Rörelse och den sociala samvaron ligger i fokus i förskolans pedagogik och byggnaden är utformad för att understödja det med hjälp av dess form, öppenhet, och flexibilitet. Möjligheten att ändra salarnas storlek gör rummen mer användbara utifrån olika behov som uppstår i undervisningen och leken. Den nedsänkta huskroppen formar en kuperad och varierad omkringliggande miljö som uppmuntrar barnen till spring och lek. Den invändiga öppna planlösningen och alla gemensamma utrymmen skapar möjlighet till många möten mellan alla barnen och skapar en gemenskap. / Movement and social interaction are the main focus of this preschools philosophy, and the building is designed to support that with the help of its shape, transparency, and flexibility. The ability to change the size of the rooms makes the areas more useful based on different needs that arise in the education and the children’s play. The underground part of the building forms a hilly and varied surrounding environment that encourages kids to run and play. The interior open floor plan and all common areas create the opportunity for many meetings between all the children and it creates a community.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka vilka normer som blir synliga i förskollärares beskrivningar av deras kunskap om och erfarenheter av diagnosen ADHD hos barn i förskolan. Detta för att skapa förståelse för om dessa normer kan ha konsekvenser för barn med ADHD i förskolan. Studiens teoretiska utgångspunkter är hermeneutik och normkritiskt perspektiv och den genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare. Resultatet i studien visade vilka normer som blev synliga i förskollärares beskrivningar av deras kunskaper om och erfarenheter av diagnosen ADHD hos barn. Slutsatsen är att de normer som identifierats har konsekvenser i form av begränsningar för barn med ADHD och deras förutsättningar för utveckling i förskolan, samt att oavsett om det finns en konstaterad ADHD-diagnos i barngruppen eller ej, kan kunskap kring diagnosen medföra att förskollärare kan utmana rådande normer och diskurser om hur barn “bör” vara, och därmed skapa en plats i förskolan där barn kan utvecklas utan begränsande normer.

Bakgrund Undersökningen bygger på forskning och litteratur samt styrdokument för förskolan. Vårt fokusområde för studien berör hur förskollärares arbete med språkundervisningen förändrats. Vi beskriver vad forskarna säger om språkundervisningen och om språkutvecklande aktiviteter samt vad som förändrats i styrdokumentet under en tioårsperiod. Syfte Syftet med vår studie är att skapa kunskap om språkutveckling i förskolan, utifrånfö rskollärares beskrivningar av hur språkundervisningen och metoderna för att arbeta språkutvecklande har förändrats under en tioårsperiod. Metod I studien används en metod som heter self report. Det är en kvalitativ datainsamlingsmetod och kan liknas vid en intervju men med den skillnad att den är skriftlig. Totalt deltog sjutton respondenter från två olika kommuner i Sverige i vår studie. Respondenterna som svarat är utbildade förskollärare som arbetat som förskollärare i minst tio års tid. Dem fick svara på två frågor. Hur dem arbetar med språkundervisning nu, vad dem har för syfte och metod samt hur de arbetade med språkundervisning för tio år sedan, vilket syfte och metod de hade då. Resultat I resultatet ser vi att förskollärarna beskriver skillnader på hur dem arbetar med språkundervisningen för ungefär tio år sedan och hur dem arbetar med språkundervisningen nu. De största skillnaderna som beskrivs är hur många hjälpmedel som idag är lättillgängliga jämfört med tidigare. Idag finns också flera digitala verktyg som underlättar för pedagogernas arbete med språkundervisningen och mer flerspråkighet i förskolan. Det beskrivs att i den reviderade läroplanen där undervisningsbegreppet tydliggjorts har lett till att förskollärarna fått en större medvetenhet i sin roll och i sitt uppdrag.

Detta arbete fokuserar på leken och undervisningens relation och betydelse. I den nyaste revideringen av läroplanen för förskolan så används termen undervisning och jag har tidigare observerat en oro över hur undervisning och lek kan fungera ihop vid en pilotstudie. Syftet med detta arbete är att undersöka hur undervisning påverkar leken och hur leken påverkar undervisningen. I detta arbete har jag undersökt olika tolkningar av vad lek är, vad undervisning är och hur leken kan användas som ett verktyg utifrån tidigare forskning. Jag har sedan intervjuat fem legitimerade förskollärare som har arbetat mer än ett år i förskolan och frågad de hur de tolkar lek, undervisning och hur leken kan användas som ett verktyg. Detta för att kunna få svar från tidigare författare och nuvarande förskollärare hur barns lek i förskolan påverkar deras utbildning och hur leken kan användas som ett verktyg, om det går. Slutsatsen blev att leken redan används som ett verktyg för att lära ut ny kunskap i förskolan men att användningen av begreppet undervisning skapar en oro då fyra av de fem intervjuade förskollärarna ser skillnad på vad som är undervisning, vad som är lärande och lekens roll i undervisning och lärande. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

Elevers svårigheter i ämnet matematik i skolan och framgången av det pedagogiska och didaktiska innehållet i förskolan i andra länder har gett inspiration att förskolan att erbjuda undervisning i matematik. År 2018 fick förskolan en ny läroplan, Läroplan för förskolan Lpfö 18, där förskollärare har ett tydligt ansvar i matematikundervisningen. Syftet med denna studie är att skapa mer kunskap om vad som karaktäriserar matematikundervisningen i förskolan och hur förskollärare uppfattar sin roll i matematikundervisningen i förskolan. Detta undersöks genom en kvalitativ intervjustudie. De teoretiska perspektiven för studien har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin och Helenius (2018) tre dimensioner pedagogisk förklaring, pedagogers deltagande och situationsplanering som används som analysverktyg. Utifrån våra teoretiska perspektiv visar resultatet att matematikundervisning i förskolan karaktäriseras av målstyrda processer som kan vara både spontana och planerade. Matematikundervisningen i förskolan är grundad på lek där den bidrar till matematiklärande som betraktas som en förberedande grund inför barns framtida skolgång och livslånga lärande. Resultatet visar också vikten av professionella förskollärare och deras medvetenhet i matematikundervisning. Utifrån vårt empiriska material kunde vi identifiera fyra roller som förskollärare intar i förskolan: den uppmärksamma förskolläraren, den närvarande förskolläraren, den upptäckande förskolläraren och den mångfacetterade förskollärarrollen. Dessa roller är sammanflätade med varandra i praktisk handling och de kan vara av betydelse för förskollärares yrkesutövning där barnen betraktas som aktiva deltagare i matematikundervisningens process.

Denna studie har gjorts i syfte att undersöka vilka attityder det finns kring flerspråkighet bland pedagoger i ett antal förskolor och hur attityder kan påverka hur flerspråkighet involveras i förskolans verksamhet. För att få en förståelse och ökad kunskap om detta har vi i den här studien använt oss av kvalitativa intervjuer där olika påståenden kring flerspråkighet har legat till grund för att ta reda på vilka attityder det finns hos de tillfrågade pedagogerna. Materialet har sedan analyserats med hjälp av Ruiz tre språkorienteringar. Genom detta analysverktyg har vi i resultatet kunnat se att attityder kring flerspråkighet kan kategoriseras in i språk som problem, rättighet och resurs. Slutsatser som vi kommer fram till är att attityder kring flerspråkighet är ett komplext fenomen som är föränderligt beroende på i vilket sammanhang det tillämpas. Flerspråkighet tycks kunna ses som både problem och resurs utifrån när och av vem det tillämpas i förskolan. Erfarenhet och kunskap inom området skulle också möjligen kunna ha en viss påverkan på attityden till flerspråkighet vilket bland annat tidigare forskning styrker.

Syftet med studien är att undersöka hur verksamma förskollärare beskriver den fria lekens innebörd i den dagliga verksamheten. Enligt förskolans läroplan nämns det olika beskrivningar hur leken kommer in i förskolans verksamhet men läroplanens otydlighet kring fria leken kan bidra till att det finns ett tolkningsutrymme som lämnas till förskollärarna. Studien utgår från en kvalitativ ansats där åtta verksamma förskollärare intervjuats digitalt via Zoom. Studien har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin och fokuserar på tre centrala begrepp; samspel, artefakter och den nära utvecklingszonen. Studiens resultat visar att den fria leken anses vara ett viktigt fenomen i förskolan. På grund av olika faktorer har den till viss del upphört att vara en viktig del i planeringen av den dagliga pedagogiska verksamheten i förskolan.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare erfar deltagandet i leken i förskolan. Forskningsfrågorna som studien utgår från är: Hur erfar förskollärare deltagandet i leken? och Hur erfar förskollärare svårigheter och möjligheter med deltagandet i leken?  Bearbetningen av insamlad data är inspirerad av ett fenomenografiskt perspektiv, där förskollärarna ges möjlighet att berätta fritt om erfarandet kring deltagandet i leken. Intervjuerna är därför av kvalitativ karaktär. Det framkommer i resultatet att förskollärare ser på sin roll kring leken på olika sätt, som observatör, tillförare och medlekare. Några förskollärare belyser svårigheter med deltagandet, till exempel tidsbrist. I analysen visas de kvalitativa skillnaderna mellan förskollärarnas erfarande av deltagandet i leken. I den hierarkiska triangel som presenteras i resultatet och analysen visas de kvalitativa skilda kategorierna, där den mest komplexa kategorin innefattar pedagogers erfarande om rollen som medlekare och i den mest basala kategorin visas pedagogers erfarande om att det finns svårigheter med deltagandet i leken.  Generellt kan det urskiljas av resultatet att förskollärarna är väl medvetna om nyare forskning som säger att deltagandet i leken på barns villkor är av stor betydelse. Dock påverkas deltagandet av många faktorer i det pedagogiska arbetet.

Studiens syfte var att bidra med fördjupad kunskap om hur barns inflytande tillvaratas av förskollärare i förskolan. Undersökningen hade för avsikt att ta reda på hur förskollärare tolkar begreppet barns inflytande, hur förskollärare möjliggör för det, vad som påverkar barnens inflytande i förskolan och vilka effekter barngruppen får utifrån deras inflytande. Kvalitativa intervjuer har genomförts med nio verksamma förskollärare och dessa intervjuer har legat till grund för studiens resultat. Empirin har bearbetats med hjälp av the constant comparative method och dess tre led; kodning, tematisering och summering. Resultatet visade att förskollärarna i studien inte likställer begreppet barns inflytande med barnets rätt att bestämma över verksamheten. Begreppet framhålls av studiens informanter vara synonymt med att utgå från barnets intresse vid utformandet av verksamheten. Vidare visade resultatet att möjligheterna för att barnet ska få inflytande grundar sig i en barnsyn där förskollärarna ser barnet som the being and becoming child. Resultatet synliggjorde att förskollärares möjliggörande av barns inflytande försvåras av ramfaktorer eftersom för stora barngrupper och för få personal bidrar till för lite tid. Det visade sig att förskollärarnas arbete med barns inflytande påverkas av deras ansvar för utbildningen. I kombination med ramfaktorn av för lite tid och förskollärares uppdrag att se till läroplanens strävansmål upplever förskollärarna att barns inflytande begränsas. Slutligen visade resultatet att de yrkesverksamma förskollärarna både ser en valtrötthet, större engagemang och tilltro till sig själv hos både individuella barn och barngruppen som helhet i arbetet med barns inflytande.

Den här undersökningen har som syfte att ta reda på hur några förskollärare tolkar och omsätter några av läroplanens, Lpfö:s, skrivningar om könsmönster och könstillhörighet. Undersökningens metod består av sex intervjuer med förskollärare som gjordes med stöd av en intervjuguide. Materialet har analyserats med hjälp av feministisk poststrukturalism och genusteori.Studiens resultat visar att förskollärarna är medvetna om att deras förhållningssätt har stor betydelse i arbetet att motverka könsmönster i förskolan. De menar att det är viktigt att vara närvarande i diskussioner som barnen har om könsmönster och könstillhörighet som kan begränsa flickor och pojkars utveckling, val och lärande. Genom att dela in barnen i mindre grupper skapas enligt förskollärarna goda förutsättningar för alla barn att fritt utforska den miljö och det material som förskolan erbjuder. De beskriver även att dela in dem i mindre grupper och skapa förutsättningar för att våga utforska fritt främjar motverkning av könsmönster. Det framkommer även att organisering av utbildning är rektorns ansvar, men att förskollärarna har ansvaret för utbildningen. Förskollärarna kan delegera arbete till övriga i arbetslaget, men det yttersta ansvaret att undervisning bedrivs är deras. För att främja jämställdhet beskriver förskollärarna att de använder normkritisk litteratur och att de arbetat projektinriktat under flera år, samt att de även förankrat och förbättrat likabehandlingsplanen. Möten för vårdnadshavare sker där verksamheten presenteras och förklaras, för att främja relationen mellan förskola, vårdnadshavare och barn. Slutsatser som dras av föreliggande studie är vikten av att ha utrymme för diskussion för att skapa en samsyn om hur de ska arbeta med könsmönster och könstillhörighet i arbetslaget. Vikten av att beakta läroplanens, Lfpö18 skrivningar från första året barnen börjar i förskolan, gällande könsmönster och könstillhörighet samt förskollärarnas bemötande av barnen i rollen som pedagogiska ledare för att främja lika villkor och möjligheter för flickor och pojkar.