Syftet med denna kvalitativa studie är att fördjupa kunskapen om hur pedagoger i olika professioner inom förskolan ser på sitt arbete med att främja språkutveckling hos barn med svenska som andraspråk. Studien angrips utifrån två teoretiska perspektiv, ett sociokulturellt perspektiv samt ett interkulturellt perspektiv. Studien belyser att de flerspråkiga barnens olika modersmål får olika stort utrymme i verksamheten och beskriver hur detta beror på flera olika faktorer. I studien framkommer att pedagogens förhållningssätt i arbetet med flerspråkiga barn är av stor betydelse för huruvida dessa barn får möjlighet till språklig stimulans i förskoleverksamhet. Den tidigare forskningen belyser vikten av att pedagoger i förskolan har en interkulturell kompetens för att kunna möta flerspråkiga barn och deras olika kulturer.

Syftet med denna studie är att få förståelse för och bidra till kunskap om hur barns empatiska handlingar ter sig i olika samspelssituationer på förskolan. Studien bygger på ett vetenskapligt perspektiv som grundar sig på det sociokulturella perspektivet. Vidare så tillämpas en kvalitativ forskningsmetod och bygger på mikroeftnografisk observationsmetod. Resultatet bygger på observationer i förskolans verksamhet som har skett i omgångar och visade att barnen visar en empatisk förmåga i samspelssituationer. Resultatet har analyserats med hjälp av interaktionsanalys som analysmetod. Slutsatserna vi har gjort i studien är att barnen kan agera empatiskt. Empatin yttrar sig oftast i olika rollekar och tillsammans med artefakter där barnen kan använda sina tidigare upplevelser och erfarenheter.

Förskolan ska vara trygg, lärorik och rolig för alla barn som deltar i den svenska förskolan och Englands styrdokument pekar på att barn utvecklas bra i en väl genomtänkt miljö. Detta kräver att förskolepedagogerna reflekterar över hur de väljer att organisera miljön. Studiens syfte är att undersöka hur förskolepedagoger i England och Sverige organiserar deras inomhusmiljöer samt hur de skapar möjlighet för barns inflytande och självständighet. Studien baseras på förskolepedagogernas erfarenheter och mening vilket knyter an till att studien undersöks utifrån en kvalitativ studie. Sex förskolepedagoger deltar i min studie där tre av de intervjuades i Sverige och tre förskolepedagoger i England svarade via en enkät. En del förskolepedagoger i min studie väljer att placera materialen tillgängliga för barnen medan andra väljer att placera materialen i förråd. En annan förskolepedagog hänvisar till att deras förskola har valt att ta bort samlingen för att de inte vill att barns fantasi ska hindras. Baserat på barns inflytande menar en del förskolepedagoger i min studie att barnen bör vara delaktiga i placeringen av material medan andra menar att de förstår vad barnen behöver genom att lyssna och observera barns agerande i miljön. I min studie undersöker jag även om det finns spår från våra klassiska pedagoger på de förskolor jag använder i min studie. Utifrån förskolepedagogernas svar har jag analyserat och tolkat fram deras barnsyn och ställt den emot Reggio Emilia, Waldorf eller Montessoripedagogiken. Jag har kommit fram till att barns självständighet, kreativitet och fantasi påverkas av hur den fysiska miljön är utformad och organiserad. Om allt material finns tillgängligt kommer barnen vilja skapa något av det än om de att hela tiden behöver fråga en vuxen om hjälp för att få tillgång till en leksak. Dessvärre är inte allt material tillgängligt på barnens nivå vilket slutligen begränsar barns självständighet.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärarens beskrivningar om, och i så fall på vilket vis använder utemiljön för att stimulera barns lärande och utveckling. Studien är baserad på en kvalitativ undersökning i form av intervjuer av fyra förskollärare som arbetar i olika förskolor i kommunen. Denna undersökning använder olika begrepp som ett hjälpmedel för undersökning. Studien talar om hur pedagogerna stimulerar undervisning i utemiljö. Finns det en undervisning utomhus? På vilket sätt kan lärare stimulera barns lärande i utemiljö? Undersökningen stödjer sig i det teoretiska perspektivet som genomfördes ur det utvecklingspedagogiska perspektivet. Teorin framträder hur pedagogen ska kommunicera med barnen, så att barnen får möjlighet att tala och tänka och förstå sin omgivning. Pedagogik i förskolan blir verklighet när barnen lekar, det blir på så sätt ett möte som sker mellan barn och lärare för att utveckla barns kunnande och förmågor. Resultatet visar att förskollärare ser naturmiljön som en utmanade plats för lärandet. Resultatet visar också att barnen utvecklar sin kreativitet och fantasi i mötet med naturmaterial såsom stenar, stubbar, pinnar och kottar. Studiens slutsats att en bättre kommunikation mellan barn och lärare påverkar barns inlärning och uppfattning till olika fenomen i vardagen. Att ge barn förutsättningar att tänka och uttrycka sig utifrån deras tidigare upplevelser och erfarenheter är ett sätt som kan vara utgångspunkt för varje lärandesituation. Slutligen vill jag säga att undervisningen kan ske inomhus eller utomhus beroende på förskollärarens förhållningssätt.

I det här arbetet tas betydelsen av förskolans inkluderingsarbete upp men också flerspråkighetens inverkan på detta. I uppsatsens inledning beskrivs bakgrunden för intresset för detta inkluderingsarbete och varför det är viktigt att genomföra. I arbetet får man läsa om vad inkludering är, ta del av tidigare forskning inom området, begrepp som kan associeras med inkludering, vad arbetet ska utgå ifrån. Arbetet utgår från ett sociokulturellt perspektiv och en kvalitativ forskningsmetod används för att besvara de uppsatta frågorna i arbetet. Guidelinjer för att använda sig av intervjun som datainsamlingsmetod tas också upp. Vidare tas de etiska ställningstaganden som är viktiga att ha vid genomförande av intervjuer upp för att sedan beskriva genomförandet som kan kort sammanfattas med att intervjuer genomfördes med en pedagog inom en viss verksamhet samt med en pedagog som arbetar ihop med andra verksamheter. Detta så att samma arbete kan utföras av andra. Urval för deltagare i intervjun, bearbetning och analysmetod tas vidare upp. Skrivningen avslutas med arbetets resultat, diskussionsdel samt en implikationsdel och till sist förslag till fortsatt forskning. Sammanfattningsvis tas utfallet av arbetet och varför det inte blev som förväntat och vad det kan bero på upp här.

Syftet med studien var att bidra med fördjupad kunskap om förskollärares förståelse av och arbete med trygghet i relationer till olika mänskliga aktörer i förskolan, liksom vilka ramar och utmaningar de möter i detta arbete. Genom detta har vi undersökt hur förskollärare uppfattar och förstår begreppet trygghet och dess betydelse för barns lärande och utveckling. Vi har även undersökt förskollärares arbetsmetoder i trygghetsarbetet i förskolan och vilka faktorer som de identifierar som utmaningar i arbetet. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med sex verksamma förskollärare och har analyserats med hjälp av anknytningsteori och ramfaktorteori. Den tematiska innehållsanalysen av intervjuerna visar att trygghet är ett begrepp med många olika nyanser och betydelser beroende på kontexten. Förskollärarna belyser särskilt två aspekter som påverkas och avgörs av trygghet: barns upplevda trygghet som förutsättning för fortsatt lärande samt trygghet som grunden för en kvalitativ pedagogisk verksamhet. Trygghetsarbetet formas av relationer och miljöer, och utmanas av faktorer i relationella dueller i form av tid, ekonomiska prioriteringar och förtroendets påverkan. Uttrycket “trolla med knäna” återkommer i studiens insamlade material vilket översätts till en acceptans och försoning, vad gäller förhållningssätt och arbetsmetoder gentemot de begränsningar som ramfaktorer utgör. Resultatet visar att förskollärarnas attityd och förhållningssätt gentemot ramfaktorer är viktiga och att dessa påverkar hur de ser på och kan genomföra trygghetsarbete.

Syftet med studien har varit att kritiskt granska och diskutera hur digital kompetens och barns digitala kompetensbehov konstruerats inom förskolan, samt diskutera vad digital kompetens skulle kunna bli i en förskola, för barnen och för personalen. Studien har genomförts genom strukturerade fokusgruppsdiskussioner, där deltagarna har varit utbildade förskollärare. Studien utgår ifrån en diskursanalytisk ansats med syftet att finna den bakomliggande och gemensamma diskursen som förskollärarna, genom språket konstruerat och bidragit med i fokusgruppsdiskussionerna. Studien har eftersträvat att synliggöra hur begreppet digital kompetens konstruerades genom den sociala interaktionen och till vem barnet blev i mötet med förskolans digitala kompetensuppdrag. I resultatet framträdde tre teman som utgjorde diskursen tillsammans med underordnade aspekter tillhörande respektive tema. Resultatet visar utifrån de framträdande teman att barnen är både bärare och mottagare av digital kompetens, att den framtida kompetensen bygger på källkritik likväl för barnen och för personalen samt att digital kompetens konstrueras som användning och hantering.

Sammanfattning Dagens samhälle har blivit mer digitaliserat och digitala verktyg har fått en större plats i Läroplanen för förskolan, vilket i sin tur har medfört ökade krav på pedagogernas digitala kompetenser. Det finns ännu inte så mycket forskning gjord kring användningen av digitala verktyg inom förskolan. Även åsikterna kring digitala verktyg och tillgången till dem skiljer sig åt mellan de olika förskolorna. Därför tycker vi att det är det viktigt att studera mer kring användandet av digitala verktyg i förskolan. Syfte Studiens syfte är att undersöka hur surfplattor och andra digitala verktyg används i förskolor och vad pedagoger anser att barn lär sig genom att använda dessa. Metod Studien utgår från kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju pedagoger från tre olika förskolor. Resultat Pedagogernas inställning till digitala verktyg är i stor utsträckning positiv. Digitala verktyg används på de intervjuade förskolorna som ett komplement till andra undervisningsmetoder. Digitala verktyg i form av surfplattor, robotar och projektorer erbjuder flexibla lärplattformar som kan utveckla barns lärande samt ge dem kunskaper inom bland annat de språkliga och matematiska områdena. Pedagogerna uttryckte att de verktyg som främst används är surfplattor, programmerings-robotar, ägg, tv-skärmar, projektorer, mobiltelefoner, datorer samt greenscreens. Barnen använder digitala verktyg till att söka information med, bokläsning genom Ugglo eller att spela spel i appar. Digitala verktyg används av pedagogerna för att hålla kontakt med och skicka information till föräldrarna. Digitala verktyg används även till att dokumentera och lagra information om vad som sker i verksamheten, något barnen kan vara delaktiga igenom att få dokumentera själva. I studien framkom det att genom speciella språk- och matematikappar, samt genom programmeringsappar och genom programmering av Bluebots, får barnen lära sig mer om språk och matematik. Pedagogerna i studien var överens om att för att digitala verktyg ska bli pedagogiska krävs en medveten användning av dem samt kompetens hos pedagogerna genom fortbildning. En andel av pedagogerna anser att de inte får tillräckligt med fortbildning kring användandet av digitala verktyg och aktiviteter kopplade till digitala verktyg. Många av pedagogerna i studien upplever att tiden med barnen har minskat till följd av digitaliseringen.

Syftet med denna studie har varit att få en fördjupad kunskap om förskollärares erfarenheter av samspelande arbetssätt i förskolan och i vilken utsträckning förskollärare anser att detta kan stimulera språkutvecklingen i det svenska språket hos barn med svenska som andraspråk. För att undersöka detta använde jag mig av kvalitativa intervjuer där fyra förskollärare på fyra olika förskolor deltog. Förskolorna ligger i områden där befolkningen huvudsakligen är av utländsk härkomst. Den teoretiska bakgrunden för studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv och är förankrat i tanken om att lärande och utveckling sker i samspel i sociala sammanhang. Resultatet visar att förskollärarna som arbetar i barngrupper där majoriteten av barnen har svenska som andraspråk, medvetet försöker samspela med barnen för att skapa tillfällen för kommunikation. I samspelet blir språkanvändningen central och kommunikativa strategier blir synliga. Pedagogerna ställer öppna frågor, sätter ord på känslor och beskriver begrepp på flera olika sätt så att barnen får uppleva språket med flera sinnen. Detta med stöd av olika artefakter. Språkstimulerande aktiviteter som bygger på samspel och som förskollärarna använder ofta i verksamheten är högläsning med boksamtal, sångstunder och rim och ramsor. Användandet av dessa aktiviteter grundar sig huvudsakligen i förskollärarnas egna erfarenheter av vad som är språkutvecklande arbetssätt.

Denna studie genomfördes i syfte att ta reda på hur förskollärare beskriver sitt arbete med att integrera digital teknik i förskolan samt hur de arbetar för att utveckla barns digitala kompetens. För att undersöka detta har nio förskollärare intervjuats och fått beskriva hur de förhåller sig till digital teknik, hur de integrerar den digitala tekniken i förskolans verksamhet, hur de arbetar för att utveckla barns digitala kompetens samt vilka utmaningar de ser relaterat till arbetet med digital teknik. Relevanta begrepp utifrån det sociokulturella perspektivet har sedan använts för att analysera förskollärarnas beskrivna arbetsmetoder och förhållningssätt gentemot digital teknik. De begrepp som användes var redskap, appropriera, mediera, den proximala utvecklingszonen samt scaffolding. Resultatet av studien pekar på att förskollärares förhållningssätt till digital teknik påverkar i vilken utsträckning de integrerar digital teknik i förskolans verksamhet samt hur djupgående de anser sig behöva gå in på ämnet för att ge barnen adekvat digital kompetens. Vidare framkommer fyra olika områden vilka ses som utmaningar när det kommer till förskollärarnas möjligheter att integrera digital teknik såväl som att utveckla barnens digitala kompetens. Dessa områden är de fysiska resurserna, tidsaspekten, barngruppens storlek samt förskollärarnas egen digitala kompetens. Studien bidrar med kunskap kring hur förskollärare arbetar för att integrera digital teknik i förskolans verksamhet, hur de arbetar för att utveckla barns digitala kompetens samt kunskap kring vad som kan behövas för att detta arbete ska underlättas.