The aim of this study is to contribute to the knowledge about how pupils design their learning in programming. It is mainly the learning process, how pupils deal with problems in programming and how they become, are and remain engaged in the tasks, which is of interest. Programming can be understood in many ways; coding, a digital competence, creativity, or ways to solve problems. The digitalisation of society has also evoked a need to learn programming from an early age in compulsory school. In this study, programming is seen as a part of the digital competence that all pupils should have the opportunity to develop, which is a common thread that runs throughout compulsory school.   The study was conducted during programming lessons at three science centres in Sweden. The centres had previous experience in teaching programming. This was used at the time of the study by schools that in this way could offer pupils to try programming even before it became part of the compulsory teaching. The lessons were adapted for novices in programming and were conducted as part of the regular school day for pupils in grades 1-8.   The theoretical framework is based on design-oriented theory with a focus on how settings and design for learning includes both opportunities and dilemmas for learning. It provides a basis for the analysis of pupils’ approaches when learning programming as well as how different types of engagement relates to their design in learning. The results are presented in two articles, which contribute with different aspects of learning. Together the articles provide a picture of pupils’ learning design within programming in compulsory school.    The first article highlights knowledge of five different approaches that pupils used to solve assignments using programming. The qualitatively different ways that pupils used during the observed lessons were mathematically, trial and error, step-by-step, routine as well as aesthetically.  Each of these approaches allows pupils to use and practice different abilities that are important for programming. The abilities are compared to, but not equal to computational thinking (CT), which (in its turn) is linked to competencies that are important for an active participation in a digital society.    The second article contributes to the understanding of how behavioural, emotional, and cognitive engagement can be identified when pupils are learning programming. To understand how the different types of engagement are individually important, yet intertwined and influencing each other, is keen knowledge. The results show how different types of engagement become visible during programming lessons. Furthermore, it is discussed how the pupils’ identified engagement can be related to how their learning process is designed.  In the study, taken as a whole, the results of the two articles show how pupils become designers in their programming learning process. The pupils designed their learning throughout their learning process regarding to the settings, to the approach they used and in the way they became engaged. / Studiens övergripande syfte är att fördjupa kunskapen om hur elever designar sitt lärande i programmering. Det är främst elevernas lärandeprocess, hur de tar sig an problem inom programmering och hur de blir, är och förblir engagerade i uppgifterna, som är av intresse. Programmering kan förstås på många olika sätt, kodning, en digital kompetens, kreativitet eller sätt att lösa problem. Digitaliseringen i samhället har även aktualiserat behovet av att lära sig programmering redan från tidig ålder i grundskolan. I denna studie ses programmering som en del av den digitala kompetens alla elever ska ha möjlighet att utveckla och som finns med som en röd tråd genom hela grundskolan.    Studien genomfördes under programmeringslektioner på tre science centers i Sverige. Science center har lång erfarenhet av att undervisa i programmering för barn och unga. Detta nyttjades vid tidpunkten för studien av skolor som på det sättet kunde erbjuda eleverna att prova på programmering redan innan det blev en del av den obligatoriska undervisningen. Lektionerna var anpassade för nybörjare i programmering och genomfördes som en del av skoldagen för elever i årskurs 1-8.    Det teoretiska ramverket har utgångspunkt i designorienterad teori, med fokus på hur iscensättning och design för lärande, som omfattar både möjligheter och dilemman för lärande. Ramverket ger en grund för hur elevers lärprocess och engagemang för att lära sig programmering kan analyseras.   Resultaten redovisas i form av två artiklar som tillsammans ge en bild av design för och i lärande under programmeringslektioner. Den första artikeln bidrar med kunskap om fem olika tillvägagångssätt (i artikel 1 på engelska, approach) som elever använde för att lösa uppgifter med hjälp av programmering. De kvalitativt olika sätt som eleverna använde under de observerade lektionerna var matematiskt, fel- och försök igen, steg-för-steg, rutin samt estetiskt. Var och ett av dessa tillvägagångssätt gav eleverna möjlighet att använda och träna olika förmågor som är viktiga för att kunna programmera. Förmågorna jämförs, men likställs inte med datalogiskt tänkande (CT) vilket kan anses vara knutet till kompetenser som är viktiga för att aktivt kunna delta i ett digitalt samhälle.   Den andra artikelns kunskapsbidrag är att förstå hur beteendemässigt, emotionellt och kognitivt engagemang kan identifieras när elever programmerar. Att förstå hur de olika typerna av engagemang är viktiga var och en för sig, samtidigt som de är sammanflätade och påverkar varandra, är angelägen kunskap. Resultaten visar hur olika typer av engagemang blir synliga under programmeringslektioner. Vidare diskuteras hur elevernas identifierade engagemang kan relateras till hur deras lärprocess designas.   I den sammanlagda studien visar resultaten från de båda artiklarna på hur elever blev designers för och i sitt lärande i programmering. Eleverna designade sitt lärande genom hela lärprocessen med hänseende till iscensättningen, vilka tillvägagångssätt de använde och hur de hade möjlighet att vara engagerade på olika sätt.

Tidigare forskning visar att lärare med hjälp av multimodalitet och meningsskapande resurser kan skapa meningsskapande undervisning som främjar elevers lärande men att det finns hinder i form av lärares kompetens och tolkning av styrdokumenten. Syftet med denna studie är att få en inblick i hur några svensklärare tillsammans uppfattar och beskriver hur de skapar multimodala lärandesituationer i ämnet svenska för årskurs 4–6. Studien belyser därför dels hur sex svensklärare definierar multimodalitet och hur de använder sig av multimodalitet och meningsskapande resurser i planering, ledning och genomförande av svenskundervisning, dels hur de resonerar om multimodalitet i relation till individuell kompetens och tolkning av styrdokument. Den här studien har sin utgångspunkt i Selander och Kress (2021) design för lärande och är därför den som ligger till grund för den här studiens syn på lärande, lärarens roll och innebörden av språk. Datainsamlingen har genomförts i form av fokusgruppssamtal och har sedan analyserats genom en tematisk analys.  Resultatet visar att svensklärarna i studien är osäkra på begreppet multimodalitet men att de använder sig av multimodalitet och dess meningsskapande resurser genomgående i planering, ledning och genomförande av svenskundervisning, dock genom omedvetna handlingar. Resultatet visar även att individuell kompetens och tolkning av styrdokument i relation till multimodalitet kan skapa svårigheter för svensklärarna men att det handlar främst om tidsbrist för användandet och svensklärarnas utveckling av det. En slutsats är att svensklärare är motiverade och vill bli medvetna om användningen av meningsskapande resurser för att utveckla sin roll som lärare för att främja elevers lärande. / Research shows that teachers using multimodality and meaning-making recourses can create meaningful teaching situations that helps students’ learning but that there are obstacles in teachers’ competence and interpretation of the curriculum. The purpose of this study is to gain an insight into how some Swedish teacher together describe how they create multimodal learning situations in the Swedish subject for grades 4-6. The study highlights how six Swedish teachers define multimodality and how they use multimodality and meaning-making resources in planning, management, and implementation of teaching. It also highlights how the Swedish teachers discuss multimodality in relation to individual competence and interpretation of the curriculum.  This study has its foundation in Selander and Kress (2021) design for learning and is therefore this study’s view of learning, the role of the teacher and the meaning of language. The data has been carried out in the form of focus group discussions and then been analyzed through a thematic analysis.  The results show that Swedish teachers in this study are uncertain about the concept multimodality but that they are using it consistently when teaching the Swedish subject, in unconscious actions. The result also shows that individual competence and interpretation of the curriculum can create difficulties in the use of multimodal tools due to time limits and a conclusion therefore is that Swedish teachers are motivated to become aware of their use of multimodal tools to develop their roles as teachers to improve student learning.

Studien undersöker hur barn skapar språkliga erfarenheter under och efter högläsning i förskolan. Med teoretiska utgångspunkter i design för- och i lärandeperspektiv undersöks vad barns reflektioner blir av böcker och hur de kan stöttas i sin språkutveckling samt hur barnen transformerar sin förståelse av sagan. En kvalitativ studie med deltagande observationer har genomförts på en förskola under tre dagar. Resultatet visar att språkutveckling sker när barn får möjlighet att återberätta och återuppleva böcker genom design i lärande perspektiv. Språkutvecklingen och identitetsskapandet hänger ihop där kommunikationen främjas när barn får möjlighet att använda sig av multimodala uttryckssätt i meningsfulla sammanhang.

Förväntat kunskapsbidrag: Min förhoppning är att denna studie kan bidra med kunskaper kring hur lärare i förskoleklass kan använda multimodal kommunikation optimalt i undervisning för att främja alla elevers lärande och utveckling. Syfte och frågeställningar: Studien vill synliggöra olika professioners uppfattningar om användningen av multimodal kommunikation i förskoleklassens undervisning för att främja alla elevers lärande och utveckling.  ● När och hur använder förskoleklasslärare multimodal kommunikation? ● Vilka uppfattningar har de olika professionerna om betydelsen av multimodalkommunikation för alla elevers lärande och utveckling i förskoleklassen? ● Vilka framgångsfaktorer och utmaningar beskrivs av professionerna när multimodalkommunikation ska användas i undervisning? Teori: För att tolka resultatet användes olika begrepp från designorienterat och multimodalt perspektiv på lärande. Perspektivet har varit relevant i denna studie eftersom den syftar till att undersöka hur lärare i förskoleklass använder olika multimodala resurser för att skapa lärmiljöer och processer som främjar alla elevers lärande och utveckling. Metod: Empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med förskollärare, specialpedagoger och skollogopeder. Respondenterna kommer från tre olika skolor men förskollärarna arbetar alla på samma skola. Empirin bearbetades genom en fenomenografisk analysmodell. Resultat: Förskollärarna använder multimodal kommunikation i förskoleklassens undervisning för att främja språk, kunskap, lustfyllt lärande, sociala utveckling och grupplärande. Dock används verktygen begränsat och det finns osäkerhet kring hur de kan främja lärande, delaktighet och inkludering av elever i språklig sårbarhet. Professionerna har olika syn på hur verktygen ska anpassas, vilket skapar spänning kring användningen som generell insats eller som stödstrukturer för elever i språklig sårbarhet. Resultatet visar också att stöd från elevhälsan och positiv sammanhållning är viktiga för att stärka förskollärarnas kunskaper och motivation. Specialpedagogiska implikationer: En kommunikativt tillgänglig lärmiljö i förskoleklassen handlar om att skapa en lärmiljö som kan stödja lärande och delaktighet för elever i språklig sårbarhet. För att skapa en inkluderande och likvärdig lärmiljö för alla elever i förskoleklass är det viktigt att öka kunskap och medvetenheten hos förskoleklasslärare om hur man kan använda multimodal kommunikation optimalt i undervisningen. Det är även viktigt att ha fokus på elever i behov av stöd och att öka samarbetet mellan professioner för att tydliggöra skolkulturen kring förväntningar på dessa elever. Detta är också betydelsefullt för att stärka kvaliteten på undervisningen i förskoleklassen.

Digitaliseringen av förskolan är ett faktum och läroplanen för förskolan är under förändring. Denna förändring kräver ökad kompetensutveckling för förskollärare eftersom ansvaret vilar hos dem att förse de stora barngrupperna med kunskap som de har rätt till. Ett sätt för huvudmannen att förse förskollärarna med kompetensutveckling är via IKT-grupper.Syftet med grupperna är att deltagarna ska inspireras och ta del av varandras arbete med digitala verktyg i förskolan. Syftet med vår undersökning är att belysa hur förskolläraren tar del av information om hur lärplattan kan användas som ett verktyg i verksamheten. Samtidigt syftar vår undersökning till att undersöka hur förskolläraren tillämpar lärplattan tillsammans med förskolebarn i den planerade aktiviteten. Studien grundas på observationer av planerade aktiviteter samt intervjuer med förskollärare från fyra förskolor i två kommuner i Mellansverige.Vårt resultat visar att förskollärare använder lärplattor i kombination med andra digitala verktyg för att engagera och göra fler barn delaktiga i de gemensamma lärprocesserna. Vidare visar vår forskning en indikation på att sociala medier är förskollärares primära inspirationskälla till utvecklandet av IKT-undervisningen och lärmiljön i förskolan.

Denna masteruppsats syftar till att bidra med kunskap om lärares lärande och undersöka deras användning av kulturella redskap i en aktionsstudie. I studien undersöks processen i ett arbetslag där universell design för lärande (UDL) presenteras och diskuteras som en möjlig stödstruktur för undervisningen i form av en aktionsstudie. Målet med den är att bidra med kunskapsbildning om hur undervisning kan planeras och utformas med hjälp av den systematik UDL bidrar till.  För att kunna besvara studiens frågeställningar genomfördes en aktionsstudie med tre lärare på en F–6 skola. Studien är genomförd med en kvalitativ metod där loggboksanteckningar från aktionsstudiens sessioner utgör en del av empirin, åtföljd av enskilda, reflekterande intervjuer. Deltagarna undervisade två klasser i ett tre–lärarskap på ett mellanstadium och diskuterade och reflekterade över texter och filmer om universell design för lärande (UDL) under sex sessioner.   Resultaten från aktionsstudien visar hur språket och kommunikationen förändrades under sessionerna, vilka möjligheter och hinder för implementeringen av UDL som identifierades och inställningen till forskningsbaserade arbetssätt utkristalliserades. Hur deltagarna använde sig av kulturella redskap i sitt eget lärande likväl som i sin undervisning framkommer också som ett resultat av denna studie. / This master thesis aims to contribute with knowledge about teachers´ learning and investigate their use of linguistic tools in an action research study. In this, where UDL is presented and discussed as a possible scaffolding structure, the process in a team of teachers at a middle school is investigated. The aim of the action research study is to create knowledge about how the systematic work with UDL can contribute to the planning and forming process of teaching.   In order to answer the research questions in the study, an action research study was conducted with three teachers at a middle school. The study is conducted with a qualitative method, in which field notes from the sessions in the action research study is one part followed by separate, reflective interviews with the participating teachers. The participating teachers were teaching in two classes in a grade at a middle school and have during six sessions discussed and reflected on texts and films about Universal Design for Learning (UDL).   The results from this action research study showed how the use of language and communication changed during the sessions, which possibilities and obstacles could be identified in implementing UDL and how the attitude towards research based approaches could be seen. How the participants used sociocultural tools in their own learning as well as in their teaching can also be seen as a result of this study.

Världen omkring oss förändras snabbt varje dag på grund av olika saker som sker runt om oss. I skrivande stund härjar Coronaviruset i en utbredd pandemi, och vi har alla på vårt eget sätt fått lov att anpassa oss för att leva ett liv med större social distans, vilket för många innebär studier och arbete via digitala plattformar från hemmet, snarare än arbete i skolsalar och kontor. Med dessa förändringar som gör att vi tillbringar mer och mer tid i virtuella rum behövs en djupare förståelse för de virtuella rummen och det lärande som tar plats där.  Syftet med studien har varit att synliggöra de virtuella rummen som rum för lärande, och de frågeställningar studien sökt svar på är: Vilket lärande och meningsskapande framträder i de virtuella rum som undersöks, FiveM och Discord? Hur möjliggörs detta lärande i dessa sammanhang?  Jag har genom att genomföra en deltagande observation, då jag själv spelat det digitala rollspelet FiveM, försökt svara på ovanstående frågeställningar. Det empiriska materialet har bestått av fältanteckningar, screenshots från FiveM, inspelade videosessioner från FiveM, samt screenshots från applikationen Discord. De teorier jag har använt för att tolka materialet har varit ​Design för lärande, och John  Deweys ​Learning by doing. Jag har också använt mig av begreppet “läckage” som ett verktyg för att tolka mitt material. Studien visade att det är ett mångfacetterat lärande och meningsskapande som tar plats i de virtuella rummen. Genom den typ av spel som studerats, digitalt rollspel i datorspelet FiveM, gör spelarna erfarenheter som genererar kunskaper och skapar mening. Spelarna får möjlighet att öva sig i olika färdigheter såsom exempelvis sociala interaktioner,  kommunikation och samarbete. Studien pekade också på att det finns ett läckage mellan det  virtuella rummet och den verkliga världen utanför. Det som sker i rollspelet i det virtuella rummet får ontologiska konsekvenser och påverkar livet i den verkliga världen.

The purpose of this study was to examine the effects of Universal Design for Learning, UDL, has on accessibility in the Swedish school system. 12 semistructured interviews with teachers, special education teachers and school principals were conducted . By the qualitative interview method and analysis I have come to the conclusion that UDL aligns with Swedish school laws and theories already being used in the Swedish school system. Experiences made by the teachers, special education teachers and school principals show that UDL gave them support with lesson planning and had a positive effect on pupils learning process, engagement and self-efficacy. This indicates that implementation of UDL could support the aim for accessibility and learning for all pupils in Sweden. Further reasearch on the effects of UDL in the Swedish school system and mulitple means of assessments is required.

Syftet med studien är att undersöka betydelsen av att använda virtuell simulerad undervisning (virtual reality, VR) i speciallärarutbildningen med specialisering mot språk-, skriv- och läsutveckling som alternativ och komplement till autentiska test med elever för att belysa lärande, etiska aspekter och bedömningsformen i en VR-miljö. Bakgrunden till studien är att speciallärarstudenterna behöver öva upp sina färdigheter i att genomföra språk-, skriv- och läsutredningar. Problemet som kan uppstå är att studenternas behov av färdighetsträning kan hamna i motsatsförhållande till autentiska elevers integritet och medföra etiska och bedömningsmässiga konsekvenser. I studien användes kvalitativa metoder. Speciallärarstudenterna deltog i ett lärtillfälle om en VR-simulerad dynamisk bedömning, vilket observerades. Alla deltagarna intervjuades sedan i fokusgrupper om VR-simulering, bedömningspraktik och etik. De lämnade även en skriftlig reflekterande anteckning om lärtillfället. Analysen av resultatet gjordes utifrån ett situerat, sociokulturellt perspektiv på lärande med utgångspunkt i fyra dimensioner: mening, praktik, gemenskap och identitet (Wenger, 1998). I analysen av själva lärandesituationen togs även inspiration av Wengers (1998) teori om att designa för lärande. Studiens resultat identifierar att den största betydelsen av VR-simuleringen för speciallärar-utbildningen ligger i att speciallärarstudenterna gemensamt kan se och diskutera samma dynamiska bedömning i VR. VR-filmen blir ett reifierat minne och ett visualiseringsverktyg där den gemensamma upplevelsen främjar meningsskapande och reifikation om bedömningspraktik. Vi ser också i resultatet att VR-tekniken kan vara ett hinder för vissa men att enkla anpassningar bör öka möjligheten att ta till sig budskapet utan att påverkas negativt av tekniken. Tillgängligheten till en dynamisk bedömning och studenternas meningsskapande om olika bedömningspraktiker möter kraven i examensordningen (SFS 2017:1111) att kritiskt kunna granska och välja olika metoder för bedömning av språk-, skriv- och läsutveckling. Även etiska dilemman i att använda elever i utbildningssyfte motiverar VR-simulering i speciallärarutbildningen. Resultatet i vår undersökning visar att VR-simuleringen kan vara ett komplement till språk-, skriv- och läsutredningar. Resultatet av vår avgränsade studie är inte generaliserbart, men kan bidra till diskussioner om bedömningspraktiken och etiska implikationer genom användning av VR i speciallärarutbildningen. I slutet av examensarbetet ger vi förslag på framtida forskningsområden om VR-simulering i högre utbildning och vi redovisar även specialpedagogiska implikationer. / The aim of the present study is to examine the possibility to use virtually simulated (virtual reality, VR) teaching in the education of special needs teachers with specialization in language, writing and reading development as a complement and as an alternative to authentical tests with pupils, to illustrate learning, ethical aspects and the form of assessment in a VR-based environment. The background of the study derives from the students’ need to practice their ability to make language, writing and reading assessments throughout the education to become special needs teachers. A problem that might arise is when the students’ need for practice affects pupils’ integrity or other ethical implications. The study was based on qualitative methods. The students took part of a VR-simulated dynamic assessment, during which the learning situation was observed. All students who participated were then included in focus groups and interviewed about VR-simulation, assessment practice and ethics. An analysis of the result was done from a situated, sociocultural perspective on learning based on four dimensions: meaning, practice, community and identity (Wenger, 1998). The analysis of the learning situation was also inspired by Wenger’s (1998) theory of designing for learning.The results of the study identify that the greatest importance of VR-simulation for the education of special needs teachers lies in the possibility for the students to mutually see and discuss the same dynamic assessment in VR. The VR-simulation becomes a reified memory and a visualization tool where the shared experience promotes negotiation of meaning and reification around assessment practice. We also see in the result that VR-technology can be a barrier for some students, but that simple adjustments should increase the possibility to participate without being adversely affected by the technology. The availability of a dynamic assessment and the students' reflections about different assessment practices meet the requirements of the system of qualifications “examensordningen” (SFS 2017:1111) to be able to critically review and choose different methods for assessing language, writing and reading development. Ethical dilemmas in assessment of pupils for educational purposes also motivate VR simulation in special education. The results show that VR simulation can be a complement to language, writing and reading assessments. The present study is limited to a specific situation and can not be considered generalizable but can contribute to discussions about assessment practices and ethical implications through the use of VR when educating special needs teachers. We also provide suggestions for future research areas for VR-simulation in higher education.

Bakgrunden till detta självständiga arbete ligger i mina erfarenheter av instrumentalundervisning i den svenska kulturskolan tillsammans med mitt intresse för interaktion mellan lärare och elev i likväl en-till-en-undervisning som gruppundervisning. Kulturskolan har gått igenom många förändringar genom historien. Ett tämligen färskt exempel på detta är en statlig utredning (SOU,2016:69) där gruppundervisning rekommenderas som norm för all musikundervisning i kulturskolan till skillnad från den mer traditionellt använda en-till-en-undervisningen.Studien syftar till att belysa hur instrumentalundervisning i kulturskolan kan ta sig uttryck och hur det kan förstås ha för betydelse för den enskilde elevens lärande. Genom ett kvalitativt metodval i observation och stimulerad intervju, framgår hur interaktionsmönster och iscensättning av instrumentalundervisning kan förstås påverka elevers lärande. Även uppfattningar om grupp- och enskild undervisning och iscensättandet av dessa undervisningsformer lyfts fram. Med socialsemiotiska begrepp och modeller som analysverktyg framgår av studiens resultat hur läraren i detta fall är den som styr lektionerna till i hög grad och elevernas påverkan och utrymme för eget initiativ är liten. Lektionerna var fokuserade kring att lära sig stycken på fiol enligt lärarens instruktioner och riktande av uppmärksamhetsfokus, med noter som huvudsakliga utgångspunkt. Lärarens verbala kommunikation var den betydande delenav all kommunikation som skedde under lektionerna och elevernas interaktion med varandra var nedtonad. Av lärarens beskrivningar framgår uppfattningar om att utveckling av elevernas analytiska förmåga när det kommer till inlärning via notläsning och speltekniska färdigheter är av stor vikt. Av resultatet framgår även uppfattningar om att kravet på gruppundervisning kan vara hämmande både för lärare och elever och en önskan om en kombination av enskild- och gruppundervisning framgår. Resultaten av föreliggande arbete liknar generellt andra studiers resultat om enskild- och gruppundervisning i kulturskolan och uppfattningar om hur kulturskolans mål påverkar praktiken. I vidare forskning föreslås att större vikt läggs vid elevernas perspektiv på detta ämne för att få en bättre förståelse och uppfattning om deras upplevelser och tankar. / The background to this thesis lies in my experiences of instrumental teaching in the Swedish voluntary cultural school (Kulturskolan) along with my interest in teacher-student interaction in both one-to-one-teaching and group teaching. The cultural school has been through a lot of changes historically. A recent example of this is a governmental investigation (SOU, 2016:69) recommending group teaching as a norm as opposed to the traditional one-to-one-teaching.The study aims to shed light on how instrumental teaching in the cultural school can take formand how it can be understood to have significance for the individual student's learning. Through qualitative methods as observation and stimulated recall interview, it is made clear in the results how patterns of interaction and design of the lessons can be understood to affect students' learning. Perceptions and comparisons of group teaching and one-to-one-teaching are also highlighted. With social semiotic concepts and models as analysis tools, it is clear from the results of the study how the teacher in this case is the one who primarily controls the lessons and the students' influence and the scope for their own initiative is minimal. The lessons were focused around learning pieces on the violin according to the teacher's instructions and directions of the students focus of attention, with sheet music as the main point of focus. Regarding interaction the results showed how the teacher’s verbal communication appeared to dominate communicationduring the lessons and the students' interaction with each other was downplayed. The teacher's descriptions show perceptions that developing the students' analytical ability when it comes to learning via music reading and playing technique skills are of great importance. The results also show the teacher’s opinions of how the requirement for group teaching can be inhibiting for both teachers and students and a desire for a combination of individual and group teaching is evident. The results of the present work are similar to general results of other studies on individual and group teaching in the culture school, and opinions and experiences of how the goals of the culture school affect teaching in a real-world scenario. In further research, it is suggested and emphasized that students' perspectives on this subject are considered in order to gain a better understanding and perception of their experiences and thoughts.