Syftet med denna undersökning är att studera olika ensemblelärares strategier för att öka elevernas delaktighet. Lärarna arbetar på gymnasiets estetiska program. Ett särskilt fokus ligger på inledningen av undervisningen. För att utveckla syftet ställs följande frågor: Hur ser inledningen av lektionerna ut, är alla elever delaktiga från starten? På vilket sätt förebildar ensemblelärarna? Hur kommunicerar ensemblelärarna med eleverna? Som metod används en kvalitativ undersökning i form av semistrukturerade observationer. Tre olika lärare på två gymnasieskolor i Stockholm observeras. Dokumentation genomförs med hjälp av ett observationsschema och genom videodokumentering. Den teoretiska utgångspunkten i undersökningen hämtas från det sociokulturella perspektivet. Resultatet av undersökningen visar att lärarnas sätt att undervisa är situerat i respektive undervisningssituation och dess miljö. Lärarnas situerade förhållningssätt i undervisningen utförs på så vis att lärarna anpassar sin ledartyp till elevernas nivå, allmänna inställning och genreinriktning. En gemensam slutsats för samtliga observationer är att lärarna tillför mycket till ensembleundervisningen och dess elever genom att själva vara med och spela eller sjunga. Detta görs på huvudsakligen två sätt: genom förebildning eller genom ackompanjemang.

Denna studies syfte är att undersöka hur genus och könsroller påverkar samt påverkas av ensembleundervisning på gymnasienivå hur könsroller influerar det individuella musicerandet bland barn och ungdomar. I studien undersöks hur de två traditionella könsrollerna flickor och pojkar behandlas av lärare samt varandra i den gymnasiala musikundervisningen. Utöver detta utforskas fenomen som instrumentval, ledarroll, platstagande och musikalisk förtrogenhet relaterat till genus och könsroller. För att åstadkomma detta har fyra kvalitativa intervjuer genomförts av fyra föra detta elever på gymnasium med estetisk inriktning. Intervjudeltagarna gick i gymnasiet någon gång under 2010-talet och gick alla på olika gymnasieskolor. I resultatet redovisas hur genus och könsroller framträder som något som har en stark påverkan på musikundervisningen. En tydlig könsrelaterad fördelning av musikinstrument bland musikelever framträder i resultat, samt påvisar att musikaliska förväntningar skiljer sig från pojkar gentemot flickor. Pojkar ses ofta som kreativa och dynamiska och flickor betraktas som duktiga men passiva. Studien lyfter platstagande i musiksalen som genuskodat, då pojkar tenderar att ta mer fysisk och social plats än flickor.

Undersökningen syftar till att synliggöra vilka semiotiska resurser musiklärare i ensemble på det estetiska programmet beskriver att de använder och hur resurserna används. Den ena frågeställningen är följande: vilka semiotiska resurser beskriver musiklärare att de använder i ensemble i arbetsprocessen av ett arbetsområde: uppstart av ny låt, arbete med låt och redovisning av låt? Den andra frågeställningen är: hur beskriver musiklärare i ensemble att de använder semiotiska resurser i arbetsprocessen av ett arbetsområde: uppstart av ny låt, arbete med låt och redovisning av låt? För att undersöka detta används semiotiska resurser som teoretiskt perspektiv. Empirin har samlats in genom kvalitativa intervjuer med fyra musiklärare i ensemble på det estetiska programmet med inriktning musik. Studiens resultat visar på att vid uppstart av ny låt används tal, noter och ljud som semiotiska resurser. I arbete med låt använder sig informanterna av noter, förebildande på musikinstrument, instrumentlärare och en modell för instudering. I redovisning av låt används rummet som semiotisk resurs samt tal för att ge information och ge och ta emot feedback.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka didaktiska faktorer som är viktiga i undervisandet av heterogena grupper i musik. Heterogena grupper avser i detta sammanhang grupper där den individuella instrumenttekniska förmågan skiljer sig elever emellan. Studien tar inspiration från aktionsforskning och använder sig av ett cykliskt arbetssätt bestående av fyra steg: planering, aktion, observation och reflektion. Materialet som ligger till grund för resultatet i studien består av videoinspelningar av fyra ensemblerepetitioner samt fokusgruppsamtal och skriftliga reflektioner i samband med repetitionerna. Resultatet bekräftar tidigare forskning om vikten av lärarens förmågor inom individanpassning och att vara väl införstådd med elevers förkunskaper. Utöver det visar även resultatet att formangivelser är en viktig faktor för att underlätta för denna typ av ensemblespel och att en roterande ensemblekonstellation kan bidra till att elever känner sig mindre obekväma att spela ett nytt instrument. Slutligen diskuteras resultatet i förhållande till tidigare forskning och eventuella bidrag till den pedagogiska praktiken i stort.

Denna kvalitativa studie syftar till att, med hjälp av en fokusgruppsintervju, undersöka hur musikelever på gymnasiet upplever innehållsmässiga ramfaktorer vad gäller ljudmiljö i ensembleundervisningen, samt att undersöka vilka fysiska, ljudrelaterade ramfaktorer som påverkar musikelevernas upplevelser av lärmiljön i ensembleundervisningen. I studien används, utöver skolforskning om lärmiljö, arbetsmiljö och ramfaktorer, tvärvetenskaplig, kvantitativ och kvalitativ forskning framtagen från olika fält av ljudmiljön, däribland audiologi, fysiologi och miljömedicin. Det insamlade materialet analyseras utifrån två kategorier av ramfaktorer- innehållsmässiga samt fysiska, ljudrelaterade ramfaktorer för att synliggöra möjliga ramfaktorer i ensembleundervisningen. Studiens resultat presenterar elevernas upplevelser av ljudnivåer och buller i ensembleundervisningen, hur och vad som påverkar deras upplevelser av lärmiljön, samt hur de upplever gymnasieskolans arbete med ljudvolym och hörselvård. Studien visar att innehållsmässiga och fysiska, ljudrelaterade ramfaktorer existerar och har påverkan på musikelevernas upplevelser av lärmiljön i ensembleundervisningen. Läraren och elevernas individuella förhållningssätt, ensemblesalarnas akustiska kvalitet och det sociala klimatet framtas som ramfaktorer och diskuteras för vidare djup.

Motivation är något som ständigt förändras och den kan under tidens gång både öka ochminska. Motivation är något de allra flesta stöter på under livet i många olika former. Jag harbland annat sett dess betydelse i skolan och för den undervisning som bedrivs. Samtidigt harjag sällan hört lärare resonera kring motivation under mina år som elev och studerande.Därför har en nyfikenhet väckts kring detta ämne där jag som musiklärarstudent ärintresserad av att höra lärares syn på det hela. Syftet med uppsatsen är således att belysa hurmusiklärare på gymnasiets estetiska program resonerar kring motivation med utgångspunkt ikurserna Instrument eller sång och Ensemble. Jag har valt att avgränsa studien till dessakursen då jag anser att de i styrdokumenten påminner om varandra. Samtidigt finns detuppenbara skillnader i den faktiska undervisningen mellan de olika kurserna då Instrumenteller sång fokuserar på individuell undervisning, medan Ensemble fokuserar på undervisningi grupp. Därför är jag intresserad av vilka skillnader och likheter lärare uppmärksammar i ettjämförande mellan de olika kurserna och undervisningsmetoderna? Studien har genomförtsmed hjälp av frågeställningar gällande hur musiklärare beskriver sitt arbete med motivation,vilka aspekter av motivationsarbetet som framträder som betydelsefulla samt hur lärareupplever elevers motivation i individuell- respektive ensembleundervisning. I studienanvändes en kvalitativ metod där tre lärare deltog i semistrukturerade intervjuer. Intervjuernaanalyserades sedan med hjälp av självbestämmandeteorin som teoretisk utgångspunkt.Studiens resultat visar att de intervjuade lärarna uttrycker betydelsen av ett aktivt arbete medmotivationen i undervisningen. Trots en enad syn kring detta har lärarna olika syn på vilkadelar av motivationsarbetet som anses betydelsefulla vid olika tillfällen i de olika kurserna.

Ofta i media står det att tjejer måste våga ta mer plats, detta förekommer bland annat i sammanhang som handlar om pop-/rockmusik. Att ta plats kan göras på flera olika sätt, både audiellt, kroppsligt och kunskapsmässigt men också rumsligt (Björck, 2011). Uppdelningen i musik mellan vilka som spelar vilka instrument är heller inte jämn mellan tjejer och killar (Olofsson 2012; Bladh 2008; Jacobson, 2013). Denna uppsats handlar om ensembleundervisning i gymnasiet utifrån ett genusperspektiv med fokus på platstagande men också bemötande lärare–elev. Empirin har tagits fram med hjälp av deltagande observation samt filmning av ensemblelektioner och uppspel. Resultatet visar att skillnaden i kroppsligt och kunskapsmässigt platstagande skilde mycket bland eleverna men inte generellt mellan könen. I audiellt platstagande var det dock en viss skillnad, tjejerna tog där för sig mindre genom att de generellt hade lägre ljudvolym eller spelade försiktigare. En viktig aspekt av resultatet att ta med i framtiden är att det gör skillnad att jobba med jämställdhet, att alla ska ta plats, och att elever får både manliga och kvinnliga förebilder för att inte instrument eller genrer ska kopplas ihop med kön, vilket det delvis gör idag. Skolan som observerades i denna undersökning har gjort just det, jobbat på ett medvetet sätt kring könsroller.

Denna kvalitativa studies syfte är att undersöka hur sångare inkluderas och exkluderas som en del av en ensemble, samt vilka didaktiska val läraren gör som bidrar till inkludering eller exkludering av sångaren. Forskningsfrågorna som ligger till grund för det självständiga arbetet var: På vilka sätt inkluderas sångaren som en del av en ensemble? På vilka sätt exkluderas sångaren som en del av en ensemblen? Vilka didaktiska val använder sig lärare av för inkludering och exkludering av sångare i ensemble? Resultatet genererades genom observationer av tre olika ensemblelärare på gymnasiets estetiska linje, vilket sedan analyserades utifrån teorin Community of practice, som bygger på att lärande sker i samspelet mellan människor inom given praktik. Resultatet visar att inkludering av sångaren uppstår till följd av en rad olika didaktiska verktyg, både genom att läraren låter instrumentspecifika instruktioner ta plats under den lärarledda tiden, att läraren medvetet inkluderar sångaren i ensemblens gemensamma förhandlande och genom att använda ett “språk” som anpassas till allas kunskapsnivå. Språkbruk och ordval är också sätt som läraren exkluderar sångaren på, dels genom att inte ge kunskap kring notbilden men också då läraren väljer att förenkla musiktermer. Det didaktiska verktyget att dela upp sångare och instrumentalister leder också till exkludering, vilket försätter sångaren i en position av icke fullt deltagande i ensemblen. Resultatet visar på att en större medvetenhet hos ensemblelärare, gällande vokalistpositionen och vad denna position innefattar, är nödvändig för att en så jämlik ensembleundervisning som möjligt ska kunna uppnås.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka relationen mellan styrdokumen­tens föreskrifter gällande jämställdhet och lärares hantering av detta i ensemble­undervisning inom jazz och populärmusik på gymnasiet. Jag har valt att analysera ensemblepedagogernas förhållningssätt och handlingar vid ensembleundervisning utifrån ett genusperspektiv. Denna studie tar avstamp i synen på genus som en social konstruktion, där genusmönster genereras i möten mellan människor, genom ständig upprepning av handlingar och beteenden. För att få svar på mina frågor har jag genomfört halvstrukturerade kvalitativa in­tervjuer med fyra verksamma ensemblelärare vid fyra olika gymnasieskolor. Efter att ha analyserat intervjumaterialet visar resultatet att alla informanter anser att synen på jämställdhet och människors lika värde är grundläggande för hela under­visningen. Tillvägagångssätten för hur pedagogerna hanterar jämställdhet i en­sembleundervisningen skiljer sig något. De lyfter fram olika aspekter rörande äm­net och knyter an till styrdokumentens föreskrifter på varierande vis, men samlas kring åsikten att synen på jämställdhet påverkar det pedagogiska arbetet såväl i mötet med eleverna som på ett kollegialt plan. / The purpose of this study is to investigate the relationship between the national policy documents regarding gender perception and how teachers are dealing with this in ensemble education in jazz and popular music in the Swedish upper secondary school. I have chosen to analyze the attitudes and actions of ensemble teachers from a gender perspective. This study is based on the perception of gender as a social construction,, where gender patterns are generated in the interaction between people, through constant repetition of action and behavior. In an attempt to answer these questions, I conducted semi-structured qualitative interviews with four current teachers at four upper secondary schools. After analyzing the interview material, the result shows that all the participants believe that the perception of gender and human equality is fundamental in the field of education. The procedures for how educators handle equality in ensemble teaching differ slightly. They highlight various aspects of the subject linked to policy documents governing the various ways. The teachers agree that perception of gender affects the educational work, both through interaction with the students, as well as on a collegiate level.

Syftet med studien var att få en djupare inblick i hur ensemblepedagoger ser på Time samt hur de didaktiskt arbetade med detta. Vi avsåg att få djupare inblick i olika förhållningssätt som ensemblepedagoger kan ha till Time i en undervisningssituation, samt vad begreppet Time innebär. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv med fokus på hur människor använder olika redskap för att kommunicera med sin omgivning. Vi anser att vi har fått en bredare ingång i ämnet genom att alla pedagoger spelar olika instrument. Den gemensamma faktorn är att de undervisar i ensemble på folkhögskola. I undersökningen använder vi oss av den kvalitativa forskningsintervjun för att söka svar på våra frågor. Resultaten visar att alla pedagoger anser att god Timing är otroligt viktigt i samband med musikutövande. Redskapen och de tekniker som pedagogerna använde för att undervisa i Time, var varierande och viktiga. Det visade sig att en syn pedagogerna hade på Time var att det är kopplat till personligheten hos musiker. De ansåg det vara känsligt och svårt att gå in som pedagog och försöka ändra en elevs Time då det är så starkt kopplat till personligheten. / The purpose of this study is to acquire a better understanding of ensemble educators’ view of the concept of Time and how it was didactically applied. Our intentions were to gain a deeper insight in the different approaches in becoming a better ensemble educator regarding teaching Time, and what the concept of Time is. The study had its theoretical standpoint in a socio-cultural perspective, which focuses on how people use different tools to communicate with each other’s surroundings. In the study we used the qualitative research interview to attain the answers to our questions. The result indicates that the educators consider a good sense and feel of Time is important for musicians. The fact that the educators who participated in this study played different instruments provided a broad perspective regarding the subject. Each employed different tools and techniques which varied, yet were all important. The study indicated that, accordingly to the educators, one aspect of Time was connected to the personality of the musicians. This latter aspect helped show how sensitive and difficult it can be for an educator to change a student’s perception of Time, especially when considering the close ties between the concept of Time and the musician’s personality.