Detta arbete försöker undersöka och lyfta fram frågor som berör estetik, d.v.s. den intuitiva varseblivningen. Betoningen på kroppens intuitiva varseblivning kan i dag ses som ett fenomen inom nutida konst och somatisk filosofi. Mitt arbete behandlar frågan om varför människans förmåga att uppleva affekt, stark sinnesrörelse, riskerar att sina i ett samhälle med en allt snabbare teknologisk utveckling och ett dominerande fokus på den yttre representationen. I mitt teoretiska perspektiv vill jag belysa denna fråga via en nutida pragmatisk filosofi kallad ”somaestetik”. Min metod är att sätta denna filosofi i relation till en nutida videokonstnär, Pipilotti Rist, och hennes sätt att arbeta med den intuitiva varseblivningen. Genom att belysa hennes verk: Gravity, Be My Friend och Sip My Ocean utifrån min egen upplevelse och via tolkandet av två böcker: Pipilotti Rist Grattis! och Pipilotti Rist vilka även innehåller hennes egna intentionsbeskrivningar av hennes verk: Open My Glade, belyser jag frågan hur hon med sina drömlika videoinstallationer utforskar kroppen, våra ritualer och tabun. Mitt gestaltningsarbete är ett försök att i samarbete med dansare undersöka den intuitiva varseblivningen ur ett somaestetiskt perspektiv. I min inledning vill jag skildra min egen konstupplevelse av Pipilotti Rists verk: Gravity, Be My Friend på Magasin 3 i Stockholm våren 2007. Uppsatsen består sedan av en del där jag försöker tolka den pragmatiske filosofen Richard Shustermans böcker Performing Live och Pragmatic Aesthetics. Jag definierar estetiken som begrepp och preciserar vad som menas med somaestetik, dess syfte och innehåll. Utifrån Shustermans resonemang beskriver jag sedan fenomen inom samhället som bidragit till att fragmentarisera den moderna människans upplevelse och utarma affektens betydelse. Enligt honom utgör ”dikotomier”, som den traditionella uppdelningen mellan kropp och själ med premiering av den själsligt/andliga aspekten, dominerande faktorer i vår moderna tid inom många områden, som konst, filosofi, sociologi, religion och politik men som vi nu verkar stå inför en uppgörelse med. Med detta som utgångspunkt diskuterar jag sedan videokonst producerad av Pipilotti Rist utifrån min tolkning av två böcker: Pipilotti Rist samt Pipilotti Rist Grattis! Min analys och slutdiskussion är ett försök att definiera eventuella beröringspunkter mellan somaestetik och samtida medierad konst representerad av Rist, samt ställa frågor kring konstens roll i framtiden. / <p>BI/Konst</p>

The aim of this study is to analyse and contextualize in aesthetic theory medial phenomena such as intra-, inter- and transmediality, in Jimmy Liao’s picturebook Starry Starry Night. In order to analyse intra-, inter- and transmediality, I use Jørgen Bruhn’s mediality model based on the term heteromediality. In contrast to the term intermediality, heteromediality highlights that blending is a priority condition in all media, and that the blending aspects matter. Therefore, the mediality model focuses both on relations between several media and on relations within a single medium or a single artefact. The theoretical framework in the study is mainly based on intermedial theories and picturebook theories. However, in the analysis and in the aesthetic-theoretical contextualization I also use perspectives and concepts from aesthetic theories such as the term aesthetic and the term radical aesthetic. According to my findings, the medial phenomena in Starry Starry Night can have several functions and effects. Firstly, the medial elements can clarify, contradict, complement and expand the narrative. Secondly, the medial relations can contribute to an intramedial thematization and to a direct and indirect characterization. Thirdly, the medial dialogue can influence the interpretation, produce different interpretations and lead the readers’ reception. Finally, the medial phenomena can explicitly and implicitly challenge, revolt against and deconstruct certain values, power relations and beliefs about the world.

Syftet med arbetet är att ta reda på vilka kunskapsformer som kan synliggöras i Skolverkets kursplan för ämnet musik samt hur dessa kunskapsformer kan relateras till Skolverkets offentliga dokument kring bedömning och innehåll av musikämnet. Uppsatsen bygger på textanalys och litteraturstudier. Med metoden genomför jag en djupgående analys av dokumenten Kunskapsbedömning i skolan – praxis begrepp, problem och möjligheter, Bedömning i yrkesämnen – dilemman och möjligheter  samt ämnesplanen för instrument- eller sångkursen på gymnasieskolans estetiska program. Studiens teoretiska utgångspunkter utgörs av ett tredelat kunskapsperspektiv. I bakgrundskapitlet presenteras även perspektiv på bedömning och tillhörande metoder som används av yrkesverksamma lärare. I resultatdelen presenteras den analys som har gjorts  av Skolverkets texter om vad musikalisk kunskap innebär. I resultatet framgår att musikämnet innefattar flera olika kunskapsformer och att varje kunskapsform kräver sin egen form av bedömningspraktik vilken också kan fungera som ett effektivt verktyg för att nå kunskapsmålen i kursen. / The purpose of this study is to investigate those approaches to knowledge that exist in music in the Swedish curriculum, and how these approaches are related to the recommendations about content and judgment for teachers in aesthetic subjects written by the National Agency for Education.    The study is a literary and conceptual study presenting analyses of selected documents from the National Agency for Education in how to make judgements of knowledge in school, and the curriculum for instrumental and voice instruction in the upper secondary school. The theoretical framework of the study is based on three different perspectives concerning the concept of knowledge. In the chapter on background there is also a presentation regarding methods on judgement as applied by current professionals in the field of music education. The chapter containing the findings presents analyses in how a knowledge of music is represented in the documents from the National Agency for Education. It is clear that music is actually a consolidation of several types of approaches to knowledge. To categorize knowledge it is necessary to clarify what type of judgment that is best suited for a specific occasion. This study calls attention to the fact that judgments often used are an effective tool for teachers in encouraging students to improve their performance.

No description available.

Uppsatsens syfte är att prövande teoretisera kring ett annorlunda hållbarhetsbegrepp, med estetiken och etiken som nav, och vad ett sådant skulle kunna innebära för hur ett förskoledidaktiskt hållbarhetsarbete kan förstås och realiseras i praktiken. Med en etnografisk ansats och deltagande observationer prövas teorin mot tre vardagliga exempel från en förskolas verksamhet. Observationerna visar prov på hur barn experimenterar med själva tillvaron på sätt som med vägledning av bl.a Félix Guattaris tankar och begrepp kan förstås som estetiska och skapande bortom en traditionell förståelse av estetik. Studiens resultat visar på möjligheten att vidga förståelsen av det estetiska arbetet i förskolan utanför ateljéns gränser. Vidare visar resultaten på möjligheten att lägga till hållbarhetsdimensioner i förståelsen av ett estetiskt arbete i förskolan. Slutsatser som dras är att detta skulle kunna betraktas som ett tillägg till ett traditionellt hållbarhetsarbete och de begrepp, praktiker och platser som där planeras ingå.

InledningStudien behandlar musik i förskolan i relation till förskollärarens yrkesroll och förhållningssätt. Studien presenterar musik i barns utveckling och lärande och hur förskollärare resonerar kring att använda musik i förskolan. Relevant forskning i ämnet presenteras och sociokulturell teori sätts i relation till syfte och frågeställningar.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur förskollärare resonerar kring att använda musik i förskolan.MetodStudien utgår ifrån en kvalitativ metod där intervju använts som redskap. All data som samlades in kategoriserades och analyserades för att se samband och mönster. Sju förskollärare har intervjuats på fyra olika förskolor.ResultatI studiens resultat framkommer det att förskollärarna förknippar musik främst med glädje och gemenskap. Det framkom att få förskollärare beskriver musik som enskilt ämne, istället benämns musik som metod för att utveckla teoretiska kunskaper och färdigheter. Samtliga respondenter förklarar att många planerade musikaktiviteter är traditionsbundna. Istället för att erövra nya musikaliska erfarenheter i musikaliska sammanhang.

Den här uppsatsens syfte är att undersöka den estetiska symbolen femme fatale. Det är en symbol som fick sitt starkaste fäste i sekelskiftets Frankrike, och allra starkast inom de dekadenta litterära och konstnärliga kretsarna. Det är en syndig och dålig kvinna, en motsatsbild till den kyska och moderliga hemmafrun utan egen vilja eller begär som idealiserades i slutet av 1800-talet. Jag studerar i denna uppsats symbolen femme fatales utveckling och förändring från tidig till sen dekadens. Detta gör jag med bakgrund i litteraturprofessorn Mario Praz stilbildande The Romantic Agony från 1933, och hans beskrivning av ”den fatala kvinnan”. Mitt källmaterial består av Charles Baudelaires klassiska Det ondas blommor från 1857, som kom att påverka all senare dekadenslitteratur. Där söker jag efter beskrivningar av kvinnan som kan liknas vid Praz fatala kvinna, och sedan jämför jag denna tolkning med hur kvinnan beskrivs i två senare dekadenta författarskap: Paul Verlaine och Stéphane Mallarmé. Jag kan på så sätt skönja om det skett en förändring i beskrivningen och attityden till femme fatale från tidig till sen dekadens, och vad den kan tänkas vara. Jag utvecklar mina resonemang med bakgrund både i en historisk och mytologisk kontext kring den fatala kvinnan, och gör sedan min egen tolkning. Jag kommer fram till att det finns två huvudspår i förändringen av femme fatale från tidig till sen dekadens, varav den ena har jag valt att omnämna som ”det moraliska dilemmat”, och den andra för ”hora-madonna-dikotomin”. Keywords: estetik, dekadens, symbolik, idéhistoria, litteraturvetenskap, diktanalys.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uppfattar yoga och de eventuella skillnader som framkommer i verksamheten efter yogaanvändningen, samt om den kan vara en metod för att motverka stress hos barn. Resultatet visar att förskollärarna uppfattade att det finns olika förhållningssätt till yoga i förskolan. Intervjupersoner ansåg att barnyoga ska vara roligt, spännande och lekfullt. Däremot uppfattades yogaanvändningen med barn i behov av särskilt stöd i somliga fall som komplicerad. Detta eftersom barnen, i vissa situationer, kan ha svårt att koncentrera sig eller utföra de fysiska rörelserna. Resultatet visar dessutom att yoga inte alltid prioriteras, på grund av tidsaspekt eller personaltäthet. I resultatet framkom yoga som estetik, i form av rörelse och språk, för att kunna praktisera yoga i linje med läroplanen. Barnen uppfattades även stärka sin fysiska förmåga såsom kroppskontroll och motorik. De uppfattades även som lugnare och tryggare efter yogapraktiserandet. Metoden som har använts i studien är kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer. Sex förskollärare som arbetar med barnyoga i förskolan har intervjuats. Tre intervjuer utfördes i personligt möte och tre gjordes på telefon. I analysen, vilken gjordes utifrån en fenomenografisk utgångspunkt, framträdde tre huvudteman: Yoga som övertygelse: hur förskollärarnas entusiasm kan ha påverkat hur de ser på yogapraktiserandet i förskolan. Yoga som åtgärd: vilka effekter yogaanvändningen uppfattades ge i den dagliga verksamheten. Yoga som verktyg: om och hur yoga kan användas som verktyg för att arbeta med läroplanen. Samt förskollärarnas uppfattningar om yoga kan vara ett verktyg för barnen att hantera stress genom livet.

Syftet med denna föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om hur förskollärare och barnskötare på förskolor arbetar för att öka barns kommunikativa förmåga med hjälp av estetiska uttrycksformer. Genom en kvalitativ enkätundersökning med öppna frågor vill vi ta reda på hur förskollärare och barnskötare arbetar med estetiska uttrycksformer för att gynna barns kommunikativa förmåga. Deltagarna va överens om att estetiska uttrycksformer är ett bra verktyg för att utveckla barns kommunikativa förmåga. De var även överens om att estetiska uttrycksformer inte används i lika stor utsträckning som de skulle kunna göra. Vår slutsats är att det brister i kunskaperna inom ämnet hos förskollärare och barnskötare. Detta gör att de blir osäkra och estetiska uttrycksformer hamnar på sidan om. Utbildningar i olika slag är ett sätt att få mer kunskap inom ämnet.

Studiens syfte är att undersöka hur och varför sex lärare i den svenska grundskolan integrerar estetiska uttrycksformer i sin svensk- och engelskundervisning. Begreppen estetik och estetiska uttrycksformer som används i studien definieras i avsnitt 3.2. Studien genomförs med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet på lärande samt den svenska läroplanen. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer, som har transkriberats och analyserats tematiskt. Resultaten av studien visar att de intervjuade lärarna integrerar estetiska uttrycksformer i sin språkundervisning för att skapa en lustfylld och varierad undervisning, samt för att innehållet ska förstärkas och befästas. Vidare visar resultaten att estetiska uttrycksformer används i högre utsträckning i engelskämnet än i svenskämnet. Bild och skapande som estetiska uttrycksformer är vanligare i svenskämnet medan i engelskämnet är de vanligaste estetiska uttrycksformerna musik och dans. Studien presenterar även en mängd konkreta exempel på hur de intervjuade lärarna integrerar estetiska uttrycksformer i sin språkundervisning.