I samband med två av de senaste revideringarna av förskolans läroplan har förskolans roll för barns utveckling och lärande inom matematik förtydligats, och de digitala verktygen har fått en tydligare och mer framskriven roll i verksamheten. Syftet med föreliggande studie är därför att utifrån en fenomenografisk ansats beskriva och synliggöra förskollärares uppfattningar om förskolans matematikundervisning i relation till digitala verktyg. Detta med hjälp av följande frågeställningar: Vad karakteriserar förskollärares uppfattningar om den matematikundervisning som bedrivs i förskolans verksamhet? och Hur uppfattar förskollärare att digitala verktyg kan användas som ett redskap i förskolans matematikundervisning? För att kunna ta del av förskollärares uppfattningar om detta fenomen har sex semistrukturerade intervjuer genomförts. Studiens resultat visar att förskollärarna uppfattar matematik i förskolan som något som kan definieras med hjälp av begrepp, att matematik är en del av vår vardag och att matematiken i förskolan skapar en grund för den fortsatta skolgången. De digitala verktyg anses i sin tur komplettera förskolans verksamhet, och kan på många olika sätt och med olika ändamål användas i en matematisk kontext. Förskollärarnas uppfattningar synliggör dock att det finns en osäkerhet kring användandet av digitala verktyg, vilket kan bidra till att de inte ger barnen samma förutsättningar att möta digitala verktyg som när det kommer till matematik. Utifrån studiens resultat dras följande slutsats: För att digitala verktyg ska kunna användas som ett redskap för att utmana och utveckla den matematikundervisning som bedrivs i förskolan, så är det viktigt att förskollärarna får den utbildning och stöttning som krävs för att använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar utveckling och lärande.

Syftet med denna studie var att ta del av åtta grundskollärares uppfattningar om hur de identifierade och arbetade med elever som har läs- och skrivsvårigheter. I studien deltog fyra lärare som arbetar i årskurs F-3 och fyra lärare som arbetar i årskurs 4-6 i Mellansverige. Studiens teoretiska utgångspunkt var den fenomenografiska ansatsen som fokuserar på människors uppfattningar kring olika fenomen. Lärarnas uppfattningar undersöktes med hjälp av kvalitativa intervjuer som var av semistrukturerad karaktär. Intervjusvaren analyserades utifrån den fenomenografiska analysmodellens sju olika steg. I analysen behandlades flera olika fenomen, vilket skapade flera olika utfallsrum med ett antal olika kategorier som visade en varitation i lärarnas uppfattningar rörande följande fem fenomen: Identifikation av läs- och skrivsvårigheter, svårigheter med att identifiera läs- och skrivsvårigheter, kartläggning av läs- och skrivsvårigheter, lärares arbetssätt vid läs- och skrivsvårigheter och kompensatoriska hjälpmedel vid läs- och skrivsvårigheter. Analysen visade exempelvis att lärarna främst identifierade elever med läs- och skrivsvårigheter via elevernas fonologiska svårigheter. Vidare framkom det att lärare främst knyter svårigheter för lärare att upptäcka elever med läs- och skrivsvårigheter till elevers förutsättningar och beteende i lärandesituationen. Lärare kartlägger främst elevers läs- och skrivsvårigheter med hjälp av av olika material och test (IUP, screeningmaterial, NP), men eget kartläggningsarbete och stöd av specialpedagogisk kompetens nämns också. Vad gäller arbete med elevers läs- och skrivsvårigheter framförde lärarna framförallt att de arbetar åtgärdande, men i viss mån även förebyggande. Intressant var att flera lärare ville arbeta mer med en-till-en-undervisning. Lärarna angav framförallt digitala verktyg som hjälpmedel i stödjandet av elever med läs- och skrivsvårigheter, men framhöll svårigheter med att kontrollera hur eleverna använde dessa, samt att tekniska problem var vanliga.

Syftet med denna studie är att undersöka hur den skönlitterära högläsningen praktiserasi mellanstadiet enligt verksamma lärare. Studien arbetar efter frågeställningarna: “ Vad ärlärares inställning till den skönlitterära högläsningen?” , “ Vilka texter och verk föredrar lärareom de högläser för sina elever och varför ? ” samt “ Hur uppfattas möjligheterna att användadigitala verktyg vid högläsning av lärare? ” För att besvara frågorna utfördessemistrukturerade intervjuer med fyra verksamma lärare. Det är en kvalitativ studieinspirerad av hermeneutiken. Datan insamlat från de intervjuade lärarna analyseras i endiskussionsdel. Resultatet visade att alla intervjuade lärare praktiserar högläsning i sinaklassrum. Men att det skiljer sig mellan de intervjuade lärarna hur det praktiseras. Ävenvad lärarna definierade som högläsning. De intervjuade lärarna anser enhälligt atthögläsning ger ett bättre ordförråd och språkförståelse. En viktig faktor vid val av bokvar enhälligt. Den valda högläsningsboken måste fånga elevernas intresse. Val avhögläsningsbok grundades alltid på lärarens kännedom om sin klass. Digitala verktygpraktiseras olika av respondenterna och en varierande inställning till dem förekommer.Från starkt avståndstagande till full tillämpning av verktygen. / <p>Godkänt datum 2020-01-27</p>

Informationsflödet i vårt samhälle blir allt mer digitalt och utvecklas snabbt. Även teknik utvecklas och yrken som finns idag fanns inte för tio år sedan. Även skolans och lärares roll har därför påverkats av digitaliseringen och elevers digitala kompetens ska grundläggas i skolan. Lärares yrkesroll har därför blivit mer komplex och andra krav ställs på lärares tekniska kunskaper. Denna systematiska litteraturstudie inriktar sig därför på lärares användning av digitala verktyg i matematikundervisning. Studien undersöker om det finns vetenskapligt stöd för om digitala verktyg kan medverka till en kvalitativ matematikundervisning för lärare på lågstadiet. Vidare undersöker studien om det finns tidigare forskning på hur lärare kan utveckla sin digitala kompetens i relation till de professionella krav som finns på lärare i arbete med digitala verktyg. Som stöd för att besvara forskningsfrågorna har 10 vetenskapliga artiklar valts ut, för att sedan analyseras för att hitta olika teman för sammanställning av ett resultat. Sammanställningen av insamlat material resulterade i flera exempel på verktyg som kan medverka till en kvalitativ matematikundervisning. Resultatet innehåller exempel på både hårdvara och mjukvara som kan stödja lärares arbete. Det finns även stöd för att ramverken Technological Pedagogical And Content Knowledge (TPACK) och Digital Competence Framework for Educators (DigCompEdu) kan utveckla lärares digitala kompetens i relation till undervisning. Slutsatsen kan dras att digitala verktyg kan medverka till en kvalitativ matematikundervisning om lärare använder det som ett komplement eller som ett hjälpmedel.

I denna litteraturstudie belyser vi för lärare samt lärarstudenter hur forskare tolkar inkludering i undervisningen samt hur det kan uppnås med hjälp av digitala verktyg i skrivundervisningen. Litteraturstudiens syfte är att belysa hur tidigare forskning berör relationen mellan inkludering och användandet av digitala verktyg i skrivundervisningen i årskurserna F-3. Bristande forskning samt saknaden av en gemensam uppfattning av det valda området har bidragit till kartläggning av befintlig forskning, för att skapa förståelse för inkludering i undervisningen samt hur digitala verktyg i skrivundervisningen kan fungera inkluderande. I bakgrundsavsnittet presenteras de kunskaper samt begrepp som krävs för förståelse av litteraturstudiens resultat samt diskussion. Läsaren får i det avsnittet även ta del av vad styrdokumenten tar upp kring ämnet. Studien grundar sig på vetenskapliga publikationer funna via olika söktjänster och kedjesökningar. I metodavsnittet får läsaren ta del av de tillvägagångssätt som använts för att hitta relevanta publikationer, men även en granskning av de valda publikationerna. I resultatavsnittet redovisas den tidigare forskning som berör litteraturstudiens syfte och frågeställningar. Läsaren får i resultatet ta del av flertalet olika definitioner av inkludering i undervisningen. Många definitioner har flera likheter men ingen definition är den andra helt lik. Studiens resultat visar även hur digitala verktyg i skrivundervisningen kan användas för att inkludera både elever med svårigheter, men också hur digitala verktyg kan användas för att alla elever ska ges möjlighet att arbeta på sin nivå. I resultatet lyfts vikten av lärarens kompetens i användningen av digitala verktyg med fokus på en inkluderande undervisning. Litteraturstudien avslutas med ett diskussionsavsnitt där läsaren får ta del av en diskussion och reflektion av studiens metod samt resultat. Sist presenteras vidare forskning inom området

Denna studie undersöker lärares motiveringar till valet av skrivverktyg i svenskundervisningen. I och med den ökade digitaliseringen i läroplanen intensifieras pressen på lärarna att välja och styrka valet av handskrift, datorskrift eller en kombination av dem.    Tidigare forskning indikerar att handskriften genererar en större kognitiv process hos eleverna och tenderar att få dem att minnas det skrivna bättre än vid digitalt skrivande. Däremot visar forskningen att digitala verktyg oftare motiverar elever till skrivande. Lärare känner att de inte har nog kompetens för att undervisa skrivundervisning med olika verktyg. Det är främst de digitala verktygen som många lärare upplever som svåra att förmedla.    Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där fokus ligger på begreppen mediering och den proximala utvecklingsnivån. Utifrån studiens syfte och frågeställningar har sex lärare i årskurs 1–3 intervjuats, för att få inblick i lärares inställning till valet av olika skrivverktyg.   Studiens resultat pekar på att samtliga lärare utgår från den senaste revideringen av läroplanen och implementerar mer digitala verktyg i skrivundervisningen än förut. Lärarna motiverar sina didaktiska val utifrån läroplanen, tillgänglighet, erfarenhet och tidigare forskning. Sammantaget uppger lärarna att de önskar en kombination av de olika skrivverktygen. / <p>Svenska</p>

Digitaliseringen har blivit en del av samhället och människors vardag. Det gäller även för barn i förskolan som nu enligt den nya Läroplanen för förskolan, Lpfö 18, ska ges möjlighet att använda digitala verktyg i förskolan. Det påbudet ligger till grund för vår studie där vi har valt att studera förskollärares syn på digitaliseringen i förskolan. Vi har genomfört semi-strukturerade intervjuer med åtta förskollärare som arbetar med digitala verktyg i förskolan. Intervjuerna har spelats in och transkriberats varpå de har analyserats för att få en fördjupad förståelse. Resultatet av vår studie visar att det finns olika syn och förhållningssätt gentemot det ökade ansvaret att arbeta med digitala verktyg, samt hur det fungerar i praktiken ute i verksamheterna. Vidare fann vi att det finns olika synsätt på hur barn kan ta till sig digitala literacyförmågor, alltså förmågan att hantera digitala verktyg. Vissa av informanterna menar att barn bör ha tillgång till digitala verktyg för att kunna tillägna dessa kunskaper, medan andra påvisar att barn kan få en förståelse för digitalisering genom att öva analog programmering.

Studien avser att bidra med kunskap kring vad förskollärare anser om tillämpningen avdigitala verktyg i förskolan. Frågorna som ställs handlar om hur förskollärare ser på attarbetet med digitala verktyg får en större plats än tidigare i enlighet med förskolansläroplan och hur man arbetar för att målen i läroplanen kring digitala verktyg kanuppnås? Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv och har en kvalitativ ansats isin utformning av en webbenkät med främst öppna frågeställningar. Studien utgår ifrånett sociokulturellt perspektiv och har en kvalitativ ansats i sin utformning av enwebbenkät med främst öppna frågeställningar. Enkäten skickades ut till 15 förskollärarevarav 13 har besvarat den. Analysen utav den insamlade empirin bygger på en tematiskanalys utifrån digitalisering i förskolan, ett digitalt samhälle och förskollärarens digitalakunskap. Studiens resultat visar att förskollärarens roll och undervisningen i förskolanständigt är under utveckling när det kommer till arbetet med digitala verktyg och digitalkompetens i förskolan. Resultatet visar också på ett ökat intresse för användande avdigitala verktyg men också på tydliga skillnader i åsikter gällande utbildningsinsats ochtid till förfogande beroende på förskollärarens intresse för användning av digitalaverktyg. Det innebär att stödet kollegor emellan och medforskande tillsammans medbarnen är viktiga delar i hur förskollärare arbetar för att bidra till att läroplansmålenuppnås. Studien ger en ökad förståelse för hur viktigt samspelet är mellan de somarbetar i förskolan utifrån krav på digital kompetens.

Enligt den senaste revideringen av Lpfö18 skall förskolan ge barnen en grundläggande förståelse för digitala verktyg. Förskolläraren ansvarar för att varje barn får möjlighet att hantera digitala verktyg, vilket kan stimulera utveckling och lärande. Samtidigt rekommenderas regelbunden fysisk aktivitet för att främja barnens hälsa och livslånga lärande. Förskolan behöver balansera innehållet i läroplanen och ge barn kunskaper kring digitala verktyg och samtidigt bidra till en hälsosam nivå av fysisk aktivitet. Förskolan behöver sammanfläta dessa två aktiviteter för att kunna få en balans och en bra undervisning. Syfte: Syftet med denna studie har varit att beskriva hur barnskötare och förskollärare använder digitala verktyg i den dagliga verksamheten för att främja pulshöjande aktivitet. Metod: Semistrukturerade intervjuer med sju pedagoger vid två olika förskolor inom samma kommun. Resultat: Pedagogernas intresse för digitala verktyg spelade stor roll. Pedagoger som var intresserades av digitala verktyg använde många olika typer av verktygen för att skapa olika miljöer i verksamheten och främja barnens engagemang, lust och lärande. Stor vikt lades vid planering men även spontanitet. Några pedagoger fann inte arbetssättet med digitala verktyg inspirerande och många behövde mer tid och utbildning för att känna sig trygga med att arbeta och genomföra undervisning med digitala verktyg. Diskussion: Digitala verktyg kan anses skapa större möjligheter för pedagoger att röra sig i en barngrupp och erbjuda individuellt stöd och på så vis bidra till att fler barn når sin proximala utvecklingszon. Vidare kan de digitala verktygen främja gruppaktiviteter vilket kan öka graden av imitation hos barnen, vilket främjar lärandet men även bidrar till en högre grad av kollegialt lärande.

Uppsatsen undersöker användbarheten av tre digitala verktyg som pedagoger använder för att skapa digitala uppgifter och prov. Skolverkets digitaliseringsstrategi har som delmål att alla nationella prov ska skrivas digitalt år 2022. Karlstads Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltning önskade hjälp med att utvärdera hur pedagoger upplever användbarheten på lärplattformen Itslearning samt de digitala verktygen DigiExam och Microsoft OneNote som ingår i Microsoft Office 365. Syftet med uppsatsen är att undersöka vad pedagogerna tycker fungerar samt identifiera eventuella problem med de digitala verktygen. En avgränsning har gjorts till att undersöka hur pedagogerna upplever funktionen ”Test” i Itslearning, DigiExams funktion ”Skapa nytt prov”. En allmän utvärdering av Microsofts OneNote har utförts i syfte att undersöka pedagogernas uppfattning om verktygets användbarhet. Sex lärare på en gymnasieskola i Karlstad genomförde några arbetsuppgifter varefter de besvarade ett frågeformulär baserat på John Brookes ”System Usability Scale” (SUS). Slutsatsen är att Itslearning-funktionen ”Test” och DigiExam-funktionen ”Skapa nytt prov” är båda lätta att använda och väl genomtänkta. Utvärderingens resultat antyder en inte lika god användbarhet hos Microsoft OneNotes.