This study aims to highlight educators´ approach towards language development methods for children with a mother tongue other than Swedish and multilingual children. Upon request, eleven educators´ with six to twenty-five years of work experience in preschool activities volunteered to be a part of thestudy. In this qualitative method, we did semi-structured interviews to gatherempirical material. The interviews were recorded and conducted by telephone,mail and in-person visits at the educators´ workplaces, and they all had different opinions about which methods they considered the best. Some educatorsexpressed that rhyme and rhymes are an effective method, while others considered books to be a better option, as they sensed it interested children more.When evaluating the results from this study, it became clear that the interactionbetween educator and child contributed to fun-filled and meaningful learning.One conclusion is that the educator´s attitude plays a crucial role in how involved and interested children are in the language development activities. / Studiens syfte är att lyfta fram pedagogers förhållningssätt gentemotspråkutvecklande arbetssätt för barn med annat modersmål än svenska ochflerspråkiga barn. Efter förfrågan valde elva pedagoger med sex till tjugofemårs arbetslivserfarenhet inom förskolans verksamhet att ingå i studien. I vårkvalitativa metod har semistrukturerade intervjuer använts för att samla inempiriskt material. Intervjuerna spelades in och utfördes genom telefon, mejloch fysiska besök på pedagogernas arbetsplatser. Pedagogerna hade olikaåsikter kring vilka språkutvecklande arbetssätt de ansåg vara bra. Någrapedagoger uttryckte att rim och ramsor är en bra metod medan andra pedagogeransåg att användning av böcker var ett bättre alternativ, då de ansåg att detintresserar barnen mer. Resultatet som blev synligt är samspelet mellanpedagog och barn, vilket bidrar till det lustfyllda och meningsfulla lärandet. Enslutsats är att pedagogens förhållningssätt spelar roll, förhållningssättetpåverkar hur delaktiga och intresserade barnen är av det språkutvecklandeaktiviteterna.

Med den här studien ska pedagogernas förhållningssätt i samband med flerspråkighet i pedagogledda aktiviteter belysas. Studien är en jämförelse mellan tre förskolor som har olika antal flerspråkiga barn. Frågeställningar som studien fokuserar på är hur pedagoger synliggör flerspråkighet i pedagogledda aktiviteter i förskolan. Vidare ställs frågan om det skiljer sig mellan förskolor med stor andel flerspråkiga barn och dem med flest barn som har svenska som modersmål. Dessutom undersöks det på vilket sätt pedagoger använder sig av scaffolding när de arbetar med flerspråkighet. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande och begreppet translanguaging för att analysera det insamlade materialet. Datainsamling gjordes genom observationer och fältanteckningar för detta etnografiska fältarbete. Resultatet visar att alla förskolor använder sig av scaffolding när de arbetar språkfrämjande även om pedagogerna har olika förhållningssätt när det gäller stöttande i relation till flerspråkighet. Alla förskolor använder barns kunskap i olika språk och främjar medvetenhet kring dessa olika språk, oavsett vilka modersmål barnen har. På förskolan Snigeln visas flerspråkighet som en naturlig del i verksamheten, däremot blir flerspråkighet synligt genom styrda aktiviteter på förskolan Nyckelpigan. I motsatsen till det blir flerspråkighet inte synligt i det observationstillfället på förskolan Stenen. I resultatet visas det att alla pedagoger anpassar sitt språk till barnens kunskaper där de utmanar och uppmuntrar dem att utveckla sina språkliga färdigheter. Det blir också tydliga skillnader, då vissa pedagoger arbetar aktivt med att införa flerspråkighet i verksamheten. I en annan förskola är flerspråkighet redan en naturlig del av verksamheten då barnen pratar flera olika språk.

Studiens syfte var att få ökad kunskap om hur förskollärare arbetar med att främja flerspråkiga barns språkutveckling genom olika metoder, strategier och utifrån ett interkulturellt förhållningssätt i förskolan. I denna kvalitativa studie har semistrukturerade intervjuer valts och studien har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet och relevanta centrala begrepp. Resultatet visade att det främst är de flerspråkiga pedagogerna som arbetar med de flerspråkiga barnens språkutveckling genom att de samtalar med barnen på sitt modersmål. Resultatet visade även att förskollärare använder sig av olika metoder och ett transspråkande arbetssätt för att barn ska utvecklas i både svenska och modersmålet. Resultatet visade också att det fanns en osäkerhet bland pedagoger som inte behärskade barnens modersmål. Studiens slutsats visade att förskollärare behöver ha ett interkulturellt förhållningssätt och motiverande och närvarande förskollärare för att kunna utveckla barns språkutveckling utifrån deras behov och förutsättningar samt inkludera alla barns språk i förskolan.

Syftet med den här studien är att undersöka hur pedagoger arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling i en Reggio Emilia förskola. De frågeställningar som ligger till grund för studien är: Hur arbetar pedagogerna på en Reggio Emilia förskola med flerspråkiga barns språkutveckling? Vilka möjligheter och hinder anser pedagogerna att Reggio Emilia filosofin har för att utveckla svenska språket hos flerspråkiga barn?Teorin som jag har använt mig av i undersökningen handlar om Reggio Emilia-pedagogik. Inom Reggio Emilia-peagogiken får barnen rätt att använda sina ”hundra språk”. Pedagogiken är baserad på vad som kallas de tre pedagogerna: barn, miljö och den vuxne (pedagogen). Resultaten är hämtade från intervjuer och observationer och jag använt mig kvalitativa metoder.Genom den här studien kunde jag belysa tekniker som används av pedagogerna för att utveckla svenska hos barnen med annat modersmål än svenska. Undersökningen lyfte fram de möjligheter, som Reggio Emilia- filosofin ger för att utveckla svenska hos flerspråkiga barn. Dessutom belyser studien de viktiga hinder som finns i Reggio Emilia-pedagogiken.Studien avslutas med en kritisk reflektion samt förslag på hur man skulle kunna utveckla det svenska språket hos de barn som har annat modersmål än svenska.

Jag har undersökt hur förskollärare beskriver att de stödjer flerspråkiga barn i att utveckla både det svenska språket och deras modersmål. I och med att det befinner sig alltmer flerspråkiga barn i de svenska förskolorna är mitt syfte med studien att ta reda på fem förskollärares uppfattningar om flerspråkiga barns språkutveckling och vilka verktyg de beskriver att de använder i arbetet med att stimulera barns språkutveckling. Metoden för denna studie är kvalitativa intervjuer där jag har intervjuat fem förskollärare som arbetar på två olika förskolor. Studiens resultat diskuteras utifrån forskning om hur förskollärare arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling. I resultatdiskussionen har även resonemang förts i relation till den sociokulturella teorin. Resultatet visar att förskollärarna menar att barn behöver kunna sitt modersmål så att de kan lära sig eller utveckla ett andraspråk i förskolan. Därför behövs det modersmålslärare som stödjer barnen i att utveckla modersmålet. Förskollärarna beskriver att de använder sig av vardagliga situationer för att stimulera barnens språk.

I denna studie undersöktes hur förskollärare aktivt arbetar för att främja språkutvecklingen i svenska hos flerspråkiga barn. Studiens frågeställningar grundas i ett sociokulturellt perspektiv, fokuserade på förskolan som en social miljö där interaktion och kulturella verktyg är nyckelkomponenter för att stödja barnens lärande och språkutveckling. Genom en kvalitativ studie, inklusive semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare från olika kulturellt mångsidiga förskolor, utforskades förskollärarnas metoder och strategier.Resultaten framhäver förskollärares viktiga roll i att stödja språkutveckling i svenska, särskilt genom positiva attityder till jämlikhet och kulturell mångfald, samarbete med vårdnadshavare och skapandet av en inkluderande atmosfär. För att stödja barnens språkinlärning använder förskollärarna olika verktyg som bildstöd, digital teknik och specialpedagogiska resurser.Studien betonar vikten av förskollärares medvetna och anpassningsbara agerande för att möta behoven hos flerspråkiga barn. Det inkluderar att utforma undervisningsmetoder och kommunikation för effektiv och inkluderande språkutveckling. Utmaningar identifierades, såsom behovet av ytterligare kompetensutveckling för förskollärare och utmaningarna med att implementera anpassade undervisningsstrategier på ett tidseffektivt sätt.Studien bidrar med insikter om hur förskollärare kan stödja språkutvecklingen i svenska hos flerspråkiga barn i en mångkulturell och språkligt varierande förskolemiljö. Det möjliggör en mer inkluderande och effektiv pedagogisk praxis genom att skapa förståelse för de utmaningar och framgångsfaktorer som är kopplade till detta arbetsområde.

Studiens syfte är att undersöka pedagogers strategier för att stötta flerspråkiga barn i deras språkutveckling. Fokus finns även på de utmaningar som pedagogerna stöter på i interaktionen med flerspråkiga barn. Följande frågeställningar har formulerats för att söka svar på studiens syfte: “Vilka utmaningar bemöter förskollärare i samspelet med flerspråkiga barn?” samt “Vilka strategier använder förskollärare i syfte att främja barnens språkutveckling i interaktionen med flerspråkiga barn?”. Vi har tagit del av tidigare forskning som visat att barnen behöver använda sitt modersmål för att kunna utveckla det svenska språket. Samt olika strategier som kan vara fördelaktiga i arbete med flerspråkiga barn för att stödja deras språkutveckling. Vi har använts oss av en kvalitativ metod där vi utfört observationer på en förskola i södra Sverige. I resultat delen kopplas observationerna samman med den sociokulturella teorin. Resultatet av studien visade att förskollärare har kunskaper samt tillvägagångsätt för att arbeta med flerspråkiga barn i syfte att främja deras språkutveckling. Det uppstår en del utmaningar i interaktionen med flerspråkiga barn då deras ordförråd är begränsat. Men pedagogerna använder sig av olika strategier såsom bild stöd och TAKK-tecken för att stödja deras språkutveckling.

I denna studie undersöks anknytning relaterat till flerspråkighet då vi har upplevt att det är svårt för förskollärare att skapa en trygg anknytning till de flerspråkiga barnen då kommunikationen inte fungerar. Forskning belyser att det är viktigt för barn att ha en trygg relation till pedagogerna och att en bra kommunikation dem emellan kan dämpa faktorer som gör att dessa barn inte lyckas så bra socialt och kunskapsmässigt. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare, genom fokusgruppssamtal, resonerar kring språkets och kommunikationens betydelse för att skapa en trygg anknytning till de flerspråkiga barnen. Följande forskningsfrågor har utifrån syftet konkretiserats: Vilka tolkningsrepertoarer kring flerspråkiga barns trygga anknytning ger förskollärarna uttryck för? Vilka kategoriseringar av barn och vuxna framträder i förskollärarnas diskussioner och vad kännetecknar dem? Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten är socialkonstruktionism och som analysmetod används diskurpsykologi vars analysverktyg: tolkningsrepertoar, retorik och kategorisering har hjälpt oss att besvara forskningsfrågorna. Det empiriska materialet samlades in genom tre fokusgruppssamtal där tolv förskollärare från tre förskolor i södra Sverige deltog. De tolkningsrepertoarer som framkommer i resultatet är att en god relation till vårdnadshavarna, barns personlighet, språkets betydelse och pedagogers förhållningssätt är viktiga för att möjliggöra en trygg anknytning till de flerspråkiga barnen. De kategoriseringar som framkommer i vår studie är vi, de, dem, de barnen, dessa barn, barn med annat modersmål samt föräldrarna. Retoriken blir synlig när förskollärarna för varandras talan samt när de använder sig av extremisering och förminskning i sina uttalanden. Slutsatsen i studien är att språk och anknytning hänger samman, men när det kommer till att göra ett val, prioriterar förskollärarna språket före anknytning då de väljer att sära på de flerspråkiga barnen.

Syftet med studien var att synliggöra förskollärares språkutvecklande arbetssätt med flerspråkiga barn i vardagliga aktiviteter. Syftet besvarades genom två frågeställningar kopplat till hur förskollärare stöttar och utmanar de flerspråkiga barnen i svenska samt hur barns modersmål tas tillvara. I den aktuella studien användes sociokulturella glasögon där teoretiska begrepp såsom stöttning, dialog, utmaning samt barns intresse och erfarenheter har utgjort studiens teoretiska förståelseram. Utifrån den teoretiska utgångspunkten användes skuggning som metod och där fältanteckningar fördes i loggbok. Under tre halvdagar skuggades tre förskollärare i sitt vardagliga arbete i förskolan. Utifrån den data som samlats in genom skuggningen framkom att förskollärare arbetar aktivt för att stötta och utmana de flerspråkiga barnen med hjälp av olika strategier. Barns modersmål togs tillvara i vissa vardagliga aktiviteter och där vissa språk var mer framträdande än andra. Förskollärarnas intresse för barns olika språk samt deras behärskande av olika språk ses som viktiga ur ett flerspråkighets perspektiv. De slutsatser som dragits i studien är att förskollärarens arbetssätt spelar en stor roll i de flerspråkiga barnens språkutveckling på det vis att de stöttar och utmanar det svenska språket och bekräftar och accepterar barns olika modersmål.

Vi lever i ett samhälle där det är allt vanligare att man träffar människor som talar andra språk än svenska, detta förekommer mycket inom förskolan. Därför valde vi att studera förskollärares syn på hur den ökande flerspråkigheten har påverkat förskolans verksamhet och hur man kan bemöta flerspråkiga barns språkutveckling för att planera en verksamhet som stimulerar barnens språkutveckling. Syftet med vårt arbete är att utforska hur förskollärarnas arbetsmetoder används för att stimulera språkutvecklingen hos flerspråkiga barn och öka deras kunskaper kring språk. Vi använde oss av den kvalitativa metoden som är baserad på semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare som arbetar på förskolor med stor andel flerspråkiga barn. Sammanfattningen av vår datainsamling visar dessa förskollärares tankar och erfarenheter om vilka undervisningsmetoder som fungerar bra för att främja flerspråkiga barns språkutveckling. Resultatet vi kom fram till är att de flesta förskollärare använder sig av liknande hjälpmedel för att ge barnen lika möjligheter till utveckling av språket. De olika hjälpmedel som används för att utveckla språket är exempelvis digitala böcker, TAKK, bildstöd, sagopåsar, högläsning, pedagoger som är flerspråkiga, planerad och spontan undervisning. I resultatet har vi uppmärksammat utmaningarna som uppstår i undervisningen av flerspråkiga barn och vilka anpassningar som utförs av yrkeserfarna pedagoger. Enligt respondenterna har studiens resultat visat att samverkan med vårdnadshavarna är grunden till de flerspråkiga barnens språkutveckling. Genom att inkludera vårdnadshavarna i förskolans arbetsgång för att få en uppfattning om barnens styrkor och svagheter i språket då kan förskollärare stötta barnen vidare i deras utveckling av sitt modersmål och det svenska språket.