I skolan är mycket uppbyggt kring att ingå och fungera i en grupp. I 1994 års läroplan, Lpo 94, läggs stor vikt vid att ett av skolans uppdrag är att bidra till förståelse och medmänsklighet mellan elever på skolan. Enligt kursplanen ska ämnet idrott och hälsa ge möjligheter till att stärka gemenskapen mellan barn och ungdomar. I det här examensarbetet analyseras hur idrottsämnet i skolan påverkar gemenskapen. Elever har intervjuats och fått besvara frågor relaterade till gemenskap i skolan och på lektionerna i idrott och hälsa. De frågor som varit centrala för uppsatsen är: Vilka uttryck för gemenskap i skolan ger elever? Vad anser elever vara viktigt för att stärka gemenskapen i skolan? På vilket sätt påverkar idrottsämnet gemenskapen enligt elever? Vilka särskilda betingelser finns under lektioner i idrott och hälsa som kan stärka gemenskapen? Enligt bearbetningar och analyser av resultaten kan elevernas uttryck för gemenskap delas in i fyra huvudsakliga innehållsteman: alla är med, göra saker ihop, skön stämning samt gemensamt intresse. Eleverna menar vidare att särskilt idrottsämnet i skolan stärker gemenskapen på flera olika sätt. Betingelserna eller förutsättningarna som bidrar till en stärkt gemenskap kan sammanfattas som att idrottsämnet innehåller ett flertal fria moment, att eleverna får ingå i ett lag, att eleverna får göra saker ihop och att det på eleverna ställs ett uttalat krav på samarbete. Åsikterna bland eleverna går i sär angående vad som är viktigast för att stärka gemenskapen i skolan. De elever som går i musikklass framhåller att det handlar om att de har ett gemensamt intresse medan eleverna i de allmänna klasserna anser att gemenskapen stärks när de får göra saker tillsammans i klassen. In schools, a lot of activities require co-operation among the students. In Lpo 94, a large emphasis is put on the mission of schools to contribute to an understanding and brotherliness among the students in the school. According to the syllabus, the subject Physical Education should include the conditions needed to improve the fellowship among children and youth. In this thesis, the way in which the subject Physical Education affects fellowship among students is analyzed. Students have been interviewed and answered questions related to the fellowship in school and more specifically, during the classes in Physical Education. The main questions that have been answered are: How do students define fellowship in school? What do students consider to be important in order to strengthen fellowship in school? In what way does Physical Education affect fellowship according to students? Which special conditions exist during Physical Education that can strengthen fellowship? The results show that the way in which the students define fellowship can be divided into four main categories: everyone takes part, doing things together, nice atmosphere and a common interest. The students believe that the subject Physical Education strengthens fellowship in several ways. The conditions that contribute to improved fellowship are, according to the students: the “free” elements of the subject, to be part of a team, to do things together and the demands on co-operation put on the students. The students have different opinions regarding what is most important in order to strengthen fellowship in school. The students in the music section mention a common interest whereas the students in the general section believe that fellowship is improved when they get to do things together.

Uppsatsens syfte var att undersöka organisationsstrukturen hos Trygga Halmstad Centret och ta reda på i vilken omfattning denna kommit att fungerar utifrån de ursprungliga förväntningarna. Det är en kvalitativ undersökning som pekar på en friktion mellan de ursprungliga förväntningarna och de anställdas faktiska möjligheter att uppfylla dessa. Den nuvarande organisationsstrukturen på Trygga Halmstad Centret försvårar ett effektivt samarbete mellan de anställda och har skapat ett individuellt arbetssätt. Ledarskapsfrågan har berörts ett flertal gånger i de genomförda intervjuerna men man kan sammanfatta informanternas synpunkter med att bristen på en närvarande chef bidrar till oklarheter bland majoriteten av de anställda, bristen på klarhet har bidragit till individuella rollskapanden för att motverka otydligheten och bristen på gemensamt ledarskap. Den upplevda situation på den gemensamma arbetsplatsen påverkas till stor del av vilken moderorganisation man tillhör och vilken chef man svarar till.

Titel Något stort, runt och varmt - En uppsats om social tillhörighet, humor och kommunikation Engelsk titel A terribly funny essey – about social class, humor and communication Författare Emma Aronsson och Nina Lagerstedt Handledare Eva Lundberg Examinator Tanya Elder Termin Vårterminen 2012 Kurskod 2MK300 Universitet Linnéuniversitetet i Växjö, institutionen för samhällsvetenskaper, medie- och kommunikationsvetenskap Introduktion Vitsen med humor är inte bara att skämta och roa utan det är också ett sätt att kommunicera med andra personer i vardagliga situationer och att skapa sociala kontakter. En persons sociala förhållanden, till exempel våra föräldrars och vårt eget yrke, utbildning och inkomst kan påverka den enskilde individen i hur den tänker och handlar. Eftersom humor är kommunikation så borde en persons sociala tillhörighet påverka vad en person har för humor. Problem Vad tycker kvinnor med olika sociala tillhörighet är roligt och varför? På vilket sätt spelar social tillhörighet roll när det kommer till vad kvinnor tycker är roligt och inte? I vilka sammanhang och på vilka sätt använder kvinnor humor för att kommunicera med andra personer? Teori Uppsatsen tar sin utgångspunkt i teorier om kommunikation, humor, social tillhörighet, social klass och genus. Metod Genom fokusgrupper där deltagarna fick diskutera kring nyckelfrågor och videoklipp som vi valde ut på förhand. Resultatet vi fick fram analyserades med de teorier vi har valt att använda oss av. Resultat Alla människor har olika tycke och smak när det gäller humor, en del saker kan de skratta åt tillsammans med någon medan de inte alls skrattar åt samma saker med någon annan. Den här studien visar att social tillhörighet är en faktor som spelar roll när det gäller humor och kommunikation. Människor använder humor på olika sätt för att kommunicera med andra människor, det kan vara för att skaffa sig vänner, känna gemenskap eller hantera svåra situationer.

Bakgrunn Samtalegrupper for skilsmissebarn har vist seg å ha en positiv effekt ved at deltagerne får økt selvfølelse, blir lettere og gladere, viser bedre trivsel og får en mer positiv opplevelse av familien.   Hensikt Å kartlegge hva som hjelper og hvorfor det hjelper å delta i samtalegruppe for elever som har opplevd samlivsbrudd.   Metode 28 elever, 14-16 år, fra tre ulike steder i Norge er blitt intervjuet i syv fokusgrupper. Grounded Theory er blitt brukt i analysen av materialet.   Resultat Fellesskapet med andre skilsmissebarn har en helsefremmende effekt ved at elevene får noen å identifisere seg med, de opplever åpenhet rundt det de har erfart, og de uttrykker gjensidig støtte til hverandre. Dette gir økt trygghet og selvtillit, økt styring over eget liv, økt forståelse av skilsmissen og foreldre/steforeldre samt evne til å se de positive sidene ved skilsmissen.   Konklusjon Studien viser at samtalegrupper for skilsmissebarn kan være et viktig tiltak i  folkehelsearbeidet / Background Peer groups for children of divorced parents have been shown to have a positive effect. Participants experience increased self-esteem, become happier, and report better well-being and a more positive family experience.   Aim This study aimed to identify and increase understanding of the positive consequences of participating in peer groups for children of divorced parents.   Method Twenty-eight pupils, 14–16 years of age, from three various communities in Norway participated in seven focus group discussions. Grounded Theory was applied in the analysis.   Results Peer groups create a sense of community that provides health promotive effects for children experiencing divorce. Group members who share similar experiences gain a feeling of openness and support, providing increased confidence and self-confidence as well as better influence and control over their own lives. Peer groups also increase understanding of divorce, parents/step-parents, and ability to see the positive aspects of divorce.   Conclusion This study shows that peer groups for children of divorced parents may provide an important public health measure. / <p>ISBN 978-91-86739-25-6</p>

Studien är baserad på en kvalitativ jämförande fallstudie och behandlar olika typer av frivilliga organisationer i Sverige. Syftet med denna studie har varit att förstå och kartlägga olika typer av frivilliga organisationer inom svensk krisberedskap och krishantering. Studien har fokuserat på icke-traditionella frivilliga grupper och deras roll inom svensk krishantering. Det teoretiska ramverket för denna studie utgår ifrån krishanteringslitteratur vilken rör frivilliga organisering och Disaster Research Centers (DRC) typologi. Intervjuer genomfördes med respondenter vilka var delaktiga i verksamheter som icke-traditionella grupper utförde. Dessa tillsammans med skrivna dokument från traditionella frivilliga organisationer i Sverige utgjorde studiens empiriska material. Resultatet för denna studie indikerar att det finns potential att utöka gruppen som utgör förstärkningsresurser inom svensk krisberedskap. De icke-traditionella grupperna i denna studie har påvisat denna potential. Arbetet är uppdelat i åtta delar.

Namibia is today the most unequal country in the world. It is 21 years since they gained independence, at that time the party that was and still are in power had the rhetoric of a socialist party. The divisions of the society are enormous, but to do a class analysis of the country is made difficult because of the ethnic divisions, which has its roots partly in the tribes that existed in the region before the colonialisation and partly in the apartheid regime.

Undervisningsmetoden kooperativt lärande bygger på ett strukturerat instruktions- och sam- arbetsbaserat smågruppslärande där eleverna arbetar tillsammans för att maximera deras egna och andras inlärning när det kommer till ämneskunskaper samt utveckling av språk- liga, demokratiska och sociala förmågor. Undervisningsmetoden är starkt kopplad till teorin om positivt ömsesidigt beroende, men utgår även till viss del från socialkonstruktivismen, där det sociala lärandet och den proximala utvecklingszonen är betydande beståndsdelar. Studiens syfte var att skapa kunskap om hur ofta, på vilka sätt och när erfarna lärare i årskurs F-3 använder sig av kooperativt lärande samt vilka utmaningar de möter med undervisnings- metoden utifrån den svenska skolkontexten. Studien bygger på en i huvudsak kvantitativ webb-enkätundersökning, med 35 lärare i den svenska grundskolans årskurs F-3. Resultatet visade på att det egna intresset var en viktig komponent för hur väl lärarna utövade koopera- tivt lärande och att vissa lärare upplevde utmaningar kopplat till forskningsefterlevnad av metoden. Men också att det var förvånansvärt få svenska lärare som var erfarna med meto- den.

Syftet med studien har varit att undersöka yrkesverksamma socialarbetares upplevda möjligheter och begränsningar i arbetet med våldsutsatta kvinnor i missbruksproblematik. Vi har använt en kombination av ett målstyrt urval och ett bekvämlighetsurval där vi genom en kvalitativ metodansats har genomfört fem semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma socialarbetare inom missbruksvård i svensk socialtjänst. Med hjälp av tidigare forskning och teoretiska ramar som intersektionalitet, handlingsutrymme och gräsrotsbyråkrati samt normaliseringsprocessen har det insamlade materialet bearbetats, analyserats och presenterats i två teman kopplade till studiens syfte: Yrkesverksammas upplevda handlingsutrymme och Yrkesverksammas uppfattning om målgruppen. Studiens primära resultat är att socialarbetare generellt upplever att det finns organisatoriska möjligheter att bistå våldsutsatta kvinnor i missbruk men att möjligheterna kraftigt begränsas utifrån normalisering av våld mot bakgrund av specifika diskurser om missbruk och vem som anses drabbas av våld i nära relation.

Det är svårt att hitta svensk forskning om ansiktsdöljande klädsels effekter på kommunikationen mellan socialarbetare och klienter. Uppsatsen uppmärksammar en kunskapslucka i den sociologiska forskningen och ger läsaren en inblick i 46 svenska socialarbetares upplevelser av kommunikation med klienter bärande olika slags ansiktstäckande klädsel. Studien utgår från två frågeställningar som undersöker ansiktstäckande klädsels påverkan på kommunikationen och om klädsel som döljer klientens ansiktsuttryck har en påverkan på hur socialarbetaren ställer frågor om eventuell våldsutsatthet. Studiens resultat baseras på en webbenkät som skickades till 154 socialarbetare i nio svenska städer. Undersökningens resultat visar ansiktstäckande klädsel utgöra en utmaning i det klientnära sociala arbetet samtidigt som den inte bedöms utgöra ett hinder för en fungerande kommunikation. Flera av socialarbetarna kompenserade en utebliven helhetlig ansiktsavläsning genom djupare följdfrågor som hjälp för klienten att uttrycka sina tankar och känslor med ord. Trots att enkätfrågorna också behandlade solglasögon, kepsar, huvor och mössor tilldelades den muslimska slöjan den största uppmärksamheten genom den komplexitet som omger plagget. Mest framträdande var reflektioner som bottnade i användningens frivillighet och socialarbetarnas strävan efter att inte diskutera plagget av rädsla för att kränka klientens kultur och religion. De allra flesta socialarbetarna uppgav sig vara bekväma med att fråga alla klienter om våld och beskrev momentet som en del av arbetet som underlättades av modeller innehållande frågor som ställdes alla klienter (Freda och Patriark). Socialarbetarna var tydliga med att förtryck av kvinnor förekommer i alla kulturer, oavsett kvinnornas klädsel, och inget som enbart ska sammankopplas till användning av ansiktstäckande slöja. Oavsett klientens ursprung krävs tydlighet, öppenhet och lyhördhet för att klienten kan utveckla ett förtroende för socialtjänsten.

Denna studie syftar till att ta reda på hur utanförskap uttrycks hos rasifierade marginaliserade grupper i Sverige. Genom ett diskursteoretiskt perspektiv i kombination med Goffmans teori om stigmatisering och stereotypisering har denna uppsats undersökt hur tre marginaliserade grupper skrivit och uttryckt sitt egna upplevda utanförskap; samer, afrosvenskar och muslimer i Sverige och deras upplevda utanförskap. Bearbetningen av materialet fokuserade på teman vi kunde utläsa; utanförskap, sammanhållning med majoritetsgruppen, stereotypisering och diskriminering.  Genom att ha studerat hur dessa grupper uttrycker sig via sociala rörelser har diskursanalysen belyst hur dessa medlemmar känner sig rasifierade och exluderade från samhället på en rad olika sätt. Detta har i sin tur gett upphov till reproducering av stigma och stereotyper. Ett diskursteoretiskt perspektiv samt Goffmans teori om stigmatisering och stereotypisering har identifierat en rad mönster som ligger till grund för dessa gruppers upplevda utanförskap. Genom Goffman har vi kunnat identifiera att tribal stigmatisering samt fläckar på den personliga karaktären är två sätt varpå de marginaliserade grupperna uttrycker den stigmatisering och det utanförskap de utsätts för. / This study aims to find out how exclusion is expressed among racialized marginalized groups in Sweden. Through a discourse theoretical perspective in combination with Goffman's theory of stigmatization and stereotyping, this study has examined how three marginalized groups expressed their own perceived exclusion; sami, afro-swedes and muslims in Sweden. The material consists of videos that we have transcribed and analyzed, taken from social movements' websites and social media. The processing of the material focused on themes we found; Exclusion, cohesion with the majority group, stereotyping and discrimination.  By studying how these groups express themselves through social movements, the discourse analysis has shed light on how these members feel racialized and excluded from the Swedish society in a number of different ways. A discourse theoretical perspective and Goffman's theory of stigmatization and stereotyping have identified a number of patterns that form the basis for these groups' perceived exclusion. Through Goffman, we have been able to identify that tribal stigma and blemishes on the personal character are two ways in which the marginalized groups express their stigma and exclusion they are exposed to.