Musik är en stor komponent i den audiovisuella upplevelsen av film. Det är därför gynnsamt för filmskapare och filmkompositörer att förstå hur musik och bild i olika aspekter samverkar. Denna uppsats undersöker hur tillägget av musik, dess rytmiska kvaliteter, samt tempo påverkar upplevelsen av klipprytm och flödestempo. En filmsekvens sattes samman som existerade i fyra olika versioner: en utan musik och de resterande tre med musik i olika tempon. Musiken komponerades med starka rytmiska inslag. Som underlag för undersökningen har tolv deltagare medverkat i ett visningstest. Kvantitativa resultat från undersökningen visar att tillägget av musik har en påverkan på det upplevda flödestempot. Klipprytmens påverkan av tillagd musik tenderade utifrån kvalitativa svar att variera mellan deltagarna. De rytmiska kvaliteterna i musiken hade inte någon tydlig påverkan på upplevelsen av klipprytm eller flödestempo. Det gick ej heller att urskilja något tydligt samband mellan musiktempo och upplevt flödestempo eller klipprytm. Dock tyder resultatet på att musik har större inverkan än bild på den temporala upplevelsen i film, eftersom musiken hos alla deltagare skapade en förändrad upplevelse av sekvensens hastighet. Överlag pekar denna undersökning på klipprytm och flödestempo som subjektiva och individuella fenomen, som påverkas av musik, rytm och tempo på olika sätt mellan olika individer.

Under ungefär en tioårsperiod, från den senare hälften av 1960-talet till den senare hälften av 1970-talet, producerade Hollywood filmer som inte bara tilltalade kritiker, utan även publiken. Dessa filmer var kreativa såväl produktionsmässigt som narrativt, och bröt ofta mot gamla traditioner samtidigt som man byggde vidare på formler för berättande som grundats under studioeran. Frågeställningarna var dessa: Vilka händelser skiljer den här perioden från andra perioder i filmhistorien? Hur skedde förändringarna på olika plan? Och hur såg skildringen av kvinnor på film ut, jämfört med tidigare? För att söka svar användes olika böcker inom såväl filmhistoria som genusstudier, samt läste texter som hittades på internet. Dessutom gjordes en närstudie av tre filmer från denna period, ur ett genusperspektiv: Bonnie and Clyde, Cabaret, och Annie Hall. Dessa år var även mycket händelserika i samhället i stort, och de olika händelserna färgade av sig i filmproduktionen på två olika sätt. För det första blev filmerna vuxnare och mindre "familjevänliga", och för det andra förekom ofta en romantisering av förflutna epoker, som exempelvis depressionsåren. De kvinnliga karaktärerna hamnade i centrum på ett nytt sätt, jämfört med tidigare. Studiosystemet upplöstes av sig själv, mer eller mindre, och i tomrummet efter detta uppstod en kreativt lyckad övergångsperiod, känd idag som "New Hollywood", där amerikanska filmskapare kunde göra filmer som inte följde några av de vid tiden givna normerna. Detta gav en slags konstgjord andning tills produktionsbolagen hade lyckades återanpassa sig.

The creative process has its highs and lows. Even for people whose passion is creating, often the journey of actually realizing one's ideas can turn into a grueling thing. In the worst case scenario it gets to a point where the artist ends up burning out, losing faith in the project or simply not wanting anything to do with the idea anymore after a long, frustrating artistic process. Animation in particular is a medium that requires an incredible amount of work, where realizing even a short idea takes a huge amount of time and effort.  How do you find a balance between the spark of creativity versus being practical and productive, so that you can realize your ideas without burning out? Through examining the insights learned during the process of making an animated short film, this paper explores how to protect the creative spark and tackle some practicalities though a creative process in order to make it manageable.

The purpose of this study is to examine the social and political functions of the video halls in Kampala, Uganda, based on a field study conducted during two months in the end of 2011. 13 video halls in nine different areas of Kampala form the basis of this study, and the methods being used are observations and structured and semistructured interviews with video hall owners, attendees, street vendors and "people on the street". The video halls are then problematized and discussed through theories on (social) space: Michel Foucault's (1967/1984) concept of "other spaces" and heterotopia; David Harvey's (1996) dialectical approach to the production of space, and; Nick Couldry and Anna McCarthy's (2004) volume on the concept of MediaSpace. The study finds that the social space of the video hall is closely linked with questions of morale and “otherness”: the video hall is by many regarded an immoral place, where thieves gather and people do drugs. This frames the video hall outside of the "normal" social imaginary, even by many of the people attending the hall. The study also finds that the potential for political resistance or an alternative public sphere – one of the main features of Foucault's heterotopia – as seen in the video parlors in Nigeria (Okome 2007) do not seem to have any bearing in the Ugandan context. Factors such as the lack of educational films, and the moral contestation of the social space, is argued to be the cause of this, however the study also makes the argument that the video hall itself, as well as the academic field of film in general, has to be taken more seriously by the academia in Uganda in order to make sense of the functions and implications of this "othering" of the social space that is the video hall.

I denna uppsats utforskas tv-serien Bee and Puppycat: Lazy in Space utifrån ett våldsperspektiv. Tv-serien framför det unik och lugn våldsgestaltning som är intressant att utforska. Uppsatsen utforskar tre frågeställningar: vad har våldet för funktion i tv-serien? Vad har våldet för påverkan i tv-serien? Hur motiverar tv-serien våld? Frågeställningarna undersöks genom en kvalitativ innehållsanalys som utgår från tidigare forskning och teori. Tv-serien undersöks utifrån tidigare forskning om slapstickkomedi, tre olika definierade typer av våld, och hämnd-våld. I analysen framgår det hur tv-serien använder sig av orealistiska gestaltningar för att göra våldet i tv-serien mindre drabbande. Denna uppsats utforskar även hur våldet skiljer sig mellan karaktärerna i den valda tv-serien såväl som objekt och vad det har för inverkan på dess gestaltning. Utöver det utforskas det även hur antagonisterna porträtteras och hur protagonisternas våld motiveras. Avslutningsvis besvaras de tre frågeställningarna utifrån analysen och förslag på vidare forskning inom området anges.

Denna uppsats är en receptionsstudie som ser närmare på julkalendrarna Trolltider (1979), Trolltider (1985) med det tillhörande lucköppningsprogrammet Trollkalendern (1985), Mysteriet på Greveholm (1996) samt Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst (2012). I analysdelen undersöks ett flertal svenska dagstidningar i samband med julkalendrarnas sändningar för att se närmare på samtalet i det offentliga rummet. Uppsatsens övergripande frågeställning utgår från att undersöka de valda julkalendrarnas mottagande i dagstidningar. Därtill ställs en mer specificerad underfrågeställning som har för avsikt att undersöka diskussionen om den religiösa tematiken som återspeglas i mottagandet. Detta sker ur ett samtids och- helhetsperspektiv. Analysen är indelad i olika avsnitt som är baserade på årtal, från år 1979 till 2012 där kalendrarnas mottagande redogörs för. I analysdelen förekommer även ett avsnitt om barn och vuxnas olika fokus kring vad som kritiseras. Resultatet visar att mottagandet överlag inte är problematiskt. Det kan däremot också utläsas att det finns en mindre grupp som ser en problematik då de anser att advents- och julkalendrar förlorat sitt religiösa värde.

Genom en närläsning av filmerna Girl, Interrupted (James Mangold, 1999) och Min lilla syster (Sanna Lenken, 2015) söker denna uppsats att undersöka porträtteringen av kvinnliga karaktärer med psykisk ohälsa inom den kommersiella filmen. Huvudfokuset i uppsatsens undersökning är framförallt hur karaktärernas psykiska ohälsa framställs i enlighet med deras konformerande eller avvikande från acceptabel femininitet. Karaktärerna som är föremål för undersökningen är Susanna Kaysen (Winona Ryder), Lisa Rowe (Angelina Jolie) och Daisy Randone (Brittany Murphy) i Girl, Interrupted samt Katja (Amy Deasismont) i Min lilla syster. Med hjälp av feministisk filmteori söker uppsatsen att undersöka hur gestaltningen av karaktärernas psykiska ohälsa sammanflätas med dominerande föreställningar kring den kvinnliga könsrollen. Genom att använda termerna psykets estetik, delikat skärande, patientkarriär, fogliga kroppar och anorektiskt suicid blottlägger uppsatsen hur karaktärernas diagnoser genomsyras av kulturella föreställningar kring att vara kvinna och lida av psykisk ohälsa.

<p>Kultfilmsfankulturen uppstod i början av 1980-talet. Den baseras på en misstänksamhet mot den föreställda mainstreampubliken. Kultfilmerna betraktas av fansen med allt från förakt till dyrkan. Utifrån Sarah Thorntons mer kritiska perspektiv på subkulturer har forskare som Mark Jancovich, Joanne Hollows och Jacinda Reed visat hur kultfilmsfankulturen är en klass-och könsbunden (maskulin) konstruktion och att både ”kult” och ”mainstream” är begrepp som konstrueras inom själva subkulturen.</p><p>På internet finns en uppsjö av sajter som inriktar sig på att recensera kultfilmer. Båda ovan nämnda typer av fankritik och olika schatteringar däremellan finns representerade. Ofta flyter de in i varandra. På grund av mediets öppna karaktär är sajterna ofta mer censurerade än tryckta kultfilmsfansin. Sidorna riktar sig först och främst till fans och är mer eller mindre exkluderande mot utomstående. Det heterosexuellt ”grabbiga” tilltalet och det sadistiska våld mot kvinnor som förekommer i många av de recenserade filmerna kan ha en utestängande effekt mot kvinnor och icke-heterosexuella. Överlag tycks det dock ha skett en uppluckring av den av fansen föreställda gränsen mellan deras egen subkultur och mainstreamkulturen. Mycket beror det på den ökade mediala och akademiska uppmärksamheten kring kultfilm. Filmerna är också lättare att få tag på.</p><p>Bilden av det typiska kultfilmsfanet är en utbildad, vit (heterosexuell) man från medelklassen och så tycks även vara fallet på sajterna. Det finns dock några aktiva kvinnor som tycks ha hittat sin plats i fangemenskapen utan att ”kulturellt sett vara en grabbarna”. De manliga sajtinnehavarna har å ena sidan en maskulin roll inom subkulturen som webbmaster, men måste samtidigt tillgripa olika strategier för att värja sig från den feminiserade bilden av fanet/nörden utanför subkulturen. Stämningen sajtinnehavare och recensenter emellan är i allmänhet mycket god och många fans tycks uppleva en stor gemenskap på nätet, samtidigt som det finns en stark individualistisk hållning och ett ägandetänkande kring de egna sajterna.</p>

<p>Barnfilmen har länge haft en undanskymd plats inom filmteori. Man har tidigare intresserad sig för den i termer av ideologisk påverkan eller pedagogisk nytta alternativt onytta, men intresse för frågor som rör mer specifika textmekanismer har hittills dröjt. En sådan fråga är, exempelvis, hur barnfilmen konstruerar eller implicerar sin egen åskådare. Med tanke på att motsvarande problema¬tik har dragit till sig många barnlitteraturforskares intresse, är det märkligt att en liknande omsorg inte har uppstått inom barnfilmstudier.</p><p>Mot denna bakgrund, är denna studies syfte att utforska några samtida animerade barnfilmtexter för att förstå hur de relaterar sig till en tilltänkt publik. Filmerna i fokus är Shrek (Andrew Adamson, Vicky Jenson, 2001), The Incredibles (Brad Bird, 2004), Shark Tale (Bibo Ber¬geon, Vicky Jenson, Rob Letterman, 2004) och Madagascar (Eric Darnell, Tom McGrath, 2005). Med hjälp av bacthinska begrepp så¬som dialogism, parodi, heteroglossia och karneval undersöks berättelsens struktur och ton; möjliga åskådarpositioner; textmekanismer som möjliggör samlevnaden av olika tolkningsalternativ i en och samma mainstreamfilm.</p><p>I uppsatsen argumenteras för att filmerna bättre kan förstås som ambivalenta texter, som både upprepar och ifrågasätter typiska barnkulturella berättarstrukturer och motiv. De erbjuder möjlig¬heten till en lineär, traditionell tolkning av filmernas barnkulturella teman och en parodisk omvandling av dessa. Samtidigt anspelar de också till texter och praktiker som ligger utanför barnkulturens gränser, vilka också behandlas parodiskt. Detta öppnar ut¬rymme för flera möjliga läs¬arter och tilltalar en tilltänkt heterogen publik, framför allt i fråga om ålder. De olika åskådarpositionerna kan leva tillsammans i en och samma text förhållandevis friktionsfritt, tack vare att filmerna erbjuder en upprorisk och gränsöverskridande upplevelse, som här betecknas som karnevalisk.</p>

<p>Studien undersöker det sublima i Stanley Kubricks rymdepos från 1968. Främst behandlas den estetiska dimensionen av begreppet men av stort intresse är också huruvida filmmediet rymmer en mediespecifik sublimitet. Fyra tänkare ligger till grund för förståelsen av begreppet så som det formuleras i den teoretiska inledningen av uppsatsen – Longinos, Edmund Burke, Immanuel Kant samt Jean-François Lyotard och varje tänkare erbjuder en unik förståelse av begreppet. Detta ger ett mångfacetterat begrepp som kommer att prägla det metodologiska förfarandet. De olika teoretiska uppfattningarna av begreppet låter sig delas in i en dikotomi om implicit respektive explicit sublimitet, och denna uppdelning ligger sedermera till grund för uppsatsens disposition: I det första analyskapitlet behandlas filmens övergripande struktur. Utifrån neoformalismens begrepp om fabel och sujett, proairetisk och hermeneutisk linje belyses filmens episodiska uppbyggnad och kausalitetens betydelse för det sublima, hur det sublima kommer till uttryck i relationen mellan händelser och representationen av dessa händelser. I analysens andra del fokuseras den explicita sublimiteten och det sublima som rumslig tilldragelse. I analysens tredje del behandlas det sublima som frambragt genom implicita medel, den utomrumsliga sublimiteten och de temporala implikationer som följer av denna. Ur filmvetenskaplig kanon beaktas i uppsatsen dessutom Gilles Deleuze och Jean Epsteins filmiska filosofier varpå det blir tydligt att dessa rymmer sublima implikationer. Rörelsebilden och tidsbilden borgar för olika slags sublimiteter och nytt ljus faller över fotogeniet då det problematiseras utifrån Kants tankar om smakomdömet.</p>