Det här är en kvalitativ studie och syftet med studien är att skapa kunskap om, vilka uppfattningar fritidslärare har om hur de kan hantera och förebygga konflikter mellan elever på fritidshemmet. Samt fritidslärarnas uppfattningar om resultatet av sitt arbete med konflikter mellan elever på fritidshemmet. Studien är genomförd på tre fritidshem i tre kommuner. Fem fritidslärare har intervjuats om sina uppfattningar av konfliktarbete och resultatet av konfliktarbetet på fritidshemmet. I studien genomfördes semistrukturerade intervjuer med respondenterna, som sedan analyserades i en tematisk analys, i grunden en kvalitativ analys. Det teoretiska perspektivet i studien tar sin utgångspunkt i hermeneutiken för att tolka fritidslärares egna uppfattningar om arbetet med konflikter samt resultatet av konfliktarbetet på fritidshemmet. Det teoretiska perspektivet i studien utgår också ifrån Wengers (2009) sociala teori om lärande, samt Wengers begrepp tillhörighet, identitetsskapande, meningsskapande och praktik/praktikpraktisk handling. Dessa begrepp används tillsammans med Dahls (2014) begrepp för fritidslärares arbete med relationer; styra, slussa, puffa och sy in, som stöd i analysprocessen. Studiens resultat visar att syftet med fritidslärarnas arbete med att förebygga och lösa konflikter på fritidshemmet är att skapa en fredligare miljö. Om eleverna är mindre osams så går det lättare för dem att lära och utvecklas. Fritidslärarna menar att de visar i praktisk handling hur de själva förebygger och löser konflikter, så att eleverna kan se och lära sig att förebygga och lösa konflikter själva. Fritidslärarna förebygger konflikter bland annat genom aktiv och synlig vuxen närvaro. När fritidslärarna hanterar konflikter så medlar de eller låter eleverna medla själva. Fritidslärarnas uppfattningar är att konflikter kan leda till något positivt. Därför att konflikter ger möjlighet att lära känna sig själv, samt att det är ett lärande för hela livet. Men också för att eleverna kan lära känna varandra på djupet, för då vet man vad den andra tycker. I arbetet med att hantera och förebygga konflikter lär sig fritidslärarna själva mer med tiden och genom att lära eleverna att lösa konflikter. Även eleverna lär sig av konflikter och blir bättre på att hantera konflikter.

Syftet med denna rapport är att studera leken på fritidshemmet ur ett genusperspektiv. Utgångspunkten är forskning kring genus i leken. I studien har tre fritidspedagoger intervjuats. I intervjuerna framgår att fritidspedagogerna uppfattar att eleverna fortfarande väljer könsbundna lekar men att det håller på att förändras och att eleverna allt oftare väljer utifrån det egna intresset. Pedagogerna i studien tycker att de kan se förändring av könsmönster och könsroller och att lekarna inte är så könsbundna som de varit tidigare.

Fritidshemmets traditionella verksamhet beskrivs som fri från dokumenterade utvärderingar, men står nu inför kravet att genomföra sådana. Nu behöver verksamheten som hittills skildrats som ett lärande i socialt samspel formulera metoder för ett systematiskt utvärderingsarbete. Syftet med den här studien är att undersöka hur grundlärare i fritidshem och rektorer arbetar med utvärdering i fritidshemmet, enligt kravet på systematiskt kvalitetsarbete.Genom semistrukturerade intervjuer med rektorer och pedagoger i fritidshems- verksamheten undersöker vi hur man arbetar med utvärdering i fritidshemmet enligt kravet på systematiskt kvalitetsarbete. Genom hermeneutisk och tematisk analys av empirin tolkas materialet genom ramfaktorteorin och Ove Karlssons fyra utvärderingsnivåer.Alla de utvärderingar vi kommit i kontakt med sker i form av självuppskattning främst i ett informellt ”horisontellt” utvärderingsarbete mellan kollegor. I vissa fall sker formella rapporteringar ”bottom up” av arbetet från personalgrupp till rektor eller från rektor till kommunförvaltningen. De ramar eller faktorer som påverkar och formar utvärderingsarbete mest är tid, kompetens, syfte och styrning. För att kunna utveckla former för utvärdering måste det avsättas tid till detta. Personalens och rektorernas kompetens i både fritidshemsverksamhet och det systematiska kvalitetsarbetet avgör vilka processer och resultat som skapas. En tydlig styrning som avgränsar syftet med verksamheten blir en förutsättning för att kunna genomföra ett systematiskt utvärderingsarbete.

Den forskning som hittills bedrivits gällande fritidshemmet har ofta fokuserat på fritidslärarens profession. I och med införandet av kapitel 4 i läroplanen har behovet av forskning kring pedagogernas syn på sin egen roll ökat (Falkner & Ludvigsson, 2016). Syftet med arbetet har varit att ta reda på hur fem pedagoger som jobbar på fritidshemmet ser på leken, på sin egen roll i leken och elevers sociala utveckling med leken som verktyg. Vår teoretiska anknytning bygger på texter skrivna av Lev Vygotskij gällande lek och barns utvecklingsprocesser. Vi har intervjuat fem fritidspedagoger som arbetar på tre olika skolor i två olika kommuner i Sverige. Tidigt i arbetet valde vi att arbeta kvalitativt och har genomfört semistrukturerade, individuella intervjuer med varje deltagare. Vi har använt tre kategorier kontinuerligt genom arbetet som utgår från vårt syfte; syn på lek, pedagogens roll och barnets utveckling. Vårt resultat visar på att pedagogernas syn på lek skiljde sig något, men i stora drag fanns många likheter. Exempel på gemensamma perspektiv var att leken bör vara lustfylld och baserad på barnens intresse. Vi fick också en bild av vad pedagogerna ansåg var en “god lekare” och vad denne skulle ha för egenskaper. Baserat på pedagogernas svar kan vi se att den “goda lekaren” enligt pedagogerna har en tydlig koppling till god social kompetens. Pedagogernas syn på sin egen roll i leken varierade, men vår tolkning var att majoriteten av deltagarna såg på sig själva som något av en handledare, som stöttar barnen i situationer som upplevs som svåra för barnet. Pedagogerna var ense om att de upplever att ett flertal förmågor utvecklas i leken. De lyfte fram elevens kommunikativa förmåga samt det sociala samspelet som förmågor som eleverna kan tänkas utveckla. Under intervjuerna framkom det att pedagogerna inte förde samtal om det som fungerade i barngruppen utan fokus hamnade mestadels på det som inte fungerade. I sista delen av analyskapitlet ställer vi oss frågande till hur pedagoger kan utmana varje individuellt barn utan att föra kontinuerliga samtal inom arbetslaget.

Detta arbete är en studie och syftar till att ta reda på hur fyra fritidspedagoger talar om kvalitet och utveckling i förhållande till Skolverkets allmänna råd och rekommendationer i frågan. I samtalsguiden Fritidshemmet drar skolinspektionen, baserat på hur det praktiska arbetet på fritidshemmen ser ut, slutsatsen att fritidspedagoger inte är tillräckligt medvetna om uppdraget. Skolinspektionen förutsätter med andra ord att den verksamhet som bedrivs är en direkt spegling av pedagogernas medvetenhet om uppdraget och tar liten hänsyn till resursfördelning, storlek på barngrupper och lämnar framförallt fritidspedagogernas tankar osagda. Vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med fritidspedagogerna. Ur ett aktörsperspektiv baserat på Freires och Gustavssons tankar om handling, reflektion och kunskap har vi sedan analyserat dessa fyra pedagogers sätt att tala om kvalitet i relation till styrdokument och tidigare forskning. Vi har kommit fram till att en stor medvetenhet om uppdraget finns, men att pedagogerna uttrycker sig annorlunda än styrdokumenten och känner sig begränsade i att kunna bedriva den verksamhet som önskas.

Examensarbetet behandlar ämnet fri lek under den fria tiden på fritidshem. Syftet med arbetet var att få mer kännedom om hur barn på två fritidshem lekte och samspelade med varandra i ett lärande, samt hur fritidspedagogerna såg och förhöll sig till barnens lek under den fria tiden. Följande frågeställningar preciserades i arbetet: Hur leker barnen på två utvalda fritidshem? Hur förhåller sig fritidspedagoger till barnens lek under den fria tiden? En nyckelforskare vi använt oss av i arbetet är Maria Øksnes (2011) som beskriver skolan som en institution där leken och barndomen är institutionaliserad i dagens samhälle. Den nyckelteori och teoretiska ram som används i arbetet är en teori av Berger och Luckmann (2010) och idén om sociala konstruktioner. Insamlingen av det empiriska materialet skedde via observationer där det observerades hur barn lekte under den fria tiden. Observationerna användes sedan till grund för gruppintervjuerna som genomfördes med fritidspedagogerna. Slutsatsen blev att barn lekte väldigt olika och att leken under den fria tiden skiljde sig åt mellan fritidshemmen. På det ena fritidshemmet lekte barnen mer fantasirikt medan barnen på det andra fritidshemmet mer engagerades av fritidspedagogen för att starta lekar. Fritidspedagogernas förhållningssätt till barnens lek var jämförelsevis lika mellan fritidshemmen. Samtliga fritidspedagoger såg ett lärande och ett kunskapsutbyte i leken under den fria tiden, något de även ansåg var positivt. Fritidspedagogerna arbetade aktivt med konflikthantering och förebyggande av utanförskap.

Detta arbete syftar till att undersöka hur fritidspedagogens yrkesroll formas utifrån ettsymboliskt interaktionistiskt perspektiv, det vill säga fritidspedagogens syn på sig självoch hur han/hon tolkar andras uppfattning om rollen. För att kunna svara på detta har vivalt att genomföra kvalitativa intervjuer med fem fritidspedagoger. Intervjuerna ärutformade för att ge svar på hur verksamheten ser ut, hur fritidspedagogen ser på sig självi sin yrkesroll och hur han/hon uppfattar omgivningens krav och förväntningar. Resultatvisar att intervjupersonerna påverkas av samarbetet med lärarna på så sätt att ett gottsamarbete gör att fritidspedagogsrollen att bli mer lik lärarens, medan ett mindre välfungerande samarbete leder till att fritidspedagogen arbetar mer självständigt. Intervjupersonernauppfattar inte att de har lägre status än läraren och vi kan därför inte se att dethar någon negativ inverkan på yrkesrollen, snarare borde minskade statusskillnader ledatill en starkare fritidspedagogsroll. Maktfördelningen är däremot mer ojämnt fördeladmellan de två yrkeskategorierna och inverkar på yrkesrollen på så sätt att fritidspedagogentill viss del blir underordnad. Fritidspedagogens luddiga och oklara roll, vilket till vissdel beror på motstridiga och avsaknaden av förväntningar från omgivningen, tycks intepåverka intervjupersonerna och deras yrkesroll i någon större utsträckning.

Syftet med vårt arbete är att få svar på frågor inom fritidsverksamheten och uppdraget fritidspedagoger ställs inför inom skolverksamheten. Vi vill fokusera på uppfattningar om fritidshemmets verksamhet ur ett sociokulturellt perspektiv. Genom att undersöka fritidspedagogers och rektorers synsätt på hur fritidshemmet ska leda sin verksamhet samt hur fritidspedagogerna ska arbeta enligt uppdraget, vill vi få en klarhet i den förvirring vi uppfattat verksamheten och rollen har. Utifrån teorier och empiri insamlat via intervjuer har vi bekräftat att förvirringen finns i form av tolkningssvårigheter mellan olika individer i verksamheten och de förutsättningar som finns för den.

Språket beskrivs som en central förmåga för lärandet som sker i skolan och i fritidshemmet. Undervisningen i fritidshemmet utgår från styrdokument så som läroplanen och Skollagen, där det framgår att elever ska ges möjlighet att utveckla sin språkliga förmåga. Det ska ske genom såväl lek, social interaktion som i den planerade undervisningen. Vidare har Skolinspektionen(2018) uppmärksammat brister i arbetet med språkutveckling i svenska fritidshem. Studien ämnar belysa de hinder och möjligheter för språkutvecklande arbetssätt fritidslärare och fritidspedagoger i verksamheten upplever. Vidare syftar studien till att synliggöra de strategier lärare och pedagoger använder för att främja utveckling av språk hos elever i fritidshemmet. Studien har utgått ifrån en kvalitativ datainsamlingsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes på tre olika fritidshem i Västra Götaland där sammanlagt sju respondenter deltog. Den insamlade datan analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell där empirin grupperades i olika teman utifrån studiens syfte och frågeställningar. Baserat på dessa teman kunde likheter och skillnader i respondenternas utsagor urskiljas. I studiens resultat framgår att stora barngrupper, brist på tid och anpassade lokaler kan försvåra och hindra språkutvecklande arbete i fritidshemmet. Vidare visar resultatet att brist på utbildad personal och personaltäthet påverkar möjligheterna för att arbeta språkfrämjande negativt. Vad gäller möjligheter i förhållande till språkutveckling benämns flerspråkiga kollegor som en tillgång, likväl fritidshemmets möjligheter till sociala samspel som positivt. Resultatet belyser lek och engagerad personal som betydelsefulla faktorer som kan möjliggöra språkutveckling. Respondenterna framhäver kunskap och utbildning som relevant i förhållande till ökad medvetenhet kring språkutveckling. Resultatet visar att högläsning och böcker, implementering av nya begrepp samt engagerad och stöttande personal är strategier som respondenterna använder för att gynna språkutveckling i fritidshemmet.

Under mina år inom fritidsverksamheten har jag lagt märke till en växande trend - att erbjuda organiserade rastaktiviteter på rasterna. Jag blev nyfiken på hur andra rastaktivister och rastvärdar uppfattar dessa rastaktiviteter. Studien handlar om att ta reda på vilken uppfattning rastvärdar och rastaktivister på den utvalda skolan  har om de organiserade rastaktiviteterna. Studien ska dessutom undersöka hur klimatet på skolgården kan förändras med hjälp av de organiserade rastaktiviteterna samt hur informanterna uppfattar att eleverna upplever dessa aktiviteter.  Syftet är att undersöka hur rastaktivister och rastvärdar uppfattar de organiserade rastaktiviteterna.  Studien har gjorts efter fem frågeställningar: Hur uppfattar rastaktivisterna de organiserade rastaktiviteterna? Hur tror rastaktivisterna att eleverna uppfattar de organiserade rastaktiviteterna? Hur uppfattar rastvärdarna de organiserade rastaktiviteterna? Hur uppfattar rastaktivisterna och rastvärdarna att de organiserade rastaktiviteterna påverkar klimatet bland eleverna på skolgården? Empirin samlades in genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer som genomfördes med sju informanter. I studien används ett fenomenografiskt perspektiv vilket innebär att rastaktivisternas och rastvärdarnas uppfattningar undersöks utan en värdering av vad som är rätt eller fel. Resultatet visar bland annat att rastvärdarna uppfattar det som frustrerande att det endast är ett fåtal elever som deltar i rastaktiviteterna. Rastvärdarna uppfattar det som positivt att det finns organiserade rastaktiviter att hänvisa elever till när de inte har något att göra. Uppfattningen bland rastaktivister och rastvärdar är att de elever som deltar uppskattar aktiviteterna. För många elever är rastaktiviteterna en trygghet där de kan passa in i ett sammanhang. Slutsatsen i studien är att rastaktivisterna är stolta över uppdraget att ansvara för de organiserade rastaktiviteterna. De allra flesta rastvärdarna deltar med glädje aktivt i aktiviteterna tillsammans med eleverna och bidrar till ett positivt klimat på skolgården.