<p>Syftet med min uppsats är att analysera på vilket sätt Nanni Moretti framställer mediekritik, vilken som är denna mediekritik, vilka teorier som möjligen kan spåras i denna mediekritik och vad som enligt Moretti blir den demokratiska konsekvensen av italiensk mediekultur. Jag kommer även att gå in på den filmstil han använder, vad som kan vara ursprunget till Morettis filmiska metod och hur detta används i formulerandet av Morettis mediekritik. Vilken är den mediekritik Nanni Moretti uttrycker implicit och explicit i Caro Diario och Aprile, och hur ställer han sig i förhållande till gamla mediekritiska teorier? På vilket sätt får hans filmstil en roll i mediekritiken och vari ligger denna filmstils ursprung?</p><p>Resultatet av studien är att jag funnit tydliga spår från medieforskare som Jürgen Habermas, Pierre Bourdieu, Hans Magnus Enzensberger och Douglas Kellner i den kritik som av Moretti uttrycks genom filmerna. De teorier som dessa forskare formulerat, liksom äldre mediaforskning, kritiseras samtidigt av Moretti och han visar i sina filmer en metod att undkomma de demokratiska problem som en dominerande mediekultur innebär. Det jag tillför gällande Morettis filmstil är det att han i filmerna använder sig av en Brechtiansk metod som är en del av den filmstil som tidigare forskare formulerat som ”cinema of thought”, och som blir extra fruktbar i hans artikulerande av mediekritik.</p>

<p>Denna uppsats studerar kultserien <em>Buffy the Vampire Slayer </em>(1997–2003) utifrån ett schizoanalytiskt perspektiv genom att applicera tre huvudsakliga begrepp inom Gilles Deleuzes och Félix Guattaris teorier på sju avsnitt, en från varje säsong; dessa begrepp är Anti-Oidipus, begärsmaskinen och krigsmaskinen. Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida vännerna i serien först och främst är en anti-oidipal familj. Den utgår från tre analysfrågor: Är de som en grupp en begärsmaskin? Är gruppen ”schizofren”? Utgör de tillsammans en krigsmaskin? Studien visar på karaktärernas samspel och sammanhållning som en grupp på ett sätt som visar att begreppet familj inte endast kan definieras av blodsrelationer utan av sammankopplingar vilka snarast är att beskriva som maskiner. Den finner emellertid att det också finns inslag av en oidipal ordning i skildringen av individers problem och lösningen av dem samt i en idealisering av det normala familjelivet. Den kommer därför till slutsatsen att serien i sig i en mening är ”schizofren”.</p>

<p>This essay examines a small selection of Swedish newsreel and documentary short films, primarily travelogues, produced shortly before and after the second world war. The general aim is to expose differences in the representation of “The Other” and the “ethnic Swede” by applying a critical discourse analysis. The purpose is to illuminate how the material positions the latter as the norm and then contextualize this with xenophobic currents that had developed up until the middle of the twentieth century. Theoretical and methodological framework is drawn from the field of cultural studies as well as the nonfiction film. The analysis shows that the Swedish newsreel and travelogue indeed, to a high degree, possessed these currents even though part of them, mainly the anti-Semitic ideas, seems to relapse after the Holocaust.</p>

<p>Loke Carlsson: Spelmusik – Musikens funktioner i tre datorspelsserier</p><p>Denna uppsats handlar om datorspelsmusik och syftet är att ta reda på vilka funktioner denna</p><p>musik har i datorspel. Först presenteras ett antal teorier om filmvetenskap. Med hjälp av dessa</p><p>teorier sammanställer jag sedan en metod för att analysera musiken i några få datorspel. I</p><p>metodkapitlet hittar man också en redogörelse för de grundläggande skillnader mellan</p><p>datorspel och filmer när det gäller musik. Tre olika spelserier analyseras i denna uppsats. I</p><p>analyserna presenteras och beskrivs musiken, varefter den ställs mot de teorier som</p><p>presenterats i teorikapitlet. Resultatet blir att jag kan sluta mig till att datorspelsmusiken i de</p><p>analyserade spelen har fyra viktiga funktioner som stämmer bra överens med flera av</p><p>filmmusikens funktioner.</p>

<p>This essay studies stylistic differences as well as homage’s between four films produced in two different contexts, New Hollywood and alternative aesthetics today in America. This is done in order to answer the question how alternative Hollywood works against or with Classical Hollywood Cinema in cases like style and narrative. The Work is done by a theory of neoformalism and the definition made by them of Classical Hollywood Cinema. The essay finds small changes, although kind of important witch are mainly shown in editing and causal motivation. It’s found that, in these films Classical Hollywood Cinema still contributes with a huge part.</p>

<p>Syftet med min analys är att se via en neoformalistisk stilanalys vilka grepp som filmen Sin City har hämtat från film noir. Jag ser även via intertextuella kopplingar vad Sin City har hämtat från serietidningen som filmen baseras på. Fokus i analysen ligger dock på fyra grepp som jag anser är de mest klassiska film noirgreppen; Ljussättning, Femme fatale, en mörk värld och protagonisten. Jag kommer bl.a. fram till att Sin Citys använder sig av klassiska film noirstilgrepp men drar dem till det extrema, kanske för att passa in på den serievärld som filmen är länkad till. Filmen använder sig även flitigt av hypermarkerade objekt för att leda in åskådaren på mer estetiska tankebanor.</p>

<p>In the 19th century, photography was often employed in attempts to objectively capture evidence of paranormal phenomena. With the advent of television, this tradition came to be coupled with the apparent mystery of distant communication through electromagnetic waves. The television set has often been depicted as intrinsically occult or even haunted.</p><p>It is therefore natural that television has proven to be an ideal medium to present beliefs, tales, and investigations about paranormal phenomena. Most such presentations have been openly ficticious, but in television the distinction between fact and fiction is often blurred, and the emergence of shows where the crew claims to pursue a serious investigation was inevitable. One of the most successful such shows is the British Most Haunted, airing since 2001. In this thesis, the presentation of occult phenomena in three episodes of Most Haunted is analyzed and discussed in light of this framework of traditions.</p><p>One main result is that the distinction between fact and fiction is indeed often blurred in Most Haunted. Reconstructions and purported evidence are similar to each other as well as to the historical ghost pictures, and sometimes the crew's reactions or lack of reactions is the only means to tell them apart. Elements aiming at creating a "ghost feeling" are abundant throughout both investigative and other parts of the show, and include monochrome (and sometimes inverted) imagery, blue or green light tones, modified motion speed, and perspectives that let the spectator "be the ghost". Black and white imagery is also a part of the usage of analogue or pseudo-analogue technology to convey connotations of authenticity. Filming the crew's reactions is the most common means of broadcasting a sense of hauntedness, as is often the case in traditional horror motion pictures.</p>

<p>The non-linear film - a film telling a story using a reversed or scrambled chronology - has existed since the late 20’s, but just recently gained huge influence and popularity due to films such as Quentin Tarantinos cult-declared <em>Pulp Fiction</em>. In this essay I will analyze this form of narrative, and more specifically; how it’s used in my example film <em>Memento.</em> In my examination, I have seen the original version of the film, and then a re-cut version where the story is “turned over” to form a “normal”, linear narrative. My comparison of the two versions, along with glances towards other films that uses non-linear narrative constitutes the foundation of the analysis, which is also supported by literary resources in the subject. My aim is to formulate some sort of answer to the question; what does the non-linear narrative mean for my understanding of the film? I will in addition, briefly explain my understanding of the difference between linear and non-linear narrative.</p>

<p>In this paper, I have examined if and how Saul Bass adapts his title sequences to the respective film in the matter of genre, plot, milieu, feeling and appearance. Saul Bass was really a graphic artist who has made himself a long career in film production, foremost as a creator of title sequences. Of all the films Bass has created title sequences to, I’ve chosen six films, whose title sequences I analyse more thoroughly. I do this to point out the differences between them and thus also show how Bass adapt them to the individual work. To do this I’ve used an auteuristic perspective. The analysis I’ve made of the six films points to that Bass adapts his title sequences to the respective films. I have for instance found that certain title sequences is an integrated part of the film itself, others work as a prologue to the plot of the movie, and others present the genre, the plot or a specific theme. Most of the title sequences also introduce a fundamental feeling, that follows the viewer throughout the whole film. However, it has also come forth certain likenesses in his work, certain images and themes. Despite this, I believe that Saul Bass designs his title sequences according to the specific work and not according to his personal style.</p> / <p>I denna uppsats har jag undersökt om och hur Saul Bass anpassar sina förtexter till respektive film ifråga om genre, handling, miljö, känsla eller utseende. Saul Bass var i grunden en grafisk designer som har gjort sig en lång karriär inom filmproduktionen, och då främst som skapare av förtexter. Av alla filmer som Bass har gjort förtexter till har jag valt ut sex filmer, vars förtexter jag analyserar mer ingående. Detta gör jag för att belysa olikheterna dem emellan och därmed också hur Bass anpassar dem efter det individuella verket. Till detta använder jag mig av ett auteuristiskt perspektiv. De analyser jag har gjort av de sex filmerna pekar på att Bass verkligen anpassar sina förtexter till respektive film. Jag har till exempel funnit att vissa förtexter är en integrerad del av själva filmen, vissa fungerar som prologer till filmens handling och vissa presenterar genren, handlingen eller ett specifikt tema. De allra flesta av förtexterna introducerar även en grundläggande känsla, som sedan följer med åskådaren genom hela filmen. Dock har det även dykt upp vissa likheter i hans arbeten, vissa bilder och teman. Detta till trots anser jag att Saul Bass utformar sina förtexter med tanke på det specifika verket och inte med tanke på hans personliga stil.</p>

This dissertation is a historical study of film exhibition in the context of emerging popular entertainment in Örebro, a medium-sized town in Sweden, 1897 to 1908. It argues that since 80% of the population resided in towns and rural areas around 1900, studying the impact of film culture in a town setting is essential for an understanding of early film culture in Sweden. The local press is used as primary source of marketing schemes, venues and programming policies as well as of cultural debate and conflict. Across Europe, theatres and fairgrounds were the preferred venues of traveling exhibitors of film shows. In Örebro, however, film exhibition preferably took place in the ‘respectable’ halls of voluntary organizations. Of special importance to local film culture were two working class societies: the liberal Arbetareföreningen (AF) and the labor-based Arbetarekommun (AK) ― albeit in different ways. AF, which embraced reformist ideals, owned the most popular venue for film exhibition and transformed their hall into a movie theater in 1907. AK encouraged the working class population to spend leisure time (and money) on popular forms of cheap entertainment by opening an amusement park in town and by frequently organizing bazaars, funfairs and variety shows. Socio-cultural conflict was concentrated to the fairground around the turn of the century and later turned to AK’s bazaars and funfairs. The emerging film culture influenced opinion in the big cities of Sweden, yet in Örebro it only received sporadic public attention. In stark contrast to the situation in the big cities, the transformation of itinerant film exhibition to permanent forms was a gradual and relatively inconspicuous process in Örebro that took place in the shadow of AK’s more obtrusive culture of cheap amusements. Three movie theatres opened in 1907 and were accepted by the town’s public with relative ease.