As a result of the digitalization a lot of different media have gone through a radical changein a short period of time. The process of writing and publishing books has been virtuallyunchanged for hundreds of years, but not even the oldest of media productions remainsunfazed by digitalization. This study aims to bring to light the different opportunities aswell as setbacks the book publishing industry is forced to face as digitalization influencesall of media. When you have been doing something for hundreds of years and all of asudden you have to change your whole operation, it is bound to take some time to get itunder way. This is essentially the basis of what the book publishers are left to deal with intoday’s digitalized society. In direct correlation to the current confusion at the publishersthe authors are having a difficult time getting their books published through thetraditional publisher and are therefore looking for alternative channels. In this paper theprevailing interaction between author, publisher and reader will be examined in view ofall the new aspects digitalization has brought to the table of book publishing.

The purpose of this study was to examine how two teaching materials in Swedish and Swedish as a second language, from the same publishing company, presented and referred to male and female authorship based on anaphoric expressions. The method used in this study was grounded on an article by Per Ledin which analyzes how social actors is being portrayed in two Swedish papers based on anaphoric expression. Besides this method, the study also chooses to include social actors as well as whether the authors were portraited based on background or accomplishment. By choosing these criteria, the aim was to be able to investigate how Hirdmans two logics: men as a norm and the distinction between the sexes, are implemented in the teaching material that are examined. The research questions used in this study were: How is female and male authorship referred to in the materials based on anaphoric expressions? In which way is male and female authorship being presented in the various textbooks? Is there a difference between how female and male authorship is presented and referenced to, based on if the textbook is in Swedish or Swedish as a second language? The results of this study show that there is a difference between the teaching materials even though they are published by the same company. The different textbooks show how the teaching materials maintain the man as the norm, as in previous research, but in varying degrees. The textbook in Swedish shows a clear masculine norm through the anaphoric pattern that female writing becomes more individualized. The female writers are also presented mainly by background, while male authors are presented based on achievements. When comparing Swedish course literature for second language one can see how the male norm is prevalent, notably female authorship are represented through their accomplishments and the textbook problematizes male authorship.

No description available.

No description available.

Minoritetsgrupper har fått allt större uppmärksamhet i samhället, likaså har diskussioner om diskriminering på grund av hudfärg, etnisk eller kulturell bakgrund och jämlikhet fått större plats i media. Dock visar statistiken på att hatbrotten och diskrimineringen mot dessa människor ökat i Sverige. Svensklärarnas utmaning blir därför att i enlighet med Lgy11 bidra till förändringen av detta, vilket kan göras genom skönlitteraturläsning. Syftet med studien är att undersöka vilken skönlitteratur eleverna inom kurserna svenska 1 och 2 läser samt hur lärarna tolkar och tillämpar det centrala innehållet om skönlitteratur med fokus på minoriteter och mångkulturalitet. Undersökningen bygger i huvudsak på en kvalitativ intervjumetod där fyra svensklärare inom den gymnasiala utbildningen och en skolbibliotekarie intervjuats. Vidare har en kompletterande kvantitativ elevenkät implementerats i studien där endast gymnasieelever deltagit. Resultaten visar på att lärarna främst arbetar med västerländska författarskap. Inslagen av kulturer utanför väst är få i skönlitteraturundervisningen och likaså är inslagen av de nationella minoritetsgrupperna.

When the Irish writer Samuel Beckett (1906-1989) wrote Waiting for Godot in 1948-1949 he was in a state of artistic depression and confusion. He had already turned to French instead of English and with a manuscript for the stage he made an effort to get away from what he called ”the awful prose” he was working on at that time. Waiting for Godot had its first opening night in Paris in 1953, and during the years since then many different interpretations have been made of this challenging work of art. In this essay, with the meta textual elements in Waiting for Godot as a foundation, I’m reading the drama as a writer’s struggle with his material – not strictly biographical, but with Beckett as an artistic example. Vladimir and Estragon, as well as Pozzo and Lucky, then become personalizations of the voices in the mind of the author, where intellect/reason/analysis on one hand and intuition/feeling/fantasy on the other are working side by side, or as a pair of opposites, to try to get along through conflict and cooperation; conferring, clashing, and complementing one another. Godot will then function as the mystical and driving force, the necessary lack of purpose or fundamental meaning that keeps the artist in touch with art. In this aspect Godot has not to come; his absence is an absolute condition to get the play going, to keep the writer writing, to make all artists continue their lonely, tiresome, difficult work. Waiting for Godot tells us something about the struggle every writer has to face when writing a play, or a novel, or a poem, where he, or she, has to speak with and listen to the inner voices of intuition and intellect and try to get by in spite of the overall sense of hopelessness of it all. Art is at the same time without meaning and of infinite value and I believe that this paradox is alive and working in Waiting for Godot.

<p>Roy Andersson har med sina filmer intresserat och fascinerat många åskådare genom åren, kanske framförallt på grund av filmernas särpräglade komposition och bildspråk. Här arbetar han gränsöverskridande med orörlig kamera, långa tagningar och djupfokus. Själv står han med övertygelsen att en enda bild kan berätta så mycket mer, och därmed göra allt användande av flera bilder direkt överflödigt. Det filmiska grepp som Roy Andersson använder sig av grundar sig på vad han själv kallar för den komplexa bilden inom filmteorin. </p><p>Den här uppsatsen behandlar Roy Andersson och den komplexa bilden, samt diskuterar kring hans bildspråkliga inriktning som han har i förhållande till de konventioner som idag förekommer inom bildskapandet och den visuella kulturen. I uppsatsen görs en genomgång av Roy Anderssons produktioner, vilket täcker in områdena för spelfilm, kortfilm samt reklamfilm och som sedan sätts i relation till dagens visuella kultur med hjälp av den socialsemiotiska analysmetoden för visuell kommunikation. Utifrån detta perspektiv har tre scener från lika många av Roy Anderssons produktioner djupanalyserats. Diskussioner kring Roy Anderssons bildspråk förs även med hjälp av tre kompletterande teoretiska inriktningar; auteur-teorin (författarskapet), redundansprincipen och mise-en-scène. </p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur och varför Roy Anderssons bildspråk ser ut som det gör, och på vilket sätt som han genom användandet av den komplexa bilden gör för att uppnå detta.</p>

Roy Andersson har med sina filmer intresserat och fascinerat många åskådare genom åren, kanske framförallt på grund av filmernas särpräglade komposition och bildspråk. Här arbetar han gränsöverskridande med orörlig kamera, långa tagningar och djupfokus. Själv står han med övertygelsen att en enda bild kan berätta så mycket mer, och därmed göra allt användande av flera bilder direkt överflödigt. Det filmiska grepp som Roy Andersson använder sig av grundar sig på vad han själv kallar för den komplexa bilden inom filmteorin. Den här uppsatsen behandlar Roy Andersson och den komplexa bilden, samt diskuterar kring hans bildspråkliga inriktning som han har i förhållande till de konventioner som idag förekommer inom bildskapandet och den visuella kulturen. I uppsatsen görs en genomgång av Roy Anderssons produktioner, vilket täcker in områdena för spelfilm, kortfilm samt reklamfilm och som sedan sätts i relation till dagens visuella kultur med hjälp av den socialsemiotiska analysmetoden för visuell kommunikation. Utifrån detta perspektiv har tre scener från lika många av Roy Anderssons produktioner djupanalyserats. Diskussioner kring Roy Anderssons bildspråk förs även med hjälp av tre kompletterande teoretiska inriktningar; auteur-teorin (författarskapet), redundansprincipen och mise-en-scène. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur och varför Roy Anderssons bildspråk ser ut som det gör, och på vilket sätt som han genom användandet av den komplexa bilden gör för att uppnå detta.

Den här uppsatsen ingår i det forskningsfält som undersöker hur konstnärer skildras i fiktion. Specifikt handlar den om författarroller på film, ett område som beforskats i såväl Tyskland som den anglosaxiska världen (kända exempel är Kirsten Netzows Schriftstellerfilme(2005) samt antologin The Writer on Film (2013)) men knappt alls i Sverige. Den kretsar därför kring svensk film, samtidigt som den anknyter till det internationella fältet. Undersökningen baseras på kunskap om genrer i svensk film samt litteratursociologiska perspektiv. I det senare skiljer den sig från det mesta inom området, inte minst i ambitionen att undersöka sociala och professionella sammanhang kring författarroller på film. Efter inledande breda kapitel om historia och ideal kring författarroller följer undersökningens djupanalyser, vilka fokuserar på filmer inom det spann som kallas relationsfilm. Detta begrepp spänner över en stor del av svensk filmhistoria som kännetecknas av fokus på romantik, familje- och vänskapsrelationer och dessas spänningar, problem och utveckling.        Som fallstudier har valts fem relationsfilmer från olika perioder i svensk filmhistoria: Thomas Graals bästa film (1917),En Kärleksnatt vid Öresund (1931),Vi tre debutera (1953),Känd från TV(2001) samt Kärlek Deluxe (2014).Samtliga dessa filmer har författare i bärande roller och skildrar samtidigt i någon mening händelser inom litteratursamhället, inte minst förlagsbranschen.         Materialet undersöks utifrån fem perspektiv, baserade i kunskap från befintlig forskning: Omgivningar; Genrer, modus och troper; Drivkraft och processer; Relationer samtIdeal och sensmoral.  I undersökningen diskuteras relationsfilmens konventioner såväl i relation till myter och traditioner kring författares kärleksliv som i anslutning till professionella relationer. Bland annat diskuteras tendensen att skildra litteratursamhället som en tudelad värld byggd på – till exempel - konkurrens mellan olika genrer, ”högt och lågt”, eller dolt och offentligt.      En av flera centrala slutsatser är att författarfilmer generellt möjliggör en extra dimension av berättande inom berättelsen, ofta i form av en bok som produceras under handlingens gång, och som förstärker och speglar filmhandlingen. I just relationsfilmer blir detta ett ytterligare lager av den identifikation med författarpositionen som åskådaren bjuds in till. Författarna i dessa filmer är, sammantaget, vardagliga gestalter med allmänmänskliga problem och egenskaper, men ges samtidigt – genom myter om yrket, berättandekonventioner kring kreativitet och skildringar av branschrelationer - fler dimensioner som gör dem till attraktiva protagonister i breda filmgenrer. Uppsatsens titel syftar på just denna balans mellan spänning och vardaglighet, som Anders Marklund kallat ”inte alltför främmande”.      Efter analyskapitlen och diskussionen följer också en skiss till en historik - utan minsta anspråk på fullständighet - över författare i svensk film. / This thesis connects to the research field studying how artists are portrayed in fiction. Specifically, it deals with representations of writers and authorship in film, an area explored both in Germany and in the English speaking world (notable examples are Kirsten NetzowsSchriftstellerfilmefrom 2005 and the anthology The Writer on Filmfrom 2013) but hardly at all in Sweden. This thesis evolves around Swedish film, while also connecting to the international field.     The study is based in knowledge of genres in Swedish film in general as well as in literature sociology. In terms of the latter it differs from many contributions to the area, especially in the ambition to look at the social and professional contexts around the figure of the writer in film.      The initial broad chapters on writer history and myths are followed by five film studies, focusing on one film each within the genre known as ”relationship film” (relationsfilm): films focused on the tensions, problems and developments of romantic relationships as well as those of family and friendship. (The concept itself encompasses a large part of Swedish film history).       The five chosen case studies are relationship films from different eras of Swedish film history: Thomas Graals bästa film (1917),En Kärleksnatt vid Öresund (1931),Vi tre debutera (1953),Känd från TV(2001) and Kärlek Deluxe (2014).The films all feature writers as main or central characters while also depicting events within the world of literature, particularly the publishing industry. The analysis departs in five perspectives, based in existing research on the area: Environments (Omgivningar); Genres, modes and tropes(Genrer, modus och troper); Incentives and processes (Drivkraft och processer); Relations (Relationer) and Ideals and message (Ideal och sensmoral).       The analysis discusses the conventions of relationship films in connection to myths surrounding the love lives of writers as well as to professional relationships in the book trade. One example is the tendency to depict the world of literature as a divided, dual world built on competition between things like different genres, ”highbrow and lowbrow” material or public versus hidden aspects of the creative process.      One conclusion is that writer films in general enables an additional dimension of storytelling within the frame narrative, often in the shape of a book produced during the course of the film, which mirrors and strengthens the message and moral of the story. In relationship films in particular, this can serve to create an extra layer to the identification with the writer position into which the spectator is invited. Writers in these movies are, in general, everyday figures with common, relatable problems and characteristics, but at the same time – through myths about the profession and narrative conventions surrounding creativity - given additional dimensions which make them attractive as protagonists in popular film genres.The title of the thesis, which can roughly be translated as ”No total strangers”, is a paraphrase of the concept ”Inte alltför främmande” (”Not too strange”) by the Swedish movie and literature scholar Anders Marklund. It refers to a central feature of relationship films: the balance between making the central characters relatable and common, and at the same time interesting enough to provide some escapism. In this thesis, it refers to this balance in relation to fictional writers (and others in the book trade) in particular.      In addition to the chapters of analysis and the discussion, I have also included a first draft – without any claims of completeness - for a history of writers in Swedish film.

Syftet med denna uppsats är att undersöka synen på författarroll, skrivande och genus i Virginia Woolfs ”Professions for Women” och Karolina Ramqvists Det är natten. Författaren och den som skriver utifrån följande frågeställningar: Vilka hinder för författarskap gestaltas? Vilka er­farenhet­er av kvinnligt författarskap förmedlas? Vilka likheter och skillnader finns i Woolfs och Ramqvists perspektiv? Teorin hämtas från genusvetenskapliga perspektiv, hos främst Simone de Beauvoir och Yvonne Hirdman, samt litteratursociologiska perspektiv från Johan Svedjedal. Undersökningen utförs genom komparativ metod samt närläsning och knyter an till bland andra Anne E. Fernalds och Sue Roes forskning om Woolfs ”Professions for Women”, samt bidrar till ny forskning om Karolina Ramqvists författarskap som är relativt outforskat inom litteraturvetenskap. Virginia Woolf anser att författaryrket utgör ett friare alternativ för kvinnor än andra yrken, och ser sin väg till detta arbete som enkel. Hon uttrycker också att hennes val att skriva inte inneburit några problem för omgivningen och att hon inte hindrats av ekonomiska omständighet­er. Ramqvist berättar att hon inte trodde att hon det var möjligt för henne att bli författare i egenskap av kvinna och att skrivandet utgör ett problem för hennes relationer. Hade hon haft högre ekonomisk status menar Ramqvist att hon inte nödvändigtvis hade arbetat som författare. Hon kommenterar Woolfs ”Professions for Women” och menar att Virginia Woolf kunde bli författare just för att hon hade ekonomiskt kapital. Woolf lyfter inre omständigheter och genusrelaterade attityder som centrala problem­ för kvinnliga författare medan Ramqvist redogör för yttre omständigheter, som främst är samman- kopplade med omgivningens och offentlighetens förväntningar och krav. Woolf kan sägas göra större anspråk på att hennes erfarenheter ska anses vara en kollektiv erfaren­het hos kvinnliga författare, medan Ramqvist främst diskuterar utifrån ett eget perspektiv. Ramqvist uttrycker exempelvis också en distans mellan sin egen uppfattning om moderskapets påverkan på för­fattarskap jämfört med sina kvinnliga författarkollegor. Woolf diskuterar inte moderskap i sin text men tar sin utgångspunkt i ”ängeln i huset”, som ska förstås som ett ideal och en attityd där kvinnan är insmickrande och uppoffrande mot sin om­givning, samt framstående inom hem och familjeliv. Ramqvist kommenterar Woolfs begrepp och anser det vara Woolfs egen upp­fattning om kvinnoideal. Hon diskuterar inte sina egna omständigheter utifrån ”ängeln i huset”, men det är möjligt att tolka exempelvis hennes yttrande om att göra sig otillgänglig för mäns behov som en del av vad Woolf kallar att döda ängeln i huset: enligt Woolf alla kvinnliga författares uppgift.