Dialogseminariemetoden är en metod för livslångt lärande och utveckling. Det är också grunden för hela den mastersutbildning som den här texten utgör mitt examensarbete för. I det här arbetet börjar jag studera hur jag tolkar och använder dialogseminarie­metoden i mitt arbete inom erfarenhetsutveckling på Combitech AB, hur den spelar en viktig roll i min och andras yrkeskunnande, och hur den eventuellt påverkas av användandet av digitala möten. Genom enkäter, samtal och egna reflektioner skapas under arbetet fler nya frågor än det ges svar. Precis som det ska vara i det ständigt pågående lärande som är livet. Frågor och tvivel driver oss till utveckling. Reflektion och samtal säkerställer att upplevelser omvandlas till erfarenheter, som bildar grunden för framtida utveckling.

Denna fallstudie hade som syfte att studera chefers upplevelser av vad som krävs av dem för att kunna utöva sitt ledarskap idag, med hänsyn taget till en högre grad av distansarbete i den “nya vardagen” på Trafikverket, utifrån ett e-ledarskapsperspektiv. Den “nya vardagen” på Trafikverket innebär att i första hand välja digitala möten och minska resande. Syftet operationaliserades genom frågeställningarna: Vilka utmaningar finns i den “nya vardagen” enligt cheferna? samt Hur hanterar cheferna de upplevda utmaningarna i den “nya vardagen”?. Empirin samlades in med kvalitativ intervju. Urvalet var i ett första steg ett bekvämlighetsurval och den andra delen var ett snöbollsurval. Respondenterna var tio chefer som arbetat på Trafikverket i mer än två år. Intervjuerna transkriberades enligt följande koder: utmaningar med ledarskapet på distans, utmaningar med den “nya vardagen” och exempel på hur cheferna hanterar utmaningar. Resultatet och analysen presenteras enligt studiens två frågeställningar. Resultatet visade att det finns flera utmaningar med den “nya vardagen” såsom exempelvis att skapa tillfällen för spontan kommunikation, skapa delaktighet, välja vilka möten som ska vara på distans eller fysiskt, leda hybridmöten, begränsningar med IKT-verktyg samt att få medarbetare tillbaka till kontoret. Dessa utmaningar hanterades genom att cheferna var mer strukturerade, valde mellan mötesformer, skapade tid för spontana samtal samt undvek vissa mötesformer. Denna fallstudie påvisade att Trafikverkets chefer kan vara så kallade e-ledare då deras utsagor är lika de e-kompetenser som finns i teorin för e-ledarskap. / The aim of this case study was to examine how managers experience what is required of them to exercise their leadership considering a higher degree of remote working at the Swedish Transport Administration (Trafikverket), which the authority calls the “new everyday”, from an e-leadership perspective. The “new everyday” in practice means primarily choosing digital meetings and reducing travel. The purpose of the study was operationalized through the questions: What challenges are there in the “new everyday” according to the managers? and How do the managers handle the perceived challenges in the “new everyday”?. The empirics were collected by qualitative interview. The selection was in a first step a convenience sampling and in the second step a snowball sampling. The respondents were ten managers. The interviews were transcribed according to the following codes: challenges with remote leadership, challenges with the “new everyday” and examples of how managers manage challenges. The results and the analysis were presented according to the study's two questions. The results showed that there are several challenges with the "new everyday" such as, for example, creating opportunities for spontaneous communication, creating participation, choosing which meetings should be remote or at the office, leading hybrid meetings, restrictions with ICT tools and getting employees back to the office. These challenges were managed by the managers being more structured, choosing between meeting forms, creating time for spontaneous conversations, and avoiding certain forms of meeting. This case study showed that e-leadership can be applied to managers' statements and that communication is an important part of leadership in both a physical and digital environment.

För att hänga med och konkurrera i det allt hårdare och teknikcentrerade företagsklimatet tar organisationer olika initiativ för att digitalt transformera verksamheten. En del i organisationers arbete med den digitala transformationen härleds till implementeringen och integreringen av digitala kommunikationsverktyg, som gör det möjligt för två eller flera avlägsna personer att kommunicera med varandra. För att framgångsrikt lyckas med införandet av digital kommunikation i form av digitala möten i en organisation, har tidigare litteratur identifierat både utmaningar och framgångsfaktorer som är viktiga att ta i beaktning. Tidigare litteratur förutsätter dock att företag har tid för både planering och utvärdering av den digitala transformationen. När Covid-19 pandemin bröt ut i samhället tvingades organisationer till en acceleration inom den digitala transformationen och ett införande av digital mötesteknik var ett måste för att kunna upprätthålla kommunikation, samtidigt som ett långsiktigt tillvägagångssätt inte längre var möjligt. Denna studie undersöker vilka framgångsfaktorer som krävs eller vilka utmaningar finns när en snabb och forcerad transformation är ett måste till anledning av förändrade förutsättningar. Problemet undersöks genom frågeställningen:Vilka faktorer behöver organisationer som på kort tid behöver ställa om från fysiska till digitala möten ta hänsyn till?För att besvara studiens frågeställning genomförs en litteraturgranskning av befintliga teorier inom ämnesområdet, samt att en kvalitativ datainsamling genomförs med semi-strukturerade intervjuer som insamlingsmetod. Datainsamlingen sker med respondenter från små och medelstora företag (SME) inom tillverkningsindustrin som genomgått en digital transformation från fysiska till digitala möten.Studiens resultat påvisar 12 utmaningar respektive framgångsfaktorer som SME:er inom tillverkningsindustrin bör ta i beaktning, för att snabbt kunna digitalt transformeras från fysiska till digitala möten. / Organisations are taking various initiatives to digitally transform their operations to keep up and compete in the increasingly harsh and technology-centred business climate. Part of organisations work with digital transformation is derived from implementing and integrating digital communication tools, making it possible for two or more remote people to communicate. In order to successfully succeed with the introduction of digital communication in the form of digital meetings in an organisation, previous literature has identified both challenges and success factors that are important to consider. However, previous literature assumes that companies have time for both planning and evaluation of the digital transformation. When the Covid-19 pandemic broke out in society, organisations were forced to accelerate in the digital transformation and introduce digital meeting technology, while a long-term approach was no longer possible. This study examines what success factors are required and what challenges exist when a rapid and forced transformation is a must due to changing business conditions. The problem is examined through the research question:What factors do organisations that need to transform from physical to digital meetings in a short period of time need to take into account?A literature review of existing theories in the subject area is carried out to answer the research question, and a qualitative data collection is carried out with semi-structured interviews. Data collection takes place with respondents from small and medium-sized companies (SMEs) in the manufacturing industry who have undergone a digital transformation from physical to digital meetings.The result demonstrates 12 challenges and success factors that SMEs in the manufacturing industry should consider to quickly digitally transform from physical to digital meetings.

I spåren av covid-19 har många svenska verksamheter ställt om och vidtagit åtgärder för att minska smittspridningen mellan människor. Människors situation och livsvillkor har under en kort period förändrats och det är något oklart hur detta påverkar den psykosociala hälsan över längre tid. Socialtjänstens verksamheter har också behövt ställa om i sitt sätt att möta barn och unga för att fortsatt kunna skydda dem från att fara illa. Denna studie har undersökt hur socialsekreterare uppfattar barn och ungas delaktighet i digitala möten. Studien har genomförts utifrån en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer med sju socialsekreterare som har erfarenhet av att arbeta med barn och unga, därefter har en tematisk analys använts på intervjumaterialet. Den teoretiska utgångspunkt som använts innefattar Molins (2004) modell av delaktighetens domäner samt Shiers (2001) modell av ”vägen till ökad delaktighet”. Resultatet visar att socialsekreterare har övervägande positiva erfarenheter av digitala möten med barn och unga. Digitala möten är främst ett komplement till det fysiska mötet och möjliggör ökad delaktighet genom att barn och unga får fler alternativ att uttrycka åsikter genom att det bidrar till ökad tillgänglighet och känsla av trygghet. Barn och ungas delaktighet kan förstärkas genom att verksamheter skapar rutiner och ökar kompetensen hos medarbetare gällande digital teknik och digitala möten. / In the wake of the covid-19, many Swedish businesses have changed and taken measures to reduce the spread of infection between people. People's situation and living conditions have changed over a short period of time and it is somewhat unclear how this affects psychosocial health over a longer period of time. The activities of the social services have also had to change in their way of meeting children and young people in order to continue to be able to protect them from getting hurt. This study has examined how social workers perceive the participation of children and young people in digital meetings. The study was conducted on the basis of a qualitative approach through semi-structured interviews with seven social secretaries who have experience of working with children and young people, after which a thematic analysis was used on the interview material. The theoretical references used include Molin's (2004) model of the domains of participation and Shiers' (2001) model of "the path to increased participation". The results show that social workers have predominantly positive experiences of digital meetings with children and young people. Digital meetings are primarily a complement to the physical meeting and enable increased participation by giving children and young people more options to express opinions by contributing to increased accessibility and a sense of security. The participation of children and young people can be strengthened by activities creating routines and increasing the competence of employees regarding digital technology and digital meetings.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka utmaningar och möjligheter återförsäljare i modebranschen i Sverige upplever med inköp via digitala möten samt dess inverkan på inköpsbeslutet. Studien ämnar också undersöka hur relationen mellan leverantör och återförsäljare påverkar inköpsbeslutet vid inköp via digitala möten. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i van Weeles (2014) modell över inköpsprocessen och Dwyer, Shurr och Ohs(1987) modell över relationer mellan köpare och säljare. En kvalitativ studie har genomförts där data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med tio återförsäljare i modebranschen. Datan har sedan analyserats med en tematisk analys. Resultatet visar att inköp via digitala möten har orsakat en större osäkerhet hos återförsäljare vid inköpsbeslutet. Den största utmaningen vid inköp via digitala möten är att mildra osäkerheten. Det finns möjligheterför återförsäljare att tids- och kostnadseffektivisera sin verksamhet med hjälp av inköp via digitala möten. Relationen mellan leverantör och återförsäljare har en betydande roll underinköp via digitala möten, där ett förtroende parterna emellan kan mildra osäkerheten. / The purpose of this study is to investigate what challenges and opportunities retailers in the fashion industry in Sweden experience with purchasing via digital meetings and its impact on the purchasing decision. The study also intends to investigate how the relationship between supplier and retailer affects the purchasing decision when purchasing via digital meetings. The theoretical basis of this study is van Weele's (2014) model of the purchasing process and Dwyer, Shurr and Oh's (1987) model of buyer-seller relationships. A qualitative study has been carried out where data has been collected through semi-structured interviews with 10 retailers in the fashion industry. The data has then been analyzed with a thematic analysis. The results show that purchases via digital meetings have caused greater uncertainty among retailers in the purchasing decision. The biggest challenge when purchasing via digital meetings is to mitigate uncertainty. There are opportunities for retailers to streamline their operations in terms of time and cost with the help of purchasing via digital meetings. The relationship between supplier and retailer has a significant role in purchasing via digital meetings, where trust between the parties can alleviate uncertainty.

Den psykosociala arbetsmiljön har tydliga kopplingar till medarbetares psykiska hälsa och välbefinnande. Höga krav i arbetet i samband med låg kontroll som att kunna styra sitt arbete och otillräckligt med stöd är bland de främsta indikatorerna på en arbetsmiljö som föregår med stressrelaterade sjukdomar och missnöje bland medarbetare. I människovårdande yrken är stressrelaterade sjukdomar överrepresenterade bland samhällets övriga yrkesgrupper, därför är en studie om hur olika faktorer antingen bidrar till en bättre arbetsmiljö eller inte av relevans för området där medarbetare lider på grund av arbetsförhållandena idag. År 2020 utlöste Covid-19 en pandemi som fick en hel värld att ställa om i spåren av att begränsa virusets framfart. För mig blev pandemin tydlig i en nära kontext av socialtjänstens arbete då jag befann mig på min verksamhetsförlagda praktik i utbildningen. Som en del i ett större program som anordnades av kommunen där jag gjorde min praktik fick jag möjlighet att bekanta mig med flera delar av socialtjänstens verksamhet, såsom Barn- och ungdom, Försörjningsstöd, Missbruk, Funktionsnedsättning och Äldreomsorgen. Varje område hade sitt sätt att organisera arbetet på, men även olika strategier för att ställa om i verksamheterna för att begränsa en smittspridning av Coronaviruset bland både klienter och medarbetare. Denna studie tar avstamp i vad tidigare statistik och forskning visat om arbetsmiljön i människovårdande yrken och den omställning som socialtjänsten genomförde där arbetet till stor del förlades på distans. Min förhoppning är vidare att denna undersökning ska bidra med kunskap om hur distansarbetet har fungerat i relation till arbetsmiljön. Sammanfattningsvis har denna undersökning visat att distansarbetet är önskvärt om än i varierande grad. Majoriteten av socialtjänstens medarbetare vill alltså i viss mån arbeta på distans, vissa mer än andra, men dock inte för att arbetet görs mycket bättre hemifrån alla gånger. Därmed finns det anledning att fördjupa sig mer i orsakerna till att socialarbetare vill arbeta på distans. / The psychosocial work environment has clear links to employees' mental health and well-being. High demands at work in connection with low control to be able to manage their work and insufficient support are among the main indicators of a work environment that precedes stress-related illnesses and dissatisfaction among employees. Stress-related diseases is overrepresented in human service professions among, therefore is a study of how various factors either contribute to a better work environment or not is relevant to the area. In 2020, Covid-19 triggered a pandemic that caused an entire world, societies to change their ways of operating. Companies and institutions had to adapt and change its traditional way of conducting its work in order to best limit the spread of covid-19 infection. For me, the pandemic became clear in a close context of the Social services government work, when I had my internship in education. As part of a larger program organized by the municipality where I did my internship, I had the opportunity to gain insight in several parts of the Social services government work, such as helping Children and Youth, Financially support, Addiction support, Disability and Elderly Care. Each area had its own way of organizing the work, but also different strategies for reorganizing their ways of work to limit the spread of the dangerous virus among both clients and employees. Against the background of what previous statistics and research have shown about the work environment for human care professions and the adjustment that the social services carried out where the work was largely placed at distance from the traditional office work to employees' homes, this study will be an attempt to contribute with knowledge of how telework has worked. In summary, this study has shown that teleworking is desirable, albeit to varying degrees. The majority of social service employees thus want to work remotely to some extent, some more than others, but not because the work is done much better from home all the time. Thus, there is reason to delve more deeply into the reasons why social workers want to work remotely.

This thesis was conducted since the Covid-19 pandemic has meant that work, as well as workplace meetings, has become virtual. The purpose of the study was to research individual experiences of power relations between actors within virtual, video-mediated meetings in regard to the effect technology, body and place have on these power relations. The Data was collected by conducting ten semi-structured interviews through Teams and Zoom. The result was analyzed within the framework of power through persuasion, authority, and coercion (Turner, 2005), and also by including the concepts of social power and dominance (Linell & Luckmann, 1991). Further, the result was put in a broader academic context by relating it to previous research. The result showed that technology has had an effect on the relations of power by creating new areas of responsibility, by increasing control over oneself and others within meetings, but also by giving people a greater sense of freedom surrounding them. In the second part of the result, it was reported that absence of body during virtual meetings has meant difficulties in being able to give feedback through one’s body language, and that it, in addition, has led to new conditions when it comes to who gets to speak. Third, the result showed that the transition of the workplace from being an office to it becoming a virtual space, in theory, could mean increased access to meetings, but that the person in charge of the meeting has a decisive role in realizing that opportunity. Finally, it appeared as if friction has arisen between norms within the office and norms of the home, and that people within a place of authority has been able to exercise excessive control by demanding that coworkers have their cameras on at all times. The paper ended by giving suggestions on further research.

This qualitative study focuses on digitalisation in the social-work field within an ethical context. As a result of society's digital development and after the covid-19 pandemic paralyzed the world, today many meetings between professionals and clients take place through digital services. The purpose of this study is mainly to examine the role of digital meetings in the social-worker-client relationship. Through interviews with professionals working with digital tools in the field of social work, this study has been able to show both the opportunities and the challenges of digitalisation for the relationship between social worker and client.

This licentiate thesis studies the differences between analogue and digital council meetings in how they are organized and how speaking times are distributed between men and women, and hard and soft issues. The study is based on Swedish municipal council meetings, which share similar features with national parliamentary meetings and seek legitimacy through meetings and debate. Perspectives on meeting sites and components are combined with a time perspective on parliamentary activity, where women's representation and formal meeting procedures are set in focus. By studying video recordings of six council meetings in three municipalities, time is used to measure components of three analogue and three digital meetings. Measures of relative speaking time or speech duration are constructed and applied to meeting structure and how women and men spend their speaking time. Findings indicate that the roles of meeting secretaries and chairmen changed when faced with new digital challenges. The meeting formality decreased in the digital meetings, which is in line with previous research. Women generally accounted for a smaller proportion of speaking time in relation to their numerical representation. They spent more of their speaking time debating soft issues, such as social care, while men spent more of their speaking time debating hard issues, such as economy and infrastructure. The findings are in line with previous research on the policy areas with which women and men most engage. In the digital meetings, differences between men and women where still observed, but less noticeable. This could be interpreted as the digital format having potential benefits for women's representation in certain circumstances. The findings have implications for the understanding on how digital parliamentary meetings strive to create legitimacy. However, more research is needed to be able to generalize beyond the specific context of this study and to understand the mechanisms that can explain differences between men's and women's speaking time. The contribution of the thesis lies primarily in the development of a new method for measuring speaking time which, in relation to previous research, presents greater robustness from a reliability and validity perspective. / Den här uppsatsen studerar skillnader mellan analoga och digitala fullmäktigemöten avseende hur de organiseras och hur talartider fördelas mellan män och kvinnor och hårda och mjuka frågor. Studien tar avstamp i fullmäktige som ett parlamentariskt möte på lokal nivå som söker genomflödeslegitimitet genom att sammanträda och debattera. Teoretiska perspektiv på mötesplatser och möteskomponenter kombineras med ett tidsperspektiv på parlamentarisk aktivitet där kvinnors representation och mötesprocedurer fokuseras. Genom att studera videoinspelningar av sex fullmäktigemöten i tre kommuner mäts hur tiden används i tre analoga och tre digitala möten. Måttet talartid konstrueras för att studera hur mötestiden struktureras och hur kvinnor och män spenderar sin talartid. Resultatet pekar på att mötessekreterares och ordförandes roller förändras när de ställs inför nya utmaningar i digitala möten och att formalitetsnivån sjunker i de digitala mötena, vilket är i linje med tidigare forskning om digitala möten. Kvinnor stod generellt för en mindre andel av talartiden i relation till deras numerära representation. De spenderade mer av sin talartid att debattera mjuka frågor som exempelvis social omsorg, medan männen spenderade mer av sin talartid åt att debattera hårda frågor som exempelvis ekonomi och infrastruktur. Resultatet är i linje med tidigare forskning om vilka politikområden som kvinnor och män engageras i. Skillnaderna bestod i de digitala fullmäktigesammanträdena, men de var inte lika påtagliga. En tolkning är att det digitala formatet kan gynna kvinnors representation under vissa omständigheter. Resultatet har implikationer för förståelsen om hur digitala parlamentariska möten bidrar till legitimitet. Dock behövs mer forskning för att kunna generalisera dessa fall bortom den specifika kontexten samt att förstå vilka mekanismer som kan förklara skillnader mellan män och kvinnors talartid. Uppsatsens bidrag ligger främst i utvecklingen av en innovativ metod för att mäta talartid som i relation till tidigare försök står sig robust utifrån ett reliabilitets- och validitetsperspektiv.