Formativ bedömning är en metod som handlar om att synliggöra lärandet hos elever för att som lärare sedan kunna modifiera sin undervisning utifrån elevernas aktuella kunskapsläge och därmed hjälpa eleverna att föra sitt lärande framåt. I den här studien undersöks en kommunal satsning med att införa formativ bedömning i skolan genom fortbildning av lärare i grundskolans tidigare år. Syftet med denna studie är att bidra med förståelse om lärares arbete med formativ bedömning i grundskolans tidigare år samt att ta reda på om den aktuella kommunens satsning lett till någon förändring av lärarnas tillvägagångssätt i undervisningen. Erfarenheter från sex verksamma lärare i grundskolans tidigare år har belysts med hjälp av kvalitativa intervjuer. Dessa har analyserats utifrån teoridriven tematisk innehållsanalys och det har bland annat visat att de tillfrågade lärarna upplever att tid är en utmaning i arbetet med formativ bedömning. Framtida forskning om lärares erfarenheter i grundskolans äldre år vore en intressant jämförelse för att se vad de har för upplevelser av att arbeta med formativ bedömning med ett äldre elevunderlag för att utveckla lärprocessen framåt. Det vore även intressant att undersöka om det är lärarnas kunskaper om formativ bedömning eller elevernas ålder och mognad som styr valet av nyckelstrategier.

Undersökningen syftar till att undersöka vilka problem som kan uppstå i det formativa arbetet i matematikundervisningen i grundskolans senare år. En kvalitativ ansats har tagits med intervju som insamlingsmetod där åtta lärare intervjuats om deras formativa arbete. En geografisk spridning på respondenter har funnits, i och med deltagande från tre skolor olika orter. Frågorna som ställts under intervjun har tagit avstamp i de fem nyckelstrategier för formativ bedömning som Black & Wiliam (2009) formulerade. Resultatet visar att lärarna anser problemlösning vara ett område där formativ bedömning lämpar sig väl. Det visar också att betygssättning på enskilda prov är ett kontroversiellt område. Vidare argumenteras för utveckling av fortbildning av lärare i formativ bedömning för att vidareutveckla det formativa arbetet i skolorna.

Efter att eleverna har avslutat kursen Teknik 1 på teknikprogrammet förväntas de kunna beskriva hur föreställningar inom teknikområdet påverkar uppfattningar om genus samt hur genus påverkar teknik och teknikutveckling. Det finns en stor brist på både forskning och undervisningsmaterial om genus och teknik. Av den forskning som finns framkommer att lärare saknar kompetens och intresse i ämnet.  Syftet med det här utvecklingsarbetet är att utforska hur formativ bedömning kan användas i en lektionsserie om genus och teknik. Mer specifikt handlar det om att skapa en bedömningsmatris som kan användas för att kommunicera bedömningskriterierna till eleverna, ge återkoppling samt för att bedöma elevernas inlämningsuppgifter. Bedömningsmatrisen används även av eleverna vid en kamratrespons-övning. Empirin i studien består av elevernas uppgifter, skriftlig återkoppling på uppgifterna, logganteckningar, en filminspelning och klassrumsobservationer. Materialet har analyserats med hjälp av flera olika forskningsmetoder, bland andra, innehållsanalys av texterna samt frekvenstabell och diagram gällande kunskapsutveckling. Resultaten pekar på en positiv kunskapsutveckling hos eleverna efter undervisningen. Ett bidrag från den här studien är att den visar tydligt progressionen av elevernas kunskaper vid tre olika tillfällen: (1) diagnos, (2) efter kamratrespons-övningen och (3) efter lärarens feedback. Cirka hälften av eleverna förbättrade sina texter efter kamratresponsen och nästan lika stor andel gjorde det efter lärarens feedback. Utvecklingsarbetet bekräftar resultaten från tidigare studier, som visar att den formativa bedömningen har gynnsamma effekter på elevers lärande, men är mycket resurskrävande ur lärarsynpunkt.

Syftet med uppsatsen är att få en inblick i och förstå hur lärare tänker kring valet av utvecklingssamtal. Materialet till studien har samlats in genom 8 intervjuer med totalt 10 legitimerade och yrkesverksamma lärare, där två av intervjuerna var dubbelintervjuer. Resultatet av denna studie visar att lärarna tycker att fördelarna med elevledda utvecklingssamtal är att eleverna blir mer engagerade och att de blir mer medvetna kring sitt eget lärande. Lärare anser att nackdelarna med elevledda utvecklingssamtal är att vissa elever kan ha svårt att reflektera kring sitt eget lärande och att föräldrarna ibland vill ha mer information än vad de får av eleverna. Vidare visar resultatet av studien att lärarna tycker att fördelarna med lärarledda utvecklingssamtal är att föräldrarna uppskattar den information de får från lärarna och att det finns en tydlig struktur på utvecklingssamtalet, medan de anser att nackdelarna är att eleverna blir mindre engagerade och att elev och lärare kan välja att fokusera på olika saker under utvecklingssamtalet. De flesta lärare tycker att arbetsbelastningen kring elevledda utvecklingssamtal är större än lärarledda utvecklingssamtal, men att arbetsbelastningen kring utvecklingssamtal generellt är stor, oavsett utvecklingssamtalsform. Lärarna ser att eleverna reflekterar kring sitt eget lärande genom att de blickar tillbaka på målen och genom samtal mellan lärare och elev. Slutligen tycker de flesta lärare att utvecklingssamtalen är en form av formativ bedömning.

Formativ bedömning har under flera år varit en metod som förespråkats i undervisning. En central del inom den formativa bedömningen handlar om att synliggöra mål och kriterier för eleverna. En del forskning hävdar att det krävs mer djupgående undersökningar om hur den formativa bedömningen fungerar i förhållande till varje ämne. Matematik är ett ämne där det har visat sig vara vanligt att elever är omedvetna om vilka mål de arbetar mot. Syftet med den här studien var att undersöka hur matematiklärare arbetar för att involvera elever på mellanstadiet i mål och kriterier. Åtta lärare intervjuades och fem av dem observerades vid ett eller två tillfällen. Intervjuerna transkriberades och det som var av vikt för syftet antecknades under observationerna. Materialet analyserades utifrån ett socialsemiotiskt perspektiv på kommunikation och kategoriserades utifrån teman. Resultaten visade att lärarna använde fyra olika kommunikationsformer men få metoder för att involvera eleverna i mål och kriterier.

Studiens syfte var att undersöka lärares tolkningar och konkretiseringar av kunskapskraven i Svenska 1 på gymnasiet samt lärares uppfattningar och arbete med formativ bedömning gällande de skriftliga momenten. Genom metodkombination baseras denna studie på semistrukturerade intervjuer med svensklärare samt en enkätundersökning som riktar sig till svensklärare på gymnasiet som har kurser i Svenska 1. De mest framträdande resultaten i studien visar att lärare har svårigheter att tolka och konkretisera kunskapskraven för eleverna. Resultaten visar även att lärarens responsgivning många gånger är bristfällig och inte vägleder eleverna i responsarbetet. Studiens slutsats visar att lärare behöver stöd i tolkningen av kunskapskraven samt att de behöver tillåta eleverna att ta plats i lärandet genom kamratrespons.

Syftet med denna studie var att undersöka hur sex lärare i låg- och mellanstadiet uppfattade metoden formativ bedömning. Undersökningen utgick från kvalitativa intervjuer för att synliggöra lärarnas förståelse av formativ bedömning i teori och praktik. Frågorna som behandlades var vilka hinder och fördelar lärarna upplevde, hur lärarna beskrev att de arbetade på sina skolor med formativ bedömning samt spänningen mellan formativ- och summativ bedömning. Intervjuerna genomfördes med lärare verksamma på olika grundskolor från Stockholm till Uppsala och analyserades utifrån Black och Wiliams fem nyckelstrategier för formativ bedömning.    Resultatet visade att kontinuerlig utbildning inom formativ bedömning i arbetslag hade betydelse för att lärarna skulle kunna arbeta framgångsrikt med formativ bedömning. Dels såg de tre lärare i studien som utbildades på arbetsplatsen fler fördelar med att använda formativa tekniker och upplevde även att det var gynnsamt för elevernas utveckling. Det är först när skolor avsätter tid och resurser för att få till kollegialt samarbete som den formativa bedömningen fungerar väl, visar studien.

Assessment has been shown to be crucial in the teaching work as it impacts the students´ strategies for learning. Formative assessments, in particular, have been identified to strengthen the students´ learning as they help the students to identify how far they have got in their learning process and how they can achieve higher levels of knowledge. In order to understand the students´ experiences of involvement in their own learning processes and in the classroom dynamics, a series of formative assessments were planned and carried out in conjunction with a five-week chemistry teaching. The evaluation of the assessments were based on teacher´s feedback, self-assessments and peer-responses. The study also aimed on getting a better understanding of the students´ experiences of different forms of assessment. The data was collected from a whole class of twenty-six students in grade eight in the form of responses to a questionnaire (with open questions), and qualitative interviews with four students (stratified selection based on gender and grade, followed by a random selection based on availability). Most of the students had a positive experience of the formative assessments as they could figure it out how much they have learnt and what needs to be done as the next step. They appreciated using more detailed assessment matrices to identify the required knowledge and the expected capacities. About one third of the students found the self- and peer-assessments useful. However, the majority expressed uncertainties in such assessments and showed a strong tendency to rely on the teacher´s assessments. The students highlighted different aspects of involvement in the classroom dynamics and for their own learning processes, more indirectly. There was a strong tendency to focus on the effects of formative assessments on the improvments of the grades. The results cast light on the necessity of creating a permissive classroom environment, open discussions and more collaborative activities in order to set the basis for a class where everyone contributes to his/her own learning as well as his/her classmates. This paves the way to achieve higher levels of students´ involvement in the teaching work. The study also shows the importance of continuity in the use of formative assessments and the time aspect, as it allows the students to gain experience and the teacher to adjust the assessments and use them as both teaching tool and the basis for grading. To be able to apply the formative assessments to support the students to achieve higher levels of knowledge, it is important to create a common understading of the learning processes among a group of teachers.

Sammanfattning: Aktuell uppsats syftar till att ta reda på hur lärare använder sig av formativ bedömning i sin matematikundervisning på lågstadiet. För att ta reda på detta användes en kvalitativt metod där sex utbildade lågstadielärare intervjuades enskilt med en semistrukturerad intervjumetod. Resultatet visar att lärarna har generell kunskap kring vad formativ bedömning innebär men inte djup sådan och därför använder de formativ bedömning på ett varierande vis med goda intentioner men inte alltid med kvalité. En slutsats som är möjlig att göra är att lärare behöver mer konkret och praktisk kunskap kring formativ bedömning för att i sin tur kunna använda det på ett effektivt vis i sina respektive klassrum.

Syftet med denna studie var att få insikter om elevers perspektiv på återkoppling i bildämnet i årskurs 9. Den kvalitativa studien har genomförts med en enkätundersökning samt en fokusgruppintervju med fem elever. Tre klasser svarade på enkäten. Studiens resultat har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande och teorier som tidigare forskning bidragit med. Resultatet visar att elever har ett betygsfokuserat perspektiv på återkoppling. Lärarens roll i lärandet framträder som central då eleverna uppskattar samtalen som sker i klassrummet och vill ha återkoppling mestadels muntlig. Elever får och vill ha betyg som återkoppling. De anser sig använda återkoppling för att göra bättre ifrån sig nästa gång vilket tyder på att eleverna uppfattar återkoppling som användbart. Betyg som återkoppling är ett jämförande bekräftelsesystem som antingen bekräftar om betyget är bra, eller påverkar elevers motivation på ett negativt sätt. Betyg kan dock inte fungera som formativ bedömning, inte ens tillsammans med kommentarer. Eleverna vill ha saker på sitt sätt, kommer alltid vilja ha det, men vi lärare har ett ansvar och ett åtagande att ge eleverna de bästa möjliga förutsättningarna att lära. / <p>Bild</p>