Lilja, A. & Topilina, G. “Att jobba manualstyrt kräver en god kompetens”. En intervjustudie om Intervju om anknytningsstil i Sverige. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2019. Standardiserade bedömningsmetoder är en del av socialarbetares vardag. Enligt Socialstyrelsen ökar intresset för att använda standardiserade metoder och ett evidensbaserat arbetssätt inom socialt arbete i Sverige. Samtidigt finns bristfällig information om vilka metoder som anses vara evidensbaserade och vilka som inte är det. Denna studie fokuserar på Intervju om anknytningsstil (IAS) - en standardiserad bedömningsmetod som syftar till att kartlägga och mäta kvalitet på klientens nära relationer. IAS saknar enligt Socialstyrelsen evidens och utvärdering men används i barn- och familjehemsutredningar. Syftet med studien är att ur ett organisationsteoretiskt perspektiv undersöka hur socialarbetare använder IAS i det praktiska sociala arbetet med fokus på de yrkesverksammas uppfattning av metoden och metodens roll i arbetsprocessen. Studien syftar även till att undersöka vilken tilltro socialarbetare har till metoden och resultatet samt om metoden har någon påverkan på kontakten med klienten. För att uppfylla studiens syften har sju socialarbetare intervjuats som använder IAS i sitt arbete. Studiens resultat visar att trots metodens standardiserade utformning skiljer sig användandet både gällande syfte och utförande. Informanterna har skilda uppfattningar om vilka slutsatser som kan dras av IAS och hur metoden påverkar relationen till klienten. De flesta respondenter betvivlar att IAS är knuten till forskning och uttrycker att metoden inte är tillräckligt effektiv och tidsenlig. Samtidigt ser flera av informanterna tydliga fördelar med att använda IAS i sitt arbete. / Lilja, A. & Topilina, G. “You Need to Be Very Competent to Use the Standardised Methods”. An Interview Study of Adult Attachment Interview in Sweden. Degree project in Social Work. 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2019. Standardized assessment methods are part of the everyday lives of social workers. According to Socialstyrelsen, the interest in using standardized methods and an evidence-based approach in social work in Sweden is increasing. At the same time there is insufficient information about which methods are considered to be evidence-based and which are not. This study focuses on Attachment Style Interview (ASI) - a standardized assessment method that aims to map out and measure the quality of the client's close relationships. According to Socialstyrelsen, ASI is lacking in both evidence and evaluation, yet is used in home assessments where children are concerned. The purpose of the study is to investigate, from an organizational theoretical perspective, how social workers use ASI in their practical work, focusing on the perception of professionals regarding the method and the role of the method within the work process itself. The study also aims to investigate what trust social workers have regarding the method and its results, and whether the method has any influence over/on the contact with the client. To fulfill the aims of the study seven social workers currently using ASI in their daily work have been interviewed. The results of the study show that, despite the standardized design of the method, the use differs both in terms of purpose and design. The informants have different opinions about what conclusions can be drawn from the ASI, and how the method affects the relationship with the client. Most respondents doubt that the ASI is linked to research, and state that the method is not sufficiently effective nor contemporary. Nevertheless, several of the informants agree on clear advantages in using ASI in their work.

No description available.

Vårdmiljön delas upp i två perspektiv; den fysiska miljön och den psyko-sociala, vilka integrerar och stödjer varandra. Vårdmiljön upplevs ofta som främmande och skrämmande för barn som ska genomgå anestesi. Genom att skapa ett förberedelserum där fysisk vårdmiljö är anpassad efter barnet med möjlighet till lek och distraktion, kan ångest reduceras och istället leda till ett ökat välbefinnande. Syftet med denna systematiska integrativa litteraturstudie var att sammanställa och beskriva forskningsresultat om barns vårdmiljö på sjukhus. Studien är genomförd som en systematisk och integrativ litteraturöversikt enligt Whittemore och Knalfs (2005) beskrivning. Tio artiklar inkluderades varav tre var genomförda på en operationsavdelning. De inkluderade studierna var genomförda med både kvalitativ och kvantitativ ansats hittades i databaserna CINAHL, PubMed och Scopus. I analysen av studierna framkom kategorier. “Fysiskt utformning av vårdmiljön” och “En barnvänlig vårdmiljö”. Resultatet visade att oro, ångest och behovet av lugnande läkemedel minskade när barnen fick förbereda sig perioperativt och distraherades med portabla mediaspelare. Ett barnanpassat förberedelserum har en betydande roll och tillsammans med ett åtgärdsprogram minskar den farmakologiska användningen perioperativt. En gynnsam vårdmiljö stärker och hjälper också anestesisjuksköterskan att skapa en bättre vårdrelation till barnet. Positiva hälsoeffekter kan ses vid en icke farmakologisk alternativ vilket förkortar den postoperativa processen och stärker förtroendet mellan anestesisjuksköterskan och barnet inför framtida besök.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskan inom intensivvård ansvarar för att tillgodose god och säker evidensbaserad omvårdnad för olika patientkategorier. Men kontextuella faktorer, organisatoriska- sociala-, eller professionella, kan medföra utmaningar att implementera evidensbaserade arbetssätt såsom tidig mobilisering inom intensivvård.Syfte: Med utgångspunkt i tidig mobilisering av intensivvårdspatienter beskriva specialistsjuksköterskans erfarenheter av evidensbaserad vård. Metod: En intervjustudie med kvalitativ induktiv ansats genomfördes på en intensivvårdsavdelning i Mellansverige. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med specialistsjuksköterskor inom intensivvård och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Resultatet utgjordes av två kategorier; “erfarenheter av evidensbaserad kunskap och arbetssätt utifrån mobilisering på IVA” och “faktorer som kan hindra eller underlätta evidensbaserade arbetssätt och mobilisering på IVA”.Olika uppfattningar avseende innebörden av evidens framkom, men majoriteten var samstämmiga i definitionen av evidens som forskningsbaserat och att evidensbaserade arbetssätt är viktiga för att tillgodose omvårdnad av god kvalitet. Arbetet på intensivvårdsavdelning sker i möjligaste mån evidensbaserat och vårdrutiner, vårdhandboken och vetenskapliga artiklar ansågs vara källor till evidens. Specialistsjuksköterskor hade olika åsikter angående ansvarig för mobilisering samt när det skulle utföras. Trots att mobilisering ansågs viktigt, utfördes det inte alltid. Slutsats: De hinder och underlättande faktorer till tidig mobilisering och evidensbaserad vård som framkom var relaterade till organisation, vårdpersonal och patient. Resultatet i denna studie kan öka kunskapen om hinder och underlättande faktorer för tidig mobilisering samt bidra till utveckling av systematiska arbetssätt för evidensbaserad vård inom intensivvård.

Hem för vård eller boende har varit omskrivna i svensk media för missförhållanden det senaste året. Tidigare forskning har visat att placerade ungdomar är en utsatt grupp. Frågor som denna studie försöker besvara är vilka behandlingsmetoder som används inom HVB idag och hur förenligt dessa är med evidensbaserad praktik. Teoretisk utgångspunkt som denna studie tar är social konstruktivism och kategorisering. Studien är av explorativ karaktär där syftet är att kartlägga hem för vård och boende (HVB) som är inriktade mot behandling av ungdomar 13-18 år. Genom kvantitativ innehållsanalys kodades och analyserades innehållet av n=295 HVB hemsidor inriktade mot behandling för ungdomar, 13-18 år. Resultat visar att fältet HVB är i en förändringsprocess där KBT som metod är mest framträdande. Metoder som har vetenskapligt stöd när det gäller missbruk och kriminalitet angavs i låg utsträckning. Många HVB uppgav inget om personal som är betydande när det gäller behandling på HVB. / Residential care agencies in Sweden have been described in the Swedish media for malpractice in recent years. Previous research has shown that youth in residential care are a vulnerable group. This study tries to answer what methods are used by residential care agencies in Sweden today and how compatible these methods are with evidence-based practice. The theoretical framework for this study is social constructivism and categorization. The study is of an exploratory nature and the aim is to map residential care agencies in Sweden (HVB) that are focused on the treatment of adolescents by the age of 13-18 years. Through quantitative content analysis, the content of n = 295 HVB websites were coded and analyzed. Results show that the HVB field in Sweden is in a process of change where CBT as a method is most prominent. Methods that have scientific support for addiction and criminal behavior were mentioned to a small extent. Many HVBs did not provide information on staff which is significant when it comes to treatment and care at HVB.

Syftet för denna studie var att få ökad förståelse för hur socialarbetare inom socialtjänsten resonerar gällande val av insatser för personer med missbruksproblem med fokus på användningen av olika kunskapsformer samt hur möjligheterna till lärande och kunskapsutveckling i arbetet ser ut. Studiens metodologiska utgångspunkter var hermeneutik med fenomenologisk inspiration och kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem socialarbetare. Den teoretiska utgångpunkten för denna studie var Säljös sociokulturella teori. Resultatet visade att intervjupersonerna sammanväger olika former av kunskap för att besluta om insatser till personer med missbruk. Främst framträdde klientens perspektiv som kunskap och den professionella erfarenheten, följt av Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Resultatet visade även att det finns brister i uppföljningssystem och tillgång till forskning som hämmar kunskapsutveckling. Resultatet presenterade lärotillfällen i samspel med andra professionella, fortbildning, bättre system för uppföljning och tillgång till forskning som möjligheter till kunskapsutveckling. Slutsatser som kan dras är att intervjupersonerna uppfyller socialtjänstens mål om en evidensbaserad praktik då de arbetar enligt riktlinjemodellen. Andra slutsatser är att verksamheter i det sociala arbetet bör få bättre tillgång till system för uppföljning av arbetet och åtkomst av forskning samt att verksamheter bör omorganisera sin ekonomi för att tillåta mer fortbildning. Verksamheter bör även aktivt arbeta med medarbetarenkäter och undersökningar kring vad socialarbetarna upplever att de behöver för att utveckla sin profession och verksamheterna, till fördel i grupp utifrån studiens teoretiska utgångspunkt. En sista slutsats är att betrakta Säljös begrepp appropriering som en del av den professionella kunskapen, en kunskap om att välja ut relevanta delar till en problemlösande helhet, som är högst betydelsefull för evidensbaserad praktik och det professionella arbetet.

Bakgrund: Trycksår är en skada vilken ofta går att förebygga, och uppkommer på grund av tryck eller tryck kombinerat med skjuv. Skadan kan leda till lidande hos patienten och höga kostnader för hälso- och sjukvården. Trots att många omvårdnadsåtgärder med syftet att förebygga trycksår finns, fortsätter det att vara en vanligt förekommande vårdskada. Konsekvenser av detta är lidande för patienten och ökade kostnader för hälso- och sjukvården. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens uppfattningar om faktorer vilka påverkar trycksårsprevention. Metod: Denna studie har genomförts som en litteraturöversikt där tolv vetenskapliga artiklar inkluderades, varav fem hade kvantitativ ansats och sju hade kvalitativ ansats. Dessa artiklar har kvalitetsgranskats och analyserats. Resultat: I resultatet framkommer fyra huvudteman som är viktiga för ett fungerande preventionsarbete. Dessa teman är teamarbete, arbetsförhållanden och personliga faktorer hos vårdpersonal samt patient. Slutsats: Vårdpersonalen uppfattar multidisciplinärt arbete, kommunikation och tydliga roller vara faktorer vilka kan verka främjande för ett gott arbete med trycksårsprevention. Andra faktorer som identifierades var att vårdpersonalen behöver tillräckligt med tid samt tillgång till utrustning samt god kunskap och utbildning. / Background: Pressure ulcer is an injury that often can be prevented, and occurs due to pressure or pressure combined with shear. The injury can lead to suffering for the patient and high costs for health care. Despite the high prevalence of nursing care to prevent pressure ulcers, it continues to be a common healthcare injury. Consequences of this are suffering for the patient and increased costs for health care. Aim: To describe health personnel´s perceptions of factors that affect pressure ulcer prevention. Method: This study has been conducted as a literature review containing twelve scientific articles, of which five had a quantitative approach and seven had a qualitative approach. These articles have been quality reviewed and analyzed. Results: The result shows four main themes that are important for effective preventive care. These themes are teamwork, working conditions and personal factors linked to staff and patients. Conclusions: The health personnel perceive multidisciplinary work, communication and clear roles as factors that can promote good work with pressure ulcer prevention. Other factors that were identified were that the care staff needed sufficient time as well as access to equipment as well as good knowledge and training.

Myocardial Infarction with Non-Obstructive Coronary Arteries (MINOCA) är en arbetsdiagnos för patienter som söker med liknande symtom som vid akut koronart syndrom, EKG-förändringar samt troponinsläpp men utan att uppvisa signifikanta förträningar på kranskärlsröntgen som kan förklara patienternas symtom och kliniska fynd. Underliggande tillstånd kan vara alltifrån Takotsubo Syndrom (TS), myokardit, hjärtinfarkt till att inte kunna klarlägga bakomliggande orsak. Då entydig evidensbaserad forskning saknas kring denna patientgrupp finns således stora kunskapsluckor för hur vården ska samverka, inte minst vilka omvårdnadsåtgärder som specifikt behövs för dessa patienter. Enstaka studier har visat att ångest och depression återfinns i större grad hos patienter med MINOCA, vilket stimulerar till vidare forskning i ämnet. Om en riskgrupp kan identifieras i form av ångest eller depression, kan dessa patienter fångas upp och specifika omvårdnadsåtgärder utarbetas. Syftet med denna studie var att undersöka förekomst samt nivå av ångest och depression hos patienter som drabbas av MINOCA, vid insjuknandet och 12 månader efter diagnostisering. En kvantitativ forskningsansats med en icke-experimentell design användes och genomfördes med en prospektiv kohortstudie. Datainsamlingen utfördes med hjälp av Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS), där deltagarna besvarade HADS-enkäten vid två upprepade tillfällen, vid insjuknande och 12 månader efter diagnostisering. Totalt skattade 127 deltagare sin grad av ångest och depression vid baseline och 67 deltagare efter 12 månader. Endast de deltagare som hade två uppföljande svarsvärden på HADS jämfördes över tid. Resultaten visade att vid insjuknandet sågs en signifikant lindrig till måttlig grad av ångest hos MINOCA-gruppen. Det var framförallt de patienter som drabbats av TS som uppvisade höga självskattningsvärden på HADS-A. Dessa patienter hade även kvarstående högt värde 12 månader efter diagnostisering. Däremot sågs ingen signifikant ökad grad av depression vid start eller efter 12 månader hos patienter med MINOCA. För patienter med hjärtinfarkt specifikt sågs lägre självskattningsvärden (ej signifikant) jämfört med övriga patienter. Denna studie, i likhet med andra studier, visar att många patienter som drabbas av MINOCA har en lindring till måttlig förekomst av ångest vid insjuknande. Det var framförallt de patienter som diagnostiseras med TS som skattade högst på HADS-A, både vid insjuknande och 12 månader efter diagnostisering. Resultatet indikerar att sjuksköterskor behöver utarbeta rutiner kring omhändertagandet av denna patientgrupp. Genom personcentrerad vård kan sjuksköterskor identifiera och uppmärksamma tecken på ångest eller nedstämdhet och stötta patienten. Sjuksköterskan kan också samla teamet kring patienten för att på bästa sätt identifiera och fånga upp faktorer som kan stärka patienten till förbättrat mående. Vidare forskning behövs för implementering av evidensbaserade åtgärder i vårdens dagliga arbete.

Under de senaste decennierna ses en fortsatt minskning av antalet personer som drabbas av akut koronart syndrom (AKS). Förändring av patientens livsstil och därmed en minskning av risken att insjukna eller återinsjukna i AKS, har visat sig ha stor betydelse för att förebygga och minska dödligheten vid AKS. En förbättring av riskfaktorer genom minskning av blodtrycks-, blodsocker- och lipidnivåer, ökad fysisk aktivitet, minskning av omättade fetter och ett högre intag av fiber, frukt, grönsaker och fisk samt rökstopp, har stor betydelse vid att förebygga hjärtsjukdom. Sjukvården blir alltmer specialiserad och det ställer krav på sjuksköterskan och dennes kunskap. Genom sjuksköterskans etiska kod lyfts dennes kompetens fram och belyser det personliga ansvaret sjuksköterskan har för att upprätthålla sin kompetens under yrkeslivet genom kontinuerligt lärande. När sjuksköterskan håller sig uppdaterad på ny kunskap kan denne arbeta utifrån en evidensbaserad vård som främjar patientens hälsa, välbefinnande och ger en säker vård. Men ett visst ansvar åläggs även arbetsgivaren, de ska regelbundet se över vilken kompetens medarbetarna har och arbeta aktivt med att främja kompetensutveckling bland medarbetarna. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors behov av kunskap för att kunna ge information om riskfaktorer till patienter som drabbats av akut koronart syndrom. En kvalitativ metod användes och designen var en intervjustudie. Data insamlades från nio stycken sjuksköterskor med varierad ålder och arbetslivserfarenhet inom kardiologisk vård. Intervjuer gjordes med utgångspunkt från en semistrukturerad intervjuguide. All data bearbetades sedan av författarna och innehållsanalys valdes som analysmetod. Studien resulterade i tre kategorier. I kategorin “Behov av kunskap men arbetsmiljön begränsar möjligheterna för fortbildning” framkom att möjligheterna till vidareutbildning begränsades då det sällan erbjöds via arbetsgivaren. Den andra kategorin “Kunskap finns men bristande organisatoriska strukturer försvårar informationsflödet” innefattar upplevelsen hos sjuksköterskorna av ett ostrukturerat arbetssätt och hur det påverkar deras arbete med patienterna. Den tredje och sista kategorin ”Sjuksköterskans behov av kunskap för att kunna ge en säker vård” belyser vikten av att inneha kunskap om kardiologi som sjuksköterska, för att kunna ge patienterna en säker och god vård. Slutsatsen i denna studie är att sjuksköterskor på kardiologiska avdelningar upplever ett behov av utökad kunskap om riskfaktorer, något som är väldigt viktigt att belysa. Resultatet visar även att det finns behov av att skapa bättre förutsättningar i organisationen för att öka kunskaperna hos sjuksköterskor inom kardiologi. Avsaknad av rutiner och struktur på avdelningen framkom som en försvårande omständighet vid informationsgivning till patienterna. Ökad kunskap inom kardiologi skulle kunna bidra till att ge sjuksköterskorna en känsla av trygghet i sin kunskap och på så vis skapa en bättre känsla av att kunna ge sina patienter adekvat information trots brister av struktur i organisationen.

Intresset för ämnet uppstod efter en lång yrkesverksamhet i människobehandlande organisationer och den brist på samverkan och förståelse för andra yrkesområdens perspektiv som framkommit i den dagliga verksamheten. En önskan att se hur samverkansarbetet praktiseras, hos dem i vars uppgifter samarbete över institutionsgränserna ingår som en central del. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur case managers organiserar sitt arbete utifrån frågetällningarna: vilka uppgifter har en case manager? Hur beskriver de sin respektive arbetsmodell och vilka för- och nackdelar ser de med sitt arbete?För att svara på frågorna genomfördes kvalitativa intervjuer med sju case managers i tre skilda arbetsmodeller: klinisk case management, personligt ombud och Assertive Community Treatment (ACT). Teoridelen består av en sammankoppling av de tre begreppen: biopsykosocialt perspektiv, samverkan och människobehandlande organisationer. Resultatet visade att en case managers grundläggande uppgift var att se till att de stöd- och behandlingsinsatser klienten har behov av utifrån ett biopsykosocialt perspektiv kommer klienten tillgodo. För att kunna göra detta krävdes bland annat att skapa en förtroendefull relation till klienten och att kunna se klientens behov utifrån ett biopsykosocialt perspektiv. Vidare krävdes en samhällsbaserad, uppsökande arbetsmetodik och tillgodoseende av klientens delaktighet i planeringen av stöd och behandling samt att arbetet kunde organiseras med en hög grad av självständighet utifrån klientens behov. / Case management: work models and tasks