Forskningen visar på att det både finns fördelar och nackdelar med användning av digitala verktyg iförskolan och undervisningssituationer utomhus. Syftet med denna observationsstudie är att undersökahur digitala verktyg används i förskolor med mycket utomhuspedagogik och hur ettdigitaliseringsarbete sker med påverkan av de förutsättningar utomhusmiljön bidrar med. Datan harbearbetas med den tematiska analysmetoden och utifrån ett multimodalt designorienterat perspektiv.Resultat visar att förskolan som har undersökts arbetar med digitalisering på många olika sätt och attpedagogerna på förskolan har en positiv inställning gällande digitala verktyg. Pedagogerna användersig av olika resurser i sin design av lärandesituationer, de genomförs aktiviteterna på olika platser ochde använder sig av olika strategier för att uppmuntra lärandet. Vidare visar resultaten att barnen skaparmening genom att använda sig av olika teckensystem, relatera till tidigare erfarenheter och att barnenvisar på tecken i lärande. Användandet av digitala verktyg utomhus är vanligt på den undersöktaförskolan, och de arbetar genom att kombinera utomhusmiljöer med digitala verktyg för att förhöjabåde utomhusupplevelser och användningen av digitala verktyg.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare talar om sitt sätt att designa undervisning i förskolan för att alla barn ska erbjudas förutsättningar att delta, kommunicera och skapa mening i sina lärprocesser. Studien har som utgångspunkt att bidra med kunskap om vilka resurser förskollärare använder i sin undervisning för att kunna erbjuda alla barn meningsskapande och kommunikation. I studien har en kvalitativ ansats använts som metod, vilket innebär att data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer som sedan har analyserats utifrån ett multimodalt och designorienterat perspektiv. Medverkande i studien är sex förskollärare från totalt tre olika förskolor. I resultatet framkommer det att de didaktiska frågorna, barnens intresse samt mindre barngrupper är en utgångspunkt i hur förskollärare väljer att designa undervisning. Resultatet visar även att bild, tecken och material samt utformandet av miljön ses som viktiga resurser för att förskollärare ska kunna erbjuda alla barn förutsättningar för kommunikation och meningsskapande. / The aim of this study is to investigate how preschool teachers talk about their ways of design for education in preschool to offer all children the opportunity to participate, communicate and create meaning in their learning processes. The starting point of this study is to contribute knowledge about which resources preschool teachers use in their teaching to be able to offer all children meaning-making and communication. The study is based on a qualitative approach, which means that data have been collected through semi-structured interviews and have been analyzed from a multimodal and design-oriented perspective. Participating in the study are six preschool teachers from three different preschools. The results show that the didactic questions, children’s own interests and smaller groups of children are a starting point in how preschool teachers choose to design for teaching. The results also show that pictures, signs and materials as well as the design of the environment are seen as important resources for preschool teachers to be able to offer all children opportunity for communication and meaning-making.

The aim of this study is to contribute to the knowledge about how pupils design their learning in programming. It is mainly the learning process, how pupils deal with problems in programming and how they become, are and remain engaged in the tasks, which is of interest. Programming can be understood in many ways; coding, a digital competence, creativity, or ways to solve problems. The digitalisation of society has also evoked a need to learn programming from an early age in compulsory school. In this study, programming is seen as a part of the digital competence that all pupils should have the opportunity to develop, which is a common thread that runs throughout compulsory school.   The study was conducted during programming lessons at three science centres in Sweden. The centres had previous experience in teaching programming. This was used at the time of the study by schools that in this way could offer pupils to try programming even before it became part of the compulsory teaching. The lessons were adapted for novices in programming and were conducted as part of the regular school day for pupils in grades 1-8.   The theoretical framework is based on design-oriented theory with a focus on how settings and design for learning includes both opportunities and dilemmas for learning. It provides a basis for the analysis of pupils’ approaches when learning programming as well as how different types of engagement relates to their design in learning. The results are presented in two articles, which contribute with different aspects of learning. Together the articles provide a picture of pupils’ learning design within programming in compulsory school.    The first article highlights knowledge of five different approaches that pupils used to solve assignments using programming. The qualitatively different ways that pupils used during the observed lessons were mathematically, trial and error, step-by-step, routine as well as aesthetically.  Each of these approaches allows pupils to use and practice different abilities that are important for programming. The abilities are compared to, but not equal to computational thinking (CT), which (in its turn) is linked to competencies that are important for an active participation in a digital society.    The second article contributes to the understanding of how behavioural, emotional, and cognitive engagement can be identified when pupils are learning programming. To understand how the different types of engagement are individually important, yet intertwined and influencing each other, is keen knowledge. The results show how different types of engagement become visible during programming lessons. Furthermore, it is discussed how the pupils’ identified engagement can be related to how their learning process is designed.  In the study, taken as a whole, the results of the two articles show how pupils become designers in their programming learning process. The pupils designed their learning throughout their learning process regarding to the settings, to the approach they used and in the way they became engaged. / Studiens övergripande syfte är att fördjupa kunskapen om hur elever designar sitt lärande i programmering. Det är främst elevernas lärandeprocess, hur de tar sig an problem inom programmering och hur de blir, är och förblir engagerade i uppgifterna, som är av intresse. Programmering kan förstås på många olika sätt, kodning, en digital kompetens, kreativitet eller sätt att lösa problem. Digitaliseringen i samhället har även aktualiserat behovet av att lära sig programmering redan från tidig ålder i grundskolan. I denna studie ses programmering som en del av den digitala kompetens alla elever ska ha möjlighet att utveckla och som finns med som en röd tråd genom hela grundskolan.    Studien genomfördes under programmeringslektioner på tre science centers i Sverige. Science center har lång erfarenhet av att undervisa i programmering för barn och unga. Detta nyttjades vid tidpunkten för studien av skolor som på det sättet kunde erbjuda eleverna att prova på programmering redan innan det blev en del av den obligatoriska undervisningen. Lektionerna var anpassade för nybörjare i programmering och genomfördes som en del av skoldagen för elever i årskurs 1-8.    Det teoretiska ramverket har utgångspunkt i designorienterad teori, med fokus på hur iscensättning och design för lärande, som omfattar både möjligheter och dilemman för lärande. Ramverket ger en grund för hur elevers lärprocess och engagemang för att lära sig programmering kan analyseras.   Resultaten redovisas i form av två artiklar som tillsammans ge en bild av design för och i lärande under programmeringslektioner. Den första artikeln bidrar med kunskap om fem olika tillvägagångssätt (i artikel 1 på engelska, approach) som elever använde för att lösa uppgifter med hjälp av programmering. De kvalitativt olika sätt som eleverna använde under de observerade lektionerna var matematiskt, fel- och försök igen, steg-för-steg, rutin samt estetiskt. Var och ett av dessa tillvägagångssätt gav eleverna möjlighet att använda och träna olika förmågor som är viktiga för att kunna programmera. Förmågorna jämförs, men likställs inte med datalogiskt tänkande (CT) vilket kan anses vara knutet till kompetenser som är viktiga för att aktivt kunna delta i ett digitalt samhälle.   Den andra artikelns kunskapsbidrag är att förstå hur beteendemässigt, emotionellt och kognitivt engagemang kan identifieras när elever programmerar. Att förstå hur de olika typerna av engagemang är viktiga var och en för sig, samtidigt som de är sammanflätade och påverkar varandra, är angelägen kunskap. Resultaten visar hur olika typer av engagemang blir synliga under programmeringslektioner. Vidare diskuteras hur elevernas identifierade engagemang kan relateras till hur deras lärprocess designas.   I den sammanlagda studien visar resultaten från de båda artiklarna på hur elever blev designers för och i sitt lärande i programmering. Eleverna designade sitt lärande genom hela lärprocessen med hänseende till iscensättningen, vilka tillvägagångssätt de använde och hur de hade möjlighet att vara engagerade på olika sätt.

Tidigare forskning visar att lärare med hjälp av multimodalitet och meningsskapande resurser kan skapa meningsskapande undervisning som främjar elevers lärande men att det finns hinder i form av lärares kompetens och tolkning av styrdokumenten. Syftet med denna studie är att få en inblick i hur några svensklärare tillsammans uppfattar och beskriver hur de skapar multimodala lärandesituationer i ämnet svenska för årskurs 4–6. Studien belyser därför dels hur sex svensklärare definierar multimodalitet och hur de använder sig av multimodalitet och meningsskapande resurser i planering, ledning och genomförande av svenskundervisning, dels hur de resonerar om multimodalitet i relation till individuell kompetens och tolkning av styrdokument. Den här studien har sin utgångspunkt i Selander och Kress (2021) design för lärande och är därför den som ligger till grund för den här studiens syn på lärande, lärarens roll och innebörden av språk. Datainsamlingen har genomförts i form av fokusgruppssamtal och har sedan analyserats genom en tematisk analys.  Resultatet visar att svensklärarna i studien är osäkra på begreppet multimodalitet men att de använder sig av multimodalitet och dess meningsskapande resurser genomgående i planering, ledning och genomförande av svenskundervisning, dock genom omedvetna handlingar. Resultatet visar även att individuell kompetens och tolkning av styrdokument i relation till multimodalitet kan skapa svårigheter för svensklärarna men att det handlar främst om tidsbrist för användandet och svensklärarnas utveckling av det. En slutsats är att svensklärare är motiverade och vill bli medvetna om användningen av meningsskapande resurser för att utveckla sin roll som lärare för att främja elevers lärande. / Research shows that teachers using multimodality and meaning-making recourses can create meaningful teaching situations that helps students’ learning but that there are obstacles in teachers’ competence and interpretation of the curriculum. The purpose of this study is to gain an insight into how some Swedish teacher together describe how they create multimodal learning situations in the Swedish subject for grades 4-6. The study highlights how six Swedish teachers define multimodality and how they use multimodality and meaning-making resources in planning, management, and implementation of teaching. It also highlights how the Swedish teachers discuss multimodality in relation to individual competence and interpretation of the curriculum.  This study has its foundation in Selander and Kress (2021) design for learning and is therefore this study’s view of learning, the role of the teacher and the meaning of language. The data has been carried out in the form of focus group discussions and then been analyzed through a thematic analysis.  The results show that Swedish teachers in this study are uncertain about the concept multimodality but that they are using it consistently when teaching the Swedish subject, in unconscious actions. The result also shows that individual competence and interpretation of the curriculum can create difficulties in the use of multimodal tools due to time limits and a conclusion therefore is that Swedish teachers are motivated to become aware of their use of multimodal tools to develop their roles as teachers to improve student learning.

Studien undersöker hur barn skapar språkliga erfarenheter under och efter högläsning i förskolan. Med teoretiska utgångspunkter i design för- och i lärandeperspektiv undersöks vad barns reflektioner blir av böcker och hur de kan stöttas i sin språkutveckling samt hur barnen transformerar sin förståelse av sagan. En kvalitativ studie med deltagande observationer har genomförts på en förskola under tre dagar. Resultatet visar att språkutveckling sker när barn får möjlighet att återberätta och återuppleva böcker genom design i lärande perspektiv. Språkutvecklingen och identitetsskapandet hänger ihop där kommunikationen främjas när barn får möjlighet att använda sig av multimodala uttryckssätt i meningsfulla sammanhang.

Syftet med denna studie är att undersöka hur visuellt stöd används av lärare i årskurs 1–3 i språkligt heterogena klassrum, med fokus på dess användning, implementering och betydelse för undervisningen. Frågeställningarna är utformade efter de klassiska frågorna inom didaktiken, vad, hur och varför med inriktning på visuellt stöd i det språkligt heterogena klassrummet. Studien utgår från två multimodala teorier, den socialsemiotiska teorin och design för lärande. Dessa teorier är valda utifrån ämnetundervisning med visuellt stöd i det språkligt heterogena klassrummet. Metoden som används i studien är semistrukturerade lärarintervjuer som utgår från en intervjuguide.Det gjordes även observationer för att upptäcka det språkliga landskapet i klassrummet. Analysen är gjord utifrån en tematisk analysmetod. Analysen av resultatet visar att lärarnas användning av visuellt stöd koncentreras till bildstöd. De bildstöd som finns, utifrån studien, är en grund i den språkutvecklande undervisningen. Bristen av förståelse kring konceptet visuellt stöd och dess olika funktioner visar vikten av en fortbildning hos lärarna för att på ett effektivt sätt stötta eleverna. Det är viktigt att inte överösa eleverna med bildstöd då det kan distrahera mer än hjälpa i deras läs- och skrivutveckling.

Förväntat kunskapsbidrag: Min förhoppning är att denna studie kan bidra med kunskaper kring hur lärare i förskoleklass kan använda multimodal kommunikation optimalt i undervisning för att främja alla elevers lärande och utveckling. Syfte och frågeställningar: Studien vill synliggöra olika professioners uppfattningar om användningen av multimodal kommunikation i förskoleklassens undervisning för att främja alla elevers lärande och utveckling.  ● När och hur använder förskoleklasslärare multimodal kommunikation? ● Vilka uppfattningar har de olika professionerna om betydelsen av multimodalkommunikation för alla elevers lärande och utveckling i förskoleklassen? ● Vilka framgångsfaktorer och utmaningar beskrivs av professionerna när multimodalkommunikation ska användas i undervisning? Teori: För att tolka resultatet användes olika begrepp från designorienterat och multimodalt perspektiv på lärande. Perspektivet har varit relevant i denna studie eftersom den syftar till att undersöka hur lärare i förskoleklass använder olika multimodala resurser för att skapa lärmiljöer och processer som främjar alla elevers lärande och utveckling. Metod: Empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med förskollärare, specialpedagoger och skollogopeder. Respondenterna kommer från tre olika skolor men förskollärarna arbetar alla på samma skola. Empirin bearbetades genom en fenomenografisk analysmodell. Resultat: Förskollärarna använder multimodal kommunikation i förskoleklassens undervisning för att främja språk, kunskap, lustfyllt lärande, sociala utveckling och grupplärande. Dock används verktygen begränsat och det finns osäkerhet kring hur de kan främja lärande, delaktighet och inkludering av elever i språklig sårbarhet. Professionerna har olika syn på hur verktygen ska anpassas, vilket skapar spänning kring användningen som generell insats eller som stödstrukturer för elever i språklig sårbarhet. Resultatet visar också att stöd från elevhälsan och positiv sammanhållning är viktiga för att stärka förskollärarnas kunskaper och motivation. Specialpedagogiska implikationer: En kommunikativt tillgänglig lärmiljö i förskoleklassen handlar om att skapa en lärmiljö som kan stödja lärande och delaktighet för elever i språklig sårbarhet. För att skapa en inkluderande och likvärdig lärmiljö för alla elever i förskoleklass är det viktigt att öka kunskap och medvetenheten hos förskoleklasslärare om hur man kan använda multimodal kommunikation optimalt i undervisningen. Det är även viktigt att ha fokus på elever i behov av stöd och att öka samarbetet mellan professioner för att tydliggöra skolkulturen kring förväntningar på dessa elever. Detta är också betydelsefullt för att stärka kvaliteten på undervisningen i förskoleklassen.

Digitaliseringen av förskolan är ett faktum och läroplanen för förskolan är under förändring. Denna förändring kräver ökad kompetensutveckling för förskollärare eftersom ansvaret vilar hos dem att förse de stora barngrupperna med kunskap som de har rätt till. Ett sätt för huvudmannen att förse förskollärarna med kompetensutveckling är via IKT-grupper.Syftet med grupperna är att deltagarna ska inspireras och ta del av varandras arbete med digitala verktyg i förskolan. Syftet med vår undersökning är att belysa hur förskolläraren tar del av information om hur lärplattan kan användas som ett verktyg i verksamheten. Samtidigt syftar vår undersökning till att undersöka hur förskolläraren tillämpar lärplattan tillsammans med förskolebarn i den planerade aktiviteten. Studien grundas på observationer av planerade aktiviteter samt intervjuer med förskollärare från fyra förskolor i två kommuner i Mellansverige.Vårt resultat visar att förskollärare använder lärplattor i kombination med andra digitala verktyg för att engagera och göra fler barn delaktiga i de gemensamma lärprocesserna. Vidare visar vår forskning en indikation på att sociala medier är förskollärares primära inspirationskälla till utvecklandet av IKT-undervisningen och lärmiljön i förskolan.

Denna masteruppsats syftar till att bidra med kunskap om lärares lärande och undersöka deras användning av kulturella redskap i en aktionsstudie. I studien undersöks processen i ett arbetslag där universell design för lärande (UDL) presenteras och diskuteras som en möjlig stödstruktur för undervisningen i form av en aktionsstudie. Målet med den är att bidra med kunskapsbildning om hur undervisning kan planeras och utformas med hjälp av den systematik UDL bidrar till.  För att kunna besvara studiens frågeställningar genomfördes en aktionsstudie med tre lärare på en F–6 skola. Studien är genomförd med en kvalitativ metod där loggboksanteckningar från aktionsstudiens sessioner utgör en del av empirin, åtföljd av enskilda, reflekterande intervjuer. Deltagarna undervisade två klasser i ett tre–lärarskap på ett mellanstadium och diskuterade och reflekterade över texter och filmer om universell design för lärande (UDL) under sex sessioner.   Resultaten från aktionsstudien visar hur språket och kommunikationen förändrades under sessionerna, vilka möjligheter och hinder för implementeringen av UDL som identifierades och inställningen till forskningsbaserade arbetssätt utkristalliserades. Hur deltagarna använde sig av kulturella redskap i sitt eget lärande likväl som i sin undervisning framkommer också som ett resultat av denna studie. / This master thesis aims to contribute with knowledge about teachers´ learning and investigate their use of linguistic tools in an action research study. In this, where UDL is presented and discussed as a possible scaffolding structure, the process in a team of teachers at a middle school is investigated. The aim of the action research study is to create knowledge about how the systematic work with UDL can contribute to the planning and forming process of teaching.   In order to answer the research questions in the study, an action research study was conducted with three teachers at a middle school. The study is conducted with a qualitative method, in which field notes from the sessions in the action research study is one part followed by separate, reflective interviews with the participating teachers. The participating teachers were teaching in two classes in a grade at a middle school and have during six sessions discussed and reflected on texts and films about Universal Design for Learning (UDL).   The results from this action research study showed how the use of language and communication changed during the sessions, which possibilities and obstacles could be identified in implementing UDL and how the attitude towards research based approaches could be seen. How the participants used sociocultural tools in their own learning as well as in their teaching can also be seen as a result of this study.

Världen omkring oss förändras snabbt varje dag på grund av olika saker som sker runt om oss. I skrivande stund härjar Coronaviruset i en utbredd pandemi, och vi har alla på vårt eget sätt fått lov att anpassa oss för att leva ett liv med större social distans, vilket för många innebär studier och arbete via digitala plattformar från hemmet, snarare än arbete i skolsalar och kontor. Med dessa förändringar som gör att vi tillbringar mer och mer tid i virtuella rum behövs en djupare förståelse för de virtuella rummen och det lärande som tar plats där.  Syftet med studien har varit att synliggöra de virtuella rummen som rum för lärande, och de frågeställningar studien sökt svar på är: Vilket lärande och meningsskapande framträder i de virtuella rum som undersöks, FiveM och Discord? Hur möjliggörs detta lärande i dessa sammanhang?  Jag har genom att genomföra en deltagande observation, då jag själv spelat det digitala rollspelet FiveM, försökt svara på ovanstående frågeställningar. Det empiriska materialet har bestått av fältanteckningar, screenshots från FiveM, inspelade videosessioner från FiveM, samt screenshots från applikationen Discord. De teorier jag har använt för att tolka materialet har varit ​Design för lärande, och John  Deweys ​Learning by doing. Jag har också använt mig av begreppet “läckage” som ett verktyg för att tolka mitt material. Studien visade att det är ett mångfacetterat lärande och meningsskapande som tar plats i de virtuella rummen. Genom den typ av spel som studerats, digitalt rollspel i datorspelet FiveM, gör spelarna erfarenheter som genererar kunskaper och skapar mening. Spelarna får möjlighet att öva sig i olika färdigheter såsom exempelvis sociala interaktioner,  kommunikation och samarbete. Studien pekade också på att det finns ett läckage mellan det  virtuella rummet och den verkliga världen utanför. Det som sker i rollspelet i det virtuella rummet får ontologiska konsekvenser och påverkar livet i den verkliga världen.