Diss. Stockholm : Univ., 2003.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur uppfattningen av det svenska vattenkraftsystemet förändrades under 1960-talet, samt att tillämpa teorin Social Construction of Technology, SCOT, på vattenkraften genom att studera debatten om Vindelälven. Frågan om Vattenfall skulle tillåtas bygga ut Vindelälven var central i 1960-talets vattenkraftsdebatt. I uppsatsen undersöks hur de tre grupperna Vattenfall, Svenska Naturskyddsföreningen och lokalbefolkningen längs älven förhöll sig till frågan om Vindelälvens framtid och vilka argument de använde sig av i debatten om älven. Uppsatsen undersöker om Vattenfall, Naturskyddsföreningen och lokalbefolkningen kan förstås som tre relevanta grupper enligt SCOTs definition, samt huruvida det svenska vattenkraftsystemet nådde closure 1970. Det material som har studerats utgörs av tidnings- och tidskriftsartiklar från de tre grupperna, publicerade under perioden 1960—1970. Resultatet av undersökningen visar att Vattenfall och Naturskyddsföreningen uppfyller kriterierna för att betraktas som två relevanta grupper enligt SCOT. Vad gäller lokalbefolkningen är det mer komplicerat. Invånarna längs älven delar inte en gemensam uppfattning om utbyggnaden av Vindelälven och kan således inte betraktas som en relevant grupp, däremot finns det undergrupper som eventuellt uppfyller kriterierna. 1970 års beslut att bevara älven var avgörande för den fortsatta utbyggnaden av svenska älvar och kan ses som ett första steg på det svenska vattenkraftsystemets väg mot closure, vilket förmodligen nåddes 1993 i och med riksdagens beslut att klassa fyra älvar som nationalälvar.

I denna studie presenterar författarna sin forskning om hur ett företag kan utforma en arbetsyta för att öka kreativitet och samarbete. Tidigare vetenskaplig forskning visar ett gap i studier som gäller sambandet mellan den fysiska arbetsytan och kreativitet. Denna fallstudie är skriven med ett kvalitativt angreppssätt. Det empiriska materialet har samlats in från semistrukturerade intervjuer, en fokusgrupp och två olika observationer. Företaget, som fallstudien handlar om, arbetar med digital skyltning. I företagets arbetsprocess arbetar medarbetarna i så kallade tvärfunktionella grupper, medan de är fysiskt grupperade utifrån sin befattning. Eftersom medarbetarna idag är placerade på kontoret, baserat på deras befattning, behöver de ett annat utrymme där kompetenser från dessa grupper kan arbeta tillsammans. Företaget har en idé om att expandera sitt kontor med ett sådant rum och denna studie är avsedd att vara en förstudie för designen av rummet. Svårigheter kan uppstå på en arbetsplats som ständigt behöver innovativa idéer. Anledningen till detta är förväntan om hög prestation på medarbetarna samtidigt som det är brist på tid. Detta leder till huvudsyftet med studien, vilket är att undersöka komponenter som krävs för att främja kreativitet och samarbete. Studien syftar också till att föreslå hur dessa komponenter kan tillämpas på arbetsytan i verkligheten. Studien visar att kreativitet och samarbete kräver både fysiska och psykologiska förutsättningar. Medarbetarna behöver anpassade tekniska verktyg för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Samtidigt behöver medarbetarna en lugn plats att vända sig till när de behöver en kort paus från det vardagliga arbetet. Den sociala miljön på arbetsplatsen är en viktig aspekt. De anställda måste ha möjlighet att göra misstag och lära av dem. Om så är fallet kommer de anställda att ha rätt inställning för att kunna öka sina kreativa idéer. I slutsatsen presenteras en modell med de viktigaste komponenterna som krävs för att främja kreativitet och samarbete. Modellen presenteras av författarna till denna studie och ger läsaren sex komponenter av vilka var och en av dem är viktiga att överväga. / In this study, the authors present their findings on how a company could design a workspace to increase creativity and teamwork. The study was undertaken, since there is current a gap in scientific research regarding the relations between the physical workspace and creativity. This case study is written with a qualitative approach with empirical data being collected from semi-structured interviews, a focus group and two different observations. The company, about which the case study is written about, works with digital signage. In the company’s work process, employees with different tasks are working together in so called cross-functional groups. However, the employees are today positioned within the office space according to their occupation, and the company is therefore in need of a space were individuals from each group can sit and work together. To meet this need, the company plans to expand their office space with a room that can accommodate such a work space and the current study is a pilot study for the design of such a room. Difficulties may appear in a workplace that constantly needs innovative ideas. A reason of this is the expectation of high performance by the employees within a limited time frame. This leads to the main aim of this study, which is to investigate factors required to increase creativity and teamwork. The study also aims to suggest how such factors may realistically be applied to the work space. The result shows that creativity and teamwork depend on both physical and psychological aspects to maximize the effect of the process. The employees are in need of customized technical implements to be able to develop their work assignments. At the same time, the employees need a quiet place to turn to when they need a short break. The social environment at the workplace is an important aspect. The employees must have the opportunity to make mistakes and to learn from these. With these criteria fulfilled, the employees are more likely to have the right mindset to increase their creativity. In the conclusion, a model, made by the authors, is presented for the most important components that are required to increase creativity and teamwork. The model provides the reader with six factors of which each and one are important to consider.

Bakgrund och problem: För närvarande tillämpar Landstinget i Värmland och Region Kronoberg olika ersättningssystem för samma vårdinsatser och således bedrivs landstingen under olika förutsättningar vilket i sin tur medför olika konsekvenser. Ett av de vanligaste ersättningssystemen inom hälso- och sjukvård är Diagnosrelaterade grupper (DRG), men det tycks råda stor oenighet om huruvida systemet ska användas inom psykiatrisk vård eller ej. Med anledning av detta är det angeläget att undersöka och identifiera landstingens motiv till att tillämpa respektive inte tillämpa DRG inom psykiatrisk vård. Tidigare studier om DRG fokuserar framförallt på hur systemet passar ett specifikt sjukhus eller landsting. Vi finner därmed en kunskapslucka i forskning vad gäller ett landstings motiv för respektive motiv mot att tillämpa DRG inom den psykiatriska vården.   Syfte: Syftet med denna uppsats är att förstå och jämföra motiven till varför Landstinget i Värmland valt att tillämpa och varför Region Kronoberg valt att inte tillämpa DRG inom psykiatrisk vård. På så vis bidrar uppsatsen till en förståelse för vilka faktorer som kan beaktas vid valet att tillämpa alternativt inte tillämpa DRG.   Metod: Grunden för denna studie är av kvalitativ karaktär med en komparativ design. Det empiriska materialet baseras på semistrukturerade intervjuer med representanter från de två studerade landstingen samt från Socialstyrelsen som förvaltar DRG-systemet.   Slutsats: Landstinget i Värmlands huvudsakliga motiv för att tillämpa DRG inom psykiatrisk vård är att de värdesätter ett gemensamt system för hela landstinget med ett enhetligt mått vilket bidrar till enkelhet. Region Kronobergs motiv mot att tillämpa DRG inom psykiatrisk vård är att de anser att DRG som ersättningssystem inte motsvarar genomsnittskostnaden, det vill säga DRG-ersättningen, tillräckligt bra för att ersätta enstaka vårdtillfällen. Landstinget i Värmlands och Region Kronobergs motiv för respektive mot en DRG-tillämpning inom psykiatrin har sin utgångspunkt i att landstingen beaktar olika aspekter. Valet att tillämpa DRG, inom ett eller flera användningsområden, alternativt inte tillämpa DRG alls beror således på vilka aspekter landstingen lägger störst vikt vid.

Människor verkar generellt handla och uppträda på sätt som ger fördelar till dem själva och de grupper de är medlemmar i. Fördelarna gäller resurser, status, prestige men också socialt fördelaktigt beteende. Beaupré och Hess (2003) fann att människor ansåg medlemmar ur sin egna etniska grupp vara gladare än människor från andra etniska grupper. För att undersöka om icke socialt sammansatta grupper skulle attribuera gladare ansiktsuttryck till den egna gruppen, innegruppen, framför andra grupper, utegrupper, replikerades studien i minimala grupper. Det visade sig att innegruppen oftare favoriserades med glada ansiktsuttryck medan utegruppen oftare attribuerades neutrala ansiktsuttryck.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare konstruerar barns övergångar mellan avdelningar med fokus på barns lärande. Studien börjar med en bakgrund som berör litteraturstudier med historisk tillbakablick och teorier rörande hur förskolan organiserat barngrupper och övergångar. Studien är kvalitativ och grundar sig på semistrukturerade intervjuer och tematiskanalys där vi intervjuat och mottagit dokument av sex förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionistisk där institutionaliserings perspektivet har nyttjats. Resultatet visar på att förskollärare verksamma i förskolan konstruerar barns övergångar mellan förskoleavdelningar på flera skilda sätt där barns progression av lärande hamnar i skymundan. Resultatet och diskussionen som analyseras genom den socialkonstruktionistiska teorin visar på att förskollärare beskriver en institutionaliserad bild över hur de organiserar barns övergångar inom den egna förskolan. Resultatet visar också på att det som läroplan för förskolan Lpfö 18 (Skolverket, 2018) framhåller om progression av barns eget lärande och helhet i utbildningen inte har blivit institutionaliserat i de flesta av förskollärarnas beskrivningar. Detta synliggör vikten av att förskollärare bör vara medveten om att de val som de gör vid barns övergångar mellan avdelningar kan få konsekvenser.

Den svenska arbetsmarknadens struktur har under den senaste tiden genomgått betydande förändringar, vilket har satt sina spår i hälso- och sjukvårdssektorn. Detta blir uppenbart i granskningen av professionella gruppers sammansättning, då andelen inhyrd personal inom hälso- och sjukvården ökat på senare år. Förändringen har präglats av svårigheter och problematik, vilket synliggjorts i media. Nackdelarna med inhyrd personal har fått betydligt större utrymme i media än fördelarna. Denna studie ämnar undersöka det upplevda samarbetet inom professionella grupper i hälso- och sjukvården. Den professionella gruppen utgörs av tillsvidareanställd vårdpersonal som arbetar heltid samt inhyrd vårdpersonal som är anställda under en kortare period. Inledningsvis gjordes en litteraturstudie för att få en djupare förståelse för ämnet. Därefter genomfördes fem intervjuer med både heltidsanställda och inhyrda sjuksköterskor som arbetade på en akutvårdsavdelning. Studien indikerar att samarbetet på avdelningen påverkades negativt av ojämna ansvarsförhållanden. Även faktorer utanför avdelningen, som sjukhusets organisationsstruktur, påverkade samarbetet. Samarbetssvårigheterna blev också synliga i teamarbetet.

Syftet med studien är att få större förståelse för hur sex lärare förhåller sig till det kooperativa lärandet i den ordinarie undervisningen. Vi vill även få mer kunskap om hur lärarna utvärderar arbetsmetoden. Studien är av kvalitativ karaktär och en semistrukturerad intervjuform har använts som datainsamlingsmetod. Vi genomförde sex intervjuer med verksamma lärare som arbetar med kooperativt lärande i undervisningen. Resultatet visar att samtliga tillfrågade lärare har en positiv inställning till kooperativt lärande, då de ser flera vinster med arbetssättet. Vinsterna är bl.a. aktiva elever, gruppstärkande samt språkutvecklande aspekter. Kooperativt lärande är inte bundet till något specifikt ämne, utan används ämnesövergripande. Utvärderingen av arbetsmetoden visade sig vara något knapphändig. Det var vanligt förekommande att strukturer utvärderas snarare än vad arbetsmetoden kooperativt lärande generar i. Det mest intressanta resultatet är lärarnas positiva inställning till kooperativt lärande trots avsaknad av mätbara kunskapsresultat.

Studiens syfte var att undersöka om, och i så fall på vilket sätt, tio sydsvenska hundägare upplever att hundägandet påverkar deras sociala liv. Detta har undersökts genom att intervjua utvalda hundägare som representerar olika delar av hundvärlden för att kartlägga olika hundägares upplevelser av den sociala samvaron kopplat till hundrelaterade aktiviteter. Det har också genomförts tre observationer i olika organiserade hundsammanhang för att kunna motivera antaganden som görs av de sociala fenomen som förekommer. Resultatanalysen visar att de intervjuade hundägarna upplever att hundägandet påverkar deras sociala tillvaro positivt genom att hunden fungerar som en isbrytare. De flesta av hundägarna beskriver också att de fått djupare vänskaper med personer de lärt känna via hundarna, till stor del på grund av att mycket tid spenderas gemensamt. Det har också berättats att olika hundrelaterade träffar är positiva och har en energipåfyllande effekt. Det framkom också att hundrelaterade aktiviteter kan skapa fler djupa vänskaper i större utsträckning än andra fritidsaktiviteter. Intervjupersonerna har också beskrivit grupperingar inom hundvärlden, emellan vilka det finns vissa motsättningar och starka känslor om vad som är rätt eller fel. Av detta dras slutsatserna att de tio intervjuade hundägarna upplever social vinst av att äga hund, att hundarna agerar som isbrytare och naturlig samlingspunkt, samt att hundrelaterade aktiviteter ofta är fyllda av glädje och positivitet vilket gör att hundägare gärna återkommer till dessa sammanhang. Det finns också gott om yttre kännetecken som gör att hundägarna kan känna igen varandra och snabbt dela in varandra i olika grupper.

This study examines two Facebook groups with the explicit purpose of creating a resistance against the nationalist and right-wing political party the Sweden Democrats. Through qualitative interviews with administrators of these groups, three main themes have been identified and analyzed: the motivation behind the resistance, the role these groups play for their members and the path to an active political engagement online. The theoretical basis for the analysis consists of Becker’s theory on deviant groups, Goffman’s dramaturgical perspective and Bauman’s description of the age of nostalgia.  The study finds that the members of the groups mainly protest against the outlook on people expressed by the Sweden Democrats through their view on immigrants. While an increasing number of people in Sweden express negative views on immigrants, the members of these groups turn to each other online to find a community where their views are shared. The Facebook groups act as places of support, but also as sources of fact-based information where arguments to use in life offline can be found. Anyone who doesn’t sympathize with the Sweden Democrats, and who agrees to the group terms of preserving a friendly debate climate, is welcome in these groups, creating a relatively heterogenous group composition.  The start of an active engagement in these groups seems to have been triggered by a specific event, but the social process leading there appears to consist of a development of a sense of justice through upbringing and earlier experiences. A current life situation permitting time for engagement as well as a feeling of deviating from the views of others in their social proximity, seem to be other important factors resulting in an active political engagement online.