I denna uppsats undersöks om, och i så fall hur, man översätter könsneutralt på Europaparlamentet. Man kan översätta könsneutralt genom att till exempel skriva han eller hon, använda passiv eller plural. För att kunna undersöka hur man översätter könsneutralt, redogörs för vad genus och könsneutralt språk är, vilken roll genus spelar för denna typ av översättning, vilka olika genusaspekter som är viktiga för tyska och svenska, och terminologiska aspekter. Den teoretiska utgångspunkten bygger på feministisk lingvistisk och översättningsteoretisk litteratur som Simon, Thüne och Leonardi, Jobin och von Flotow. Material och metod baseras på interna dokument som Europaparlamentet gett ut. Jag har använt mig av Europaparlamentets arbetsordning som material och två rekommendationshäften om könsneutralt språk i Europaparlamentet som utgångspunkt. Därutöver gjorde jag intervjuer med två tyska och två svenska översättare på Europaparlamentet i Luxemburg. Resultaten visar att alla rekommendationer om könsneutralt språk faktiskt inte används, utan att man har valt olika strategier på tyska och svenska. I båda språken används passiv form och plural, medan användningen av pronomen skiljer sig mycket mellan de båda språken. Vidare ansågs omskrivning med substantivering som mycket tveksam och förekom inte heller i arbetsordningsanalysen. Det som undersöktes var adjektivböjningen och användningen av pronomen vad gäller funktionsbeteckningar i Europaparlamentets arbetsordning. Det visade sig vara lättare att översätta könsneutralt på svenska än på tyska. Han eller hon används inte på tyska, inte heller den så kallade Binnen-I med vilkens hjälp man kan markera båda könen på tyska. Sammanfattningsvis kan man säga att översättarna, med hjälp av rekommendationerna i de ovan nämnda häftena och sin egen språkkänsla försöker att formulera sina översättningar könsneutralt, och att könsneutralt språk i stort sett också återspeglas i Europaparlamentets arbetsordning. / This thesis is an empirical study on gender neutral translation at the European Parliament. In order to translate gender neutraly, the translator can write he or she, use passive-constructions or plural. In order to be able to analyze how a translator translates gender neutraly, I will first present how gender and gender neutral language is defined, how gender affects translation, which aspects are of importance for Swedish and German, as well as terminological aspects. The theoretical background is based on feminist linguistic and translation theory such as Simon, Thüne and Leonardi, Jobin and von Flotow. The research material and method are based on internal documents of the European Parliament, videlicet the Rules of Procedure and a broschure on gender neutral language. In addition, I interviewed translators of the European Parliament in Luxembourg, two of them being German and two of them being Swedish. It can be said that not all of the given recommendations for gender neutral language are used and that the usage differs in German and Swedish. Recommendations such as passive-constructions and plural are applied in both languages, while nominalization was considered to be questionable. Furthermore, the usage of functions, pronouns and adjectives in the Rules of Procedure was analyzed. In Swedish translations, the use of he and she is quite common, while it is not recommended for German, nor is the usage of Binnen-I for that matter. Summing up, it can be said that it is easier to translate and write gender neutraly in Swedish as in German and that all translators pay attention to the given recommendations and translate as gender neutral as possible, which is also reflected in the translation of the Rules of Procedure.

In April 2019 the European Parliament adopted its position on the so-called Mobility Package, a set of proposals for new rules for the transport sector within the European Union. Ever since the Mobility Package was first laid forward by the European Commission in 2017, it has been a contentious issue both within and outside of the European institutions and has often been framed as a conflict between “old” and “new” member states of the European Union.  This study seeks to investigate whether the voting pattern of the European Parliament on the issue of the Mobility Package was divided between old and new member states, or if the party groups of the European Parliament had a stronger influence. As such, the study can contribute to the research debate surrounding what role nationality and party group affiliation play in influencing the voting patterns of the European Parliament. The results of this study show that nationality seems to have had a stronger influence on the voting pattern than the party groups had. The level of cohesion was higher within member states than within party groups. Overall, the division between old and new member states seems to be a stronger predictor of voting behavior than the party groups as well. Still, within the groups of old and new member states, there are differences in voting patterns between different party groups, which means that party groups also seem to affect voting behavior. While this study cannot in itself explain the specific reasons behind the parliamentarians’ voting choices, hopefully, it can contribute to the aggregated knowledge of the political conflict lines facing European cooperation.

För att skapa en demokratisk kompetens har uppsatsen påvisat att detbehövs politisk kompetens samt politisk systemtilltro. Den mestframkomliga vägen för detta är genom deliberativa samtal. Deliberativasamtal förs ofta inom samhällskunskapsundervisningen men väldigtsällan med EU som ämne. EU presenteras fortfarande ofta i ettutrikespolitiskt perspektiv. Av de strukturella hinder som föreligger ärtidsfristen det mest avgörande för adekvat undervisning.

Denna uppsats undersöker svenska väljare tendens att rösta med hjärtat, det vill säga närmre sina preferenser, i Europaparlamentsvalet 2014. I förhållande till den existerande litteraturen så studerar jag hur Europaparlamentsvalets "second-order"-karaktär påverkar deras val av parti i det. Hur kan man veta vad som har fått väljarna att rösta på ett visst parti? Jag har genom binär logistisk regressionsanalys i kombination med bivariat analys funnit indikationer på att väljarna tenderar att rösta med hjärtat och då efter deras preferenser på vänster-högerskalan i större utsträckning jämfört med deras syn på EU.

The main purpose of this study is to examine if variations in voter turnout for the European Parliament elections in each member state is affected by the rate of national party polarization on the EU-dimension of party politics. The theoretical background assumes that a high level of polarization generates higher voter turnout since more alternatives are presented to the electorate. This makes it easier for the electorate to find a party that represents their preferences. This will, in turn, increase the likelihood that they will participate in the election.This study uses a research design based on a quantitative analysis with data from each member state, except those with compulsory voting, in the European Parliament elections of 2004 and 2009. The results of the analysis indicate a relationship between high levels of party polarization and lower turnout in the European Parliament election. There seem to be a tendency that in systems where there is greater polarization, the voters tend to participate less in the European Parliament elections.

The European Parliament elections have for decades been described as 'second-order national elections', meaning that parties tend to have a national focus rather than a European one. Furthermore, the parties are often described as a weak link between the European Union and its citizens. Studies on the parties' election promises have mainly been done on national elections and show that election promises become increasingly important over time. However, no previous studies have looked at election promises in European elections. The purpose of this comparative case study is to compare the election promises that Swedish parliamentary parties present in their election manifestos for the European Parliament elections of 2014 and 2019, in order to contribute to both the discourse on European Parliament elections and the discourse on election promises. Two established fields of research that have not previously met in this way. Based on previous research, this study tests eight hypotheses on the material. By mapping and analyzing 1374 election promises from 16 election manifestos, the result shows a predominant share of election promises with a European focus, rather than national. The election promises are surprisingly specific rather than vague and mainly critical of EU-policy rather than the European Union as a political system. The conclusion of this result is that the European Parliament elections as 'second-order national elections' do not emerge when election promises are studied. The results of this study has shown that there is reason to revise the prevailing picture of European Parliament elections in this field of research.

Muslims and islam are unquestionably a part of European social life. In recent times, however, different events, such as the enlargement of the EU and the fact that muslims to a higher extent demand their rights, have brought a number of questions to the fore concerning muslims and islam in Europe. Moreover, we can see an increasing level of islamophobia in contemporary Europe, but also that the EU has launched several programs to increase both the diversity and the unity throughout the Union and to combat islamophobia. However, most of these programs focus on islam as religion and muslims in general, and such a narrow viewpoint runs the risk of missing important issues. In this new context it would be interesting to widen the scope and ask what place not only the muslim community and islam, but also sharia (an important element in islam), may have in future Europe – especially when it comes to muslim identity? My main objects are to see how the concept of sharia is constructed in the debates in the European Parliament, how that discourse relates to a social practice – the increasing islamophobic ideas in Europe – and what effect this may have on muslim identity in a European context. The results shows that the Parliament constructs sharia as, for example, something archaic, threatening, inhuman and misogynistic. In that sense, the discourse fits in with the predominant order of discourse regarding islam and muslims (in Europe) – and strengthen it. Though my results are neither absolute nor uniform, they show, persuasively enough, that sharia (as it is seen by the Parliament) is not consistent with and can not be included in or accepted by “European norms and values”. However, this must be said with one reservation: sharia is not always excluded as a whole. Still, it is not difficult to maintain that it is sharia as such that activates the (negative and) excluding connotations. Thus, an “approved” European muslim identity, as it seems, can not have too close connections with sharia, if (any) at all. Moreover, there is a risk that muslims themselves take on a restricting practice concerning their identity. In all, this will to a large extent circumscribe the possible muslim identities in Europe. To form a substantial and really pluralistic diversity in Europe, the EU, and others, must liberate itself from the logic of these discourses. But this is not an easy thing to do. One way that might be profitable, is to challenge the prevailing discourse with new narratives – narratives and voices that for the most part must come from the muslims themselves. Despite the fact that these voices do exist, as has been shown, the question is how and under what circumstances they can be seen – or rather heard. Unfortunately the answer is not to be found in this thesis; the need of further research is obvious.

År 2010 beslutade Europaparlamentet att från år 2021 ska alla nya byggnadervara nära-nollenergibyggnader (NNE). I linje med förslaget fick myndigheten Boverket i uppdrag av regeringen att skapa Sveriges definition på NNE-byggnaderoch ta fram riktlinjer som är kopplade till energikraven. Första steget enligtKyoto-pyramiden för att effektivisera en byggnads energianvändning är att minskadess värmebehov där primära åtgärden är att förbättra byggnadens klimatskärm. En egenskap som påverkar klimatskärmens prestanda är köldbryggor som kan uppstå vid komponentanslutningar. Idag kan olika metoder och dimensionsval användas för att beräkna köldbryggor och utslaget kan variera kraftigt beroende dessa val. Enligt Boverket ska köldbryggor beräknas enligt standard ISO 13789:2017. Standarden hänvisar dock till två andra beräkningstandarder nämligen förenklad (ISO 14683) eller detaljerad beräkning (ISO 10211). Förutom detta kan beräkningen göras utifrån tre olika dimensionsval. Målet med denna studie var att utföra detaljerade tvådimensionella beräkningar enligt standard ISO 10211:2017 med köldbryggeberäkningsprogrammet Flixo. Detta med syfte att försöka reda ut den oklarhet som kan uppstå vid beräkning av köldbryggor samt belysa osäkerheten kring val av metod. Rapporten ska även fungera som ett beräkningsunderlag för ett antal köldbryggedetaljer som Veidekke Entreprenad i Stockholm kan nyttja vid behov. Simuleringar har utförts enligt standard ISO 10211:2017 för tre vanligt förekommande köldbryggor kopplat till sandwichväggar i betong. Dessa tre detaljer har beräknats för fyra olika prefab-leverantörer som Veidekke Entreprenad samarbetar med, där samtliga har relativt liknande konstruktionslösningar. Utifrån studien har en djupare inblick erhållits gällande köldbryggeproblematiken. Beskrivningar i standard 10211:2017 upplevs kunna förbättras med detaljerade exempel. Simuleringsprogrammet Flixos användarvänlighet och genomgångar bidrog till bättre förståelse. Från studien bedömdes att tre val för dimensioner ger en onödig förvirring där inre dimensioner upplevs mer överflödig än de andra två. Studien visar på i dessa fall märkbart varierade resultat för liknande konstruktionslösningar, vilket ger alarmerande signaler till användning av andra beräkningsmetoder, så som schabloniserade värden.

En framtid där datorer kan tänka, är smartare än människor och tar över världen har framställts i många olika science fiction-filmer. Samtidigt finns det en stor fascination för den tekniska utvecklingen och de många fördelar som den medför. Det snabbt växande tekniska området artificiell intelligens (AI), som närmast beskrivs som mjukvara som kan tänka och lösa komplexa problem likt oss människor, har därför bemötts med en skräckblandad förtjusning. Framförallt finns det en oro för hur den tekniska utvecklingen, särskilt AI, respekterar de grundläggande rättigheterna, varav kommission år 2021 gav ut ett förslag till förordning med harmoniserade regler för artificiell intelligens (AI-förordningen). I förslaget till AI-förordning fastställs skyldigheter för leverantörer av AI-system som klassificeras som högrisksystem. Därutöver innehåller förordningen ett förbud för AI-system där risken för kränkning av de grundläggande rättigheterna bedöms som oacceptabelt hög. De skyldigheter som AI-förordningen ålägger leverantörer av AI-system med hög risk är både kostsamma och administrativt betungande. För att uppnå de omfattande kraven i förordningen kommer leverantörer som utvecklar och använder AI behöva anpassa en stor del av verksamheten. Det innebär en direkt begränsning av näringsfriheten. Kärnan i näringsfriheten, som återfinns i både EU:s stadga för de grundläggande rättigheterna och i nationell rätt, är att näringsverksamheter ska få drivas på valfritt sätt utan statens inblandning. Men näringsfriheten kan även betraktas utifrån ett vidgat perspektiv där rätten att konkurrera och utvecklas på lika villkor ingår. Förutom den inskärning som förordningen gör på näringsverksamheters individuella rättigheter riskerar den att hämma både konkurrens- och innovationskraften på marknaden. Kommissionen menar att denna begränsning av näringsfriheten är proportionerlig i förhållande till förordningens syfte. Men det finns många delar av förordningen som kan diskuteras och ifrågasättas. I själva verket kan förslaget till AI-förordning snarare beskrivas som en rädsla för den tekniska utvecklingen än en berättigad begränsning av näringsfriheten. / A future where computers can think, outsmart humans and take over the world has been portrayed in many science fiction movies. At the same time, there is a growing fascination for technical advantages and the endless possibilities it can bring. The rapidly expanding area of artificial intelligence (AI), software that can take intelligent decisions and solve complex problems similar to humans, has therefore been met with a mix of excitement and concern. A prominent concern raised in recent years has been regarding how the technical development, especially the application of artificial intelligence, respects the fundamental rights. As a result, the Commission published a proposal with harmonized rules on artificial intelligence (AI-act) in 2021. The AI-act contains a set of requirements for providers of AI systems classified with high risk of violating the fundamental rights. In addition, some AI systems which are considered to have an unacceptable risk of violating the fundamental rights, are prohibited. The proposed obligations imposed on providers of high-risk AI systems are both expensive and administratively burdensome. In order to fulfill the comprehensive requirements, providers of systems utilizing artificial intelligence are forced to make extensive adaptions to their business. This is a direct restriction on the freedom to conduct business. The core of the freedom to conduct business, stipulated in The Charter on Fundamental Rights of the European Union as well as in national law, is the right to conduct a business in any way, without the intervention of the state. Furthermore, the freedom to conduct business can be interpreted through a broader perspective, including the right to compete and innovate in a fair market on equal terms. In addition to the restriction on the individual rights of businesses, the AI-act risks limiting the competition and innovation in the market.  The Commission considers the restriction of the freedom to conduct business proportionate in regard to the purpose of the regulation. But there are many parts of the regulation that can be discussed and questioned. In fact, the proposal to the AI-act can be described as an unjustified fear of the technical evolution, rather than a justified restriction on the freedom to conduct business.