Förskoleklass är ett barns första steg in i skolsystemet. I studien undersöks hur de yrkesverksamma i förskoleklassens utbildning uppfattar omsorg, undervisning samt begreppens relation till varandra. Frågeställningarna studien utgår ifrån är:  Hur uppfattar de yrkesverksamma i förskoleklass omsorg i utbildningen, hur uppfattar de yrkesverksamma i förskoleklass undervisning i utbildningen samt hur uppfattar de yrkesverksamma i förskoleklass relationen mellan omsorg och undervisning i utbildningen? I studiens bakgrund berörs teoretisk utgångspunkt, förskoleklassens framväxt, övergången mellan förskola och förskoleklass, Educare, undervisning i förskoleklass samt omsorg i förskoleklass. Studien är kvalitativ och utgår ifrån fem intervjuer med yrkesverksamma i förskoleklass. Med utgångspunkt i Noddings omsorgsetiska teori analyseras resultatet genom en tematisk analys. Resultatet i studien visar att trygghet och balans är två viktiga komponenter för att förskoleklass ska fungera som en bro mellan förskola och skola. I studien framkommer även vikten av de yrkesverksammas fria roll utifrån de styrdokument som förskoleklass verkar under.

Hur kan verksamma pedagoger i förskolan arbeta för att synliggöra och bemöta varje barns individuella behov samtidigt som man ska förhålla sig till barngruppen som helhet? Och hur säkerställer vi att varje barns individuella behov tillgodoses? Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar det finns i förskolan för att se varje barn och möta deras individuella behov för att verksamma pedagoger ska kunna ge alla barn lika möjligheter till utveckling och lärande. Förskolans uppdrag har historiskt sett ändrats från ett fokus på omsorg till ett fokus på lärande och utveckling i samband med införandet av Läroplanen för förskolan: lpfö 18 (2018). Ett begrepp som försöker förena dessa två uppdrag är educare, som syftar till förskolans helhetssyn, att trygghet och omsorg i relation till utveckling och lärande ska tillsammans göra att barnet uppnår sin fulla utvecklingspotential. Vår studie utgår från en kvalitativ metod som genom intervjuer med verksamma pedagoger i förskolan försöker synliggöra och diskutera tryggheten och omsorgen som förutsättningar för ett barns utveckling och lärande. Utifrån ett omsorgsetiskt och anknytningsteoretiskt perspektiv analyseras den empiri som samlats in för studien. Diskussionen visar på hur pedagogernas barnsyn och gemensamma förhållningssätt kan skapa de förutsättningar som krävs för barnens trygghet och lärande och att utvecklas i en förskolemiljö som genom medvetenhet kan bidra till att alla barns individuella behov tillgodoses och möts i en gemensam förskola för alla.

Den svenska förskolan som institution började på 1800-talet med barnkrubban där fokus var  omsorg. Genom åren förändrades institutionen och 1998 blev det förskola med fokus på omsorg  och undervisning som en helhet. Denna förändring innebar också att förskolan gått från att lyda  under Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet. I takt med detta har förskollärarnas  roll förändrats och fått ett pålagt ökat ansvar. Syftet med vår studie är att lyssna till erfarna  förskollärares berättelser om det förändrade uppdraget samt deras syn på omsorg och  undervisning. Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer ur ett oral history  perspektiv tillsammans med sex förskollärare i södra Sverige. Det transkriberade materialet har  analyserat ur det fenomenologiska perspektivet. Fenomenologin som förhållningssätt lyfter  förskollärarnas upplevelser inom förskolan vilket är studiens syfte. I resultatet framgår att  förskollärarna såg sig själva tillhöra en profession som motiverar dem till ansvar och  kompetensutveckling. Förskollärarna beskriver omsorgens förändrade fokus som en  förskjutning från det kollektiva till de individualistiska. Omsorgsarbetet idag kantas av etiska  möten med det enskilda barnet till skillnad från förr då fokuset låg på rutiner och gruppen.  Vidare i resultatet beskriver förskollärarna fenomenet undervisning som en medveten process  som leds utav förskolläraren. Förskollärarnas berättelser tyder på att undervisningen sker  spontant eller planerat och alltid utifrån barnens intressen och erfarenheter. Slutsatsen av  resultatet visar att educare är det framtida förhållningssättet för att integrera omsorg och  undervisning i sin helhet för det förändrade uppdraget.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare planerar och genomför undervisning i samband med inskolningar. Studiens undersökningsinstrument utgörs av en intervjuguide som är framarbetad för att besvara våra frågeställningar. Åtta semistrukturerade intervjuer är genomförda med förskollärare från tre olika kommuner i södra Sverige. Den insamlade datan är transkriberad och analyserad utifrån didaktisk teori med inslag av anknytningsteori och educare. Med inspiration från Hjälmeskog m.fl. (2020) har vi skapat en didaktisk pyramid som har använts i analysen för att tolka de olika relationer som representeras i pyramiden. I analysen har även delar av anknytningsteori och educare använts för att undersöka hur undervisning och omsorg bildar en helhet. Studiens resultat visar att förskollärarna genomför planerad undervisning i samband med inskolningar men att det finns en komplexitet i det. Både inskolningar och genomförandet av planerad undervisning kräver tid och resurser. Vidare visar resultatet att det finns en öppenhet hos förskollärarna gällande att hitta lösningar för att kunna genomföra planerad undervisning i samband med inskolningar. En av våra slutsatser är att färre inskolningsperioder under läsåret genererar bättre förutsättningar att kunna genomföra planerad undervisning på yngrebarnsavdelningar.

Examensarbetet behandlar delaktighetsbegreppet i fritidshemsverksamheten. Syftet med vår undersökning var att se hur delaktiga eleverna är i fritidsverksamheten och hur pedagogerna arbetar med elevdelaktighet. Alla har rätt till en likvärdig utbildning men hur det kommer till uttryck i verksamheten kan se olika ut beroende på de förutsättningar som finns. Undersökningen belyser pedagogers bristande kompetens att tillgodose elevers behov. Via den empiriska insamlingen framkommer det att pedagogerna som intervjuats är överens om vad begreppet delaktighet innebär. Via observationer ser vi dock en tydlig skillnad hur arbetet kring delaktighet utformas i verksamheten. Genom analys av sociala interaktioner och deliberativa samtal ser vi hur elevers delaktighet kan utvecklas. Det är pedagogens uppdrag att möjliggöra delaktighet hos eleverna. Exkludering är motsatsen till delaktighet. Forskning tyder på att exkludering i barndomen kan leda till psykisk problematik och sämre livskvalitet även in i vuxen ålder. Det innebär att pedagogen har en avgörande roll i elevers utveckling, idag och imorgon. / The master degree project deals with the concept of participation in educare centers. The purpose of our study was to see how students are involved in extracurricular activities and how educators work with student participation. Everyone is entitled to an equal education but how it is expressed in practies may differ depending on the conditions that exist. The survey highlights teachers 'lack of skills to meet students' needs. Through the empirical collection emerges that the educators interviewed agree on what the term participation means. Through observation, we see a clear difference how the work with participatory and incluism takes form in different contexts. Through analysis of social interactions and deliberative conversations, we see how students' participation can be developed. It is the educator's task to facilitate participation of students. Exclusion is the opposite of participation. Research suggests that exclusion leads to psychological difficulties in the future. This means that the educator crucial role in students' development, today and tomorrow.

Syftet med vårt arbete är att undersöka och belysa begreppen normalisering, kategorisering och marginalisering inom det svenska skolväsendet, 1900-talet fram till 2000-talet. Fokus i vårt arbete handlar om normalisering av barn under 1900-talet och varför just detta begrepp har hamnat i fokus inom den svenska skolan. Vi kommer även att diskutera uppfostran av barn under 1900-talet och de synsätt som den tidens forskare hade. Detta gör vi för att belysa hur synen på barn och uppfostran har ändrats genom historien med våra centrala begrepp i fokus.Vi diskuterar och analyserar våra centrala begrepp (normalisering, kategorisering och marginalisering) utifrån de olika teorier som diskuteras av olika forskare som var framträdande under sin tidsperiod. En teori vi ofta återkommer till i vår uppsats är Tidemans (2000) teori om normativ normalitet. Vi har gjort en litteraturstudie om historisk forskning om normalitetsbegreppets framväxt och användning inom det svenska skolväsendet. Vi har valt en hermeneutisk inriktning med kvalitativa forskningsmetoder. Genom att använda oss av bland annat forskningslitteratur vill vi belysa hur normalisering, kategorisering och marginalisering användes förr under 1900-talet kontra hur det används idag under 2000-talet. Resultatet av vårt arbete är att synen på barndomen har ändrats genom århundradet beroende på vilka framträdande forskare som var aktiva just då. Det fanns olika tillvägagångssätt för att komma fram till svar på normalitet, exempelvis tester som gjordes eller mallar som skulle följas. Barnens fostran samt synen på barndomen är sammanknutet till de värderingar, tolkningar och åsikter som var rådande under en specifik tidsperiod. Barnens fostran är även knutet till föräldrarnas värderingar som de vuxna själva växte upp med. Värderingarna är dock föränderligt beroende på vilken tidsepok som individerna lever/levde i. I vår undersökning kom vi även fram till en viktig aspekt när det gällde tester av barn i dagens samhälle. De barn som möjligtvis lider av ett handikapp eller diagnos kan idag få den hjälp de behöver av exempelvis läkare, medicinering och/eller personliga assistenter beroende på vad testerna visar.

Det övergripande syftet med denna licentiatstudie är att undersöka hur teknik som undervisningsområde kommer till uttryck inom fritidsverksamheter. Syftet inrymmer ett fokus på vad fritidslärarna gör för att organisera undervisning. Studien utgår ifrån följande frågeställningar: hur ser fritidslärarna på undervisning i teknik i fritidshem; och hur organiseras teknik som en del av undervisnings-praktiken i fritidshem? Studien är kvalitativ samt inspirerad av etnografi och Grounded theory. Studiens teoretiska perspektiv är symbolisk interaktionism, samt Mitchams modell för manifestation av teknik från 1994. Studien är en fält-studie på tre olika fritidshem. I studiens bakgrundsbeskrivning påvisas att fritidshem har haft en historia där hantverk och olika estetiska aktiviteter varit vanligt förekommande aktiviteter. Fritidshemmen har också, i och med en tydligare styrning kring lärandet, fått del i läroplanen Lgr11 (reviderad 2016), där tekniken är en framskriven del av undervisningen. Studien handlar därför om hur fritidshemspersonalen reflekterar och förhandlar och definierar för att göra olika teknikaktiviteter. Fritidshemspersonalen gör, enligt studien, här en nyorientering för att tolka innehållet i den egna läroplansdelen. I denna nyorientering använder fritidshemspersonalen sig av tre olika strategier för att hantera detta med teknik som undervisning, detta i ett gränsland mellan tidigare idétraditioner och en utökad styrning.

Studien tar sin utgångpunkt i hur förskolans utomhusundervisning planeras och verkställs, och bildar kunskap om hur förskolans undervisning anpassas i de syften som finns i utomhusvistelsen. I studien visar informanternas beskrivningar att den dagliga utevistelsen på förskolegården innehåller en liten del av undervisning som är riktad mot specifika läroplansmål. Istället fokuserar förskollärarna på att barnen ska bli mer självständiga, välja aktiviteter och interagera med varandra samt utforska världen och sina egna förmågor. Motorik och hälsa anses vara viktigt på förskolegården, och den fria leken uppmuntras. Undervisning som sker utomhus och riktas mot förskolans läroplansmål bedrivs oftast utanför förskolegården och sker inte dagligen. Den spontana undervisningen tar mer plats innanför staketet.

The purpose of this qualitative survey is to create a deeper understanding of the school-age educare in Swedish schools, the language development for newly arrived students and what challenges there are, as well as how school-age educare teachers collaborate with guardians and other people in the school to be able to contribute to the language development of newly arrived students. We interviewed four school-age educare teachers from schools in the greater Stockholm area and analyzed the results from a social constructionist perspective and previous research in this area. The results from our study indicate that school-age educare teachers work with newly arrived students' language development in different ways, but there are shortcomings in terms of strategies, tools, methods, and processes. There is a need for skills development to improve this work. In addition, good collaboration between the staff and guardians is essential to achieve better results. Since newly arrived students have different needs and backgrounds, it is important to take this into account and strive for the right conditions so that a safe, inclusive social environment can be created. The school needs to work to find solutions for competence development and improved cooperation in their operations. A fascinating future research area focusing on the language development of newly arrived students is regarding tools, training, and frameworks for after-school teachers. It is about how modern digital tools such as Google Translate and AI services can support after-school teachers in creating a more inclusive learning environment.

No description available.