Syftet med denna studie var att reliabilitetstesta Alberta Context Tool (ACT) i svensk hälso- och sjukvård och beskriva ortopedsjuksköterskors skattning av kontextuella faktorer såsom ledarskap, arbetskultur, återkoppling, utvecklingsmöjligheter och forskningsanvändning, som kan påverka möjligheten att omsätta forskningsresultat i vårdarbetet. Urvalet bestod av 119 sjuksköterskor som arbetade på ortopediska vårdavdelningar på sex olika sjukhus i mellersta Sverige. ACT är ett frågeformulär framtaget utifrån de senaste årens forskning om vilka faktorer i kontexten som har betydelse för sjuksköterskors forskningsanvändning. Reliabilitetstest gjordes enligt analys med Chronbach`s Alpa och innehållsvaliditet. Resultatet visade att ACT var relevant att användas för sjuksköterskor som arbetar på ortopedisk vårdavdelning i Sverige. Reliabilitetstesten med Chronbach´s Alpa gav värden nära 0,7 för de åtta frågeområden som behandlar kontexten.Sjuksköterskorna rapporterade att det fanns brister i många av de delar av kontexten som enligt forskning visat sig ha betydelse för möjligheten att implementera evidensbaserad vård. Sjuksköterskorna trivdes med sitt arbete och kände att deras kunskaper värderades högt i vårdteamet. Resultatet visade dock att det inte fanns tillräckligt stöd från ledningen för att utveckla vården. De rapporterade att de nästan inte alls fick återkoppling i vårdarbetet. Det saknades stödfunktioner och strategier för att implementering av forskningsresultat skulle vara möjligt att implementera i vårdarbetet. Majoriteten av sjuksköterskorna såg positivt på forskningsanvändning.

Bakgrund: Personer med diabetes mellitus typ-2 är ofta väl medvetna om komplikationer som föreligger. De lever med rädsla och ångest inför framtiden. Sjuksköterskans roll att stötta och hjälpa personer med diabetes mellitus typ-2 är viktig så vårdtagaren klarar sin egenvård. För att handleda och uppmuntra till egenvård hos vårdtagaren måste sjuksköterskan utgå ifrån evidens vid omvårdnad av diabetes mellitus typ-2. Syfte: Syftet var att beskriva effekten av fysisk aktivitet hos personer med diabetes mellitus typ-2. Metod: En litteraturöversikt genomfördes för en överblick av kunskapsläget. I förhållande till syftet har kvantitativa artiklar använts i uppsatsen. Sexton artiklar har analyserats med Fribergs trestegs-modell. Resultat: Resultatet visar att interventioner i form av fysisk aktivitet leder till en sänkning av blodtrycket och en förbättrad cirkulation i benen. Även Hba1c, f-P-glukos och insulinresistensen förbättras av fysisk aktivitet. Interventionerna visade sig även ge en minskning av kroppsfett, midjemått och kroppsvikt. Slutsats: Fysisk aktivitet är en grundläggande faktor vid utformandet av omvårdnaden och fysisk aktivitet kan leda till förbättrad hälsa. Att vårdtagaren förstår varför fysisk aktivitet är bra och första steget för ökad egenvårdskapacitet hos personer med diabetes mellitus typ-2. För att hjälpa dessa individer att uppnå ökad förståelse behöver sjuksköterskor specifik kunskap om effekterna av fysisk aktivitet vid diabetes mellitus typ-2. / Background: People with diabetes mellitus type-2 are often aware of the possibility of complications. They live with fear and anxiety concerning the future. The role of the nurse is to support and help people with diabetes mellitus type-2 which enables them to manage their self-care. In order to supervise and encourage self-care to the patient an evidence-based knowledge in diabetes mellitus type-2 is needed by the nurse. Aim: The aim was to describe the effects of physical activity in persons with diabetes mellitus type-2. Method: A literature review was made to get an overview of the state of knowledge. In relation to the aim quantitative articles is used in the essay. Sixteen articles have been analyzed with Friberg´s three stage model. Result: The result shows that interventions in form of physical activity give a lower blood pressure and a better blood circulation in the legs. Even Hba1c, fP-glucose and the insulin resistance gets better after physical activity. The interventions also lower the amount of body fat, the waist measurement decreases and the total body weight decreases. Conclusion: Physical activity is a key factor in planning the nursing care and physical activity can lead to improved health. A patients understanding of why physical activity is beneficial is the first step to increase self-care capacity in people with diabetes mellitus type-2. To help these individuals achieve greater understanding nurses need specific knowledge about the effects of physical activity on diabetes mellitus type-2.

Studiens syfte var att ta reda på hur socialarbetare upplever anhörigas betydelse i klientarbetet samt hur socialarbetare förhåller sig till de anhöriga. Som grund för studien utfördes en narrativ intervju med en anhörig, samt kvalitativa intervjuer med fyra socialsekreterare och en beroendeterapeut. Empirin från studien analyserades med evidensbaserad praktik som teoretiskt perspektiv samt med socialt kapital/socialt stöd och rollteori som teoretiska verktyg. Resultatet visar att informanterna upplevde anhöriga som en viktig del i klientens kontext, vilket kunde ha effekt på behandlingsresultatet. Forskningsresultat pekar på att socialt stöd är en viktig komponent för en lyckad behandling samt att det har stöd i evidensbaserad forskning. Resultatet visar ett tydligt mönster som framkom i intervjuerna, dessa är: Att se anhöriga som resurser, Anhöriga exkluderas från behandlingsprocessen, Anhöriga klientifieras. De anhöriga skulle kunna vara en tillgång för klienten och då speciellt vid hemkomst från behandling samtidigt som de professionella exkluderar de anhöriga från klientens behandlingsprocess. Om anhöriga initierar kontakt med de professionella blir fokus på den anhöriges behov och en klientifiering blir följden. I analysen framkom att de professionella uppträder med två roller mot de anhöriga, den ena där de behåller samma professionella roll som de har i mötet med missbrukarna och då klientifierar de anhöriga samt en personlig roll där de möter anhöriga utifrån ett mer medmänskligt perspektiv. / The study's purpose was to find out how social workers feel that the relatives are important in client work and how the social workers relates to the relatives. A narrative interview as a basis for the study was conducted with a relative, five qualitative interviews with social workers and one addiction therapist. The empiricism from the study was analyzed using EBP, social capital / social support and role-theory. The result shows that the informants felt that the relatives were an important part of the client's context, which could have an effect on the treatment-result. Research findings indicate that social support is an important component for successful treatment, while also being backed by evidence-based research. The result shows an explicit pattern: That having access to relatives was considered an asset, The relatives were excluded from the work with the client, That the relatives were clientified. The relatives could be an asset to the client, especially when the client returns home from treatment while the social workers exclude the relatives from the client’s treatment process. If the relatives initiated contact with the social workers, the focus turned to the relative’s needs, thus leading to clientification. The social workers were found in the analysis to act out two roles towards the relatives; one were they keep the same professional role that they have when meeting with the addicts, which clientifies the relatives; the second being a more personal role where they handle the relatives from a more humane perspective.

Introduktion: Omvårdnad är operationssjuksköterskans huvudområde. Operationssjuksköterskan ska förebygga skador och komplikationer som kan uppstå vid en operation. En sådan komplikation kan vara kompartmentsyndrom. Kompartmentsyndrom är en ovanlig komplikation men kan leda till allvarliga skador. Det är därför viktigt att operationssjuksköterskan beaktar det i sitt arbete. Syfte: Detta arbete syftar till att belysa operationssjuksköterskans erfarenheter av att arbeta med att förebygga kompartmentsyndrom i den perioperativa omvårdnaden. Metod: En kvalitativ ansats tillämpades och data samlades in via intervjuer. Insamlade data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. I arbetet deltog 11 operationssjuksköterskor, tio kvinnor och en man, som arbetade på fyra olika operationsavdelningar vid två olika sjukhus. Resultat: I den kvalitativa innehållsanalysen av texten framkom två kategorier, Att arbeta förebyggande samt Att handla på osäker grund. I den förstnämnda kategorin beskrevs hur operationssjuksköterskorna genomförde en individuell riskbedömning, var noggranna i positioneringen och utförde lägesändring samt massage av patientens ben för att förebygga kompartmentsyndrom. I den andra kategorin, Att handla på osäker grund, beskrevs en osäkerhet i den perioperativa omvårdnaden kring kompartmentsyndrom. Det belystes en osäkerhet runt ämnet, omvårdnadsinterventionerna ifrågasattes och en brist på vetenskaplig evidens framkom. Konklusion: Det fanns brister i riktlinjer och rutiner gällande omvårdnad kring kompartmentsyndrom. Det fanns även en brist i att implementera ny kunskap i operationssjuksköterskans omvårdnad för att kunna arbeta evidensbaserat. / Introduction: Nursing is the main area for the operating room (OR) nurse. The OR nurse will prevent injuries and complications that can occur during surgery. One such complication can be compartment syndrome. Compartment syndrome is a rare complication but can lead to serious injuries. It is therefore important that the OR nurse take this in consideration in their work. Aim: This essay aims to highlight the OR nurse's experiences of working with the prevention of compartment syndrome in the perioperative nursing. Method: A qualitative approach was applied and the data were collected through interviews. Collected data were analyzed by qualitative content analysis. The essay enrolled 11 OR nurses, ten women and one man, who worked in four different surgical wards at two different hospitals. Result: After a qualitative content analysis of the data were conducted two categories emerged, Preventive work and To act on uncertain foundations. The first category described how the OR nurse undertook an individual risk assessment, was accurate in positioning and performed a change in position and massage of the patient’s leg to prevent compartment syndrome. The second category, To act on uncertain foundations, described an uncertainty in the perioperative care regarding compartment syndrome. It highlighted an uncertainty around the topic, nursing interventions were questioned and a lack of scientific evidence emerged. Conclusion: There were a lack of guidelines and recommendations regarding care about compartment syndrome. There was also a lack of implementing new knowledge in nursing to provide an evidence-based practice.

Patienter med svårläkta bensår förekommer ofta i slutenvården och primärvården där sjuksköterskor och distriktssköterskor ansvarar för omvårdnaden. Svårläkta bensår orsakar stort lidande för patienten och innebär en stor kostnad. Syftet med denna studie var att beskriva och jämföra sjuksköterskors och distriktssköterskors kunskaper om rutiner, riktlinjer och omvårdnad av svårläkta bensår i slutenvården och primärvården. En enkät med frågor gällande kunskap om svårläkta bensår delades ut till 80 sjuksköterskor och distriktssköterskor och 55 enkäter besvarades. Resultatet visade att det fanns vissa brister i kunskapen om svårläkta bensår. Kompressionsbehandling användes profylaktiskt på enheterna för att undvika sårrecidiv, men färre än hälften visste vilken effekt kompressionsbehandlingen syftade till. Pumpstövel var något som sällan användes. Ankeltrycksmätning utfördes inte ofta preventivt eller för att utesluta arteriell insufficiens. Riktlinjer gällande dokumentation av sårbedömning och sårbehandling uppgavs av deltagarna fanns, men riktlinjer gällande själva bedömningen och behandlingen av svårläkta bensår var enligt resultatet inte lika vanligt förekommande. Många skattade att de inte hade tillräckliga kunskaper för att bedöma och behandla arteriella sår, venösa sår och blandsår. De testade kunskaperna visade att inom områdena omläggningsfrekvens, sårmiljö, venösa bensår, protein och zink var kunskaperna goda.  Jämförelsen mellan primärvården och slutenvården visade en signifikant skillnad där de som var verksamma i primärvården hade bättre kunskaper gällande sårmiljö, arteriella bensår, venösa bensår och ankeltrycksmätning. Slutsatsen som drogs av jämförelsen som gjordes mellan primärvården och slutenvården visade på en signifikant skillnad i testade och skattade kunskaper till fördel för sjuksköterskorna och distriktssköterskorna i primärvården som hade bättre kunskaper gällande sårmiljö, arteriella bensår, venösa bensår och ankeltrycksmätning.

Bakgrund: Snabb kunskapsutveckling, ökade krav på kvalité och kostnadseffektivitet inom hälso- och sjukvården gör det viktigt att sjuksköterskor har god förmåga att söka och använda evidensbaserad kunskap. Idag finns ett glapp mellan forskning och klinik. Sjuksköterskor upplever flera hinder till att arbeta evidensbaserat. Under hösten 2010 och våren 2011 pågick ett projekt på ett sjukhus i en stad i mellansverige. Projektet hette ”Klinisk bibliotekarie”, syftet var att höja vårdkvalitén och patientsäkerheten genom att det dagliga vårdarbetet ska bli mer evidensbaserat och att sjuksköterskorna ska känna större säkerhet i att ta fram vetenskapligt underlag för sitt arbete. Syfte: Belysa sjuksköterskornas erfarenhet av projektet ”Klinisk bibliotekarie”. Metod: Studien har en kvalitativ design. Data samlades in genom fokusgrupper och observationer. Tjugoen sjuksköterskor deltog i projektet ”Klinisk Bibliotekarie” och av dessa har nitton deltagit i föreliggande studie genom fokusgruppdiskussioner. Observationer har skett vid två tillfällen. Data analyserades med manifest och latent innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna anser att interventioner för att öka evidensbaserat arbete ska baseras på frivillighet och intresse. Vidare anser sjuksköterskorna att det ska avsättas adekvat med tid för det arbetet. En positiv effekt av projektet är, enligt sjuksköterskorna, att det etablerats en kontakt med bibliotekarien. Konklusion: För att omvårdnaden ska bli mer evidensbaserad behövs intresserade sjuksköterskor och avsatt tid. En klinisk bibliotekarie kan vara ett stöd för sjuksköterskorna. / Background: Rapid development of knowledge, increased demands on quality and cost efficiency within healthcare makes it important that nurses have the ability to seek and use evidence-based knowledge. Today there is a gap between research and clinic. Nurses are experiencing multiple barriers to work evidence based. In autumn 2010 and spring 2011 has a project been going on at a hospital in a town in central Sweden. The project was called "Clinical Librarian" and aimed to raise the quality of care and patient safety by the daily care work to become more evidence based and that nurses should feel more secure in the development of scientific basis for its work. Objective: To highlight nurses' experience of working with the project "Clinical Librarian". Method: The study has a qualitative design. Data has been collected through focus groups and observations. Twenty-one nurses participated in the project “Clinical Librarian” and of these nineteen participated in this study through focus group discussions. Observations have been made on two occasions. Data has been analyzed with manifest and latent content analysis. Results: The nurses feel that interventions to improve evidence-based nursing should be based on voluntary participation and interest. They also believe that it should be allocated adequate time for such work. A positive impact of the project, according to the nurses, is that it established a contact with the librarian. Conclusion: To become more evidens-based tce care needs interestad nurses and time for the purpose. A clinical librarian can be a support for the nurses.

No description available.

Väntetiden för patienter som ådragit sig höftfraktur till operation är ofta lång och kan uppgå till över ett dygn. I första delen av vårdkedjan är det ambulanssjuksköterskan som möter patienter som ådragit sig höftfraktur och omhändertagandet där smärtbehandling ingår genomförs med stöd av upprättade vårdriktlinjer. Ambulanssjuksköterskan har ett ansvar enligt svensk lag att den prehospitala akutsjukvården som genomförs ska vara evidensbaserad. Syftet med denna studie var att undersöka specialistutbildade ambulanssjuksköterskors uppfattningar om möjligheten att bedriva evidensbaserad vård vid prehospital smärtbehandling av patienter med höftfraktur. Detta är en kvalitativ studie med beskrivande design. Resultatet visade att den specialistutbildade ambulanssjuksköterskan uppfattade generellt att vårdriktlinjerna var tydliga och lätta att förhålla sig till. De uppfattade att smärtbehandling var väl fungerande och evidensbaserad. Vårdriktlinjerna var tydliga och lätta att förhålla sig till och informanterna uppfattade att smärtbehandlingen var väl fungerande och evidensbaserad. / The waiting time for patients that sustain hip fractures is often long and can be more than twenty-four hours. The Ambulance nurse provides the first care for those whom sustain a hip fracture.  These patients receive pain management care from the ambulance nurse as recommended by given guidelines.  The ambulance nurse has a responsibility by Swedish law to administer care in an evidence based care, prehospital in the emergency care. The intention of this study was to investigate the specialist educated ambulance nurses current opinions of the possibility to give evidence based care, during prehospital pain management to patients who have a hip fracture. This is a qualitative study with descriptive design. The outcome of this study shows that the specialist educated ambulance nurses believe that the guidelines are clear and easy to follow in general.  Their opinion was that the pain management was functional and evidence based. The guidelines were clear and easy to relate to and the informants experienced the pain management as evidence based.

I det här examensarbetet har vi undersökt hur socionomer upplever socionomyrket i relation till allmänhetens attityder och evidensbaserad praktik. Studien består av sex kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma socionomer inom olika kommuner och enheter. Vi har använt oss av en tematisk analys kallad Framework. Studiens resultat visade att många socionomer upplever att media ofta rapporterar negativt kring socionomer och socialtjänsten samt att allmänhetens attityder ofta var negativa. Samtliga socionomer hade ändå fått höra positiva saker om yrket från den direkta omgivningen och kände en yrkesstolthet. Kunskapen om evidensbaserad praktik visade sig variera mellan socionomerna men ansågs främst vara ett stöd i det vardagliga arbetet. / In this thesis, we have examined how social workers experience their profession with consideration to public attitudes and evidence-based practice. The study consists of six qualitative interviews with professional social workers in different municipalities and units. We have used a thematic analysis called Framework. The studies result showed that many social workers have experienced negative attitudes about the profession described in the media and from the public. All the social workers had heard positive things about the profession from their surroundings and felt pride in their work. Knowledge of evidence-based practice was found to vary between the social workers, but was primarily considered to be a support in everyday work.

Sammanfattning Bakgrund                                                                                                                                                                                                                               Fysisk aktivitet på recept (FaR) är en metod för sjukvården att främja ökad fysisk aktivitetsnivå hos patienter. Trots att behandlingsmetoden har vetenskapligt stöd är den fortfarande underutnyttjad. En implementeringsmodell har tagits fram i syfte att underlätta implementeringen.                                                                                                                                                                              Syfte                                                                                                                                                                                                                                                             Syftet med denna studie var att beskriva processen för genomförandet av en implementeringsintervention. Metod                                                                                                                                                                                                                                     Moores modell för processutvärdering användes för att beskriva genomförandet av en implementeringsintervention riktad till sjukvårdspersonal och arbetsledning vid tre hälso-/vårdcentraler i två olika landsting i mellersta Sverige. Datainsamling har skett genom kvalitativ deltagande observation samt genom statistik från journalsystemen. Materialet analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys respektive deskriptiv statistik. Resultat                                                                                                                                                                                                           Trots varierande kontext kunde interventionen genomföras på alla enheterna och de planerade implementeringsinsatserna levererades i stort sett som planerats. Arbetsplatsernas beredskap till förändring påverkades positivt, liksom utfallet gällande antalet skriftliga ordinationer. Viktiga förändringsmekanismer identifierades: externt stöd att genomföra utvecklingsarbetet, engagerad tydlig arbetsledning, utbildning till alla medarbetare samt fysioterapeut med ledande roll. Slutsats                                                                                                                                                                                                                                  Studien visar att interventionsmodellen är genomförbar i primärvårdsmiljö och de valda implementeringsstrategierna bedöms verksamma för att underlätta implementeringen av FaR. Genomförandet har gett viktiga lärdomar om förändringsmekanismerna och hur interventionen ytterligare kan utvecklas, vilka kan vara värdefulla vid planering av en randomiserad kontrollerad interventionsstudie.