligöra för eleven skriftliga strategier för att medvetandegöra språkets struktur. Datorn kan skänka många möjligheter för eleverna, framförallt de med finmotoriska svårigheter. / Today´s society is basically changed and the amount of information that the society is constituted of sets big requirements on read- and typing ability. Literacy stands for that to function in the society we need the capacity to use the language and text, to be able to use individual needs and personal goals and to develop within the personal conditions. The verbal and written language is different in many ways that can make it a lot more difficult for the pupil in teaching of the written language. The aim with this study is to examine if and in that case which challenges teachers’ in third degree apprehension that pupils can meet when they develop their written language and which possibilities teaching can offer.   This study builds on the qualitative method with interviews as collection of data and has the sociocultural perspective according to Vygotskijs theory. According to the teachers apprehensions the study shows that teaching can contain many positive contributions for a pupil to be motivated to write but can also be challenging. The social context is an important and considerable condition for the pupil to be able to write. The pupils’ interests and their experiences can according to the teachers be used as teaching content. The pupil can however find difficulties to follow text structure. Throughout the teaching the teacher can illustrate written strategies towards the awareness of the written languages structure. The computer provides many possibilities for the pupils, above all the pupils with practical difficulties to write.

Syftet med denna undersökning är att undersöka om och hur pedagoger och barn stöttar yngre barns kommunikation i sandlådan och utröna vilka eventuella artefakter som brukas i samtalsinteraktion med andra individer under sandlådeaktiviteter. Undersökningen genomfördes med observation som metod. Insamlingen av data skedde via fältanteckningar med papper och penna. Resultatet analyseras genom ett sociokulturellt perspektiv, då fokus för denna undersökningligger på språklig interaktion. Resultatet av vår undersökning visar vikten av pedagogers eller andra barns stöttning för att stödja de yngre barnens språkutveckling och kommunikationsförmåga. Barnens engagemangsnivå kunde speciellt uttydas i sångaktiviteter och lekaktiviteter, där pedagogerna använde varierade metoder för att kunna stötta barnen i deras samtalsinteraktion. Sång, sagoberättande,pedagogernas stöttande i kreativa lekar samt pedagogernas engagemang och inkänningsförmåga visade sig vara framgångsfaktorer i stöttningen av de yngre barnens samtalsinteraktion. Då utomhusforskning om barns samtalsinteraktion och språkliga utvecklingsmöjligheter är försumbar bör mer forskning genomföras för att minska denna kunskapslucka.

Syftet med den här studien är att undersöka vad ämneslärare säger att de gör för anpassningar för att stötta andraspråkselever i sin undervisning och deras tankar kring fortbildning inom ämnet. Vi vill också ta reda på genom vilka sätt den anpassningen och stöttningen sker. Metoden bestod av tolv semistrukturerade intervjuer med ämneslärare på två olika skolor. Resultatet visar att majoriteten av lärarna anpassar och stöttar i undervisningen för andraspråkselever. Detta skedde främst på språklig väg och genom multimodala inslag i undervisningen. Däremot kunde vi se att den anpassning som skedde inte var baserad på kunskaper om ämnet utan mer var på en försöksnivå. Detta berodde ofta på att de saknade kunskap om hur anpassning och stöttning för andraspråkselever bör gå till.

Tanken med transspråkande synsätt i undervisningen är att den flerspråkiga individen ska få möjlighet att använda hela sin språkliga repertoar för att stödja en positiv språk- och kunskapsutveckling. I dagens klassrum är det få elever som är, och upplever sig vara, helt enspråkiga. Förutom att det finns elever från olika minoriteter och med olika modersmål, så har de flesta lärt sig engelska som additivt språk under sin skolgång. Därför bär de flesta elever på fler än en individuell språkresurs och med transspråkande synsätt kan dessa komma till nytta i skolans undervisning. Syftet med studien är att undersöka hur transspråkande synsätt implementeras inom den ordinarie svenskundervisningen på en gymnasieskola som aktivt satsat på språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och där alla ämneslärare fått genomgå fortbildning i bland annat flerspråkighet och transspråkande. Syftet är att synliggöra hur språkidentifikation sker i klassrummet, vilka stöttningar och metoder som ämneslärarna använder för att gynna språk- och kunskapsutveckling och på vilket sätt dessa implementeras i undervisningen. För att besvara studiens syfte har ett antal klassrumsobservationer gjorts i klasser där undervisande ämneslärare angett att de aktivt arbetar med transspråkande synsätt i undervisningen och där även den större delen av eleverna upplever sig själva som flerspråkiga. Innan klassrumsobservationerna genomfördes tillfrågades eleverna om deras språkliga bakgrund genom en digital elevenkät för att få en insyn i elevernas uppfattning om sin flerspråkighet. Efter observationstillfällena intervjuades de två ämneslärarna genom semistrukturerade intervjuer för att skapa överblick över hur de tänker om transspråkande i undervisning. Studien genomfördes enbart inom den ordinarie svenskundervisningen på den utvalda gymnasieskolan. Resultatet, som är analyserat utifrån ett sociokulturellt perspektiv, visar att transspråkande undervisning genomsyras av social interaktion, rikligt med stöttning, arbete mot elevens proximala utvecklingszon, kognitivt utmanande uppgifter och uppmuntran till språklig mångfald. Undervisningen gynnas också av att läraren arbetar långsiktigt och tillåter elevernas olika språkresurser användas parallellt i klassrummet. Utmaningen är att inte begränsa undervisningen efter enspråkighetsnormer utan att arbeta mot att vidga elevernas språkliga repertoar. En annan utmaning är att inte alienera språkresurser där eleven är ensam kunnig i språket och där läraren har liten eller ingen insyn. För läraren innebär transspråkande synsätt att man medvetet nyttjar elevens flerspråkighet i undervisningen och transspråkande kan genomsyra alla delar av undervisningen. Studien visar att transspråkande förutsätter att lärarna arbetar med språk- och ämnesmål i fokus. Detta innebär bland annat genom att skapa en gemensam förståelse i klassrummet för viktiga ord och begrepp, att läraren exemplifierar olika lärandestrategier, strukturer och modeller samt skapar ett tillåtande klassrumsklimat där elever uppmuntras att använda alla sina språkliga resurser.