No description available.

Det här examensarbetet kretsar kring mina experiment med parkettläggningstekniker, och mina försök att bygga en möbel som ser ut som att den har tagits över av ett mönster eller en struktur. En övergång till någonting mer skulpturalt. Jag använder träbitar som blivit över från andra projekt för att tillverka dessa dekorationer. Min utgångspunkt är traditionella parkettläggningstekniker, men jag arbetar också med en slags mer tredimensionell parkettläggning, med tjockare, vinklade bitar, för att skapa djup och ett intryck av växande. / This thesis work revolves around my experiments with parquetry and my attempts to build a piece of furniture that appears to have been taken over by a pattern or structure. A transition into something more sculptural. I use pieces of wood left over from other projects to create these decorations. My basis is traditional parquetry techniques, but I also work with a type of more three dimensional parquetry, with thicker, angled pieces, to create depth and an impression of growing.

Arbetet handlar om en studie i alternativa fyllnadsmaterial för mindre fanerskador. Syftet är att tydliggöra och vidga konservatorns palett av alternativa fyllnadsmaterial och skapa riktlinjer för lagning av mindre fanerskador med hjälp av dessa material. Parallellt med min undersökande del diskuteras även andra frågor såsom vilka värden möbler bär på samt vikten av att skapa ett nätverk med informationsutbyte för vidareutveckling av metoder och material inom möbelkonservering. I arbetet redogör jag för generella skillnader mellan möbelkonservering och möbelrestaurering. Undersökningen baserar sig på en analys av svar från mitt frågeformulär där svarspersonernas erfarenheter och praktiska undersökningar delvis har legat till grund för urvalet av material jag valt att gå vidare med i mina undersökningar. I dessa undersökningar testade jag olika fyllnadsmaterial på provplattor fanerade med björk och valnöt. I arbetet redogör jag för traditionella fyllnadsmaterial och i slutsatsen redogör jag för de material som jag anser kan utvecklas till att bli lämpliga komplement till de traditionella fyllnadsmaterialen, till exempel Aquazol 500 och Arbocel. / This is a study of alternative filling materials for smaller damages in veneer. The aim is to document and expand the palette of filling materials for furniture conservators and to create guidelines for the conservation and restoration of smaller damages in veneer. Parallel to this study I discuss other issues, such as the different values that can be found in an object. The importance of networking and the giving and sharing of information which is essential for the development of new techniques and materials. The difference between furniture conservation and furniture restoration is presented briefly. My tests are based on an analysis of the answers from my questionnaire where the respondents experience and practical skills serve as a partial base for the choice of materials that I have chosen to examine. My tests were executed on both birch and walnut veneer. I describe the pros and cons of traditional filling materials and in the conclusion, I present the filling materials that I believe can be a good complement to the traditional filling materials, such as Aquazol 500 and Arbocel.

This paper investigates chemical bleaching of wood and its ageing to make specie specific recommendations on which bleaching solutions to use when color adjusting veneer for furniture restoration.  In more detail, chemical bleaching of European walnut (Juglans regia), Rio rosewood (Dalbergia nigra), purpleheart (Peltogyne spp.), Honduras mahogany (Swietenia macrophylla) and padauk (Pterocarpus spp.) has been investigated using eleven different bleaching solutions. Both oxidative (e.g. hydrogen peroxide and potassium permanganate) and reductive (e.g. oxalic acid and sodium bisulfite) solutions have been used. Furthermore, to investigate aging of the bleached surfaces they were subjected to sunlight behind a glass window until a change in Blue Wool Scale 3 was obtained. Visual examination has been used to rank the color change after the chemical bleaching and the sun light exposure experiment. A small color change after the sun light exposure experiment indicates a high degree of lightfastness and is preferred for long term stability when restoring furniture. The results show that the wood species react in different ways to the investigated bleach solutions and to sun light exposure. It can also be noted that all investigated solutions were not suitable for all wood species. Moreover, the sun light exposure experiment identified effective bleach solutions that gave an unacceptable low lightfastness for mahogany and padauk after chemical bleaching. Based on the chemical bleaching and sun light exposure results, preferred bleaching solutions are recommended for the investigated wood species. / En vanlig restaureringsuppgift är att ställvis ersätta borttappat träfaner på en möbel. Originalfaneret har blekts med tiden, varför det nya faneret ofta är för färgstarkt och färgen behöver reduceras. När vi upplever en bit padouk som intensivt röd eller amarant som lila, beror det på att det i trät finns ämnen som tar upp energi motsvarande energin i våglängder av synligt ljus. När ämnena absorberar en del av det synliga ljuset registrerar våra näthinnor att de saknas, vilket tolkas som en färg av vår hjärna. De ämnen som absorberar synligt ljus kan brytas ner av solljus över längre tid eller på några minuter genom tillförseln av ett oxidations- eller reduktionsmedel. I mitt examensarbete undersöker jag hur olika oxidations- och reduktionsmedel bleker olika träslag. Jag har valt att undersöka hondurasmahogny, europeisk valnöt, brasiliansk jakaranda, padouk och amarant, då det är träslag som ofta behöver blekas när de används i kompletteringar. Vidare undersöker jag hur den genom blekning erhållna färgen i trät i sin tur påverkas av solljus. Detta är viktigt för att förstå hur de restaurerade delarna på möbeln kommer att åldras. De viktigaste resultaten sammanfattas nedan: Valnöt, jakaranda och amarant reagerade på liknande sätt vid kemisk blekning med de i studien använda lösningarna. De blekas mest av natriumhydroxid och salter med väteperoxid. Mahogny och padouk reagerade på liknande sätt vid kemisk blekning. De blektes mest, med ett jämnt resultat, av väteperoxid med natriumhydroxid eller ammoniak. Oxidationsmedel blekte effektivare än reduktionsmedel. Enbart väteperoxid gjorde jakaranda mörkare. En hög ammoniakkoncentration gav blekare resultat än en låg på alla träslag utom amarant. Valnöt var mest ljusäkta av de undersökta träslagen. Majoriteten av mahognyproverna mörknade av solljusexponeringen. Jakaranda och padouk blektes av solljusexponeringen. Flertalet amarantprover mörknade och ett mindre antal blektes av solljusexponeringen. Solljusexperimentet identifierade blekningslösningar som gav oacceptabelt låg ljusäkthet på mahogny och padouk.   För effektiv blekning och godtagbar ljusäkthet rekommenderas följande lösningar för respektive träslag. Välj lösning beroende på önskad blekningsgrad (se Tabell 2 sid 10). Mahogny: väteperoxid, oxalsyra eller kaliumpermanganat och natriumbisulfit. Valnöt: väteperoxid med eller utan ammoniak, väteperoxid och natriumhydroxid med eller utan salter eller natriumbisulfit och oxalsyra. Jakaranda: väteperoxid med ammoniak, oxalsyra, väteperoxid och natriumhydroxid med eller utan salter, natriumbisulfit och oxalsyra eller kaliumpermanganat och natriumbisulfit. Padouk: natriumhydroxid, natriumsilikat och kalciumhydroxid följt av väteperoxid. Amarant: väteperoxid med eller utan ammoniak, väteperoxid och natriumhydroxid med eller utan salter eller kaliumpermanganat och natriumbisulfit.

Sammanfattning I mitt examensarbete har jag undersökt olika metoder för att skapa färgade mönster i fanerade ytor. Jag har med praktiska tester och metoder undersökt olika kvalitéer i olika tillvägagångssätt samt jämfört för och nackdelar med respektive teknik. I tur och ordning undersöker jag olika träslags lämplighet för ändamålet, liksom olika infärgningsmedel, fiberbrytartekniker och metoder för infärgning. Med en tillbakablick i vår möbelhistoria har jag hämtat gamla tekniker för ytdekor i möbler med fokus på färg och faner och jämfört dessa med mer utvecklade samt moderna tekniker. I min undersökning har jag vägt praktiska, tekniska samt visuella fördelar. Genom att jämföra dessa tekniker och se vilken som uppnår flest fördelar, och med uteslutningsmetoden har jag kommit fram till att den metod som ger bäst resultat är vattenbets på björkfaner med mönster bränt med laserteknik och färgen applicerad genom att använda schablon samt stämpel med syntettyg. / Abstract In my thesis project I have investigated different methods for creating colored patterns in veneered surfaces. With practical tests and methods, I have studied different qualities in different approaches as well as compared to the pros and cons of each technique. In turn, I investigate the suitability of different wood types for the purpose, as well as different materials for staining, different fiber cutting techniques and different methods of applying the staining. With a look back in our furniture history, I have collected old surface decoration techniques, focusing on color and veneer, and compared these with more developed and modern techniques. In my survey, I have weighed practical, technical and visual aspects. Comparing these techniques helped me to conclude which alternative seemed the most suitable. I have come to the conclusion that the best-performing method is water based staining on birch veneers with laser cut patterns and the color applied by using stencils and stamps made with synthetic fabrics.

I mitt examensarbete undersöker jag vilken putsmetod som lämpar sig bäst för putsning av infärgat faner utan att infärgat damm fastnar på oönskade områden. Testområdet har varit avgränsat till att undersöka detta problem tillsammans med andra, icke infärgade faner. Frågan är om det finns en metod som på ett effektivt och ergonomiskt sätt garanterar ett bra resultat? Mina tester utgår från om val av material, fiberriktning och snittyta har betydelse för hur det infärgade dammet fastnar på ytan. Min förhoppning är att hantverkare och formgivare ska ta hjälp av denna undersökning för att lättare kunna göra medvetna val där infärgade faner kombineras med andra träslag. Genom intervjuer med andra hantverkare, om deras erfarenheter har ett problemområde kartlagts utifrån vad som är mest relevant för undersökningen. Även litterära studier har gjorts för att bättre förstå träts anatomiska egenskaper. För att uppnå optimala förutsättningar för att infärgat damm inte ska fasta på oönskade områden visar testerna, genom att kombinera infärgat faner med ett bandporigt träslag som har en radiell snittyta tillsammans med en fiberriktning som ligger i samma riktning som putsriktningen, med en putsmetod där direkt sug över putsytan verkar samtidigt som putsningen ger bäst förutsättning för att infärgat damm inte fastnar på oönskade områden.